Fredagslistan 2015, vecka 43: Kroppsvätskor del 3 - Galla

Ärade bloggläsare! Fredagen är över oss återigen och detta ska såklart firas med fredagslista! Kroppsvätskeodyssén är inte slut än utan vi fortsätter oförtrutet på detta slingriga spår och tar oss idag an en av de mindre angenäma sådana - uppkastningarna. Vi har alla varit där och lockat fram gallan av olika orsaker; magsjuka, åksjuka, alkohol, graviditet, matförgiftning, unt so weiter. Listan kan göras lång. Banden vi ska säga hej till idag fokuserar på spyor från Jesus, ondska och getter. Jag säger då det. Genidrag!


SEVERE TORTURE sparkar igång listan med pärlan Vomiting Christ. Fredagslistan blandar och ger - härom veckan hade vi med Satans saliv att göra, här kommer som logisk påföljd Kristi kräks! Det är snabba trummor och gurgelsång som gäller genom denna brutaldödssvada. Fyra av fem golvmoppar!

Svängiga PEST tar vid som god tvåa (nu pratar vi om det svenska bandet - det finns fyra listade band med identiskt namn på Metal Archives, varav samtliga har den goda smaken att lira black metal. Bra där!) Att lyssna på Vomit Up the Blood of Jesus känns som att stiga ner i en kall källare eller kanske en krypta och insupa lukten av murken jord, fuktig sten och mögliga potatisar. Det passar med andra ord alldeles utmärkt att kasta upp till! Fina melodiösa krokar som sitter som en smäck piggar upp en annars mycket dyster (och fantastiskt kylig) ljudbild. Det här är riktigt bra svartmetall!

LOCK UP skojar till det i undersköna Vomiting Evil. Åh vad jag är fäst vid "Necropolis Transparent"-plattan och åh vad fin den där spelningen var på KB när det begav sig! Inga krusiduller utan rak galoppgrind serverad med varm hand av denna all-star-konstellation som inte torde behöva några närmre presentationer. Fram med hinken och avnjut!

IMPIETYs Vomit Jehovah Vomit (bästa låttiteln!) börjar med ett sällan skådat råmangel som är aningen snårigt men exakt en minut in i låten kommer ett luftigt parti med riff och vrål som får nackhåren att bokstavligen resa sig, så bra är det! Jag har svårt att sluta lyssna på den här låten. Avslutningsvis hör vi Singaporegänget hulka i stämmor!


AZARATH är namnet på en demon, en fiktiv dimension i DC comics serie "Teen Titans" samt ett polskt metalband. Sistnämnda får knyta ihop listan med den äran. Intoxicated By Goat Vomit vinner pris för listans fnissigaste låtnamn men musiken är ond och mörk på ett sätt som gör att man verkligen kan hålla sig för skratt. Bara att dra på sig ritualkåpan och vända korset upp och ner till detta epos.

Listan var från början löjligt lång och jag har fått frisera den på ett ganska styvmoderligt sätt innan den fick se bloggens ljus. Tänk att det gjorts så mycket bra låtar om spyor! Band som ANAL VOMIT och VOMITORY bör också nämnas, likväl som ANAAL NATHRAKHs I Wish I Could Vomit Blood On You...people (men jag kan ju inte ha med dem i varje lista, det blir för fånigt).


Med detta tillönskas en helg utan alltför mycket vomering men skulle det trots allt hända, håll någon vuxen hårt i handen och kom ihåg att man aldrig kommer en kamrat så nära som när man en gång torkat upp dens kräks!


/Susanne

Fredagslistan 2015, vecka 43: Kroppsvätskor del 3 - Galla

Fredagslistan goes Wacken Open Air

Har man varit där så vet man utan att läsa inläggets namn vad bilden till vänster depikterar. Tysklands Wacken Open Air har sedan starten dragit till sig växande skaror metalheads för 3 dagars tribalt beteende. Av mig och Susanne är det bara jag som varit där - 2008 - men det hindrar oss inte att göra en fredagslista på temat Wacken Open Air. För att göra det lite behändigare valde vi dessutom ett år - 2002. Fans av HYPOCRISY kommer då, likt oss, nicka nöjt vid tanken att det var det året bandets "Hypocrisy Destroys Wacken" spelades in. Konstigt nog har vi inte valt låtar från den skivan.

Men jag sticker iväg. Listan är denna veckan ordnad lite annorlunda mot tidigare listor.  I sann bibliotekarienördsanda har vi ordnat listan efter band. Ni får ursäkta oss detta - ibland tar vansinnet över.

Resultatet blir ju inte dåligt för det. Vi börjar episkt tungt med The Dying Illusion av CANDLEMASS. Skivan "Chapter VI" hörde till en grupp skivor jag lyssnade otroligt mycket på under tidigt 90-tal. Jag tycker att den håller fortfarande faktiskt. Övrig diskografi från bandet upplever jag märkligt nog inte alls som lika intressant.

CANNIBAL CORPSE är sorgligt underrepresenterade på Spotify. Gallery Of Suicide finns dock och bjuder på en stunds musik i sann kannibalisk anda. Efter detta måste man ju har lite mer lättlyssnat eller hur? Det åstadkommer man med ett stycke musik signerat CHILDREN OF BODOM. Bodom Beach Terror är ta mig satan en trallvänlig liten dänga som livas upp med ihärdigt keyboarderande. Inte för alla, men jag gillar det i små doser.

Sen uppar vi aggressiviteten till max - DYING FETUS,  EXODUS och HEATHEN ser till att vi får två slevar av meckig döds och thrash.

Hör ni också till oss som gillar när Peter Tägtgren kör döds? Det är fullt förståeligt när det låter som det gör om HYPOCRISY på "A Taste Of Extreme Divinity" som vi har valt låtar från till listan. Man kan såklart ta vilken skiva som helst från detta gäng då de alla håller hög klass.

IMMORTAL på skiva=bra skit. IMMORTAL live=gitarrstrul. Så har det faktiskt varit på samtliga konserter jag varit på med bandet. Att "Sons Of Northern Darkness" är en grym skiva i vilket fall, det är både jag och Susanne överrens om.

Sen kommer ett underbart tre-låtarssjok med betoning på fart och vrede: KREATOR Pleasure To Kill, och LOCK UP med Feeding On The Opiate och Hate Breeds Suffering. LOCK UP är ett så suveränt band att det inte är konstigt alls att de representeras av två låtar om ni frågar mig, haha!

MÖRK GRYNING har jag prick ingen relation alls till innan jag hörde Into Oblivion - ganska okej, men låten har svårt att stå sig mot de efterföljande dängorna från NECROPHOBIC: Blinded By Light, Enlighted By Darkness som jag personligen tycker är en grym titel på ett fantastiskt stycke musik, och Revelation 666.

Sen blir det en dikeskörning. Eller det beror på hur man ser det. Gillar man SAVATAGE så kommer man att gilla att Damien dyker upp med sitt tunga sväng. Jag har svårt att inte stampa takten i vilket fall.

Vi avslutar med flaggan i topp med två band som verkligen inte går av för hackor, yxor, motorsågar eller spett: UNLEASHED och VOMITORY.

Så, det var det hela - trevlig helg och allt det där.

/Martin

Fredagslistan vecka 13 - Wacken Open Air 2002

LOCK UP och lita aldrig på iPhone

Godmorgon!

Jag och Susanne var på LOCK UP i lördags - text av mig och bilder av Susanne kan ni hitta i recensionen på WeRock. Passade även på att intervjua inte bara Tompa,  utan också GADGET och PYRAMIDO. Som såklart min iPhone sen vägrar att spela upp. Bitterhetens kalk och förbannelse säger jag bara - för det var bra och roliga intervjuer - som nu inte kommer att se dagens ljus dessvärre. Kommer prick aldrig att använda telefonen till detta mer - det kan jag lova.

/Martin

Edit: tekniske gurun Alex ska ta en titt på telefonen och se om det går att rädda något. Jag håller tummarna och ber till satan att det funkar, haha!

Supporta scenen: LOCK UP

Ovan har ni en line up som får mig att salivera på allvar.

Betongtung metal med feel från PYRAMIDO som öppnar kvällens begivenheter är det dumt att missa även ifall man går igång mer på fart och rens. För malmögänget är rejält bra på platta - och ryktet säger att de är minst lika bra live.

GADGETs meckrens går inte heller av för hackor. Spana bara in "The Funeral March" (2006) och "Remote" från 2004 så kommer ni fatta fort som satan vad det här gänget är kapabla till.

LOCK UP - rens. Varken mer eller mindre. Det finns många band som levererar sånt. Till LOCK UPs fördel kan man anföra att medlemmarna heter Shane Embury (NAPALM DEATH), Nick Barker (ex-TESTAMENT, DIMMU BORGIR), Anton Reisenegger (PENTAGRAM) och Tompa Lindberg (AT THE GATES, THE GREAT DECEIVER). De vet hur man levererar.

Släggan faller imorgon lördag 7/1, på KB i Malmö. Priset är 250 spänn.

/Martin

Första fredagslistan!

Vi kickar igång 2012 med en brokig lista, speciellt från min sida. Martin rensar loss med LOCK UP, GADGET (som jag gillade!) och bandet med världens underligaste trumljud: ANTIGAMA. För att övergången från Martins del inte ska bli för skum så börjar vi med MAYHEM från när de var bra, dessutom hyllar vi nyligen bortgångne Rhino i CAPTAIN BEYOND. Debuten fanns inte på Spotify men "Dawn Explosion" från 1977 fyller en fin funktion den också. Sist i listan, och icke för de svaghjärtade, ligger så Allman Brothers You don´t love me i en tjugominutersversion från en av världens allra bästa skivor: "Live at the Fillmore East".

Till saken hör att jag precis bokat en ny New York-resa (i mars) för att se ALLMAN BROTHERS på anrika Beacon Theater, varför det enda jag för tillfället spelar är deras liveplattor. På vinyl dessutom.

Tro mig när jag säger att de två kvällarna i mars kommer att bli en av höjdpunkterna i hela mitt liv.

Edit: Nu kom Susannes låtar. Två av banden var samma som frk. Martin körde. Och inget Allman Brothers.
Trevlig helg gott folk!

/Alex

Fredagslistan vecka 1

Årsbästalista 2011 - de nominerade, nr. 18-20

Hoj!

Inser att tiden håller på att rinna ut - där har ni anledningen till att ni nu får 3 av plattorna som är nominerade till min årsbästalista 2011 på ett bräde.

Nominerad: "Iconoclast" - SYMPHONY X

Är det något som man blir bortskämd med när man lyssnar på en skiva med SYMPHONY X så är det att produktionen är rent lysande. Det skadar ju inte att musikernas insats inte går att skämta bort eller att låtarna är synnerligen bra. Det känns som om detta gäng är på gång - föregångsplattan "Paradise Lost" var inte dum den heller. Gitarrspelet är precis som vanligt helt lysande när det är Michael Romeo som bänder loss.

En av årets bästa renssmockor. Det är inte allom givet att det ska bli så när man pratar supergrupper som är fallet när vi pratar LOCK UP: Tompa Lindberg på gast, Shane Embury på bas, Anton Reisenegger på gitarr och Nick Barker på trummor. Med CV:n som sträcker sig långt ner i underjorden som förpliktigar kunde detta blivit platt fall - nu blir det tack och lov inte det. Återhämtning får ni leta efter på anda plattor - bandet lirar med en idiothård attityd under de 41 minuter "Necropolis Transparent" varar. Och de gör det med en låtskrivarstringens som är klockren och en produktion som är saftigt musklig - det låter kompetent som satan och det är en fröjd att lyssna på skivan från början till slut.

"Inundate" - SECTU

Gitarrbaserad döds - aldrig fel i min bok. SECTU förför med en riffest som är omöjlig att stå emot. Att låtarna ligger på en sjyst och jämn nivå skadar verkligen inte - en debutskiva som imponerade stort på mig när fick hem den.

/Martin

Fredagslistan - FTW (Well, mostly ;-))

I Awoke To A Night Of Pain And Carnage. Där lägger vi ribban för veckans fredagslista. Gosse vilken titel alltså, haha! Susanne, som inleder veckans soniska slakt, förnekar sig sannerligen inte med att förundra i alla fall mig med vilka band det faktiskt finns i den mörka undervegetationen. Prick ett band som jag faktiskt har lyssnat på innan, DEMIURG, och som öppnar listan på ett förtjänstfullt vis. Sen stampar vi bara hårdare på gaspedalen med  MY OWN GRAVE och HOUR OF PENANCE som piskar på en rensfest som får gomseglet att fladdra i takt med blastbeatsen. Underbart. Grottiga WITHERED smiter med på ett hörn innan JUDAS ISCARIOT avslutar med ett black metalväsande från underjorden.

Efter det måste man ju lugna ner sig, inte sant? Ja kanske inte jag, men Alex tyckte att det var idé att öppna med (förlåt Alex), tre låtar med så låg verkshöjd att pulsen avstannade nästan helt. Men det är ju bara jag. MERCYFUL FATE, KISS och YES - tre band som inte betyder så där värst mycket för mig, men desto mer för Alex. Men sen jävlar rycks det upp med musik från IRON MAIDENs bästa skiva, och redigt gammal gosig DREAM THEATER från när Portnoy fortfarande var med.

Bandet som öppnar min del av listan har faktiskt en koppling till DREAM THEATER då PERIPHERY är så kallade Special Guest (med andra ord förband på vanligt språk) till just DT på åtminstone giget i Stockholm i januari. Sen blir det lite gungig musik från KVELERTAK, och resten rens (i vanlig ordning) från TRAP THEM, LOCK UP och NAPALM DEATH.

Nästa vecka ser listan mycket annorlunda ut - det kan jag faktiskt lova.

Tills dess, trevlig helg!

/Martin

Fredagslistan vecka 49

12 nya recensioner

Under en session som varade i två timmar i lördagskväll punchade jag upp tolv nya recensioner på WeRock. En salig blandning minst sagt.

Robert Gustafsson och jag hade dessutom en liten inofficiell tävling som gick ut på att se vem utav oss som hann skriva flest recensioner innan deadline som var kl. 24.00 den 11/11. Och det blev dött lopp - 7 recensioner från var och en av oss. Av 24 recensioner totalt. Jag är nöjd, haha! Dött lopp blev det inte när det gäller hårdhet dock - jösses bara en låt från "Necropolis Transparent" innehåller mer rens än samtliga plattor som Robert har recenserat. Å andra sidan innehåller en låt från CHICKENFOOTs "III" mer sväng än samtliga plattor som jag skrivit om, haha!

Roberts nya: Chickenfoot "III", MEGADETH, "Th1rt3en", VALLENFYRE, "A Fragile King", WOLVES LIKE US, "Late Love", WORK OF ART, "In Progress".

Mina nya: CYNIC, "Carbon-Based Anatomy" (en besvikelse), LOCK UP, "Necropolis Transparent" (lyckorus!), OBITUARY, "Human Demise" och "Cause Of Death" (stenhård 90-talsdöds med kvalitetsstämpel), ODIUS MORTEM, "Cryptic Implosion" (En riktigt imponerande platta. Solona!)

Från Henrik Nygrens tangentbord får ni en recension av ONE INCH GIANTs "Malva", och Jonte Andersson skriver om JUNIUS "From The Threshold Of Death".

/Martin

Fredag!

Gudars skymning! Efter en alldeles fenomenalt fullspäckad arbetsvecka för undertecknad (och även för, som jag har förstått det, en och annan bloggkollega) så är den äntligen här! Fredagen i all sin prakt breder ut sig framför oss och med den förstås en obligatorisk fredagslista. Som vi har väntat.

Idag har jag fått den stora äran att sätta ihop och skriva några rader om denna, vilket jag ska sätta tänderna i alldeles strax. Först dock några ord om hur jag tänker när jag väljer musik (i likhet med det Martin skrev häromveckan). Jag försöker att ha ganska mycket nytt med i listurvalet. Sådant som är nytt för mig och mina öron vill säga. Dels av rent egoistiska skäl eftersom jag gillar att hitta ny musik men också för att jag inbillar mig att det är roligare att lyssna på för utomstående. Med detta sagt har jag också en fäbless för det vi brukar kalla gammal skåpmat. Det tänker jag inte ens försöka sticka under stol med. Jag kan ha en rent av löjlig förmåga att lyssna på vissa album tills de går sönder och samman. Och sedan ta ett par varv till bara för att. Försöker ta det lite lugnt med upprepningar i just fredagslistesammanhang dock och jag tycker att jag har lyckats ganska bra so far. Vad gäller takt och tempo så tänker jag ibland att det är fint att följa någon sorts dramaturgisk kurva vilka låtar som följer efter varandra. Ibland tänker jag tvärtom, att more is more när det kommer till att köra låtar i samma stil/genre/tempo/whatever. Jaha, vad kan vi lära oss av detta då? (Inte mycket.)

Vän av ordning (och oordning) förstår ju av den här utläggningen ovanför att vi kan konstatera att jag kommer att vara konsekvent inkonsekvent med hur och varför (och var och när) jag väljer de låtar jag gör till listan. Jag går efter humör, känsla och dagsform helt enkelt. Det blir nytt och gammalt och långsamt och upptempo i en sorts ohelig röra utan några direkta riktlinjer eller mål. Ingen ordning alls med andra ord, mer än att det ska vara bra musik. Detta om detta, nu kör vi veckans fredagslista!

Första fem
Martin har plockat ihop ett gäng klockrena hits i den lite tuffare skolan. Det inleds hårt och brutalt med LOCK UP och fortsätter sedan i rask takt med bland annat NASUM och annat snabbmangel för att avslutas med gammal hederlig grisdödssång á la BENIGHTED (som får mig att tänka på BRODEQUIN och att jag borde lyssna mer på dem). Rask takt är nog för övrigt den klarast lysande ledstjärnan för det här urvalet. Men så är det ju också så vi vill att fredagarna ska inledas, snabbt och kompromisslöst. Plus i kanten för att NASUM får vara med även denna vecka!

Mittenpartiet
Alex gillar Halloween som företeelse (och vem gör inte det?) och har plockat ihop låtar kring detta tema. KING DIAMOND har den äran att inleda och sedan följer klassiska Alex-akter så som ALICE COOPER och MERCYFUL FATE. KING DIAMOND får stilpoäng för sminkningen och NOTRE DAME har bäst gung - en sorts horror/goth-historia som helt oväntat slog an en nostalgisträng hos undertecknad från ungdomens fornstora dar. Jodå, jag har allt ett förflutet i gothträsket jag med, precis som alla andra. (Nåja, nästan alla...) Även om mittenpartiet inte är min kopp med te överlag så blir jag lite småsugen på att plocka fram maskeradkläderna ett varv till. Gott så.

The bitter end
Så har det blivit dags att runda av. Mina fem låtar ligger sist och här kan vi konstatera att hösten har kommit till byn. På riktigt. Nu, mina vänner, sveper november sitt kalla grepp om åtminstone alla veckopendlare som åker kollektivt. Därför värmer vi upp med lite trallvänligt (CODE och BORNHOLM), slugde-ar till det i mitten med ULCERATE och avslutar med eländesblack signerad SARGEIST och NEGURA BUNGET. En överraskande snabb lista för min del med tanke på att jag har lyssnat mycket på band den senaste tiden som rör sig framåt ungefär lika fort som en inlandsis. Men det sparar vi till decemberlistorna, så vi har något att se fram emot!  

Ha nu en riktigt fin helg.

/Susanne

Fredagslistan vecka 44

Rätt ner i diket

Har man lyssnat på rätt mycket melankolisk musik i form av GHOST BRIGADE som jag gjort den senaste tiden, så vet man att det kommer att komma en reaktion mot denna musik också. Och det gjorde det såklart i form av, vad annars, grindcore/death metal. Nu kan jag ju verkligen inte klaga på detta då musiken som bjöds var signerad LOCK UP som brukar beskrivas som en supergrupp, även i fall detta begrepp är så totalt felaktigt att använda i samma mening som ordet grindcore. Men, såklart, om medlemmarnas namn stavas Tompa Lindberg, Shane Embury, Nick Barker och Anton Reisenegger blir det såklart frestande att ta fram detta begrepp.

Och "Necropolis Transparent" låter precis så kompetent som man kan förvänta sig. Nick Barker (ex-Testament, ex-Dimmu Borgir bland andra) blästar på föredömligt. Det går fort, gitarrerna gnider på som om livhanken berodde på det och Tompa låter skitförbannad. Det räcker, för att använda ett favorituttryck, riktigt jävla långt.

Frestad? Då tycker jag att denna länken kan passa.

/Martin