Fredagslistan 2015, vecka 12: Uppbrott

Godmorgon!

Jag har funderat en del på detta med uppbrott på senaste tiden. Jag har två nära vänner som inom en snar framtid kommer lämna Helsingborg till förmån för Blekinge (Alex) och Småland (Anders) vilket fick mig att vilja göra en fredagslista med temat uppbrott.

Vi kör.

DARKANE, här med förre sångaren Jens Broman, vilket faktiskt är fullt lämpligt då låten Leaving Existence är tagen från en skiva som Jens gastade på - "Demonic Art". DARKANE är ett band som jag har den djupaste respekt för, framför allt deras fina hantverk och spelskicklighet har alltid imponerat mycket på mig. Jag blev i det närmaste chockad när jag fick reda på att medlemmarna hade vanliga jobb, och inte var rockstjärnor på heltid. Ett brutalt uppvaknande minst sagt, haha!  "Demonic Art" är förresten en finfin platta som är väl värd att kolla in som helhet. Leaving Existence är ett fartmonster som på väldigt fint vis uppvisar det grymma liret det här gänget kan åtstadkomma. Fantastiskt trumspel av Peter Wildoer och snyggt strängarbete från Christofer Malmström, Klas Ideberg och Jörgen Löfberg. Produktionen är underbart fet.

THE OATH med Linnéa Olsson och Johanna Sadonis. Väldigt kortlivat band som inte varade ens två år. Men en fin skiva fick de ur sig och den svänger storartat emellanåt.

Jag har plockat Leaving Together som uppvisar en sångprestation av ypperligt snitt från Sadonis. Plus att hela bandet svänger och matar på med grym tyngd. Jag hade inte lyssnat på skivan på ett tag och hade glömt hur bra den är till stora delar.

MORS PRINCIPIUM EST från Finland. Illa sympatisk musik, vilken har gjort att jag - kanske - har överdoserat med bandet i senare listor. Men ni får ta det. Eller inte.

"And Death Said Live" heter skivan, Departure heter låten som är bra. Rikligt med tvåtakt och tyngd. Samt det där svårbestämbara som stavas finskt svårmod. Inte lika uttalat som i BARREN EARTHs musik, men det finns där.

SOILWORK håller just nu på att spela in sitt 10:e album. Gosse, 10 skivor!

"Figure Number Five" hör inte till de mest hyllade i bandets diskografi, men det finns ett antal fina låtar på skivan (Rejection Role, titellåten) och så Departure Plan som är både återhållsam och vräkig. Björn Strid sjunger bra som vanligt, och jag måste säga att jag uppskattar en låt från bandet som är så här pass tillbakalutad utan att bli slätstruken.

THE BLACK DAHLIA MURDER och låten Goat Of Departure från "Everblack" avslutar listan. Fantastisk låttitel! Och skivan är grym, jag tycker verkligen att ni ska kolla in den om ni inte gjort det. Trevor Strnad har alltid imponerat på mig med sin vokala kapacitet och utmärkta frontfigursegenskaper. Extra plus för att han har ett pentagram tatuerat i handflatan.




/Martin

Fredagslistan 2015, vecka 12: Uppbrott

Fredagslistan 2015, vecka 10: En helt otematisk lista

Godmorgon!

Känner ni er lite utpumpade efter alla dessa tematiska listor? Jag gör det i vilket fall, haha! Så denna vecka blir det en helt otematisk lista. 5 låtar från skivor som jag tycker att det ska hållas lite extra koll på - eller som kanske förtjänar att kollas in ytterligare en gång?

Vi kör.

Alltså - kolla in det omslaget! Om inte detta signalerar metal så vet jag inte vad som gör det.
DISMA heter bandet, från Clifton i delstaten New Jersey. Denna skiva kom ut 2011 och flög likt många skivor under min radar. Det är verkligt mullrande death metal detta - det går inte speciellt snabbt - men det är inte heller bandets forte. Det är när det går riktigt långsamt som jag tycker att jag hajar till lite extra. Partiet som tar sin början runt 2:20 strecket är så bedövande tungt att man baxnar. Sången ber jag er särskilt att notera - Craig Pillard har en lika avgrundsdjup som rutten röst att det inte går annat än att smälla av.

"In Times" heter ENSLAVEDs kommande album. Jag uppskattade verkligen "RIITIIR" när den kom 2011. De tidigare skivorna föll mig inte alls på läppen. ENSLAVED är numera ett household-name i alla fall i hemlandet Norge där de regelbundet vinner priser. Inget fel i det tycker jag. Mest intressant är bandet när de tar i - Thurisaz Dreaming är kanske en indikation på hur resten av skivan låter - i vilket fall är det asbra. Det är både sparsmakat och episkt. När bandet fläskar på som värst  är det musik av sådan dignitet att fjordarna rämnar.

Jag har på senare tid snöat in allt mer på så kallad progressiv musik. Oftast menas då musik där musikerna spelar svåra saker och tar i så de, publiken och kritikerna spyr. Nästan. Jag kan tycka att det blir allt svårare att vara progressiv i någon "sann" mening då det som så ofta annars handlar om förväntanshorisonter och vad som gjorts tidigare i bandets karriär. BEARDFISH från Gävle försöker i vilket fall skriva musik som både utmanar och smeker örongångarna. "+4626 - Comfortzone" är bandets åttonde skiva och den är bra. Detta är ett band som vet vad de sysslar med. Låten Comfortzone är en vindlande komposition på över åtta minuter. Ren magi. Verkligt elitbra blir låten runt 5:19. Alltså - kan inte fler band använda piano i sina kompositioner kommer jag på mig själv att tänka när jag hör bandet?

MORS PRINCIPIUM EST har ni ju kunnat läsa om här tidigare på bloggen - om inte annat så när bandets senaste alster "Dawn Of The 5th Era" från förra året var nominerad till årsbästalistan. Föregångsskivan "...And Death Said Live" är även den en ypperlig uppvisning i melodisk dödsmetall.

Det låter helt enkelt rätt om bandet - riffen sitter där de ska - och det är fullständigt lysande emellanåt. Kolla bara in Departure så får ni en fingervisning av hur bra detta band är.

Jag avslutar med ytterligare en melodisk deathmetaldänga från SCAR SYMMETRY. "The singularity" är samlingsnamnet på en albumtrilogi som bandet satte ribban skrattretande högt på i och med denna första skiva "Phase I: Neohumanity". Jag lyssnade löjligt mycket på denna skiva förra året, och det har inte stannat där. Med tanke på hur många band som befolkar den melodiska dödsens subgenre så krävs det extrem kvalitet för att sticka ut. SCAR SYMMETRY tog steget, i alla fall för mig, från att ha varit bra till att verkligen vara ett band som det gäller att hålla koll på med denna skiva.

Fredagslistan 2015, vecka 10: En helt otematisk lista

Fredagslistan vecka 4 2013: Hur fan studsar vi tillbaka från förra veckan?

God morgon lassies and lads!

Som ni förstår av titeln på dagens lista så fick förra veckans lista med gästskribent Fredrik Andersson från CHINE ganska många läsare - jag tror att det kan vara lite av en topp faktiskt. 88 stycken i skrivande stund har varit inne och läst inlägget. Fint det, och vi kan utlova en del kul grejer i framtiden också. Jag ser mycket fram emot de kommande gästinläggen kan jag säga. Hehe.

Svaret på frågan i titeln får nog ändå bli att för min del studsade jag vidare med en blandning av gamla stalltips, plus en del annat som jag börjat lyssna på under den senaste tiden. Susanne studsar tillbaka med death metal i stor utsträckning. Finns ju sämre sätt att studsa tillbaka på inte sant?

Jag inleder med en låt från "Piece Of Mind" av IRON MAIDEN. Nickos första platta. Då fattar ni att låtvalet blir ganska självklart i Where Eagles Dare eftersom den har ett fint trumintro. Själva låten är ju också av den digniteten att man lite lätt uppskattande vill stampa takten med foten medan man lyssnar på låten.

Ytterligare lite god gammal thrash i form av MEGADETH och In My Darkest Hour. Jag kände helt plötsligt för att ta till det gamla knepet med att köra en lite lugnare låt som nummer två. Och det finns ju sämre val än denna låt som är så ursinnigt bra och ja, mäktig att det är svårt att inte uppskatta den.

Sen kör vi på med isländska BENEATH. Jag har ju kört det bandet tidigare. Nu har "Enslaved By Fear" fått sig än fler lyssningar än innan. Och det är en väldigt bra skiva. Bloodlust - kanske inte det mest originella låtnamnet, men leveransen gott folk är ju av sådan rang att ni bör imponeras.

Colossus. "The Weight Of Oceans". IN MOURNING. Dyrka.

Sen  jävlar ska jag ta i. Ni vet, även ifall det i vissa fall (eller ja, rätt många egentligen om man betänker hur många fans SABATON har) att det enda powermetalbandet som är nåt att ha är HELLOWEEN som de lät när Kiske var med. Ja, innan de blev skit. Nu måste jag revidera detta och utöka listan med ALPHA TIGER. De kommer från Tyskland och de låter nästan exakt som HELLOWEEN i sin glans dagar. Släng in lite tunga IRON MAIDEN-vibbar och ni får en mycket nöjd metallbibliotekarie. Det är totalt ooriginellt, men låtarna, leveransen och den rena oförfalskade spelglädjen vinner över mig totalt. Party!

Sen får det räcka med tjo och tjim. HORIZON ABLAZE är ett norskt deathmetalband från Kristianssand. Jag tycker att de är en trevlig ny bekantskap. De har bara släppt en fullängdare hittills i 2011 års "Spawn" från vilken jag har hämtat Throne Of Trepidation. 

ROTTEN SOUND. Ni vet ju att det är ett av mina favoritband och numera ligger även senaste EP:n på Spotify "Species At War". Från den får ni favoriten Salvation.

Nytt gäng för mig: NAGLFAR. Jag har lyssnat rätt mycket på dem den senaste tiden. Lite roligt att de då har en låt som heter Bring Out Your Dead. Nån mer än jag som kommer att tänka på Monty Pythons film "Holy Grail"? Hoppas det, även ifall jag starkt misstänker att bandet har andra motiv till låttiteln, haha!

MORS PRINCIPIUM EST är ett finskt kvalitetsband inom den melodiska dödsmetallen. De har en grotesk verkshöjd upptäckte jag då snart sagt varje skiva bandet gjort håller väldigt hög klass. Jag lyssnar just nu mycket på "The Unborn" som innehåller en hel del bra låtar. Altered States Of Consciousness är synnerligen njutbar.

TREPALIUMs Sick Boogie Murder avslutar min del av listan. Bara för att den är så sjukt svängig. Och bra.

Pausfilm

Så där, välkomna tillbaka. 

Susanne inleder med skönt slirigt matiga AFGRUND och He Who Plants Sorrow. En sorts försök på agrar depression kanske? Kort, koncis, bra är tre nyckelord. Jag gillar speciellt breaket till det ösiga partiet. 

Sen ska vi utveckla oss om virveltrumljud. Det finns ju en del rent mysko ljud på skiva när det gäller virveltrummor. "St Anger" vet jag att många tänker på, valfritt hårdrocksband på 80-talet, MUMAKIL på "Behold The Failure". Och så har vi PLAGUE WIDOW. Som har ett minst sagt kompressordrivet ljud. Och det funkar alldeles utmärkt. Jag finner det till och med intressant och vill kolla upp mer musik av bandet när jag lyssnar på Mabus Incarnate. Det är mörkt, det är galet. Det är death metal när den är riktigt bra. 

Och det bara fortsätter ju: FLESHROT. Tjoho alltså! Gött rens, bra sång och attityd. Fy fan, det är bra.Purging Impurity. 

Alliteration. Känner ni till det? Det gör INCANTATION. Låten: Invoked Infinity. Skivan: "Vanquish In Vengeance". Och det funkar ju. Värre är det med allitereringar som exempelvis  Edible Enema (sant exempel faktiskt) och trötta "Darkness Descends" (också sant exempel). Men åter till INCANTATION - låten har en fint köttig proddning som jag gillar. Bisvärmsriffen sitter som en popnit kan jag säga, och det slits och bänds på rätt sätt. Inte alls dumt. 

Sen kommer två låtar som innehåller element som jag uppskattar mycket, men som liksom inte räcker till hela vägen. Five Nails Through The Head av DILUVIAN är svinbra fram till ca 2:50. Då kommer tretakten. Och jag gillar verkligen inte tretakt.OUROBOUS Animal, Man...Machine är alltför skitnödig för min smak. Jag övertygas inte. 

Bättre då med att Susanne återvänder till rensspåret med INCINERATE och Depravity samt avslutar megastarkt med NAGLFAR, INSOMNIUM och PARADISE LOST. Rens, vemod, total misär - en sonisk treenighet kanske? Bra är det i vilket fall. 

/Martin

Fredagslistan vecka 4 2013: Hur fan studsar vi tillbaka från förra veckan?