Fredagsskiva från en replokal 1982

Det är den 19/8 1982. I en lokal som ligger i samma byggnad som Sweet Silence-studion ute på Amager i Köpenhamn repar ett band. De ska snart spela in sin första skiva, en ep som ska komma att bli det allra finaste världen har sett. De har bara gjort en handfull konserter under det knappa året bandet har funnits och medlemmar har kommit och gått. Just denna dag befinner sig fyra personer i lokalen varav åtminstone en verkar vara där i rent kamratligt syfte eftersom han mig veterligen inte alls var med i bandet vid denna tid.

Två tonårstjejer har tagit sig till replokalen. De har lurat i bandet att de är där för en skoltidning, men mest ville de nog träffa gitarristen Hank Shermann som de tyckte var snygg. De lyssnade på repet, och efteråt pratade de med bandet och tog några bilder. Dessa bilder har legat i en byrålåda sedan den dagen. För några år sedan blev jag förärad dessa bilder i samband med att en av tjejerna gick bort. Jag tänkte därför se till att världen får njuta av dem, å hennes vägnar.

Det är alltså någon vecka innan MERCYFUL FATE's första ep ska spelas in. KING DIAMOND är på plats, likaså Hank Shermann och basisten Timi Hansen. Dessutom befinner sig den forna BRATS-trummisen Lars Monroe i lokalen och spelar med bandet. Han var inte trummis vid denna tid vad man vet, men alla var polare med alla så visst kan det ha funnits en tanke med att han var där just den dagen. Tyvärr togs det ingen bild på honom, men i den överlevande (tillika nogsamt daterade) autografboken finns hans signatur med. I sagda bok finns dessutom Hank Shermanns första autograf någonsin, han övade på ett par papper först innan han skrev så "häftigt" han kunde i boken.

I give to you Mercyful Fate 1982, fredagsskivan idag blir därför "The Beginning" som inleds med sagda ep, så tryck igång den och njut av bilderna. Jag är speciellt förtjust i den nedersta bilden som är bland det bästa jag sett i mitt liv.

FREDAGSSKIVAN

/Alex

Fredagslistan 2013, vecka 44: 1980-1989

Jag fick lite blodad tand med förra veckans fredagslista då jag ju tog upp musik från bland annat 1985. Och då började jag ju fundera. 1980-talet. Det var ett årtionde som jag växte upp under - jag föddes 1976 så början av 80-talet har jag ju minst sagt dimmiga minnen ifrån. Att jag köpte IRON MAIDENs "The Number Of The Beast" 1988 kommer jag dock ihåg tydligt.

I vilket fall - jag bestämde mig ganska fort för att jag skulle göra en fredagslista som spänner över åren 1980-1989. En låt för varje år. Varför göra det lätt för sig? Nä, precis.

1980. IRON MAIDEN släpper sitt första album. Vi som gillar bandet vill gärna hävda att hårdrocken med detta släpp förändrades i grunden. I vilket fall så är låten The Phantom Of The Opera en av de bästa låtarna som bandet gjort. Att den håller fortfarande över 30 år efter det att den skrevs är jag fullt benägen att hålla med om.

1981. MÖTLEY CRÜE släpper "Too Fast For Love". Vill man vara elak skulle man kunna säga too high too fuck, men det stämmer uppenbarligen inte med detta band heller. Hair metalscenen som den såg ut under det dekadenta 80-talets Los Angeles handlade så mycket mer om att se "rätt" ut än att kunna erbjuda verkligt habil och stringent spelad musik. För som kollega Lina S har sagt så är detta  "musik där byxan är tight och håret brandfarligt". Observera det fejkade dubbeltrampet från Tommy Lee i Live Wire som är låtvalet.

1982. Finns det ett band som förkroppsligar ett hat mot hair metalscenen så måste det vara VENOM. Jag fascineras av att dylik musik som "Black Metal" som VENOM släppte just 1982 existerade samtidigt som Vince Neil och kumpaner struttade omkring och var höga mest hela tiden. VENOMs musik låter numera inte speciellt skrämmande, men 1982 måste detta ha framstått som oerhört hårt och chockerande, haha!

1983. MERCYFUL FATE släpper alla tyglar vad gäller falsettskrik på "Melissa". Detta är ett av Alexanders favoritband, mycket gissar jag på grund av att King Diamond återfinns på sång i detta gäng som enligt Metal Archives är "on hold". Ni som tycker att ni känner igen låten - METALLICA har gjort den i en coverversion som låter betydligt hårdare, men inte nödvändigtvis bättre. Jag har lyssnat (såklart på Alex inrådan) en hel del på just denna låt jag valt till listan - Curse Of The Pharaohs och fascineras fortfarande av vilka sinnesjuka skrin som dominerar låten.

1984. TWISTED SISTER släpper "Stay Hungry". Alldeles oavsett om man känner till skivan så kan jag garantera att man hört minst en låt från den skivan någon gång. Jag tänker då framför allt på We're Not Gonna Take It eller I Wanna Rock, två monsterhits som förfärade föräldrar. Jag menar allvar. Videon till I Wanna Rock var det tuffaste man sett. Det tyckte i alla fall en mycket ung undertecknad (jag var 8). Mamma var chockerad. 2009 såg jag bandet på SRF då de körde hela skivan. Det var magiskt bra och bandet golvade mig totalt och visade med emfas alla andra headliners det året (IN FLAMES och HEAVEN AND HELL) inte hade där att göra. Prick så bra var TS. Låtval Burn In Hell. 

 1985. PENTAGRAM släpper sitt debutalbum. Detta gäng har i stort sett blivit ihjälkramat av hipstermaffian då de låter precis rätt retroartat även idag för att folk ska gå i spinn. Relentless är en fint svängande låt som med tydlighet visade att även 1985 fanns det band som ville låta som om det fortfarande var 1978.

1986. ACCEPT släpper "Russian Roulette". Andra skivor som släpps detta magiska år inom metal: "Master Of Puppets", "Reign In Blood" och "Peace Sells...but Who's Buying". Alla känner till detta, så därför tyckte jag att det kunde vara på sin plats att ta en låt från ett band som har gjort sig ett namn på att streta på och leverera habil musik år ut och år in.

1987. TESTAMENT släpper "The Legacy". På denna skiva finns en av mina absoluta favoritlåtar med bandet. Det kan fanimig vara en av mina favoritlåtar överhuvudtaget: Burnt Offerings. Den har allt en bra thrash metallåt ska ha om ni frågar mig. Inser ni inte detta när ni lyssnar på den är något fel, haha!

1988. HELLOWEEN släpper "Keeper Of The Seven Keys pt. II". Jag gick fullständigt bananas när jag hörde Eagle Fly Free första gången. Jag tycker fortfarande att det är en av de bästa power metallåtarna som gjorts genom tiderna. 12-åringen Martin häpnade över hur många cymbaler som Ingo Schwichtenberg tycktes ha på sitt trumset. Jag hade 2. Men här var det ju cymbalmarkeringar i varenda jädra takt. Ja, ni fattar varför jag har valt denna låt, eller hur?

1989. MORBID ANGEL släpper "Altars Of Madness" och förändrar hela metalvärlden. Alla andra band gömmer sig i skräck över två saker:
1. MORBID ANGEL kan spela skjortan av alla
2. Metal har aldrig låtit mer ondskefull och hård som på denna skiva.

Jag kan inte tänka mig en värdigare avslutningslåt på veckans fredagslista än magiska Maze Of Torment.


/Martin

Fredagslistan 2013, vecka 44: 1980-1989

Denner´s Trick Bag i fredags

Det var den underligaste av rockklubbar jag sett. Ner för en snäv trappa, in genom ett pannrum och över en tröskel. Demonens Port i Köpenhamn. Nåväl, bara man kom in så var det ett ganska trevligt ställe, den tjocka cigarettröken till trots. Och kvällen skulle ju bjuda på världspremiär: Michael Denner ringde upp några polare och ville spela lite 70talsrock, polarna sade ja och vips så fanns ett band som kallar sig DENNERS TRICK BAG.

Scenen var liten, ljudet var underligt (mest beroende på att vi fick scenljudet som utljud) men spelglädjen och spelkvalitén var det inget fel på. Under 90 minuter serverades vi högoktanig riffbaserad 70talsrock courtesy of bland andra CHEAP TRICK, MONTROSE, JERICHO JONES och TEMPEST. Just Tempests Up and on var kvällens höjdpunkt med smäktande solo från både Denner och Peter Hansen.

Det var lite som att kastas tillbaka till 90talet då jag frekventerade dylika klubbar för att se allehanda obskyra band som man knappt visste fanns. Sena nätter i underliga lokaler i både Sverige och Danmark gav mig chansen att se många småband som numera kastats till vargarna, och även om jag idag är nöjd med att ha betydligt högre krav och önskemål vad gäller sovplats/resmöjligheter och annat kring konserter så var det väldigt roligt att för en kväll återuppleva tonåren.

En av kvällens finaste stunder var när de körde ZOSER MEZs Wasteland, jag fick aldrig se Zoser Mez när det begav sig så detta var en högtidsstund. Klippet nedan gör inte riktigt kvällen rättvisa men man får en fin bild av hur litet det var. Enjoy!

Imorgon är det fyrtio år sedan KISS gjorde sin första spelning någonsin. Detta jubileum till ära har jag kokat ihop en slags hyllningshistoria, kanske till större glädje för mig än för någon annan. I vilket fall finner ni historian i den andra kanalen. Do what you want with it.

/Alex

Neal Morse till Sverige!

En tidig julklapp släpptes igår när det blev klart att NEAL MORSE och THE FLOWER KINGS gör gemensak sak i Europa i februari. Först ut är Stockholm den 22/2 och dagen efter hittar ni mig på KB i Malmö.

Jag trodde ärligt talat inte att det skulle bli någon Neal Morse i Sverige på egen hand, möjligen ett nytt besök på Sweden Rock eller så. Hoppas nu att han får full tid, det verkar så på förhand men med KB vet man aldrig - det kan vara discodags kl 23 och de kan sätta in ett lokalt förband som bara MÅSTE spela och då är det som bekant alltid den vettiga artisten som får stryka på foten. (Vi tar som exempel FISH på KB 2004 - jag var skogstokig när han fick stryka tre låtar trots att det gräsliga förbandet som ingen alls ville se fick vanlig speltid...fy fan).

Nåväl, vi hoppas och längtar efter att Neal når svensk mark. Om han kör World without end som klockar in på 34 minuter så blir det en fantastisk början på konsertåret 2013.

En annan blänkare gör jag åt MERCYFUL FATE-gitarristen Michael Denners håll. Hans nya band DENNERS TRICK BAG gör två väldigt speciella premiärspelningar den 25:e och 26:e januari på Demonernas Port ute på Amager i Köpenhamn. Biljetterna går endast att köpa i hans butik, och är nog slutsålda nu (100 biljetter/kväll) men för oss som lyckats tillskansa oss en biljett blir det nog en oerhört fin kväll. Denner är en av mina absoluta favoritgitarrister genom tiderna och det är med glädje jag tar del av vad han nu ska hitta på. Det kan omöjligen bli annat är bra.

Två fina klappar sådär precis innan lucia. Nice.

/Alex

Snowy Shaw - The Madman Returns del 2...

...and Bergdahl is getting LAAAAARGER!

Det är fanimej inte sant. Förra året gjorde SNOWY SHAW en "solospelning" som krossade allt motstånd, jag gick därifrån med ett flin som hade gått runt hela huvudet om inte öronen varit i vägen. När nyheten nådde mig att det skulle bli en spelning till detta året så visste euforin inga gränser, jag började bums tjata på Snowy om en viss låt som länge varit min absoluta skräckmetalfavorit men som till min sorg inte var med förra året. Huruvida den är med i år vägrar han dock fortledes avslöja, så jag får väl hoppas på det bästa och vara beredd på att vråla.

Tvåå gäster har hittills blivit utannonserade av vilka den första - Michael Denner från MERCYFUL FATE - fick mig att sätta ballerinakexet i vrångstrupen. Sedermera blev även Pete Blakk klar, med sitt förflutna i KING DIAMOND så är det återigen en salig blandning underbara musiker vi kommer att få se på scenen i den gudsförgätna lilla hålan Varberg. Jag skickade några frågor till Snowy sådär i elfte timmen, den morgonpigge minns dessutom att jag redan frågat ut honom en gång innan.

Alex: Hur går förberedelserna? Är låtlistan satt?

Snowy Shaw: Jo, i stort sett. Jag har under en ganska lång tid vänt och vridit bland låtskatten för att plocka fram de bästa guldkornen och en del udda otippade låtar som aldrig nånsin spelats live förr för att leverera en så cool och minnesvärd show som det bara är möjligt. Nu kommer vi ju att repa första gången ihop till helgen och då kan det eventuellt bli några små förändringar i setet. Men jag tror inte det skall vara några problem. Väldigt duktiga och kompetenta musiker och en minst sagt minutiös planering från mitt håll. Om folk bara visste...

A: Hur mycket "nytt" blir det jämfört med förra året?

SS:  Skulle nog säga att 75% eller mer är nytt.

A: Något pyttelitet produktionsmässigt du har lust att dela med dig av?

SS: Njao, kan väl bara säga att det kommer att brinna betydligt mycket mer än förra showen, men exakt vad tänker jag inte avslöja.

A: Blir även denna spelning filmad och inspelad ljudmässigt?

SS: Absolut! Har precis som förra gången kommer Patric Ullaeus från Revolver film Company och ett norskt film team som även kommer filma lite behind the scenes prylar. Har även kopplat in min gamle vapendragare Rizza of Oz för att spela in giget och hoppas därmed slippa gå igenom samma procedur som förra årets klantarsel åsamkande mig.

A: Hur går det med vinylen/den fysiska utgåvan av "...is Alive!"?
SS: Jag har inte hunnit med helt enkelt, men det kommer med största säkerhet en vinyl release framöver,, kanske trippel live då istället med det bästa från de båda gigen.. den som lever får se :-)

Om dryga två veckor vet vi resultatet. Tills dess - missa inte inspelningen från 2011 på Spotify, och missa för SKRÅENDE inte att köpa biljett!

/Alex

Skräck ute, skräck i sinne

Det är höst. Jag gillar höst. Jag gillar Halloween. Jag gillar även skräckfilmer och KING DIAMOND. Nedan finner ni en länk till en spellista jag satt ihop som personifierar hösten, mig samt ren och skär rädsla. Denna kommer att gå varm under ett par veckor för att sedan, precis som alltid, övergå till en i det närmaste otäckt långvarig lyssning till LARS VEGAS TRIOs fantastiska julskiva.

Men nu njuter vi således av skräcken som den gamle dansken frammanar, till sin hjälp har han dessutom både ALICE COOPER, NOTRE DAME och väl valda toner ur filmer som fortfarande skrämmer skiten ur mig. Bada-ba-ba-baaaa - I´M LOVING IT!

 

 

WELCOME GREAT PUMPKIN!

/Alex

Snowy Shaw - The Madman Returns del 1

Igår kom det en pressrelease som gjorde gällande att SNOWY SHAW, denna den svenska metallens mesta multitaskare tillika tokdåre, lämnar THERION. Detta för att koncentrera sig på annat, först och främst en spelningars i Varberg vid Halloween. Förra årets spelning som ägde rum på Brewhouse i Göteborg var en grym upplevelse men skall enligt uppgift framstå som en mellanstadieklassuppsättning av "Småstjärnorna" i jämförelse med det kommande spektaklet. Jag slängde iväg några frågor till Snowy så att han fick berätta lite mer om detta.

Alex: Det är ett och ett halvt år sedan sist. Vad fick dig att vilja köra igen?

Snowy Shaw: Efterfrågan först och främst. Det var ju så många som missade det sist i Göteborg.Lär nog inte bli mer i Sverige på ett tag efter Halloween dock. I slutet av förra året hörde flera internationella aktörer av sig och var eld & lågor över min showreel (beskådas nedan, Alex not.) och ville inleda samarbete, vilket jag såklart inte hade något emot. Det lutar åt att jag kommer turnéra i Mexico, Syd- och Latinamerika med min show i början av nästa år. Men största anledningen är givetvis för att jag vill och att det är hög tid att jag kör solo, och detta är ju typ världens coolaste koncept, och det finns inga gränser för vad jag kan och kommer göra inom detta solo projekt, så det är ett bra sätt att börja på tycker jag.

Al: Blir det samma upplägg med låtar från ”dina” band eller blir det något annat?

SS: Nix, det blir vare sig samma låtlista eller gäster eller band eller show. Ett par av mina favvolåtar blir väl samma i och för sig, men även en del som aldrig någonsin har framförts live tidigare, eller ens släppts på skiva. Generellt sett så kommer det aldrig att vara det samma två gånger med min show och mitt koncept, åtminstone inte i samma land eller möjligtvis stad. Jag gör hellre färre gig och desto mer anmärkningsvärda och fantastiska när jag väl gör en show. Även om det blir ett otroligt jävla hästjobb för min egen del, att börja om från scratch hela tiden jämfört med att sätta ihop ett paket och bara åka runt med samma grej kväll efter kväll och år efter år, men så är läget just nu och jag har typ en miljon galna idéer som jag vill och hoppas kunna genomföra framöver inom mitt solo projekt.
 
Al: Vilka musiker kör du med denna gång?

SS: Gästartisterna är ju som du säkert förstår i denna stund hemliga, men även mitt "komp"band så att säga är helt nytt. Är stolt att ha vid min sida på scen min gamle Dream Evil polare Mark U Black, som ju ersatte Gus G ( Ozzy Osbourne, Firewind mm) och är en fantastisk gitarrist. Sen på trumpallen, ingen mindre än Petter Karlsson (ex-THERION, DIABLO SWING ORCHESTRA) även han en strålande musikant. Och på bas, min gamle barndomsvän Vikki Valkyrie som lirade med Göteborg's okrönta thrash-metal drottningar ICE AGE när det begav sig.

Al: Blir det inspelat som förra gången? Vad hände egentligen med den utlovade dvd´n?

SS: Jag kom på andra tankar helt enkelt och valde att skjuta lite på denna livedvd eftersom jag vill lägga på mer material och plocka ihop det häftigaste och bästa från flera gig, då det ena inte är det andra likt. Och även inkludera "behind the scenes"-material från studio, resor, backstage etc. Så denna Halloweenshow kommer såklart även den att filmas och spelas in, men när den släpps kan jag tyvärr omöjligt svara på i dagsläget, så det blir att pallra sig dit om man inte vill missa årets coolaste konsert. (Köp biljetterna HÄR!)

Al: Sparbankshallen i Varberg – större ställe än sist. Betyder det större produktion? Vill du avslöja något skojigt?

SS: Nä, det enda jag kan och vill avslöja är att det blir väldigt skojigt.. eller förresten "skojigt" är väl inte rätt ord. Underhållande och imponerande svin-grymt-som-satan är väl orden jag skulle valt att beskriva mitt skräck betonade Halloweenevent. Men jo, produktionen, budgeten och likaså stället är betydligt större. Har aldrig varit där faktiskt men det är en stor hall där de bygger upp scenen efter mina behov och önskemål inom rimliga gränser. Blir helt enkelt mer bomber och granater, film skärmar och annat smått och gott för både ögon och öron.

Al: Det finns, och inte bara från min sida, ett stort undergroundintresse för Notre Dame. Kommer vi någonsin att få se ett återförenat ND? Eller inspelningarna från 2004 släppta på dvd? Det vore väl sannerligen på tiden?

SS: Jo förvisso, men jag hinner liksom inte med allt och tvingas ju som de flesta människor prioritera vad jag skall lägga tid och energi på. Spelade t.ex in en hel platta 2003 som jag valde lägga åt sidan till senare eftersom jag tyckte det var för alldeles bra för att ge till mitt dåvarande franska skivbolag Osmose som sista Notre Dame-plattan för dem. Av detta material har bara låten Le Masochiste, även kallad The Fashionista sett dagens ljus i form av en video jag gjorde när det begav sig under namnet Snowy Shaw & The Star Spangled Banned, medan Osmose fick N.D plattan Demi Monde Bizarros istället. Man kan ju säga att det kom lite annan skit emellan, så vi får väl se om jag hinner mixa och sammanställa "the lost album" lagom till 10 års jubileet, eller vad man ska säga. Har faktiskt aldrig ens tittat på det filmade materialet från Notre Dame's sista gig. Det är arkiverat i nån kökslåda nånstans och jag kanske tar tag i det lagom till min pension.

Återförening med Notre Dame är väl föga troligt, även om folk ofta frågar efter just detta. Inte för att Jean-Pierre De Sade enligt uppgift är död, för det är en omöjlighet då han aldrig ens existerat, men mer än så vill jag inte säga om just detta nu. En stor anledning till att jag drog igång denna " Best of" solo show var ju för att vart jag än kommer så möter man människor som uttrycker en önskan att jag skall gå tillbaka till King Diamond eller Mercyful Fate och lira trummor igen, andra tycker som du att jag skall återförena Notre Dame medan vissa tycker jag skulle stannat i Dimmu Borgir och sjungit och lirat bas, eller på nytt dra igång Dream Evil, Memento Mori, Illwill, XXX och så vidare. Jag kan ju omöjligt göra allt samtidigt, och har ingen lust för den delen heller. Jag vill gå vidare och ta mig an nya utmaningar. Med bandet Snowy Shaw kan jag ju kombinera allt och lira låtar med samtliga band och dessutom alternera mellan instrumenten på scen och även i studion där jag lär lira allt stort sett.

There you have it folks. Halloween i Varberg den 3/11 blir kanske den bästa någonsin. Eftersom jag var fullkomligt lyrisk efter förra gången så lär denna spelning sannerligen bli något att berätta för barnbarnen om. Mina förhoppningar inkluderar NOTRE DAMEs Le theatre du vampire, något mer från MEMENTO MORIs fantastiska första skiva, Father Picard och Behind these walls från KING DIAMONDs "The eye" och Witches dance från MERCYFUL FATEs "Time". Hade de låtarna framförts på en scen med Snowy i huvudrollen så hade jag kissat ner mig.

Jag återkommer med mer Snowy. Tills dess, njut enligt nedan.

Snowy Shaw ...is Alive!

(Spotifylänk, liveskivan från Göteborg 2011, finns på iTunes också!)

/Alex

I skuggan av mörkret

Helgens lyssnande har mer eller mindre bestått av tämligen ljusskyggt material. Fokuset har legat på KISS och en hög med repetitioner från 70-talet, vi samlare är nämligen inte helt svältfödda vad gäller dylika. Speciellt en månad har vi både ljud- och bildmaterial ifrån, i november 1976 repade Kiss på Camp Curtis Guild Armory i Reading, Massachusetts inför den stundande "Rock And Roll Over"-turnén. De som engagerar och intresserar sig lite utöver det vanliga kan ta del av en halvtimmes ljudupptagning från en av dessa repetitioner, som dessutom innehåller två tagningar av den nästan aldrig spelade Hard luck woman. Detta är naturligtvis oerhört skoj.

Utöver detta så har vi en helt underbar svartvit film som läckte ut för ganska många år sedan och som visar ett band i vardagskläder, utan smink och effekter, skojandes och spelandes på ett golv i ovan nämnda lokal. Denna lilla kuplett är en äkta bit historia och kan avnjutas precis hur många gånger som helst. Material som detta är det absolut bästa jag vet, och jag blir fnissig som en liten skolflicka varje gång jag tittar på det.

För den som gillar NEAL MORSE kan jag varmt rekommendera denne att gå med i hans Inner Circle. För knappt en hundring i månaden får man regelbundet tillskickat sig en skiva med ibland oerhört obskyrt material, courtesy of Neal himself. Jag gick med i juni 2011 och har sedan dess fått hem bl.a. två dvd´s från inspelningen av "One" (Över en timme per skiva!), en cd med Neals egna demo på The Whirlwind (48 minuter lång), en cd med "gamla synder" och mycket annat. Nästa skiva är aviserad att innehålla konserten han gjorde i Finland i somras, hela giget tv-filmat med soundboardljud. Alltså sånt som andra artister gladeligen tar 229 kronor för på Ginza. Jag längtar redan, hur många gånger får man en tvfilmad konsert med sin favoritartist skickad hem till brevlådan. Av sagda artist. Dessutom väntar jag på mitt ex. av hans nya skiva "Momentum" som jag förbeställde i samma sekund man kunde förbeställa. Det retar mig att jag inte hade möjlighet att ta mig söderöver denna månad för att se honom med FLYING COLORS men det var helt enkelt en ekonomisk omöjlighet denna gång. Darn.

Nu drar hösten igång, och i min lilla lilla värld av blommor är hösten skräckrockens årstid. KING DIAMOND, MERCYFUL FATE, ALICE COOPER, HARRY BRANDELIUS - alla blommar upp i mitt huvud och med skräckfilmer på näthinnan ljuder dessa magnifika artister dygnet runt inom mig. Finns det något bättre än en ledig oktobermåndag med sinnessjukt dåligt väder ute varpå man sitter inne och avnjuter Halloween, Horror Hotel, Carnival Of Souls och artisterna ovan? Jag tror inte det.

/Alex (som i den andra kanalen idag kommer att prata om Elvis Presley)

Fredagslistan - FTW (Well, mostly ;-))

I Awoke To A Night Of Pain And Carnage. Där lägger vi ribban för veckans fredagslista. Gosse vilken titel alltså, haha! Susanne, som inleder veckans soniska slakt, förnekar sig sannerligen inte med att förundra i alla fall mig med vilka band det faktiskt finns i den mörka undervegetationen. Prick ett band som jag faktiskt har lyssnat på innan, DEMIURG, och som öppnar listan på ett förtjänstfullt vis. Sen stampar vi bara hårdare på gaspedalen med  MY OWN GRAVE och HOUR OF PENANCE som piskar på en rensfest som får gomseglet att fladdra i takt med blastbeatsen. Underbart. Grottiga WITHERED smiter med på ett hörn innan JUDAS ISCARIOT avslutar med ett black metalväsande från underjorden.

Efter det måste man ju lugna ner sig, inte sant? Ja kanske inte jag, men Alex tyckte att det var idé att öppna med (förlåt Alex), tre låtar med så låg verkshöjd att pulsen avstannade nästan helt. Men det är ju bara jag. MERCYFUL FATE, KISS och YES - tre band som inte betyder så där värst mycket för mig, men desto mer för Alex. Men sen jävlar rycks det upp med musik från IRON MAIDENs bästa skiva, och redigt gammal gosig DREAM THEATER från när Portnoy fortfarande var med.

Bandet som öppnar min del av listan har faktiskt en koppling till DREAM THEATER då PERIPHERY är så kallade Special Guest (med andra ord förband på vanligt språk) till just DT på åtminstone giget i Stockholm i januari. Sen blir det lite gungig musik från KVELERTAK, och resten rens (i vanlig ordning) från TRAP THEM, LOCK UP och NAPALM DEATH.

Nästa vecka ser listan mycket annorlunda ut - det kan jag faktiskt lova.

Tills dess, trevlig helg!

/Martin

Fredagslistan vecka 49

Den danske djävulen är tillbaka

Med lyckliga och skakande händer skrivs detta. Igår gjorde METALLICA en av sina specialspelningar i San Francisco med anledning av deras 30-årsjubileum, och gäster på scen var inga mindre än KING DIAMOND, Michael Denner, Hank Shermann och Timi Hansen - fyra femtedelar av MERCYFUL FATE. Sist de fyra stod på en scen ihop var 1993, sedan hopapde Timi av följt av Denner som försvann 1996.

Vågar man hoppas? Vågar man tro?

Jag åker var som helst i världen för att se Mercyful Fate. Var som helst. GE MIG DANSK SATANISM!!!!!!!

/Alex

Fredag!

Gudars skymning! Efter en alldeles fenomenalt fullspäckad arbetsvecka för undertecknad (och även för, som jag har förstått det, en och annan bloggkollega) så är den äntligen här! Fredagen i all sin prakt breder ut sig framför oss och med den förstås en obligatorisk fredagslista. Som vi har väntat.

Idag har jag fått den stora äran att sätta ihop och skriva några rader om denna, vilket jag ska sätta tänderna i alldeles strax. Först dock några ord om hur jag tänker när jag väljer musik (i likhet med det Martin skrev häromveckan). Jag försöker att ha ganska mycket nytt med i listurvalet. Sådant som är nytt för mig och mina öron vill säga. Dels av rent egoistiska skäl eftersom jag gillar att hitta ny musik men också för att jag inbillar mig att det är roligare att lyssna på för utomstående. Med detta sagt har jag också en fäbless för det vi brukar kalla gammal skåpmat. Det tänker jag inte ens försöka sticka under stol med. Jag kan ha en rent av löjlig förmåga att lyssna på vissa album tills de går sönder och samman. Och sedan ta ett par varv till bara för att. Försöker ta det lite lugnt med upprepningar i just fredagslistesammanhang dock och jag tycker att jag har lyckats ganska bra so far. Vad gäller takt och tempo så tänker jag ibland att det är fint att följa någon sorts dramaturgisk kurva vilka låtar som följer efter varandra. Ibland tänker jag tvärtom, att more is more när det kommer till att köra låtar i samma stil/genre/tempo/whatever. Jaha, vad kan vi lära oss av detta då? (Inte mycket.)

Vän av ordning (och oordning) förstår ju av den här utläggningen ovanför att vi kan konstatera att jag kommer att vara konsekvent inkonsekvent med hur och varför (och var och när) jag väljer de låtar jag gör till listan. Jag går efter humör, känsla och dagsform helt enkelt. Det blir nytt och gammalt och långsamt och upptempo i en sorts ohelig röra utan några direkta riktlinjer eller mål. Ingen ordning alls med andra ord, mer än att det ska vara bra musik. Detta om detta, nu kör vi veckans fredagslista!

Första fem
Martin har plockat ihop ett gäng klockrena hits i den lite tuffare skolan. Det inleds hårt och brutalt med LOCK UP och fortsätter sedan i rask takt med bland annat NASUM och annat snabbmangel för att avslutas med gammal hederlig grisdödssång á la BENIGHTED (som får mig att tänka på BRODEQUIN och att jag borde lyssna mer på dem). Rask takt är nog för övrigt den klarast lysande ledstjärnan för det här urvalet. Men så är det ju också så vi vill att fredagarna ska inledas, snabbt och kompromisslöst. Plus i kanten för att NASUM får vara med även denna vecka!

Mittenpartiet
Alex gillar Halloween som företeelse (och vem gör inte det?) och har plockat ihop låtar kring detta tema. KING DIAMOND har den äran att inleda och sedan följer klassiska Alex-akter så som ALICE COOPER och MERCYFUL FATE. KING DIAMOND får stilpoäng för sminkningen och NOTRE DAME har bäst gung - en sorts horror/goth-historia som helt oväntat slog an en nostalgisträng hos undertecknad från ungdomens fornstora dar. Jodå, jag har allt ett förflutet i gothträsket jag med, precis som alla andra. (Nåja, nästan alla...) Även om mittenpartiet inte är min kopp med te överlag så blir jag lite småsugen på att plocka fram maskeradkläderna ett varv till. Gott så.

The bitter end
Så har det blivit dags att runda av. Mina fem låtar ligger sist och här kan vi konstatera att hösten har kommit till byn. På riktigt. Nu, mina vänner, sveper november sitt kalla grepp om åtminstone alla veckopendlare som åker kollektivt. Därför värmer vi upp med lite trallvänligt (CODE och BORNHOLM), slugde-ar till det i mitten med ULCERATE och avslutar med eländesblack signerad SARGEIST och NEGURA BUNGET. En överraskande snabb lista för min del med tanke på att jag har lyssnat mycket på band den senaste tiden som rör sig framåt ungefär lika fort som en inlandsis. Men det sparar vi till decemberlistorna, så vi har något att se fram emot!  

Ha nu en riktigt fin helg.

/Susanne

Fredagslistan vecka 44

Snowy Shaw - bästa Halloweenpresenten någonsin?

Fick ett mail häromdagen av SNOWY SHAW med en länk. Den som inte gillar kan gå hem och fortsätta lyssna på Anna Book. ALL HAIL SNOWY!!!!

3:58 = gåshud monumentale...........för att inte tala om 4:40.......

/Alex

Tre ting att vara stolt över

Jag samlar på bootlegs, det har jag gjort i över 20 år och samlingen överstiger lätt 3000 konserter med allehanda band. Något jag brinner lite extra för är vinylbootlegs, speciellt med KISS, KING DIAMOND och MERCYFUL FATE. Inte för själva innehållets skull, de flesta konserter finns i bättre kvalitet i samlarkretsar utan att en uselt pressad vinyl spelat mellanhand, utan för att omslagen ofta är antingen snygga eller, låt säga, fulsnygga tack vare respektive bands ganska bildvänliga image.

Det har även hänt att...eh....en vän till mig spelat in konserter, samma vän har sedan...eh...snällt skänkt en kopia till mig tämligen omgående. Dessa har sedan hamnat i gängse cirkulation bland likasinnade, all in good fun. För många år sedan hörde jag ryktas om att en eller två av vännens DREAM THEATERinspelningar skulle ha pressats upp på silvercd i Japan och sålts. Jag har aldrig sett dessa själv, om någon har en silverpressad Köpenhamn 2002 eller 2004 så betalar jag bra för ett "original".

Den finaste doften i denna danska ost är dock att jag för några år sedan upptäckte att det faktiskt gjorts vinyl på ett par grejer han spelat in. Först ut var en LP med VENOM, kallad "Worship of evil". Första sidan innehåller fyra låtar från min väns inspelning av Sweden Rock Festival-giget 2006, andra sidan innehåller spår från New York samma år. Den gavs ut i flera färger dessutom, jag har lyckats ruska tag i två olika men har hört att det ska finnas totalt fyra. Snygg framsida, trevlig konsert.

Det andra som givits ut på vinyl är två King Diamond-singlar kallade "A night in the house of god part 1 & 2". Respektive singel innehåller två låtar från Kingens Malmökonsert 2001, och har pressats upp i sjukt många olika varianter i väldigt varierande antal. Av den första har jag hittat nästan alla men av den andra har jag bara fått fatt i två eller tre (av totalt typ nio).

Hade jag kunnat så hade jag gärna tryckt upp hur mycket vinyl som helst, men som det är så kommer jag stolt att skriva till kungs om att jag, eller min vän, iallafall fått några av inspelningarna uppressade på det svarta guldet iallafall.

/Alex

Ljuvliga halloweenvecka

Ah...första dagen på halloweenveckan. Eller nästan iallafall, rent strikt är det såklart måndag nästa vecka som hyser denna ondaste av alla dagar, men jag laddar hela denna veckan inför nästa måndag och toppar redan på lördag med att se ALICE COOPER i London. En konsert som för övrigt direktsänds på ett par tv-kanaler. Hoppas det dyker upp en DVD inom en inte alltför avlägsen framtid. Annat skoj kommer att hända där också men det tar vi nästa vecka.

Åter till halloween. Det är såklart ingen slump att vårt favoritantihelgon KING DIAMOND skrivit låtar om halloween flertalet gånger, både som soloartist och i MERCYFUL FATE. Det blir säkert mer traggel om dem under veckans gång, men för att verkligen kickstarta denna smått fenomenala vecka bjuder jag på den vackraste ondska i sin renaste form. Alla efterföljare - ner på knä och tillbe, så här bra kan ni aldrig bli ändå.

/Alex

Den mörka hösten

Ach du lieber ausgefällung, nu är det höst igen och det enda som tränger igenom dimman musikledes är då som alltid KING DIAMOND och MERCYFUL FATE.

En gång för ungefär hundra år sedan fanns det en mycket underlig skivaffär i Helsingör vars ägare antingen var sinnessjuk eller helt enkelt inte visste vad han pysslade med. Han tog oftast tio danska kronor per skiva, många skumma fynd gjordes där men det allra bästa fyndet var tveklöst Mercyfuls första EP. Den skulle dock visa sig vara lite dyrare.

Jag stegade en dag fram och frågade om han hade något King- eller Mercyful-relaterat. Han tittade finurligt på mig och tog fram något från bakom disken. Första ep´n, Rave On records 1982, den allra första pressen med vita kanter, textblad och i absolut perfekt skick. Jag fick lite lyckonäsblod men frågade vad den kostade.

-"Hahaha", skrockade han, "Den er meget sjaelden" (sällsynt, förf. anm.). Jag förberedde mig på det värsta.

-"Den vill jeg ha halvtreds kroner for" (femtio kronor, förf. anm.).

Jag betalade honom.

Och dansade runt på ett lyckorus på Helsingörs gator i fjorton timmar, med bar överkropp och buttpluggen med hästsvans ystert vinande i vinden samtidigt som jag sjöng "Han har öppnat pärleporten".

Hoppas han har kvar femtiolappen. Jag har kvar skivan.



/Alex

Fredagslistan vecka 35

SÅ har vi hamnat på en fredag igen, och listan denna gång är ganska tydligt uppdelad med Martins låtar först och mina sedan. Sista spåret kan vi väl dock alla vara överens om borde vara med på alla listor i alla genrer alltid?



Martins låtar fick mig för övrigt att omvärdera en speciell grupp. OPETH har länge varit en sån där grupp som jag VILL gilla men aldrig riktigt förstått. Låten Martin bjuder på, tillika titelspåret från nya skivan, ger mig sådana extrema 70-talsvibbar att jag nu ämnar göra en ärlig ansats igen att ta bandet till mitt hjärta. Om inget annat ska den skivan avlyssnas å det snaraste.



Jag gjorde en ny bekantskap alldeles nyss courtesy of mr. Svärra, HELL har "återuppstått" och spelat in en riktig skiva. Det formligen stinker 80-talsmetal om den, en grym blandning av MERCYFUL FATE, ACCEPT och gamla IRON MAIDEN ljuder ur högtalarna. Human remains heter skivan. Glöm aldrig det.

Fredagslistan vecka 35

/Alex

Snowy Shaw recension

Så kom då dagen äntligen. I fredags var det dags för Snowy att visa var skåpet skulle stå. Det var stundtals ett liiite rangligt skåp, men satan vad det stod :)

Låtar från alla band han spelat med framfördes, lite underligt låtval i ett par fall, typ Black Funeral med MERCYFUL FATE - grym version men han var inte med så tidigt i bandet, eller Progenies of the great apocalypse med DIMMU BORGIR - han kunde ju kört någon av de tre han sjunger på senaste plattan istället? Äsch, petitesser.

Det var lite orepat, det sade han själv från scenen, men min mentala eufori när NOTRE DAME-spåren avverkades blir svår att toppa. Bouffon bloody bouffon, Vlad the impaler, Black birthday, A misconception of the great kiss samt Blacksmith & co satt alla som en fin volangblus på tant Rut. När sedan nästan hela KING DIAMOND-band anno 1989 körde Sleepless nights och Eye of the witch var lyckan total.

En fin DREAM EVIL-ballad, My friend, spelades i somber stämning som en hyllning till glam-Micke som nyligen avlidit (Snowys vän, bl.a. basist i EASY ACTION) och bl.a. Kee Marcello gästade på gitarr. Tyvärr stod jag bredvid ett gäng människor med ytterst begränsat intellekt som tog denna tribut som ett perfekt tillfälle att diskutera analpluggar, trädgård eller vad fan de nu pratade om. Alla sjukdomar i världen önskar jag dem som inte kunde hålla käften stängd i fyra minuter utav respekt för bandet och för den avlidne.

Sina små brister till trots var konserten mer en religiös uppenbarelse än en konsert. Varenda sekund var min. Alltihopa filmades för ett DVD-släpp. När den kommer ska hela mitt bostadsområde få höra. Det är ett löfte.



Full setlist här!

/Alex

Sweden Rock Top 5

17 dagar kvar, och som det listfreak jag är så råkade jag pilla ihop en liten topp 5-lista på det jag sett på festivalen genom åren. Egentligen är den kanske inte rättvis, med tanke på hur mycket man fått se sedan starten 1995 så kanske en del samtida känslor svalnat. Jag har dock gjort mitt yttersta för att hitta känslan jag hade just när det hände. Vilka fantastiska spelningar, vilka minnen! Utan inbördes ordning:

1. Cactus 2006
* Tajt utan att tappa svänget, låtmaterial som piskar de flesta andra och ett band jag inte trott jag skulle få se någonsin. Detta är möjligen det enskilt bästa jag sett på festivalen.

2. Chicken Shack 2010
* Jag hade inga höga förväntningar. En låt in var jag överkörd. Efter spelningen var jag matt. Stan Webb är en fantastisk gitarrist och en underbar sångare med en leverans som är helt outstanding. En ynnest.

3. Mercyful Fate 1999
* Hade bara Michael Denner varit med (inget om Mike Wead dock) så hade denna spelning blivit topp 10 av allt jag sett någonsin. Nu blev den nästan så bra ändå, mycket tack vare låtlistan som inkluderade Nightmare (!), Melissa (!!) och min all time fave Into the coven! Regnet som pissade ner under endast denna spelning kan kanske anses vara guds hämnd mot King. Jag märkte dock knappt av det.

4. Alice Cooper 2000
* En låtlista att DÖ för (DEAD BABIES!!), ett band som var det bästa Alice haft sedan 1979 och en riktig show igen. Jag och polaren skrek ikapp. Efteråt var det nästan synd om Dio, som också var bra och spelade ovanliga låtar, men som kändes väldigt inaktuell.

5. Yes 2003
* Perfekt ljud, perfekt låtval, perfekt väder. En perfekt spelning, kulminerande i ett av musikvärldens allra vackraste stycken: Awaken.

Hur ska det gå i år? Stay tuned.

/Alex

Snowy Shaw & His All-star band

Nedräkningen har börjat. Endast 8 dagar till årets höjdarkonsert drar igång på Brewhouse i Feskekörkaland. För den som läst mina inlägg tidigare kommer det inte som en överraskning att jag ser fram emot detta oerhört mycket. Snowy är en av mina alltimefavoriter och ett av banden han ska spela låtar från är Notre Dame - the best band you never heard in your life.

För det är just det han ska göra - spela låtar från alla band han varit inblandad i. Och det har ju blivit en hög genom åren, bl.a. Mercyful Fate, King Diamond, Memento Mori, Notre Dame, Therion och alldeles nyss även Dimmu Borgir. Jag hoppas att han lägger tyngdpunkten på obskyriteter från King, Mercyful, Memento Mori och självfallet Notre Dame, och skulle det bli en eller två låtar från just Memento Moris första skiva så kommer jag att köra en doppvärmare i armvecket för att se att det inte är en dröm.

Tre önskelåtar: The seeds of hatred (Memento Mori), Le theatre du vampire (Notre Dame), Father Picard (King Diamond).

Då inträdet endast betingar 150 kronor finns det väl ingen anledning till att vi INTE skulle ses där?



/Alex

Through the looking glass: Bloodbath

Efter förra veckans MASTODONlyssning så förärade Martin mig en skiva med ett band jag aldrig hört talas om - BLOODBATH och The Fathomless Mastery. Efter tre genomlyssningar så vet jag faktiskt fortfarande inte riktigt vilket foto jag skall stå på (Hälsingland). Produktionsmässigt har jag inga invändningar, skam vore det såklart annars då Mikael Åkerfeldt (OPETH) är en av medlemmarna. Låtmässigt låter det ok, men jag tror att jag tycker det blir för enahanda. Massor av roliga influenser och väl genomtänkta sidospår (MERCYFUL FATE´s Satan´s fall i låt nr. 9, Earthrot är påtaglig) gör lyssnandet lite skoj på det där "Oppfinnar-Jockes Kluriga Magasin"-sättet men jag blir aldrig riktigt gripen.

De svagt icke-kristna texterna (wiki: IRONI) är underhållande men passar alltför dåligt in i musiken som faktiskt låter, tja, för bra!

Nej du Martin, du lyckades pricka lite rätt med MASTODON, det tillstår jag utan omsvep och krusiduller, men BLOODBATH får du allt ha för dig själv. Inte för att den är dålig utan för att den inte ens fick högerbenet att vilja dra igång ens det slöaste tramp.

/Alex