Jag upptäckte att vi tydligen inte kört en fredagslista med Polen som tema - det måste vi ju göra någonting åt. Nu kanske många av er tror att listan befolkas av hedersknyffelband som BEHEMOTH, VADER, HATE och DECAPITATED? Dessa band hade såklart kunnat platsa som sträckt vrist på boll, men hade det inte blivit lite tråkigt? Det tyckte i alla fall jag (och jag har ju ändå fullständig hegemoni över listan så det löste sig ju fint), och beslutade mig för att göra en lista med lite mer okända band från Polen - ett land som minst sagt har skämt bort oss när det gäller death metal av kaliber.
Vi kör.
Från Bialystok kommer ABUSED MAJESTY med sin skönt spretiga logga och sin finfina symfoniska black metal. Bandet har haft en tvådelad karriär - 1998 till 2011 var den första delen. 2014 plockade medlemmarna upp sina instrument igen. Jag uppskattar bandets tonkonst som har både ett skönt driv och gött sväng - i alla fall om man lyssnar på "So Man Created God In His Image" från 2008.
LOST SOUL från Wroclaw dukar upp en teknisk renssmocka av rang. "Immerse In Infinity" från 2009 är bandets senaste ljudalster som verkligen inte skäms för sig. Samma år hade jag lurarna fulla av, just det, BEHEMOTHs "Evangelion" och missade fullständigt LOST SOULs fullt värdiga skiva. Jag ber er särskilt att notera den svinartat elitmässiga övergången till solot.
Kanske några av er som hajar till? Vi har haft med låtar av ANTIGAMA i någon lista (minnet undslipper mig nu), men då förmodligen från "Warning" från 2009. Jag recenserade även den skivan för Werocks räkning. ANTIGAMA från Warszawa spelar meckig och härligt dissonant death metal med vissa inslag av grindcore. Förutsättningarna för att jag ska gilla detta är således goda. Från 2013 års släpp "Meteor" har jag plockat låten Prophecy som bjuder på ett fint tvärsnitt av vad bandets musik går ut på.
Betydligt lugnare tongångar från DISPERSE som med sin progressiva metal fick mig att haja till tidigare i år. "Living Mirrors" är en skiva som bör kollas in om snyggt arrangerad och välljudande musik brukar falla en på läppen.
Listan avslutas med lite trevligt vredgad grindcore från EXIT WOUNDS. Jag ber er speciellt lystra till det mer än lovligt sympatiska galopprenset vid 00:30.
Bland mina spellistor på Spotify finns det en lista som är lite speciell - innehållet byts med regelbundenhet ut, och den är aldrig någonsin tom. Snarare tvärtom: här ligger det alldeles för många låtar för att lämna mig någon ro. Listan heter Värt att kolla in mer och innehåller skivor som jag inte har fått tillgång till via den numera rätt stora mängd skivbolagskontakter som jag byggt upp sedan jag började skriva för WeRock.
Alltså, skivor som jag har ambitionen att recensera inom en snar framtid. Då kanske ni kan förstå att skivan utgör både en källa till stor glädje som till stor vånda. Här ligger skivor som till stora delar verkligen är bra. I veckans lista så ska jag bjuda på en liten inblick i denna lista. 7 låtar från skivor som jag fortfarande har ambitionen att recensera.
Tung och tekniskt kompetent death metal öppnar listan. SAPROGENIC är ett band som lirar grovt brötig musik. Jag gillar verkligen denna typ av musik som ibland påminner om hur det är att gå loss på en boxboll allt vad man orkar så länge man orkar.
En stor kontrast till skira och djentartade DISPERSE vars ljudbild är precis som genren definierar - tydlig men med gitarrljud som minner om MESHUGGAH. Mycket få band skulle existera inom djent om MESHUGGAH inte hade kommit rullande. I lagom dos är detta dock finfint.
Denna skiva, "The Inheritance" har jag faktiskt recenserat! Kändes oerhört bra då WITHERSCAPE är ett otroligt bra band bestående av väldigt kände Dan Swanö och inte fullt så kände men ack så skicklige Ragnar Widerberg. Skivan är en nyfiken, djupt svängig och grymt mångsidig skapelse med, såklart, smäckproduktion. Jag är djupt imponerad av den faktiskt.
PORT NOIR är ju ett hyfsat hypat band då de ligger på Anders Fridéns label Razzia. Det var han som kontrakterade bandet trots att de inte hade material till ett helt album. Snacka om att sätta press på ett band. Detta är svårt melankolisk musik som, ibland, går rakt in i hjärtat. Jag gillar verkligen den låt jag valt att ta med i veckans lista, Tide, då den har ett mycket skönt gung och att Love Andersson sjunger ack så fint.
DIABOLICAL är ansvariga för årets bästa death metalskiva. Det är bara att konstatera detta - "Neogenesis" är en sjukt mäktig skiva som står alldeles utmärkt på egna ben men som får ett otroligt mervärde av den över hundra sidor tjocka dystopiska bok som följer med skivan om man köper den i fysisk form.
Ett band som verkligen kan kallas hypat är VATTNET VISKAR ett, faktiskt, amerikanskt band som spelar oerhört imponerande atmosfärisk black/doom metal. Jag var oerhört skeptisk mot bandets hittills enda skiva "Sky Swallower" som kom ut på Century Media för inte så länge sedan. Därför blev överraskningen desto större och gladare då jag upptäckte att skivan är fantastisk och att hypen verkar vara välgrundad.
PYRAMIDO är bandet som skulle kunna spela in sina tarmrörelser och ändå få en betygsfyra av Jonn Palmér Jeppsson. Och det med rätta då bandet har alla rätt rent musikaliskt med sin boogifierade hardcore som bandet benämner sin via aktiebolaget Långsam Rock spridda brottartunga musik. Senaste skivan "Saga" visar återigen att detta är ett band som tänker och verkar utanför de berömda ramarna. Kolla in omslaget - jag valde att ha med just detta istället för loggan just för att visa på detta faktum. Live är bandet en urkraft som inte räds att agera förband åt akter som riktar sig till en publik som lirar betydligt snabbare. Jag har sett bandet i denna kapacitet flera gånger, och de går bara upp och krossar. Höj volymen slut ögonen och rycks hän av Fosie.
Bolaget har en imponerande uppsättning band under sina vingar - det tror jag att ni kommer att bli varse med nedanstående lista.
Ett mycket imponerande band från Dallas är FAIR TO MIDLAND, ett band som dessvärre verkar ha lagt backlinen på hyllan. Jag fick upp öronen för bandet då Janne Sandstén recenserade grymma "Arrows & Anchors" för Werocks räkning. Och den skivan är svårt beroendeframkallande om jag säger som så. Jag har valt Whiskey and Ritalin från den skivan.
KLONE är ett trevligt band från Frankrike. Poitiers närmre bestämt. Jag tycker att bandets "Black Days" är en alldeles finfin skiva som jag verkligen tycker att fler borde kolla in. En bra ingångslåt är Give Up The Rest som visserligen är extremt radiovänlig, men jag tycker att ni ska ge den en chans ändå.
Vi meckar till det ungefär 100 % med ATHEIST. Lirar man death/thrash metal with jazz and progressive influences då fattar ni att det är rätt konstig musik. Men ack så bra! Jag räknar helt klart ATHEIST till ett av de band som utmanade den gängse bilden av vad metal kan vara tillsammans med DEATH exempelvis. Kolla in Fraudulent Cloth och ni kommer fatta vad jag menar.
Totalt hopp till fullständigt okomplicerade COMPLETE FAILURE som på 1:40 blästrar trumhinnorna på ett synnerligen kompetent vis. Moshvänligt!
Här borde ingen höja på ögonbrynen. Min relation till CYNIC är väl dokumenterad både här och på WeRock. Jag återkommer med oregelbundna intervall till bandets musik som ibland kan reta gallfeber på mig, ibland göra att jag kommer in i helt andra och mer njutbara känslostadier. Jag hyllande "Traced In Air" alldeles för mycket och delade ut full pott när skivan kom 2008. Nu tycker jag snarare att betyget pendlar mellan 6 och 8 beroende på mitt humör. Detta sagt - Evolutionary Sleeper är en låt som jag uppskattar att lyssna på varje gång skivan spelas.
ETERNAL GRAY krånglade inte till det i onödan under sin aktiva tid (bandet lade ner 2012). Det är matig metal med grunden i två-takts matning som israelerna gillade mest. Och det räcker rätt långt får jag säga!
Ett av mina favoritband när det gäller vemodsmetal. Det vet ni också, kanske, vid det här laget. Från ypperliga "Isolation Songs" får ni Suffocated.
Vad förknippar ni Maldiverna med? Inte metal gissningvis, men det är faktiskt därifrån som NOTHNEGAL, sci-fibesatta till max, kommer. Kan man ha överseende med bruk av keyboards i någon mån så tror jag att man kan uppskatta detta bands tonkonst.
Åh - TREPALIUM! Har ni inte kollat in detta gäng så tycker jag verkligen att ni ska göra det. Det är så gött utflippad musik att det är svårt att inte dra på smilbanden. Jag har gillat Sick Boogie Murder från "Alchemik Clockwork Of Disorder" från första genomlyssningen. Det fullständigt fullödiga svänget i den låten alltså.
Jag avslutar min del av listan med polska DISPERSE. Jag kommer definitivt att hålla ögonen på detta gäng då de verkligen kan lira skiten ur rätt många band med sin bländande teknik och utmärkta talang för låtskriveri.
-Pausfilm-
Ytterligare en så kallad no-brainer: Susannes (och min) kärlek till ANAAL NATHRAKH är ju väldokumenterad. Då bandet låg på Season Of Mist vid tiden för släppet av "Eschaton" blir det såklart lite av öppet mål för Susanne att välja en låt från den skivans soniska landskap: Bellum Omnium Contra Omnes. Fullt ställ i vanlig ordning.
Franska dödsgrindarna i BENIGHTED har också bara ett läge: fullt ställ. Inga konstigheter i musiken heller - det är bara att ta spärn och dra igång moshpiten liksom när Hostile ljuder i högtalarna.
Var i hela helvetet är basen var frågan jag ställde mig när jag hörde KOLDBRANN. Och var är tyngden? Ja, ni fattar - detta är inte min kopp te. Black Metal i denna formen har aldrig varit det märkligt nog. Susannes affiliation med denna subgrenre borde dock inte komma som en överraskning, haha!
Nä.
God Of Death inleds av en fade-up. Det är käckt tycker jag. Resten av låten är inte lika bra tycker jag. Trummisen har en synnerligen irriterande klocka på en av sina cymbaler. Den använder han såklart asjävlamycket.
Påminner lite om ANAAL NATHRAKH, fast oerhört mycket mer pretentiöst och, faktiskt, skitnödigt dåligt i vissa partier. Jag menar partiet som inleds vid 3-minutersmarkeringen är så tråkigt att pesto framstår som något revolutionärt. Nä, bort med detta.
Susanne är skoningslös i veckans lista får jag säga: GORGUTS nya skiva "Colored Sands" är en väldigt påfrestande skiva - detta är inte musik för alla. Jag hade ambitionen att recensera skivan. Känner mig fortfarande inte beredd att göra det faktiskt, trots en mängd lyssningar.
Åh - så skönt: en rak, inga konstigheter alls till låt från DEAD SHAPE FIGURE från Finland. Finns här keyboard: nä. Finns det tvåtakt: ja. Skriksång: ja. Tunga gitarrer: ja. Trioler: ja. Ergo: inte helt tokigt.
Susanne matar på med SEVERE TORTURE. Ni vet redan innan ni har hört en enda ton att detta är brutal death metal. Men inte utan visst sväng som gör Feeding On Cadavers till en trevligare lyssnarupplevelse än vad låttiteln antyder.
Jaha. Tack för den liksom. Mer black metal. Inte helt tokig dock. Definitivt bättre än DODECAHEDRON och MAYHEM. Nu får jag väl hot, haha!
