Fredagslistan 2015, vecka 41: Kroppsvätskor del 2 - Saliv

Ave God morgon!

Kroppsvätskedags igen, hurra hurra! I del två tänkte jag avhandla något som befinner sig i nedre delen av ansiktet, är tändernas bästa vän och produceras av tre glada körtlar: glandula sublingualis, glandula submandibularis samt glandula parotis.

Ja, ni har säkert redan räknat ut det, medicinskt orienterade som ni är - vi pratar om saliv, snålvatten, spott eller dregel. Kärt barn har många namn och hyfsat många låtar vid en snabb Spot(t)ifysökning. Ladda upp med en rejäl citron som tilltugg så åker vi!

Busungarna i BLACK BREATH är först ut och angriper munhålan på ett alldeles särdeles stenhårt sätt. De uppmanar oss att häda och förskjuta Kristus i Black Sin - Spit on the Cross och ja, okej då, med det drivet är jag inte den som inte kan offra mig. De tar igen sig lite i mitten av låten för att sedan komma med en riktig toksmäll som avslutning. "Heavy Breathing" är ett fint debutalbum för övrigt som luktar både DISMEMBER och GRAVE. Gammeldöds med andra ord. Mumma! Tio fluortanter av tio!



Alla som gillar SEPULTURA räcker upp en hand. Alla som gillar "Roots"-plattan räcker upp en fot. Själv håller jag "Beneath The Remains", "Arise" och "Chaos A.D." högre men även denna gamla paradhäst med doft av nu-metal har sina ljusglimtar. Max Cavalera vaknade tydligen upp en morgon och drog sig till minnes en dröm om regnskogen och inhemsk brasiliansk musik. Med detta tankefrö var saken biff och "Roots" blev till. Vi lyssnar kort och gott till Spit.



THRODL (jupp, det låter mycket riktigt som en karaktär i Game of Thrones eller något som ofrivilligt kommer upp ur en förkyld hals) har gjort en låt som behandlar det kanske mäktigaste munslemmet i hela världen, nämligen Satans! Går det att hitta fränare spott än så? I think not! Två och en halv Buttericks-hörntand av tre möjliga till detta pennsylvaniska gäng som blandar och ger friskt mellan metalgenres. (Och om ni undrar så är bandnamnet en akronym av "Tomorrow's Hope Rests on Dead Lies". Jag finner det rejält lökigt och ger dem rådet att kort och gott kalla sig THRODL hädanefter. Gör det.)

SNAKEDRIVER är ett band som jag skulle beskriva spelar Helt Hyfsad Hardcore. The Salivant gränsar till sludge på sina ställen, det är sympatiskt. Övning ger färdighet, den här ruffiga pärlan vill jag se live när den rullat ut ur replokalen och fått skivbolagsbackning och sedvanlig polityr.

Heja grabbar, friskt humör!

Sista låten kommer med enbart på grund av att bandet kommer från Singapore, lirar grind samt heter CARDIAC NECROPSY. Jag antar att det betyder nekros i hjärtat (ondskan vet inga gränser där alltså) och blod var ju temat förra gången som vän av ordning uppmärksammat men lyckligtvis har dessa filurer klämt ur sig en låt med titeln Blood, Sex & Saliva. Jo, jag tackar jag - där slank både det ena och det andra med!

Hur låter det då? Tja, sådär. Man spelar hellre än bra, brötigt, snabbt och lite slirigt. Det är inte så att man börjar dregla av upphetsning men plus i kanten för gott mod. Det förekommer också ljud som för tankarna till helt andra kroppsvätskor som kanske och kanske inte dyker upp här i listan vad det lider. Men för tillfället är sagan all, fredagen inledd och jag säger som Folktandvården - varsågod och skölj!

/Susanne

Fredagslistan 2015, vecka 41: Kroppsvätskor del 2 - Saliv

Fredagslistan 2013, vecka 16: Andra plattan

Denna veckan ska vi ta upp den oerhört intressanta andra plattan i ett bands historia. Det är ju lite av en grej med andra plattan som i många fall ställer till det i ett bands karriär - i alla fall om första skivan har varit en hit. Prestationsångesten sätter in med kraft och i många bands fall blir  andra skivan lite av en besvikelse, om nu inte bandet visar sig besitta kapacitet att verkligen skriva musik av kaliber. Och det är såklart några av dessa grupper som vi kommer att prata om denna vecka.

Jag inleder lite nätt, och till mångas förtjusning hoppas jag, med finfina Murders In The Rue Morgue av IRON MAIDEN. Bandet debuterade ju med "Iron Maiden" som även den har stora förtjänster. "Killers" som låten är tagen ifrån är även den en stark platta. Det blev också den platta som blev Paul DiAnnos sista med bandet - på skivan efter "The Number Of The Beast" hade Bruce Dickinson kommit med i bandet och IRON MAIDEN hade i samma veva lyckats skapa ett mästerverk till skiva. Men det är ju en annan historia.

Tror det är många med mig som gillar METALLICA, och då i synnerhet de fyra första skivorna? Precis vad jag trodde. Efter den pubertalt aggressiva "Kill 'Em All" kom "Ride The Lightning" som visar ett band som tagit ett gigantiskt kliv framåt låtskrivarmässigt. Låtarnas mogenhetsgrad är så mycket större om man jämför med debuten att det är svindlande egentligen. Jag har alltid gillat bandets instrumentala låtar, och mest då The Call Of Ktulu som är så härligt episk och, ja, bra helt enkelt.

Sen jädrar höjer vi ambitionsgraden och dänger till med OPETH och deras minst sagt långa ypperliga The Night And The Silent Water från "Morningrise". Jag ska avhålla mig från dåliga skämt om titeln denna gång. Skivan visar på ett band som är så originellt och huserar musiker av sådan kaliber att i alla fall jag baxnar. Mikael Åkerfeldt har ju gång efter annan visat att hans låtskrivartalang är av rang och har egentligen alltid varit det.

BLACK BREATH hade ett rätt bra 2012. De var med på hela avslutningsturnén som NASUM gjorde och nådde då en publik som verkligen fick upp ögonen för just hur bra detta gäng är i livesammanhang. Första skivan "Heavy Breathing" var helt ok, men skivan nummer 2 "Sentenced To Life" är späckad med rejält bra musik. Att denna dessutom liras med en frenesi och uppenbar spelglädje gör ju bara saken bättre. Låtval: Endless Corpse. 

Vi växlar över till tekniska dödsmästarna NILE och deras "Black Seeds Of Vengeance". Fy fan, det är en stänkplatta det! Framför allt är titellåten en djupt imponerande låt så därför har jag valt den.

Lite black metal kanske? DISSECTION hade gjort "The Somberlain", en mycket imponerande skiva 1993. 1995 fortsatte de sin skoningslösa utveckling med "Storm Of The Light's Bane" en skiva som imponerade storligen på mig när jag hörde den första gången. Den har inte slutat imponera om jag säger som så! Låtvalet är Night's Blood bara för att den är så satans bra.

Raskt hopp i genre över till BLACK SABBATH och magiska skivan "Paranoid". Alla låtar på den skivan är bra, så jag hade i princip kunnat välja vilken som. Men då jag alltid har hyst en stor kärlek för War Pigs blir det den. Det blasfemiska svänget är totalt och hänryckande och BLACK SABBATH visade på den skivan att det var ingen lyckträff med debutverket som kom faktiskt samma år som "Paranoid" - 1970. Det säger en del om bandets kapacitet minst sagt!

"Rising" av RAINBOW är en skiva som många gillar, så även jag. Efter det att Ritchie Blackmore hade lämnat DEEP PURPLE kom en första skiva ut under namnet "Ritchie Blackmore's Rainbow" 1975. 1976 dängde bandet till med en klassiker i "Rising". Fy satan vad bra det är.  Det är ju inte bara det att låtarna är magiska, utan insatserna från de inblandade musikerna är synnerligen imponerande. Ronnie James Dio sjunger med ett självförtroende som överbryggar decennierna, Cozy Powells trumspel är svängigt till tusen och gitarrspelet från Blackmore är förträffligt. Låtval: Stargazer. 

Skiva nummer två från THE HAUNTED "Made Me Do It" då Marco Aro hade kommit med i bandet är en av mina favoriter med bandet. Att dessutom Per Möller Jensen hade tagit plats bakom trummorna gör bara skivan än bättre. Silencer har alltid varit en favorit när det gäller bandets låtar, mycket för att Jensen piskar upp en pugilistisk storm på kaggarna som suger musten ur mig. Fortfarande efter ett försvarligt antal lyssningar håller plattan toppklass.

NASUM och "Human 2.0". En knäckande skiva på vilken The Black Swarm återfinns. Kommentar överflödig, eller hur?

THE FACELESS avslutar veckans fredagslista med en låt från "Planetary Duality" - Legion Of The Serpent. Jag gillar verkligen den skivan.

/Martin

Fredagslistan 2013, vecka 16: Andra plattan

 

Nasum, KB - en magisk kväll

Tjo, grinders!

Det får ju bli lite skrivet och lite bilduppvisande från giget på KB i fredags - inte minst för att bilderna blev aningens bättre än de jag tog på Pumpehuset.

Jag kan direkt säga att rent spelmässigt var giget på KB brutalt mycket bättre än spelningen på på Pumpehuset - och det hade publiken en stor del i. För det var riktigt mycket folk på KB i fredag. Samtidigt tyckte jag också att förbanden hade sin egen publik - PYRAMIDO ska ha en stor eloge för modighet att gå ut och spela sin allt annat än snabba musik inför en publik som var mer inställd på hastigthetsmangel. De var, som vanligt, helt lysande vilket gör det än märkligare att jag helt glömde bort att fotografera bandet.

SKITSYSTEM var också en akt som jag gillade att se - När ska ni fatta  är en låt som jag tyckte fick taket att lyfta rejält.

BLACK BREATH - inte bara bra på skiva, genier på scen. Inför en publik som verkligen gick igång på bandets musik lyfte sig bandet naturligtvis än mer. Jag var så impad att jag valde bort öl till förmån för en t-shirt från bandets merchbord.

Och NASUM kommer efter denna räcka verkligt bra förband ut och levellerar stället. Prick allt är snäppet bättre än på Pumpehuset: ljudet är svinaktigt bra och brutalt uppstyrt, bandet är mer taggat, publiken större och synnerligen sugna på röj: det moshas, stagedivas och crowdsurfas genom hela konserten. Och låtarna spelas med en fullständigt galet härlig frenesi. Detta sammantaget gör att jag redan under konserten står och tänker att detta kan mycket väl vara det bästa jag ser i år i konsertväg. Att giget redan ligger på en förmodad 10-i-topplista det förstår ni nog.

/Martin

Granar, svanar och exil.

God afton. Den uppmärksamme läsaren har kanske noterat en viss (för att inte säga total) frånvaro från min sida på metallbibliotekariebloggen på senare tid. Att jag inte visat mitt anlete här more or less sedan krita-perioden har en logisk förklaring som består i att jag fått en annan tjänst än tidigare vilket betyder att bloggandet helt enkelt inte ingår. Metal-intresset kvarstår dock med samma oförminskade styrka som likt en Douglasgran klänger sig fast i Klippiga bergens oländiga terräng. Dessutom gillar jag bloggen alldeles för mycket för att lägga den på hyllan och kasta in handduken såhär i halvtid. Därför har jag inte för avsikt att skriva det här inlägget som någon form av svanesång, istället säger jag som min gamla vän australiensaren: jag kommer tillbaka. Kanske i form av glada tillrop, kanske som fredagslistemakare. Tills dess får herrar Bensch och Bergdahl hålla fanan högt vilket de brukar göra med den äran. Avslutningsvis går mina tankar och kondoleanser ut till er som missade NASUMs avskedsturné, spelningen på KB fick åtminstone mig och Martin att hoppa jämfota av oförfalskad glädje. Jag fick dessutom upp ögonen för finfina BLACK BREATH, bättre sent än aldrig. Glöm nu för allt i världen inte bort ANAAL NATHRAKHS stundande skivsläpp "Vanitas". Den 15/10 är dagen D, tills dess kan vi njuta av denna lilla preview med vilken jag önskar er en god söndagsnatt.

/Susanne

Rapport om lördagens begivenheter

Lördagen upptogs av en stor begivenhet i Köpenhamn då jag gick och kollade på NASUM på Pumpehuset. Det var faktiskt första gången jag satte min fot på Pumpehuset. Fattar inte varför jag inte gått dit tidigare för det var ett riktigt sympatiskt ställe - avslappnad personal, och jag gillade faktumet att de har skåp som man kan låsa in sina grejer i. Helt humana priser i baren också.

Jag tänkte att jag skulle säga något om förbanden också eftersom den recension som sedan igår ligger uppe på WeRock enbart handlar om huvudakten.

MASS GRAVE är ett synnerligen punkigt grindcoreband från Vancouver. Det handlar inte om finlir för ett ynka korvöre, utan bandet körde på med sin stökiga musik i ett rent för jävla furiöst tempo. Det var det jag uppskattade mest med bandet - de gav verkligen järnet - men dessvärre hade de inte något vidare ljud så jag tröttnade faktiskt efter ett tag.

Det gjorde jag inte på BLACK BREATH. Bandet, vars senaste skiva, "Sentenced To Life" Robert skrev så hyllande om för ett tag sedan levererade en så fruktansvärt stark spelning att jag blev riktigt imponerad. Bandets musik är ju death metal rakt av - och dessutom av den gamla skolan med tydliga inslag för att inte säga hyllningar av DISMEMBER och ENTOMBED. Det kan ju inte bli nåt annat än tokdyrkan då från min sida. Ett band att spana in helt enkelt.

Tänkte lägga upp en bildspecial från kvällen också, men det får bli imorgon det.

/Martin

Edit: I takt med att turnén fortskrider skriver Anders Jakobsson blogginlägg på Nasum.com. Spana gärna in den senaste posten där han har använt en av bilderna från recensionen. Plus såklart en massa kul läsning!

Nytt på WeRock

Även om temperaturen säger annat så är det de facto den förste juni idag. Och den förste i varje månad innebär ju att det har lagts upp nya recensioner på Werock.se. Den vetskapen värmde gott när jag cyklade till stationen i Lund vid 7-snåret imorse. Extra varm var tanken på att Fredrik Sandberg har orkat/hunnit skriva recensioner igen. För den mannen har sannerligen haft att göra på det jobb som drar in pengarna till det dagliga livet.

Vad Fredrik har skrivit om? Well, han börjar med att vara avundsjuk på Nicke Andersson och hans IMPERIAL STATE ELECTRIC som har släppt nytt material betitlat "Pop War" för att sedan inte imponeras av THE USED och deras "Vulnerable" där han dessutom lyckas få till en snygg litterär koppling till ett postmodernt mästerverk. Bara en sån sak!

Robert Gustafsson har gottat ner sig i BLACK BREATHs "Sentenced To Life". Det är en mycket bra skiva kan jag säga utan att överdriva alls. Under förutsättning att man gillar dödsmetall i den gamla 90-talsskolan. Gör man det kommer man gå i lika mycket spinn över denna skiva som över ENTRAILS "The Tomb Awaits".

Dessutom från Roberts tangentbord - HIGH ON FIREs "De Vermis Mysteriis" får sig en grundlig genomgång, och WINTER'S VERGEs "Beyond Vengeance" en något kortare.

Kitty Rossander, WeRocks senaste tillskott öser på med recension av THE GLORIA STORYs EP "Out Of The Shade" samt en tydligen magisk konsertupplevelse av samma band i Göteborg förra fredagen.

Från mig får ni recensioner av TESSERACTs "Perspectives", en EP som introducerar oss till nye sångaren Elliot Coleman. Den imponerar inte så där värst på mig faktiskt. Omslaget är dock grymt snyggt.

Imponerar gör dock de två andra skivorna jag recenserat - MARDUKs "Serpent Sermon" och THE AGONISTs "Prisoners".

/Martin