Martins tekniska tisdagstips, vecka 9: Soreption

Gott folk!

Idag tipsar jag om SOREPTION från Sundsvall. Detta är ett band som inte bara är ett av de bästa tekniska dödsmetallbanden i Sverige, utan världen. Jag har uppskattat bandets tonkonst ända sedan jag snubblade över skivan "Deterioration Of Minds" som kom 2010. Samma år, eller om det var året efter fick jag äve tillfälle att kolla in bandet live på avsomnade Getaway Rock Festival där bandet bjöd upp till yster ringdans på ett väldigt övertygande sätt.
Det som särskiljer SOREPTION från så väldigt många andra band inom den här foran är att de kan skriva verkligt starka låtar som sätter sig på hjärnan något så förträffligt. Här finns också ett tungt och elakt sväng som SOREPTION bemästrar till fullo.

Det tog 4 år mellan "Deterioration Of Minds" till "Engineering The Void" kom ut. Bandet fortsätter här sin rent magiska resa med låtar som är ännu starkare än på debuten, och dessutom med en produktion som får i alla fall mig att salivera!

/Martin

Fredagslistan 2016, vecka 43: Enastående debuter

Gott folk!

It was the best of times, it was the worst of times, it was the age of wisdom, it was the age of foolishness, it was the epoch of belief, it was the epoch of incredulity, it was the season of Light, it was the season of Darkness, it was the spring of hope, it was the winter of despair, we had everything before us [...] - Charles Dickens "A Tale Of Two Cities"

Ja, ni får faktiskt stå ut med att jag citerar Charles Dickens, men han är ju så satans bra, och att citatet passar väl in under rådande omständigheter gör ju inte saken sämre. Låt mig förklara. 

Ju mer jag lyssnar på musik - och jag lyssnar mycket - desto mer blir jag medvetande om att det finns så helvetiskt mycket riktigt bra musik. Och det finns för mycket musik för att någon ska hinna med att ta in all denna rent magiska tonkonst som dagligdags väller över oss. Ett lyxproblem förvisso, i synnerhet om vi betänker att de karaktärer och verkliga människor som befolkade Dickens verk och tidsperiod hade betydligt större och allvarligare problem än det att det fanns för mycket bra musik att dyka ner i. 

Det finns band som åstadkommer debutskivor som är snäppet bättre än de flesta. Kollar vi bakåt i historien så finns det gott om exempel på band som får till en helt ok skiva att debutera med, men oftast är det några skivor in i karriären som banden i fråga når sina största kreativa höjder. Idag tycker jag, helt ovetenskapligt såklart, att det ställs större krav på både band och författare att de ska vara bättre redan från starten. Och väldigt många klarar faktiskt av denna press och presterar debutverk av enastående kvalitet. Jag tänkte att vi skulle kolla in några av dessa i veckans fredagslista. 

Vi kör!

Frågar ni mig vilket som är Faluns bästa band så kommer jag alltid att svara IN MOURNING. Det här är ett gäng som vid varje släpp har golvat mig i stort sett totalt. Jag älskar verkligen hur bandet låter så angeläget att känslan av ömsint desperation kryper in under skinnet på mig vid varje lyssning. Efter ett gäng demos så debuterade bandet 2008 med "Shrouded Divine" som släpptes i en väldigt limiterad utgåva på 1000 ex. Jag är så glad, ja tacksam rentav, att skivan finns att ta del av via Spotify för detta är helt otroligt bra musik. Bräddfylld av känsla, talang, storslagenhet och spelmässiga insatser är "Shrouded Divine" en verklig pärla inom den progressiva melodiska dödsmetallen. Har ni inte kollat in skivan (eller bandet) innan så lovar jag er att ni har fina stunder framför er då detta är ett band som håller nivån hög genomgående. 

Jag gav ett riktigt högt betyg till ALLEGAEONs senaste skiva "Proponent Of Sentience". Det tekniska men melodiska dödsmetallbandet från Colorado har jag gillat sedan de bildades 2008. Dels gillar jag att bandet har rejält skickliga instrumentalister men som alla verkligt bra band så läggs det väldig möda på att skriva bra låtar som håller för väldigt många lyssningar. Här finns, såklart, gott om rens och hastigt spel, men också ett fint sväng, gung och en tydlig tanke bakom varje låt. Detta skapar en fin känsla av att bandet väldigt skickligt omhändertar lyssnaren. 

2013 hade vi med Michiganbördiga KONKEROR i en fredagslista. Då hade "The Abysmal Horizons" varit ute i nästan exakt ett år. Jag och Susanne skrattade faktiskt åt bandets namn. Sen började vi lyssna på skivan och blev riktigt nöjda med hur den fick oss att skärpa till oss och dyrka denna pärla till skiva som fler i våra respektive umgängeskretsar har uttryckt gillande över. Strunta i att omslaget är episkt fult - låtarnas rent sjukliga kaliber väger mer än väl upp för bristande estetiskt omdöme när det gäller omslagskonst. Jag tänker ta till ett slitet uttryck när det gäller "The Abysmal Horizons": All Killer - No Filler. Ja, det är faktiskt så att varenda jävla låt på den här skivan är knäckande bra. 

Från Sundsvall kommer ett av världens bästa tekniska dödsmetallband - SOREPTION. Vi har ju skrivit en hel del om detta rent geniala gäng tidigare här på bloggen. Regel ett när det gäller alla band, men i synnerhet tekniska dödsmetallband, är att tekniken alltid måste vara ett medel och aldrig ett mål i sig. Vi vet alla att lirar du denna typ av metall så är du bra på ditt instrument. SOREPTION har verkligen visat att de är ett band som tar låtskrivande på allvar, och de gör detta på ett rent ypperligt vis redan från starten med "Deterioration Of Minds" från 2010. Det är rent ruggigt hur tajt, svängig och rolig den här skivan är. 

Jag avslutar med en skiva från 2016. SPIRIT ADRIFTs "Chained To Oblivion" är en tung, långsam och oerhört upplyftande doomskiva. Jag älskar verkligen den här skivan, och det är ingen liten grej, då jag sannerligen inte brukar ta till sådana ord när det kommer till sån här musik. Men så är det alltså. 5 långa låtar där varenda ton, anslag och insats från Nate Garrett (som alltså är ensam ansvarig för allt) känns så vanvettigt angelägen och ärlig att det är rent omöjligt att värja sig. Helt otroligt bra - och detta är såklart en skiva som i allra högsta grad är med i racet om en plats på min personliga årsbästalista för 2016. 


/Martin

Fredagslistan 2016, vecka 43: Enastående debuter

Årsbästalistan 2014: De nominerade, nr. 1

Gott folk!

Det är tid att dra igång vansinnet på allvar. Vilka skivor kan komma ifråga för undertecknads årsbästalista? Det finns i år en hel drös med kandidater - 2014 har varit ett väldigt starkt skivår.

Nominerad: "Engineering The Void" - SOREPTION

Sundsvallsbandet fångande min uppmärksamhet redan 2010 med "Deterioration Of Minds", och imponerade även live. I början av 2014 gav bandet ut "Engineering The Void" som ytterligare bevisade att bandet är synnerligen värt att hålla koll på. Så här låter teknisk döds när den är som bäst. Här finns tekniken att lira skjortorna av de flesta, här finns låtarna som fastnar efter ett par genomlyssningar, här finns ett sväng som imponerar. Jag var lika lyrisk i min recension av skivan på Werock där jag skrev att

[...] ”Engineering The Void” är till brädden fylld med musik av sådan kvalitet att det redan nu är otänkbart för mig att tänka sig en årsbästalista utan skivan och detta borde i en rättvis värld vara alstret som gör att fler får upp ögonen för bandet.

/Martin

Fredagslistan 2014, vecka 36 - Starka skivor 2014

Godmorgon!

Fredagslistedags igen, och jag tänkte att vi skulle börja starkt bara för att. Denna vecka tar jag mig an ett gäng skivor jag redan nu tycker bör betraktas som omistliga att dryfta när det inom en inte alltför avlägsen framtid kommer bli aktuellt att prata årsbästalistor. Jag vet att det alltid verkar som det innevarande året framstår som det bästa när det gäller skivor, men 2014 framstår redan nu som ett vanvettigt starkt år, och då ska vi tänka på att det ligger en hel del skivor i pipelinen som jag vet håller groteskt hög nivå. Exempel? CANNIBAL CORPSEs "A Skeletal Domain" - fy satan säger jag bara!

Vi kör.

Ni vet att jag är svag för teknisk döds. SOREPTION har med både föregångsskivan "Deterioration Of Minds" samt årets "Engineering The Void" skrivit in sig som ett band i den absoluta världseliten i denna subgenre. De har gjort det med en kompromisslös strävan att skriva brutalt teknisk musik som även fastnar för andra saker än tekniken. Här finns det ett sväng, ett driv och en mer än lovlig låtskrivartalang som inte många band gör bättre. Jag skulle tro att "Engineering The Void" kommer finnas med på fler årsbästalistor när det lackar mot jul.

 Släpig doom? Jo, faktiskt. Under min föräldraledighet upptäckte jag att jag faktiskt kan lära mig att uppskatta subgenrer som jag tidigare inte har fastnat för. Brittiska THE WOUNDED KINGS skiva "Consolamentum" har fått försvarlig speltid hemmavid då bandet lyckas hålla mitt intresse uppe med "rätt" typ av släpighet och en gastkramande närvaro av, ledsamt nog, avhoppade sångerskan Sharie Neyland. Det är mäktigt, murket och ack så melankoliskt magiskt att jag verkligen tycker att ni måste kolla upp denna skiva!

HOUR OF PENANCE är ett band som med årets "Regicide" kavlar ut en rensfest så magiskt bra att det bara är att lyfta på hatten. James Payne är framför allt mannen att hålla koll på. Trummisens lir är lika tajt som det proverbiella frimärket jag så ofta brukar ta upp när det gäller dylik musik. Jag knarkade ner mig så svårt på denna skiva att jag under en period drömde om musiken nästan varje natt.

Southern Discomfort i form av EYEHATEGOD svårligen framarbetade och från andra sidan graven frammanande trumspel på självbetitlade skivan från mitten av året. Hade ni frågat mig för bara ett halvår sedan om jag såg fram mot denna skiva skulle svaret ha blivit nä, verkligen inte. Men musiken talar för sig själv - bandet visar med all önskvärd tydlighet vad ordet sväng innefattar i sin bästa bemärkelse. För de som sedan tidigare gillade bandet har jag svårt att tänka mig att man inte tyckte att 14 års väntan var värt varenda minut. För oss andra är "Eyehategod" en mer än lovligt stark startpunkt.

MISERY INDEX fortsätter att leverera skivor av rang. Detta kan vara det mest stringent genomarbetade albumet från baltimorerensarna. Att man tagit god tid på sig (3 år, en evighet i subgenren) att jobba fram skivan märks. Varenda låt passar in i en helhet, men klarar av att stå på egna ben också. Gillar man bandets musik sedan innan är det bara att dyrka loss - för er andra är det bara att gratulera till att ha en mer än lovligt god startpunkt att börja med.



/Martin

Fredagslistan 2014, vecka 36 - Starka skivor 2014

Veckans Youtubeklipp, vecka 2

Jahadå! Jahadå!!

Äntligen är SOREPTION på gång med nytt material. Efter finfina "Deterioration Of Minds" och bandets synnerligen njutbara gig på Getaway 2011 har jag längtat efter mer från denna orkester. Förväntningarna är högt ställda, och jag blir inte besviken på By Venom Entitled.

/Martin

Soreption återvänder 2013

Omslaget är ju inte helt fult får jag säga. Än roligare än omslaget är ju faktumet att Sundsvalls SOREPTION är på gång med nytt material. Jag har spisat bandets förstlingsalster "Deterioration Of Minds" väldigt många gånger vid det här laget, och baserat på den skivan så tror och hoppas jag att "Engineering The Void" (bra titel!) kommer leverera på samma sätt som föregångaren.

/Martin

Fredagslistan på en måndag (?)

Morgen früh och äntligen fungerar bloggen igen. I slutet av förra veckan funkade den endast i read only-mode vilket innebar att vi inte kunde dela med oss av Fredagslistan i fredags utan den kommer som en liten måndagspresent istället.

Eftersom jag efter diverse påtryckningar nu blivit spotifierad så ålades det petite moi den högst ärofyllda uppgiften att presentera Fredagslistan för er. Martin har - inte helt otippat - lyssnat på idel brötmusik emedan jag har varit aningen mesigare (näääää?). Det är en salig blanding melodifestivallåtar ni får ta del av, vi bjuder bland annat på DEATH, BRING ME THE HORIZON, FOGHAT, PETER FRAMPTON, MORBID ANGEL, SOREPTION och UFO. Jag har under den gågna veckan fullständigt kärat ner mig i gamla liveplattor från 70-talet varför de flesta av mina bidrag är livelåtar. Se till att spela dem högt.

Med en önskan om att alla bloggens läsare får en hygglig vecka trots 3:e platsen i Düsseldorf och det hiskeliga nederlaget mot Finland igår. Allt går att bota med METAL!

Fredagslistan vecka 19

/Alex

Fredagslistan samt nya skivor

Fredagslistan är lika diversifierad som den brukar vara - Alex har sysselsatt sig med tre artister/band som hör till stalltipsen när det gäller den mannens musiksmak: KISS, ALICE COOPER och WARLOCK - till stora delar mycket njutbar musik faktiskt. För egen del började jag med ett ganska nytt band - AMARANTHE - riktigt, nästan för polerad metal med kraftfull sång av kvinna såklart vad gäller den rena sången. Lagom mycket dubbeltramp och tuffa gitarrer för att gå hem hos många tror jag, men lite för generiskt för att jag köpa det i större doser än en låt åt gången. Välpolerat är förvisso även SCAR SYMMETRYs ljudbild, men jag anser såklart att där upphör likheterna. Kommande släppet är bra, växer med varje lyssning, men det är svårt att avvika från uppfattningen att "Pitch Black Progress" är den bästa plattan bandet har gett ut. Jag ska se MESHUGGAH nästa vecka och har således lyssnat en hel del på det bandets katalog som ju minst sagt håller hög klass. Plus SLAYER som ju är ett återkommande namn i vad jag lyssnar på.

Fredagslistan vecka 15

Sen har vi köpt in lite nya skivor: Sveriges skivrecensenters nya gullegrisar GRAVEYARD drar fulla hus och dyrkas av bara helvete. Själv är jag inte lika imponerad utan konstaterar att "Hisingen Blues" inte ger mig ett vitten i form av lyriskhet.

Inköpsförslag från låntagare. VESANIA lirar bra, tung, mörk episk metal med bland annat basisten Tomasz Wróblewski, mer känd under namnet Orion i BEHEMOTH. Jag gillar både vad jag hör i form av den dystra stämningen i en låt som Hell Is For Children det mer kaggesmattrande i Aesthesis där bandet vevar på i lite mer aggressiv anda.

Ytterligare ett starkt släpp från AMON AMARTH som mer och mer kan räkna sig till en betydande kraft inom scenen. Habilt hantverk, bra låtar, snygg produktion - stockholmarna gör det mesta rätt, även om det kanske inte rör sig så mycket om att drastiskt förändra grundkonceptet.

Gillar man som mig teknisk dödsmetall som drar åt DECAPITATEDs soniska ljudlandskap kommer man uppskatta SOREPTIONs "Deterioration Of Minds". Jag njuter från första till sista sekund då jag bjuds på supertajt trumlir, rent furiöst strängarbete och ett avgrundsdjupt growl. Skitbra helt enkelt. Plattorna kommer inom kort att finnas på Helsingborgs Stadsbiblioteks skivavdelning. Tänk inom timmen. Trevlig helg! Martin & Alex

Fredagslistan

Ny vecka - ny lista. Och den är idiothård. Den har slagsida åt saker jag lyssnat på denna veckan. Alex har lyssnat på en metalplatta denna vecka. Vad han har lyssnat på annars vill ni inte veta.

Däremot är det glädjande att se att han fortsätter sitt utforskande av MORBID ANGELs katalog - denna vecka har han nämt "Covenant" i lyriska ordalag - återstår att se om han tar sig an "Domination" nästa vecka, haha!

Det har i vanlig ordning blivit en hel del grindcore, men den skiva som jag lyssnat på mest, "Cursed" av ROTTEN SOUND kommer ut först på tisdag. Ett band som har fångat uppmärksamheten är SOREPTION med "Deterioration Of Minds" som bjuder på riktigt teknisk dödsmetall i DECAPITATEDs anda. Skitbra helt enkelt.

/Martin

Fredagslistan vecka 10 2011