Martins tekniska tisdagstips, vecka 13: Spawn Of Possession

Gott folk!

Idag tar jag sikte mot Kalmar och ett band som heter SPAWN OF POSSESSION. Det här bandet har en historia som tar sin början 1997 och fortfarande är pågående. Såklart med en mängd medlemsbyten genom åren, vilket ju är mer regel än undantag i den här typen av orkestrar.

Jag upptäckte bandet ganska sent - 2012 - då bandet släppte sin tredje fullängdare "Incurso". Bandet hade tagit gott om tid på sig att skapa skivan. Hela 6 år hade det tagit, vilket är väldigt lång tid i en subgenre då du måste hålla momentum för att inte självdö. Men gosse vilken skiva "Incurso" är. Här finns ett driv i all den meckighet som bandet alltid sysslat med, kalla det en röd tråd om ni vill, låtar som samtliga ligger på en bra verkshöjd och en rent drömartad produktion som sannerligen är optimerad att låta fet men ändå luftig. Det är bara att vrida upp volymen och njuta - om man orkar ge den här skivan lite speltid.SPAWN OF POSSESSION ligger inte på samma jobbighetsgrad som exempelvis ULCERATE, men lite mer tid än vanligt får man allt ge "Incurso".

/Martin

Årsbästalistan 2012 - de nominerade, nr. 4

Nominerad: "Incurso" - SPAWN OF POSSESSION.

Dags att faktiskt krypa till korset. Jag gillade inte denna skivan speciellt mycket när jag recenserade den för WeRock. Betyget landade på en 6:a. Mina primära invändningar var då att trots att kalmariterna bevisligen kunde lira brallorna av rätt många så saknades känslan i låtarna. Tyckte jag efter 25 lyssningar. Det behövdes betydligt fler för mig att inse att "Incurso" är en verkligt bra skiva. För uppenbarligen fanns här något som fick mig att fortsätta lyssna på skivan. Och till slut trillade poletten ner. Det är, faktiskt, skönt att ha fel ibland.

Så, för att färska upp era minnen litegrann: "Incurso" är bandets tredje skiva. Alla skivorna är väl förankrade i den supertekniska dödsen. "Incurso" har med råge den bästa produktionen. Kan ha att göra med att trummorna, rytmgitarrerna och sången är inspelad i blekingska (Kristianopel) Pama Studio 1.

Och trummorna är en fröjd att höra på då Henrik Schönström är prick så skicklig som denna genres musik kräver.

/Martin





Bra helg, minst sagt.

Jag och Alexander bevistade lite av en högtidsstund i fredags på KB, då SKINTRADE stod på scen. Både jag och den gode Bergdahl lyssnade fantastiskt mycket på det självbetitlade debutalbumet från det gänget som kom i mitten på 90-talet, det var såklart en hel del nostalgi över konserten om vilken ni kan läsa mer i recensionen.

Förste april dök upp i vanlig ordning - och det var inte ett uns av aprilskämt över att vi lade upp nya recensioner i söndags. En hel del verkligt tunga släpp som jag och kollegorna satte tänderna i.

Bästa skivan av de jag recenserade är skivan till vänster. Jeff Loomis, med ett förflutet i NEVERMORE vet verkligen hur man trakterar en gitarr. Som jag skriver i recensionen gör man klokt att hålla sig borta från skivan om man inte uppskattar gitarrspel i den högre, och mer omfattande skolan. För oss som gillar detta är "Plains Of Oblivion" en pärla till skiva.

SPAWN OF POSSESSIONs "Incurso" är en smocka av rang som stundtals faller mig på läppen. Teknisk döds brukar ju gå hem stenhårt hos mig, men denna platta har jag några invändningar emot.

Batchen från mig avslutas med en recension av "Eternal Recurrence" från ungerska SEAR BLISS. En mycket intressant platta.

Övriga släpp som det skrivs om:

MESHUGGAH "Koloss". Den är, i vanlig ordning när det gäller skivor från detta gäng, brutalt tung. Men också svängigare än jag hört bandet innan. Henrik Nygren har mer att säga om skivan, liksom om NAGLFARs "Téras".

Robert Gustafsson tar sig an THE WRETCHED ENDs "Inroads" och JOB FOR A COWBOYs "Demonocracy". Bägge skivorna faller den gode herr Gustafsson på läppen.

Högst betyg får DRAGONFORCE med kommande släppet "The Power Within" av Kitty Rossander som fint sammanfattar skivan på följande sätt: Gillar du DRAGONFORCE (vilket jag gör) så kommer du att gilla skivan. Tycker du att de är ett överskattat TV-spelsband så kan du låta den vara olyssnad.

Gott så. Lägst betyg får med rätta ADRENALINE MOBs "Omertà". Maken till sömnpiller var det längesedan jag hörde. Och totalt ooriginellt för den delen. Vad BiblioteKarin har att säga om skivan är såklart mycket mer utförligt en ovanstående tirad.

/Martin