Årsbästalista 2011 - de nominerade, nr. 18-20

Hoj!

Inser att tiden håller på att rinna ut - där har ni anledningen till att ni nu får 3 av plattorna som är nominerade till min årsbästalista 2011 på ett bräde.

Nominerad: "Iconoclast" - SYMPHONY X

Är det något som man blir bortskämd med när man lyssnar på en skiva med SYMPHONY X så är det att produktionen är rent lysande. Det skadar ju inte att musikernas insats inte går att skämta bort eller att låtarna är synnerligen bra. Det känns som om detta gäng är på gång - föregångsplattan "Paradise Lost" var inte dum den heller. Gitarrspelet är precis som vanligt helt lysande när det är Michael Romeo som bänder loss.

En av årets bästa renssmockor. Det är inte allom givet att det ska bli så när man pratar supergrupper som är fallet när vi pratar LOCK UP: Tompa Lindberg på gast, Shane Embury på bas, Anton Reisenegger på gitarr och Nick Barker på trummor. Med CV:n som sträcker sig långt ner i underjorden som förpliktigar kunde detta blivit platt fall - nu blir det tack och lov inte det. Återhämtning får ni leta efter på anda plattor - bandet lirar med en idiothård attityd under de 41 minuter "Necropolis Transparent" varar. Och de gör det med en låtskrivarstringens som är klockren och en produktion som är saftigt musklig - det låter kompetent som satan och det är en fröjd att lyssna på skivan från början till slut.

"Inundate" - SECTU

Gitarrbaserad döds - aldrig fel i min bok. SECTU förför med en riffest som är omöjlig att stå emot. Att låtarna ligger på en sjyst och jämn nivå skadar verkligen inte - en debutskiva som imponerade stort på mig när fick hem den.

/Martin

Årsbästalista 2011 - de nominerade, nr. 17

"Through The Eyes Of The Burdened" - DESCEND

En väldigt imponerande debut, som inte bara låter extremt bra, utan också demonstrerar en låtskrivartalang som redan nu ligger på en kittlande bra nivå. Så skulle man kunna sammanfatta "Through The Eyes Of The Burdened" av DESCEND. Gillar man OPETH kommer man, likt undertecknad, att gå igång på detta. Här dominerar dessutom growlet - bara en sådan sak.

/Martin

Årsbästalista 2011 - de nominerade, nr. 16

Nominerad: "Salt" - PYRAMIDO.

Fan ta er PYRAMIDO. Trodde jag hade pejl på vilka plattor som skulle platsa på årsbästalistan i år, och så kommer ni och släpper en bra platta som jag fram tills nu inte har vetat om.

Att omslaget är bland det fulaste jag sett på bra länge är ursäktat genom låtar som Left To Rot och Onward som pumpar ut känsla likt en erupterande vulkan.

Känslan av att detta band kommer gå långt är omöjlig att skaka av sig. Skulle inte förvånas om bandets livespelningar är i dignitet med skivan. Som att bli överkörd av en ångvält.

/Martin

Årsbästalista 2011 - de nominerade, nr 15

Nominerad: "Carnival Is Forever" - DECAPITATED

Återkomst som var grymt efterlängtad av undertecknad. Och jag blev inte besviken - för "Carnival Is Forever" är kvalitativ metal rakt av. Den meckiga ådran från bandets tidigare musikaliska utflykter finns kvar, men bandet har lyckats med bedriften att baka in ett satans sväng också. Lyssna bara på Homo Sum och 404 så kommer ni förstå vad jag menar.

Ge fan i att omslaget är det fulaste bandet har presterat - jag glömmer det rätt fort då titellåten drar igång.

/Martin

Årsbästalista 2011 - de nominerade, nr. 14

Nominerad: "The Hunter" - MASTODON.

Alldeles oavsett var skivan hamnar på listan så är omslaget till "The Hunter" det snyggaste på hela året.

Ett uttryck som "partyplatta" i samma mening som MASTODON? Jodå, i detta fall är det faktiskt inte helt snett. Borta är koncepten om berg, Moby Dick, Rasputin och maskhål, kvar: en låtskrivartalang och ett jävla sväng. Till största delen i alla fall.

Öppningslåten Black Tongue får mig fortfarande att gå bananer, Curl Of The Burl och The Creature Lives får mig att undra vad fan bandet håller på med.

Sammantaget är dock "The Hunter" trots att det är det svagaste albumet Atlantakvartetten gett ut, en gedigen och till stora delar imponerande skiva som visar på att MASTODON fortfarande bräcker det mesta baserat på att de kan skriva grymma låtar - och göra udda videor.

/Martin

Årsbästalista 2011 - de nominerade, nr 13

Nominerad: "Passion" - ANAAL NATHRAKH

När ANAAL NATHRAKH släpper platta, då kan man i det närmaste räkna med att jag blir fullständigt bananas. Det är verkligen inte många band som har den katalogen som denna vansinnesduo har i bagaget. "Passion" är inget undantag från regeln - det låter helt enkelt svinbra.

Och det låter typiskt ANAAL NATHRAKH - renset finns här såklart, de rent gastkramande skriksångsleveranserna, men också en episkhet som är väldigt imponerande utan att för en sekund dra ner musiken i något som ens kan liknas vid ett fjollträsk.

Att "Passion" skulle vara med på de nominerade skivornas lista var ju, egentligen, en no-brainer ;-)

/Martin

Årsbästalista 2011 - de nominerade, nr 12

Nominerad: "Rural" - MOLOKEN.

Att lyssna på ”Rural” är som att träda ut i en distad ödemark eller att beskåda ett monolitiskt ångestfjäll i skymningen då fimbulvintern skall sänka sig över människornas boning.

Så skrev jag i recensionen av "Rural" på WeRock. Jag har lyssnat en hel massa på skivan sedan recensionen lades upp på zinet den 1/12 - och den blir ju bara bättre för varje lyssningen.

Känslan i leveransen är så oerhört påtaglig och i det närmaste hemsökande. Det är kraftfull ångest - ett skri ut över en samtid som i sin strävan att uppnå kickar har tappat bort sig själv.


Att jag inte brukar gilla, eller ens lyssna, på denna typ av musik och ändå dela ut ett högt betyg är en fingervisning i sig till hur bra "Rural" är.

/Martin

Årsbästalista 2011 - de nominerade, nr 11

Nominerad: "Cursed" - ROTTEN SOUND

Det här är verkligen en bra grindcoreplatta som på ett mycket övertygande sätt visar att ROTTEN SOUND är på god väg att bli lika bra på skiva som NASUM.

"Cursed" är en stenhård smocka till skiva som klockar in på 27 minuter och 42 sekunder, till brädden fylld av kvalitativ rensmusik - vartenda ett av spåren håller toppklass och det är svårt att inte ryckas med i den hänsynslösa kompromisslösheten som bandet demonstrerar. Detta är en platta som borde användas som referens av hur grindcore ska låta när den är som bäst bredvid skivor som "Shift" av NASUM och "Utopia Banished" av NAPALM DEATH. På den nivån är det.

Som jag skrev i recensionen:

ROTTEN SOUND har lyckats göra en verkligt stark platta – jag har mycket svårt att se hur någon ska kunna toppa detta mästarprov i grindcore under 2011. Jo, det är så pass bra att jag redan nu vill utse ”Cursed” till årets grindcoreplatta. Gillar man denna typ av musik och inte går ur huse och skaffar ”Cursed” då är det något fel.

Word.

/Martin

Årsbästalistan 2011 - de nominerade, nr 10.

Nominerad: "Sounds Of A Playground Fading" - IN FLAMES

Jag kan vara helt ärlig och säga att jag tycker att "A Sense Of Purpose" var en lika skitnödig platta som titeln på albumet. Jag var beredd att döma ut IN FLAMES helt och hållet efter den skivan och, för att använda ett pinsamt slitet uttryck, vända blad.

Därför är det också så skönt att kunna vara helt ärlig och säga att jag har sällan blivit så glad att bli överbevisad som när jag lyssnade igenom "Sounds Of A Playground Fading" första gången. Jävlar i min låda alltså!

Först och främst ligger låtarna på en galen nivå. Inte så att de är svårlyssnade - det har aldrig varit göteborgarnas grej - men att de är så vansinnigt minnesvärda. Sen lirar bandet bättre än på bra länge, och på ett sätt som tydligt demonstrerar att de drar åt samma håll. Och Anders Fridén sjunger med en glöd som imponerar. Sammantaget leder detta till att "Sounds Of A Playground Fading" är det starkaste albumet IN FLAMES har släppt sedan "Clayman". Jo, jag tycker faktiskt att det är så :-)

/Martin

Årsbästalistan 2011 - de nominerade, nr. 9

Nominerad: "A Rose For The Apocalypse" - DRACONIAN.

Alltså, vad i hela helvetet är det med det här gänget?! Jag imponerades som katten av "Turning Seasons Within" när den kom 2008. 3 år senare är det dags att imponeras ännu en gång av "A Rose For The Apocalypse". Det låter så förbannat snyggt om DRACONIAN att jag inte kan annat göra än att gilla det som strömmar ur högtalarna.

Låtarna ligger, som vanligt, på en jämn och hög nivå. Leveransen är oklanderlig. Framför allt så lyckas DRACONIAN bibehålla intresset genom hela plattan genom att veta exakt vad som är deras styrkor och spela med en glöd som imponerar.

/Martin

Årsbästalistan 2011 - de nominerade, nr 8.

Nominerad: "Heritage" - OPETH.

Motivering? Det är OPETH. Det räcker enligt mig, haha!

I ärlighetens namn känner jag att jag sade det mesta i min recension av skivan på WeRock. Det är den längsta recensionstexten jag skrivit faktiskt. Om jag är glad att jag skriver för ett webzine och inte behöver bry mig om att bara få skriva ett visst antal tecken? You bet your ass.

Videon till The Devil's Orchard är modell skruvad.

/Martin

Årsbästalistan 2011 - de nominerade, nr. 7

Nominerad: "One" - TESSERACT

Jag hör drag av BETWEEN THE BURIED AND ME, ANIMALS AS LEADERS och COHEED & CAMBRIA, men såklart har TESSERACT inte reducerat sig själva till efterapare - bandets musik har ett eget uttryck som ju mer jag lyssnar till skivan har svårt att inte gå och nynna lite omedvetet på. För den här plattan är i det närmaste beroendeframkallande.

Så skrev jag i recensionen av "One" - skivan har spelats en hel del hemmavid i år kan jag säga. Djentmetal är det ju inte alla som gillar - själv har jag fallit hårt för en del av subgenrens band - ANIMALS AS LEADERS är ett annat exempel på ett bra band.

"One" håller fortfarande i mina öron mycket hög klass - tonen, musikaliteten, tekniken, känslan gör att skivan blir en ren lyssningsfest.

/Martin

Årsbästalistan 2011 - de nominerade, nr. 6

Nominerad: "Omnivium" - OBSCURA

Det här är plattan på vilken gitarrerna får så satans mycket spelrum att man baxnar. "Omnivium" är plattan som får alla instrumentalistnördar att göra på sig i ren yrsel. Gillar man, som undertecknad, folk som kan, 1. lira brallorna av de flesta, 2. skriva låtar som håller hög nivå - då är OBSCURA verkligen ett go-to band.

Kom ihåg att WeRock-kollega Jonte tyckte att det blev alltför mycket av det goda:

Men, nja. Efter det lyckas tyvärr inte ”Omnivium” - den tredje fullängdaren i ordningen – hålla mig kvar. Visst, det går fortfarande i ett imponerande tempo, samtidigt som bandet lyckas att åstadkomma rejält med tyngd, även i efterföljande spår, men när progginfluenserna får ta överhanden dör lite av charmen hos undertecknad. Det känns främst rätt frustrerande när ett gediget death metal-ös blir avbrutet av knepiga taktbyten, malplacerade akustiska partier eller, kanske värst av allt, baspretentioner på sina ställen.

Där har ni några anledningar till att skivan i motsats till Jontes tyckande, går hem nåt så in i jäveln hos mig. Jag erkänner villigt att jag har mycket svårt att motstå uppvisningar i teknik när det låter så här pass bra, och låtarna håller denna kalibern.

/Martin

Årsbästalistan 2011 - de nominerade, nr. 5

Nominerad: "Ritual" - THE BLACK DAHLIA MURDER.

Jag trodde faktiskt att det här gänget skulle falla ner i en svacka efter "Deflorate" - skönt att bli motbevisad minst sagt. "Ritual" är i min mening det bästa TBDM har pressat ur sig. I min recension av skivan återfinns följande paragraf:

Det formligen sprutar av glädjespel på plattan – faktumet att detta går igenom säger en del om hur bra denna platta är. Jag hade inte klagat om bandet hade ställt sig på scen och kört igenom rubbet.

Låtskrivandet har gått från riktigt bra till fantastiskt på "Ritual" där snart sagt varenda låt håller yppersta toppklass. Faktum är att singeln Moonlight Equilibrium som visserligen är bra inte är den starkaste låten på skivan. Det mina damer och herrar borde säga en del om kalibern på "Ritual".

/Martin

Årsbästalistan 2011 - de nominerade, nr. 4

Nominerad: "Dirge" - WORMROT

Ruggigt rå och briljant grindcore från Singapore. WORMROT imponerade redan på "Abuse", på "Dirge" har de verkligen inte försämrats. Den sliriga punkigheten, aggressionen och den totala kompromisslösheten är faktorer som gör grindcore till en favoritgenre - WORMROT kan dessutom skriva låtar som kanaliserar dess faktorer på ett ypperligt vis.

All Go No Emo, You Suffer But Why Is It My Problem, Plunged Into Illusions - jag hade kunnat fortsätta länge och i stort sett räkna upp samtliga låtar på "Dirge" - så pass bra är skivan.

/Martin

Årsbästalistan 2011 - de nominerade, nr. 3

Nominerad: "The Parallax: Hypersleep Dialogues" - BETWEEN THE BURIED AND ME.

BTBAM är ett favoritband - jag ser alltid fram emot detta gängs släpp och blev galet lyrisk när "The Parallax: Hypersleep Dialogues" landade i mejllådan. 30 episka minuter som golvade mig i det närmaste fullständigt.

I min recension av skivan skrev jag att bandet brer på ordentligt – här återfinns de fina melodierna bredvid de furiösa riffen och den mer än lovligt extrema truminsatsen, jazzen bredvid djurlätena och de symfoniska partierna. Trots mängden intryck som man får saknar jag inte den röda tråden i musiken – och det är så oändligt mycket mer belönande att lyssna på musik som det tar en ganska god stund att komma in i emellanåt.

Jag har såklart återkommit till "The Parallax: Hypersleep Dialogues" många gånger under året och har inte tröttnat på den än. Det är ett gott betyg när det gäller mig, haha! Videor? Nja inte officiella - däremot hittade jag nedanstående. Bara att njuta!

/Martin

Årsbästalista 2011 - de nominerade, nr. 2

Nominerad: "Conjure And Command" - TOXIC HOLOCAUST

Skivan där TOXIC HOLOCAUST de facto blev ett band. Innan hade Joel Grind spelat alla instrument själv. Med gott resultat - lyssna bara på Arise From The Cemetary  från "Hell On Earth" för ett bra exempel. Men med "Conjure And Command" liras det snäppet bättre. Trummisen Nikki Bellmore och basisten Phil Gnaast gör att det låter svinbra om gänget. Jag gillar den sortens old-school thrash som bandet står för, det minner om tider då exempelvis METALLICA fortfarande gjorde bra plattor. Musiken på "Conjure And Command" spöar grundligt de alster inom den sk. nya thrashvågen som oftast bara är dåliga - på "C&C" finns det låtar som håller måttet, levererade med fullständig trovärdighet.

/Martin

Årsbästalista 2011 - de nominerade plattorna, nr. 1

Att det ska skrivas årsbästalistor även detta år torde ju inte komma som någon överraskning, men ändå känns det som om det blir lite svårare för varje år som går. Nåväl ni som läste bloggen förra året vet med er att jag inför den årsbästalistan som publiceras på WeRock.se från min sida brukar föregås av en genomgång av de alster som kan komma ifråga för en top 10 placering på listan. Så utan vidare mankemang;

Nominerad: "Until Fear No Longer Defines Us" - GHOST BRIGADE

Finskt vemod är jag oerhört svag för. När GHOST BRIGADE släpper skivor brukar dessutom leveransen av sagda känsla vara av yppersta klass. "Until Fear No Longer Defines Us" är inget undantag - varierad sång, starka refränger och mycket fin produktion gör att jag inte kan annat göra än att nominera skivan till årsbästalistan 2011.

/Martin