Fredagslistan 2016, vecka 24: Rimligt hårt

torsdag 16 juni 2016

Gott folk!

Efter förra veckans väldigt snälla lista så har ni helt rätt i att gissa att denna vecka blir det betydligt råare och hårdare tongångar. Omväxling förnöjer - det är en inställning som vi alltid har anammat på bloggen. Vi kör!

Tyska DEFEATED SANITY är ett band som vid sidan av spanska WORMED verkligen har satt standarden för teknisk brutal death metal i alla fall i Europa. "Passages Into Deformity" är en skiva som jag rankar som en av de bästa inom denna kompromisslösa subgenre, och det är en skiva som jag återkommer till med oregelbundenhet. Det som DEFEATED SANITY gör väldigt bra är att de är inte är ett band som är rädda för att ta in element som annars saknas i denna typ av musik. Ta till exempel att de ser till att basen faktiskt hörs, och att denna gör annat än att bara kompa. De ser också till att skriva genomarbetade och varierade låtar - något som gör att du som lyssnare faktiskt kommer ihåg låtarna långt efter det att du har lyssnat på skivan. Verblendung är en låt som både har brutaltunga riff, sväng och en fullständigt krossande vokal insats. Tycker du att det är för mycket tuggmotstånd råder jag dig till att inte ge upp efter första lyssningen. Gillar du det du hör är det bara att gratulera. Bandet är på gång med nytt material.

NAILS skiva från 2013, "Abandon All Life" är en lika desperat som vredgad smocka från ett band som mycket väl kan klassas som ett av de argaste på hela planeten. Absolute Control är en lika kort som koncis käftsmäll på strax under minuten. Varje gång jag hör en låt som är så kort och ändå inte känns stressad så blir jag lite imponerad. Här återfinns bandets hetsande driv, och i det närmaste vitriolladdade vokala leverans.


GUTTER INSTINCT från Helsingborg är ett death metalband som väl fyller sin plats på den internationella scenen. Det är ingen slump, eller oförtjänt, att bandet har hamnat på ansedda Prosthetic Records. När jag kollade in bandets EP "The Insurrection" så visste jag att det skulle bli mycket intressant att se hur bandet utvecklades när det kom till fullängdsformat. "Age Of The Fanatics" är en riktigt bra och intressant skiva. Att bandet gillar old school döds som den lät på 1990-talet hindrar inte att de skickligt vidareutvecklar sin musik till att inkludera betydligt yngre element. Fast med bibehållen integritet. Riffen är så vapenfettsfeta att jag baxnar och är en starkt bidragande orsak till att jag verkligen gillar skivan.

 

Har ni följt bloggen ett tag så vet ni att jag är ett fan av WORMED och har varit det sedan förra skivan "Exodromos". Det här är ett band som mainstreammedia aldrig kommer att recensera - på gott och ont. På ont för att WORMED verkligen förtjänar uppmärksamheten och för att folk verkligen behöver utmana öronen mer än vad senaste skivan från VOLBEAT någonsin kommer förmå göra.  På gott då den typ av musik som bandet spelar trivs bäst i underjorden. Senaste skivan "Krighsu" är en vidareutveckling från vad bandet gjort tidigare. Det mesta är uppgraderat. Produktionen är mest noterbar då den är i särklass det bästa bandet har kunnat kosta på sig någonsin. Härligt tjock och organisk - i synnerhet vad gäller trummorna som verkligen låter som just trummor. Fast vill ni kunna uppfatta vad sångaren sjunger så får ni söka er till ett annat band. Inte ens med texthäfte kan jag garantera att ni kommer höra vad som sjungs, haha!

 Italienska rensmästarna i HOUR OF PENANCE brukar föredra att sätta ett högt tempo och sedan, oftast, öka. Föregångsskivorna till "Regicide" led mycket av att bandet bara tycktes ha ett läge - hastigare än det mesta. Jag skriver led av en enda anledning: de flesta av oss som uppskattade bandet hörde att det fanns ytterligare en växel att lägga i för att verkligen komma upp i elitnivå. Och den växeln hittade bandet på "Regicide": spela något långsammare så kommer resten av materialet verkligen till sin rätt. Resurgence Of The Empire som är låtvalet som visar både på bandets träffsäkerhet när det gäller blästrande, men har också ett fullfjädrat helvetiskt sväng, gung och tyngd. Det är helt ljuvligt om ni frågar mig, och resten av skivan är en ren uppvisning av ett band som verkligen förtjänar mer uppmärksamhet.
/Martin

2 kommentarer:

Christofer sa...

Duktigt smaskig fredagslista. Sitter som en smäck. :)

Metallbibliotekarien sa...

Varsågod Christofer!