Fredagslistan 2015, vecka 25: En spretande lista

Godmorgon!

Idag blir det en något spretande lista. Jag surfade runt på Spotify och hittade ett antal låtar som antingen var nya (och bra) eller ganska nya (och bra) och det föll sig ganska naturligt att göra en ganska otematisk lista denna vecka om jag säger som så.

Vi kör.

 LAMB OF GOD har återigen lyckats skapa en skiva. Det brukar ta emot nämligen när bandet från Virginia ska göra musik. Ofta är det extra kämpigt för Randall Blythe på sång. Om det märks? Inte nämnvärt. Still Echoes är en väldigt fin och röjig låt som, om den är en fingervisning om hur resten av "Sturm Und Drang" låter, gör att jag verkligen får mersmak.



SIGH från Japan levererar på "Graveward" lätt den mest överdrivna musiken jag har hört i år. Subgenren är avantgarde/black metal. Väldigt orkestralt emellanåt. Det märks framförallt i en låt som The Tombfiller. Det är fantastiskt underhållande och skojig musik att lyssna på. Lägg gärna märke till det fina bruket av brass i låten. Fruktansvärt bra!




Hurra! Nytt material från världens bästa och mest avslappnade sidoprojekt THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA. Jag har syltat ner mig i detta band otaliga gånger på bloggen att jag hoppas ni har lite koll på bandet som började som ett, rätt gissat, sent på nattensnack mellan bland andra Björn Strid  och Sharlee D'Angelo från SOILWORK respektive ARCH ENEMY. Strid sjunger som vanligt helt fantastiskt! Och som det svänger!

Famine Of God's Word från "Grand Morbid Funeral" av BLOODBATH. Inga krusiduller alls. Full matning från åldermännen som verkar ha fått upp ångan rejält och levererat det bästa albumet i sin karriär. Om death metal hade varit en monarki hade detta gäng varit kungar baserat enbart på den skivans meriter. så bra är det.




Avslutar med vackra THE GREAT DISCORD och Selfaeta från vanvettigt starka "Duende". Alltså, jag vill verkligen stryka under detta - "Duende" är en helt magisk skiva som är episk i ordets allra bästa bemärkelse. Kolla in den om ni inte gjort det.

/Martin

Fredagslistan 2015, vecka 24: En spretig lista

Nya recensioner

Jomenvisst! Den förste i månaden innebär i vanlig ordning en bunt nya recensioner på WeRock.

Och det spretar som vanligt - LAMB OF GOD samsas med AVATAR, METALLICA skämssläpper bredvid THE SAFETY FIRE. FRANKY LEE får lågt betyg medan KRUX hyllas och LILLIAN AXE hamnar över medel.

"Resolution" var en skiva som jag sett mycket fram emot att få sätta tänderna i. Men trots att det bitvis glimrar till rätt rejält är jag inte helt övertygad om skivans förträfflighet. Däremot lär, med rätt låtval, setlisten på bandets gig bli fruktansvärt stark.

/Martin

Metaltown 2012

På tal om den stundande (mja, om ett tag) festivalsommaren kan vi notera att det på Göteborgsfronten ser aningen klent ut. Metaltown har släppt ytterligare ett par akter och skräckgubberockare MARILYN MANSON som har blivit något av en metaltowninventarie vid det här laget sluter förstås upp.

TRIVIUM ger jag inte mycket för, inte heller KILLSWITCH ENGAGE, WITHIN TEMPTATION eller SABATON. Faktum är att jag gärna undviker hela högen om möjligt. Lite mer hopp om livet får man istället av bokningarna VADER, LAMB OF GOD och DEVILDRIVER. Även SKELETONWITCH piggar upp något med sin habila thrash-blackmetal vars alster Submit to the suffering finns för beskådan här nedanför. ANTHRAX kan man kanske kika på med ena ögat för kuriosans skull men det är inte så att jag kissar på mig av glädje. Kom igen nu Metaltown, bättre kan ni.

/Susanne

Copenhell 2012

Copenhell Festival återkommer med full kraft. 2011 års festival var min själ inte alls dum, och sett till de bokningar som festivalen hittills har fått till, så finns det goda förutsättningar till att även 2012 blir riktigt nice. Eller var tror ni?

/Martin

Fredagslistan!

Novembers grådaskiga filt av dysterhet och olust inför att stiga upp på morgonen har svept in med kraft över Helsingborg idag. Därför har vi en i det närmaste perfekt uppbyggd lista idag, både som förstärkare av sagda sinnestämning och som ett uppsträckt långfinger mot den.

Alex inleder med en låt av Glenn Hughes som har ett av de finaste virveltrumljud jag hört på bra länge - och mannen kan ju sjunga bättre än de flesta. En bra inledning helt enkelt. Sen blir jag ju bara så glad att se LAMB OF GOD på listan - Hit The Wall är inte bandets bästa låt, men finfin ändå. Enda invändningen jag har är avslutande låten på Alex del av listan från gamla krigarna i VENOM. Kan tyckas märkligt då det bandet borde vara nåt som jag skulle kunna gilla, men jag har aldrig förstått det bandets storhet. Förklara gärna då jag är genuint intresserad. Var var jag?

Jo! Min egen del av listan börjar kanske, tycker många, aningen mesig med La Villa Strangiato av RUSH från senaste liveplattan "Time Machine - Live In Cleveland". 2 timmar lång, och med hela "Moving Pictures" är den en ren fröjd att lyssna på. Som jämförelse är OPETHs nuvarande setlist 1 timme lång. Mesigt.

Det är inte fortsättningen - DECAPITATED, FLESHGOD APOCALYPSE och ARCHSPIRE bjuder upp till tekniskt pisk i den högre skolan. Om jag är pepp inför konserten på The Rock nästa tisdag? Är Kee Marcellos bok totalt överflödig? Precis. Sen för att avrunda - MOLOKEN. Jävlar vad bra det är.

Avslutande del av listan står Susanne för. Alltid lika spännande att se vad hon har lyssnat på - oftast har jag ingen aning om vad det är för grejer bara genom att kolla på bandens namn - fast jävlar i min låda, idag kände jag inte bara igen ett av banden, jag har dessutom recenserat skivan "Mammal" av ALTAR OF PLAGUES för ett tag sen. Och den plattan är milt sagt ambitiös. Det är rätt mycket vemod på Susannes del får jag säga - gött med lite avslutande två-taktsmos av CHASTISEMENT och VOLTURYON så att man inte går under helt.

Så nu har jag banne mig svamlat på länge nog.

Trevlig helg!

/Martin

Fredagslistan vecka 46

Through the looking glass: Mastodon

Jag blir först ut i veckans nyintroducerade giv som Martin lite putslustigt kallat Through the looking glass. Det föll på mitt bord att skriva en recension på en skiva jag inte hade brytt mig ett endaste dugg om om inte Martin lånat mig den. Vi talar om MASTODON´s Blood Mountain.

I juli 2009 satt jag på Forum i Köpenhamn och skulle behöva genomlida två förband innan Metallicas entré. Det andra bandet, Lamb Of God, gjorde oerhört starkt intryck på mig varför jag faktiskt gick och köpte skivor och även såg dem live ett halvår eller så senare i Lund. Det första förbandet fick mig dock att vilja injicera cyanid i ren frustration. Mastodon öppnade konserten och var så dåliga att jag faktiskt trodde det var ett skämt.

Där ser man vad en ljudbild kan göra. Nu sitter jag med en välproducerad skiva i handen och det är för mig ett helt annat band. Må vara att de inte körde låtar från Blood Mountain i Köpenhamn (jag kollade upp detta) och att jag inte har en susning om hur de andra skivorna låter, men av denna skiva att döma var jag lite väl snabb att döma ut dem helt.

Öppningsspåret The wolf is loose driver på bra och jag är fortfarande efter en fjärde genomlyssning av skivan väldigt glad för produktionen. Melodierna står inte tillbaka för tyngden och vice versa. Skivan bär självfallet klassiska metaldrag men man hör tydligt progressiva influenser i sättet man byggt låtarnas struktur. Det senare faller som bekant i tämligen god jord i mitt fall.

Om jag ska nämna något jag inte tycker är så vidare värst så är det texterna. Ambitiösa, visst, men staccato-poesin de kör med funkar inte alls för mig. Lyckligtvis är det inte ett band där lyriken är det vassaste kortet, så jag kan lätt obry mig om den och istället låta mig sjunka in i Capillarian crests eller Crystal skulls tunga sköna melodier.

En sista kommentar gäller det sista spåret. Jag trodde konceptet med att låta ett spår gå i tystnad i all evighet för att till sist införliva en lustighet var för evigt förpassat till 90-talet. Jag får näskramp av dylika tilltag, det finns väl inte en enda kotte idag som tycker det är skoj eller spännande att vänta i 17 minuter efter sista låtens slut på vad som komma skall, utan man får ta skeden i egen hamn och hoppa fram, och upptäcker där att det som skulle vara roligt eller nåt bara är meningslöst trams.

För övrigt är det sista spåret Pendolous skin en i sammanhanget lite underlig sång, på samma sätt som BLACK SABBATH´s Planet caravan både passar och inte passar in på Paranoid-skivan så står Pendolous skin ut som en underlighet på en i övrigt väldigt tung skiva.

En alldeles alldeles underbar underlighet.

/Alex

Årsbästalista 2010 - konsertnominering nr. 4

Lamb Of God - Lund 12/3

Detta blev en väldigt hård kväll bestående av Between The Buried And Me, August Burns Red, Job For A Cowboy samt headlineande Lamb Of God. De andra banden var ok förutom JFAC som jag inte gillade alls, men när LOG gick på så kändes klasskillnaden enorm. Ljudet var löjligt bra, speciellt för att vara Mejeriet, bandet var snortight och publiken röjde som fan. Jag gick därifrån svettig trots att jag stod på andra våningen. Trevligt.

1. The Passing
2. In Your Words
3. Set to Fail
4. Walk With Me In Hell
5. Now You’ve Got Something To Die For
6. Ruin
7. Hourglass
8. Dead Seeds
9. Blacken the Cursed Sun
10. Grace
11. Broken Hands
12. Laid to Rest
13. Contractor
14. Vigil
15. Redneck
16. Black Label

/Alex

Lamb Of God - recensionen

Gott folk - hela den maffiga recensionen av årets hittills kanske bästa turnépaket, LAMB OF GOD, JOB FOR A COWBOY, AUGUST BURNS RED och BETWEEN THE BURIED AND ME ligger nu uppe på både Werock och Metal Covenant. På Metal Covenant kan man dessutom läsa om MEGADETHs jubileumsturné för klassiska och ack så totalt jävla fantastiska "Rust In Peace" från 1990 samt om världens kanske mest uthålliga band MACHINE HEAD som fortfarande turnerar på makalöst maffiga "The Blackening".

Lamb Of God - uppdatering

Jodå - fredagens konsert var rejält bra, och då pratar vi inte bara om LAMB OF GODs gig, utan samtliga band knäckte på olika sätt. Artiklar kommer förhoppningsvis upp under kvällen, både på Metal Covenant för er som vill läsa på engelska, och på WeRock. Texten till WeRock ska bara pimpas med bilder.

Tillsvidare får ni hålla till godo med en minispellista - en låt från varje band.

Lamb Of God

Glömde såklart att det finns ett fjärde band som ska krossa Mejeriet imorgon, bitvis rent fantastiska AUGUST BURNS RED som i klippet nedan bjuder på Marianas Trench från hyllade "Constellations" (2009).

Lite Youtube-mumma inför fredagens mosh på Mejeriet i Lund. Detta kan nog vara det hårdaste paketet som kommer till den akademiska bondbyn detta året. LAMB OF GOD imponerade inte när jag såg bandet första gången på Unholy Alliance-turnén 2007 i en ljudmässigt inte helt välvillig maskinhall på Malmömässan - men detta band har superkrafter inom sig som med stor sannolikhet kommer att få Mejeriet att brisera på fredag.

Att sedan JOB FOR A COWBOY lirar gör ju inte saken sämre. Kolla bara in nedanstående käftsmäll inspelad på Wacken 2008.

Plus att man får ytterligare ett band på köpet. BETWEEN THE BURIED AND ME kan jag ärligt säga att jag inte har hört speciellt mycket av, fast nedanstående låt ger faktiskt lite mersmak.

Ska man gå på vad som skrevs om turnépaketets gig i Stockholm bör man ju bege sig till Mejeriet.

Gammal är äldst part I - Unholy Alliance

Snacka om att Slayer kommer att lämna ett stort hål efter sig när bandet lägger ner. Fredagens (17/11) uppvisning i rå, aggressiv metal på Malmömässan lämnade få i tvivel om detta.

Det enda bandet som i någon mån kunde matcha huvudaktens sköna lir var In Flames som med sin avskalade men ändå effektiva show lyckades få publiken med sig. Anders Fridén må vara avskydd av många, men hans ödmjukhet är så extremt sympatisk att man bara måste kapitulera. Han får publiken att hoppa upp och ner till ”Only for the Weak” en låt som combon river av tillsammans med ”Pinball Map”, ”Egonomic”, ”Trigger”, "Cloud Connected", ”The quiet place”, ”My Shadow” samt titellåten från senaste plattan Come Clarity och ”Take this life”. Bäst på scen är trummisen Daniel Svensson som är jämn, tight och har svinsnygga fills.

Children of Bodom från Finland levererar sin metal ganska tight, men förmår inte engagera mig nämnvärt (sorry Henke) – framför allt eftersom de använder sig så fruktansvärt mycket av keyboards. Att dessutom keyboardisten har handen fast förankrad på pitch-bendern gör inte saken bättre. Gruppen har dock en skön frontfigur i Alexei. Den enda låten jag kommer ihåg är ”Needled 24/7” från Hatecrew deathroll.

Lamb of God har i vissa fall sagts vara det band som plockade upp Panteras fallna mantel – inget bandet gör på scen kan övertyga mig om det påståendet. Varenda låt låter likadan. Thine eyes bleed missar jag helt – mycket beroende på att bandet har ett kort set och att det börjar spela 10 minuter innan aviserad konsertstart!

Vad man dock kan konstatera är att de allra flesta har kommit för att beskåda thrashpapporna i Slayer – under de föregående bandens set hörs alltmer frekvent ju längre kvällen lider vrålet ”Slaaaayer” – och bandet gör ingen besviken när de går på vid halv elva med ”Disciple”. Tom Araya må se ut som en trevlig jultomte med sitt grånande skägg – men han frustar ut texterna med en sådant frenesi att man blir imponerad. Bandet har inget kvar att bevisa, men de verkar inte har tröttnat på att stå på scen. Att trummisen Dave Lombardo finns tillbaka i fållan och kvällen i ära är på ett grymt spelhumör gör konserten till en virvel av rå kraft. Ljudet är föredömligt högt – så högt att man känner varje bastrumslag (och de är ju många) i hela kroppen. Slayer gör allt rätt denna kväll – de vet att många har kommit för att höra ”War Ensamble”, ”Die by the sword” ”Mandatory Suicide”, ”Seasons in the abyss”, ”Dead skin mask”, South of heaven”, ”Raining blood” och ”Angel of Death” och kör också dessa låtar – samtidigt som de har stoppat in några riktiga köttben från senaste släppet Christ Illusion – ”Jihad”, ”Cult”, ”Eyes of the insane” och den supersnabba ”Supremist”.

Coolast är dock att Slayers marshallförstärkare är uppriggade som uppochnervända kors – det blir inte mer metal än så och jag konstaterar med visst vemod att Slayer kommer att lämna ett stort tomrum efter sig när bandet lägger av – ett faktum som oftare kommer upp i intervjuer som bandet ger än tidigare. I den stund jag går från Malmömässan är jag dock alldeles för nöjd för att tänka på det.