Fredagslistan 2013, vecka 28: The Haunted

torsdag 11 juli 2013

För några veckor sedan kunde vi äntligen ta del av THE HAUNTEDs nya sättning. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle bli så glatt överraskad som jag blev. Men nu blev jag det, och fann i detta en anledning att gå tillbaka och lyssna på lite gammalt material från bandet. Jag var, likt många, svag för Peter Dolvings insatser på både debutskivan och "Revolver" från 2004. Jag har lyssnat oerhört mycket på "Revolver". Men innan dess att den skivan kom ut hann ju bandet göra "Made Me Do It" och "One Kill Wonder" - bägge med Marco Aro på sång. Då det är Aro som nu återfinns bakom mikrofonen blir det naturligt att fokusera på dessa två skivor.

Ett klassiskt omslag. Jag kommer tydligt ihåg hur fantastiskt bra skivan var redan från dess att jag lyssnade på den första gången julen 2001. Jag har alltid hävdat, och kommer alltid att hävda att Dark Intentions är ett av de bästa "intron" som skrivits. Annars är jag kroniskt allergisk mot alla dylika övningar då de sällan bjuder på något särskilt välskrivet och snarare utmärks av alibikomponerande. Bort med det. Så förhåller det sig inte med öppningslåten - drivet och det infernaliska svänget gör att jag fortfarande får rysningar av låten. Att bandet med rätta insåg låtens potential i synnerhet ihopkopplad med låt nummer två på listan (precis som på plattan) Bury Your Dead gjorde att duon blev en förödande öppning på en konsert, alternativt en rejäl vitamininjektion om bandet valde att köra låtarna en bit in i setet.

Låt 3 kan vara min absoluta favoritlåt med bandet - Silencer. Trumspelet är framför allt det som får mig att baxna nåt så in i bänken, och jag hoppas verkligen  att bandet nu åter plockar in låten i setlisten då Adrian Erlandson är mer än kapabel att exekvera den låten. Inte för att Per Möller Jensen var en dålig trummis, men ändå.
 Hollow Ground har jag tagit med enbart för att jag älskar det gung som finns i låten. Ja, jag är beredd att överse med att den är ganska poppig i övrigt just av denna anledningen.

Victim Iced är den sista låten på skivan, och den har jag tagit med för att jag tycker att här börjar man kunna skönja hur musiken skulle låta på nästkommande skiva. Lyssna bara på Aros första tjut i låten och ni måste erkänna att det tjutet är metal.

"One Kill Wonder" är inte bara den mörkaste skivan i bandets diskografi - det är också den hårdaste. Jag kommer inte ihåg vem av bröderna Björler som tyckte att skivan faktiskt blev för hård, haha! För egen del gillar jag verkligen skivan då Aro på den visar hur hans egen röst låter. Och den låter grymt. Första låten Godpuppet är en pungspark i musikalisk form om jag någonsin hört en. Det går verkligen fort och jag begriper inte hur i hela helvetet Möller Jensen hinner med att lägga dubbla baskaggar i den låten. Underbart.Vi jobbar vidare med DOA som fortfarande får det att rycka till i nackmuskulaturen, precis som Shadow World, och avslutar med två rejäla två-taktare i Urban Predator och Shithead. 

Med detta meddelar jag att nu går jag på semester, men, det kommer trots detta att dyka upp fredagslistor från yours truly veckorna 31, 32 och 33 då de redan ligger preparerade i bloggens databas. Det ni! Övriga veckor, 29 och 30 är det den gode Bergdahl som står för listorna. Då misstänker jag att det blir ett helt annat ljud i skällan, haha!

/Martin

0 kommentarer: