Visar inlägg med etikett Årsbästalistan 2017. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Årsbästalistan 2017. Visa alla inlägg

Fredagslistan 2017, vecka 27: Två årsbästakandidater

fredag 7 juli 2017


Gomorrn!

Min insats för dagens fredagslista är något stillsam då jag legat sjuk i pestförkylningsinfluensa exakt hela veckan. Icke desto mindre ska vi fortsätta på spåret från förra veckans listtema - årsbästan! Martin avhandlade hela fem kandidater med den äran, jag kör två guldstjärnemärkta plattor som skiljer sig en hel del åt men som båda är briljanta i sin egenart. Vi kör!


Först ut är FEN, atmosfäriska black metal-fantaster från England. Närmare bestämt från en region vid namn The Fens som enligt utsaga ska bestå av ett platt och mystiskt landskap med mycket våtmarker. Om just detta ligger till grund för musiken ska jag låta vara osagt men nog hörs det att FEN är naturvurmande och majestätiska i sitt utövande. Albumet "Winter" är en sjuttiofem minuter lång episk resa som guidar lyssnaren genom olika stadier - rädsla, självreflexion, insikt om den egna dödligheten och slutligen... ja just det, döden. Frenetiskt malande riff blandas med klassiskt ledsna melodier á la "jag har sålt smöret, tappat pengarna och förlorat hela min familj i böldpest". Det här är helt klart en av de vackraste skivor jag hört under året. Lyssna och njut! 



Alster nr 2 står BODY COUNT för! Halleleluja, sent ska syndaren vakna. Jag har bara som hastigast nosat på detta band tidigare men inte helt fastnat. Så slår "Bloodlust" ner med full kraft och bara jämnar allt motstånd med marken. Det görs cover på SLAYERs Raining Blood, det gästas av Dave Mustaine, Randy Blythe och Max Cavalera, det röjs på det mest energiska sätt och hela tiden är det väldigt väldigt bra. BODY COUNT torde inte kräva någon närmare beskrivning men för er som känner liksom jag att detta är nya jaktmarker kan nämnas att Ice-T och ett gäng andra musiker friskt blandar och ger mellan genrer rap, hardcore och thrash. Och det funkar! Hiphop i metallsammanhang har aldrig varit min kopp te tidigare men när fan blir gammal blir han tydligen religiös, No Lives Matter är numera ett stående inslag i vardagen i detta hushåll. Mera mera!

Fredagslistan 2017, vecka 27: Två årsbästakandidater



Och med detta en trevlig helg!

/Susanne

Fredagslistan 2017, vecka 26: Fem skivor som är med i racet om platser på årsbästalistan 2017

torsdag 29 juni 2017

Gott folk!

Vi har nu hunnit halva 2017, och jag kan garantera er att det inte finns någon musikskribent som inte har börjat fundera på den där fina årsbästalistan som närmar sig med ökande fart. Jag började fundera på den här listan för ett bra tag sedan, och tanken med just den här fredagslistan är lika mycket för mitt eget anbelangande som för er lyssnarnjutning. Jag skapar alltid en spellista över innevarande år. I takt med att tiden går, och fler skivor släpps desto mer omfattande blir den. I skrivande stund har listan en speltid på 28 timmar, och den kommer såklart bli längre.

Jag har valt ut fem skivor som jag anser har en mer än rimlig chans att få placeringar på min personliga årsbästalista - i skrivande stund - det vill jag verkligen påpeka, haha!

"Lykaia" av SOEN.

Jösses vilken magisk skiva det här är.
Jag var hårt övertygad om att SOEN redan på förra skivan, "Tellurian", hade hamnat på årsbästalistan för 2014 om det året inte hade varit så vanvettigt starkt. Med "Lykaia" har bandet åstadkommit ytterligare en skiva som kanske är lika stark som "Tellurian", om inte starkare. Bandets mörka och eklektiska musik försätter mig i känslolägen så magiskt njutbara att det är svårt att inte tycka att det här bandet har något alldeles speciellt. Trots att bandet tar och lånar element från många olika håll, så blir det något verkligt eget av alla dessa intryck. Att bandet dessutom har en sångare i Joel Ekelöf vars stämma fullständigt glöder hjälper också till.


"Emperor Of Sand" av MASTODON

Det tog inte speciellt många lyssningar på "Emperor Of Sand" för att fatta att det här är den bästa skivan MASTODON har gjort sedan "Crack The Skye" från 2005. Och det är en insikt som är helt ljuvlig att komma fram till. I stort sett allt klaffar på den här skivan. Här finns ett underbart driv, rent episka refränger, nyfikenhet, plus att samtliga sångares insatser ligger på riktigt bra nivåer. Detta plus att gitarrarbetet formligen briserar i låt på låt på låt gör att jag blir helt lyrisk när jag ens tänker på skivan.



"Reflections Of A Floating World" av ELDER

Det var Susanne som tipsade om ELDER i en fredagslista. Sedan dess är jag mer eller mindre fullständigt begeistrad av den här psykedeliska doomorkestern från Brooklyn. Ringer det varningsklockor om att detta är hipstermetal? Sådana reservationer kan ni kasta överbord, för detta är musik skriven och framförd med så mycket känsla och övertygelse att det inte går att tänka tanken "detta är inte trve". Mycket fokus på gitarrspel, och galna tempoväxlingar gör att "Reflections Of A Floating World" kräver ganska mycket lyssnartid, men är inte svårlyssnad för den sakens skull.


"Soothsayer"  av DIRT FORGE

Det här köpenhamska bandet har styrt upp den fetaste gitarrtonen detta året. Mest av allt visar DIRT FORGE på möjligheterna med triospel, och hur bra det kan bli när kommunikation mellan bas, trummor, gitarr och sång ligger på den här våglängden. Alexander Kolbys majestätiska stämma knyter ihop den här oheligt förträffliga sludgegrytan på ett sätt som borde få andra bands sångare att avundsjukt undra hur fan människan gör. Att DIRT FORGE låter så här bra redan på debuten gör att jag sannerligen undrar hur i hela helvetet de ska kunna toppa "Soothsayer".


"Black Drapes For Tomorrow" - SHORES OF NULL

Italienska sidoprojektet SHORES OF NULL imponerar sannerligen med sin fina hybrid av melodisk black och doom. Det är dystert så det räcker och blir över, men här finns en kärna av innerlighet och kärvhet som jag finner så rackans tröstande. Ibland behövs det sådana skivor också, och jag har återvänt ganska ofta till "Black Drapes For Tomorrow" sedan den släpptes i mitten av april. Det här är en skiva som gjord att lyssna på i hörlurar, gärna när barnen har somnat och du behöver en skiva att själv varva ner till.


/Martin