Årsbästalistan 2014 - de nominerade: nr. 20, nr. 21, nr 22

Nominerad: "The Killing Gods" - MISERY INDEX

Jag var till mig i trasorna när jag fick tillgång till Baltimoresönernas senaste skiva. Jag brukar bli det när det gäller MISERY INDEX. Denna gången fick jag dock ta fram de stora orden och jag skrev att

”The Killing Gods” är skivan som bör, om det finns någon rättvisa, skicka bandet upp på nästa hierarkiska nivå när det gäller scentid. MISERY INDEX övertygar nämligen så till den milda grad att det bara är att konstatera att väntan var väl investerad tid då ”The Killing Gods” är bandets starkaste material till dags dato. Hatten av!

 Nominerad: "Eyehategod" - EYEHATEGOD

Efter sju sorger och åtta bedrövelser pressade EYEHATEGOD ur sig ett album. Och vilket album sen! Jag gick bananas över skivan efter de första genomlyssningarna - och då ska ni veta att jag inte brukar uppskatta denna typ av musik - och var fullt beredd att placera skivan på plats 1 på min årsbästalista. Jag har sansat mig lite - men skivan är i skrivande stund fortfarande med i racet om placering på listan. Precis - jag har fortfarande inte spikat den om ni nu trodde det, haha!

Nominerad: "Citadel" - NE OBLIVISCARIS

Högt emotsedd skiva för egen del. Föregångsskivan "Portal of I" fick plats 8 på årsbästalistan 2012, även det ett svinartat starkt år. Australiensarnas framfart retar gallfeber på en hel del - det vet jag - och jag blev inte alls förvånad över att ingen av skribenterna på Close-Up hade med varken "Portal of I" eller "Citadel" på sina listor. För oss som uppskattar låtar med extra allt och stora pretentioner är detta bandet att gå till.

NE OBLIVISCARIS visar på ”Citadel” att de är ett band med ohygglig potential och även i fall de inte riktigt når upp till de extrema kvalitetshöjder som ”Portal Of I” gjorde så är ändå ett betyg på den övre delen av skalan väldigt befogat. 



Gott folk - detta var de sista nomineringarna till årsbästalistan 2014 och jag passar på att ytterligare en gång önska er god jul!

/Martin

Fredagslistan 2014, vecka 46: Extremt mycket speltid

Godmorgon!

Denna veckas fredagslista är lika kort som den är naggande god: tre låtar som av någon anledning fått extremt mycket speltid i förhållande till rätt mycket. Framför allt skivorna de ligger på.

Vi kör.

SOENs första skiva "Cognitive" uppskattade jag inte alls. Därför är det lite extra kul att "Tellurian" är en skiva som fått försvarligt med speltid i lurarna under veckan som gått. För oinvigda kan jag nämna att alla i bandet har eller har haft anställning i andra band - trummisen Martin Lopez är skyldig till att ha spelat trummor på föredömligt vis i OPETH under många år. The Words är en låt som med sin oerhörda känsla av längtan, sorg och förlust fick mig att haja till redan vid första genomlyssningen. Det oerhört sparsmakade trumspelet ber jag er notera, men det som verkligen bör sätta sig är Joel Ekelöfs mer än lovligt snygga och mäktiga sånginsatser. Det gäller inte bara The Words utan hela skivan som jag verkligen kan rekommendera.

Nytt material från finska GHOST BRIGADE får mig alltid att lystra till, det vet ni kanske sedan innan om ni följt bloggen ett tag. Bandet har haft en del avhopp, vilket faktiskt kunde ha lett till att det inte hade blivit en ny skiva. Nu föreligger "IV-One With The Storm" som rent fysiskt bevis på att bandet tog sig igenom skärselden och nu vräker på med sin melankoliska melodiska death metal. GHOST BRIGADEs musik är i en tid med allt större musikaliska utmaningar en trygghetsfilt för mig - man vet vad man får, utan att det för en enda sekund blir tråkigt. Öppnaren Wretched Blues är en för bandet ovanligt tung låt. Svänget är synnerligen njutbart. Jag vill be er att ge de rent underbara pukrullningarna från Veli-Matti Suihkonen. 

 Nytt, mycket efterlängtat material från Australiensiska NE OBLIVISCARIS, den progressiva extrema musikens nya kelgrisar. Jag antar att ni har läst om bandets crowdfunding-kampanj för sin kommande världsturné som samlade in ohemula belopp. Chansen för att få se bandet på våra breddgrader är således oerhört mycket bättre än vid släppet för debutskivan "Portal Of I" från 2012. Från svårt storvulna "Citadel" har jag plockat Painters Of The Tempest, pt. 2 - Triptyck Lux", en låt med en nätt liten spellängd på ca 16 minuter. Det är stort rens i vanlig ordning, men jag ska be er tänka lite extra på de lite lugnare delarna där bandets violinist/rensångare Tim Charles får komma fram lite extra. Det gäller för övrigt hela skivan, vilket jag tycker är bra. För utförligare recension av skivan får ni vänta tills söndag då mitten av månaden-recensionerna kommer upp på Werock.

/Martin

Fredagslistan 2014, vecka 46: Extremt mycket speltid

Årsbästalistan 2012 - de nominerade, nr. 3

Nominerad: "Portal Of I" - NE OBLIVISCARIS.

Detta kan vara den mest pretentiösa skivan bland de nominerade. Episkt känns som en grav underdrift att använda som begrepp om australiensarnas debutskiva. Mmm - debutskiva. Och den förpliktigar till rätt mycket kan jag säga. I min recension (9/10 på betygsskalan) skrev jag att

Intrycken fullständigt väller in i öronen – och det spelar mindre roll om det är skirt gitarrspel, blastbeats, glödande fiolsolon, klockren sång oavsett om det gäller growlet eller rensången – jag kapitulerar fullständigt.

Det händer helt enkelt väldigt mycket på skivan som är över en timma lång. Om det känns överarbetat? Alltså, vi talar ju om progressiv metal. Klart att det är överarbetat. Men det ska det ju vara, haha!

/Martin

En helt vanlig fredagslista.

Nu så, fredagslistedags! Med anledning av att både jag och Martin har haft en del att stå i på sistone så kör vi en otematisk (men icke desto mindre fantastisk för det) fredagslista dagen till ära. Ja det är inte så mycket att orda om, vi kör igång direkt med de tio första bidragen signerade undertecknad.

Kristen metal (!) som genre har jag aldrig haft mycket till övers för men låten Crucifix av DEMON HUNTER är såpass bra att till och med jag får kapitulera. Den sätter sig dessutom fast som en envis bit gaffatejp i innerörat med sin hockeyrefrängssvängighet och får därmed inleda listan, denna överraskningarnas fredag. DEADBORN fortsätter med den äran. De spelar teknisk döds som om det var nobodys buisness samt härstammar från Baden-Baden. Gott så.

ABORTED följer upp med en portion belgisk midtempo-döds och lite mordprat. Jag har ibland svårt för den här typen av elaka samplingar där någon random maniac berättar om död av det onda och bråda slaget som han eller hon har (eller för den delen inte har) medverkat till, men här funkar det. Dags sedan för dagens blastbeats-frenesi: HORNED ALMIGHTY visar var det danska black-skåpet ska stå i Blessing the World in Pestilence. Själv blir jag ju till mig bara av titeln. (Här intill ser vi gänget i full färd med att plocka osynliga äpplen.)

Sedan lite tyngd i form av SECTU innan stonerpartiet signerat HIGH ON FIRE och ORANGE GOBLIN tar vid. De båda sistnämnda har blivit någon form av husgudar för min del de senaste veckorna, det ska villigt erkännas. Ingen vet riktigt varför eller varifrån det kom, kanske är det sommarens fel, kanske är det dags för mig att odla helskägg och bosätta mig i ett garage i Kalifornien, eller så är det bara riktigt trivsam musik det handlar om. Vi går vidare med en gammal goding från förr: NEUROSIS och Under the Surface från skivan "Times of Grace".

Så en helt ny bekantskap, NE OBLIVISCARIS (som för övrigt är Latin och betyder Lest we forget). Skivan "Portal of I" är en uppvisning i pampig progressiv metal som liksom nästlar sig in i sinnet och bygger ett litet bo där. Egentligen behöver man lyssna på hela skivan i ett svep, men det får ni göra på eget bevåg - här är i alla fall ett litet smakprov. Guldstjärna i himlen för ett mycket tjusigt skivomslag också. Avslutar de första tio gör IHSAHN och den symfoniskt svulstiga Misanthrope.

Martins del sparkas igång av MISERATION, inget att klaga på där. Det manglas på och growlas i ansenliga hastigheter helt enkelt. Trevligt. BARREN EARTH drar ned tempot med The Dead Exiles tjusiga melodislingor innan IN FLAMES tar vid. Det är göteborgsgängets Bullet Ride från "Clayman"-skivan som står på tapeten och i min bok betyder detta habil melodisk döds som inte gör något jättebestående intryck. Det är inte på något sätt dåligt, det mest bara är. KREATOR sedan, ett band jag inte har någon särskild relation till alls fastän de är thrashens tyska gudfäder. Det har helt enkelt inte blivit av. Your Heaven, My Hell tycker jag är okej, den vinner på några genomlyssningar.

Efter detta kommer en gammal klassiker av bandet man verkligen hade velat se live - DEATH. (Och det där var faktiskt en ofrivillig ordvits, tro det eller ej.) Martin har valt att damma av "Individual Thought Patterns"-plattan och till detta kan jag bara jubla och gratulera. WOE OF TYRANTS härnäst och segertåget fortsätter. Nästa band till rakning med det gedigna namnet IGNOMINIOUS INCARCERATION fick jag leta upp på Metal Archives för vidare utbildning om och kring. Visar sig att herrarna ifråga kommer från Storbritannien, har släppt en fullängdare och en ep samt bytt namn till THE SOULLESS. Jag vet inte vad jag tycker om namnbytet men musiken är väl godkänd i kategorin mangeldöds med melodiska partier.

SON OF AURELIUS bjuder sedan på en uppvisning i den mer tekniska dödsskalan innan FLESHGOD APOCALYPSE kastar loss. Dessa glada gossar har en förmåga att köra en musikalisk all in på allt hela tiden vilket ofta funkar men lätt blir överväldigande och i längden känns som lite för mycket av det goda. Som om ANAAL NATHRAKH och Robert Wells hade skaffat ett kärleks(?)barn. Det är liksom både bra och tvivelaktigt på samma gång. Ja, ni förstår. Skönt att få lugna ned sig lite efter detta crescendo med en gammal hederlig NILE-dänga från förr som också avslutar listan. Ha nu en förträfflig helg, själv ska jag räkna ned till nästa helgs festivalande i väst.

/Susanne

Fredagslistan vecka 23