Fredagslistan 2015, vecka 30: Melodisk metal

Godmorgon!

Idag ska vi prata melodisk metal. Jag märker att jag mer och mer uppskattar band som är duktiga på att väva in melodier i sin musik. Jag hoppas sannerligen att det inte betyder att jag uppfyllt någon slags mängdkvot när det gäller mer extrem musik och att bloggen inom en snar framtid endast sysselsätter sig med AOR, haha!

Vi kör!

Kanadensiska BOREALIS kom den 19/6 ut med sitt nya album "Purgatory". Både jag och Susanne uppskattade ju bandets musik på "Fall From Grace" från 2011, en skiva som vi i stort sett lyssnade sönder, märkligt nog! Nya skivan är ett välkommet tillskott till kategorin "kommer att lyssna sönder". BOREALIS är ett band som skriver väldigt sympatisk musik. Är det nydanande? Nej, verkligen inte - men här finns en hantverksskicklighet som jag tilltalas svårt av. Plus att jag älskar sångaren Matt Marinellis röst. Jag hade i princip kunnat ta vilken låt som helst från skivan. Nu blev det My Peace då det är den enda låten som bandet har valt att tillgängliggöra från nya skivan på Spotify. Faktum kvarstår dock - "Purgatory" är så bra att jag villigt slantade upp den dryga hundralappen plattan kostar på iTunes.

Jomenvisst, CLOUDSCAPE är ganska obligatoriska i en sådan här lista. Bandet, bördigt från Helsingborg, har alltid varit skickliga på att snickra ihop snygga melodier. Som jag ser det är bandet, likt sina helsingborgskollegor i COLOSSUS och DARKANE, svårt undervärderade och jag lyfter gärna fram bandet så ofta jag kan. Skivan "New Era" kom 2012 och såg inte mindre än tre nya medlemmar. Endast gitarristen Patrik Svärd och sångaren Michael Andersson var kvar från den sättning som spelade in "Global Drama", en skiva som jag gillade även den. Silver Ending är en trevlig låt som nästan lekfullt dansar fram i refrängen. I övrigt är det business as usual.

Jag recenserade bandets "Momentum" när den kom 2013. Bandet har inte släppt något material sedan dess. Då skrev jag att [d]et som verkligen imponerar på mig med ”Momentum” är tre saker egentligen: låtarna är av sådan kaliber att, faktiskt, varje låt innehåller något jag gillar, sången från Mark Basile är så fruktansvärt kraftfull att jag njuter av varenda grej karln gör. Och sen har vi solona. Jag avskyr personligen när det ska liras solon och resten av bandet går av scen för att låta gitarristen/trummisen/basisten gå loss. Fullständigt vedervärdigt. Musik handlar om kommunikation mer än något annat och vad som verkligen utmärker skickliga musiker till skillnad från skickliga instrumentalister är förmågan att lira häpnadsväckande grejer tillsammans med andra. Det kan Simone Mularoni på gitarr och Emanuele Casali på keyboard för varenda solo som utförs av dessa herrar är rent öronmumma. 

Det var oerhört trevligt att återvända till skivan i samband med skapandet av denna lista. Jag har, likt många recensenter, en tendens att bara rusa vidare till nästa skiva. Nu fick jag en chans att återupptäcka en skiva som är lika sympatisk som välljudande. 

Jag har haft med en låt av PRETTY MAIDS i någon lista. Emellanåt älskar jag att lyssna på musik som har tydlig tidsmarkörer. We Came To Rock finns med på danskarnas "Future World" från 1987, och det märks. Jo, det finns gott om andra skräckexempel på hur virveltrummorna lät under 80-talet. Här är den faktiskt ganska sansad utan att vara mesig. En trevlig trudelutt!

Jag avslutar listan med keyboardstinna DARKWATER från Borås. Detta är så vanvettigt snyggt producerad musik så jag baxnar. Låten heter Breathe och kommer från "Where Stories End" från 2010. Flera av bandets medlemmar är också med i HARMONY som verkar hålla en högre utgivningstakt. Det är lite synd, för DARKWATER skriver riktigt bra och snygg musik. Jag fick definitivt mersmak!

Så, ett styck lista med svårt sympatisk musik. Nästa vecka blir det, säkerligen, andra tongångar!

/Martin

Fredagslistan 2015, vecka 30: Melodisk metal

Nyheter på WeRock

Jaha - det blev den förste juni även i år. Skönt. Och i takt med tiden så lades det upp nya recensioner på WeRock av yours truly.

En hel del bekanta band som recensenterna tagit tag i. BiblioteKarin har satt tänderna i DARK

TRANQUILLITYs senaste platta "Construct". Det är en verkligt välskriven recension, så alldeles oavsett om ni är intresserade av göteborgarnas tonkonst eller inte tycker jag ni ska läsa den.

THE GENERALS kanske ni kommer ihåg? Bandets debutskiva "Stand Up Straight" blev ju framröstad som årets debutalbum från ett svenskt band 2009. Fredrik Sandberg dissekerar "Blood For Blood" som verkligen har ett grymt snyggt omslag.

BLACK SABBATH-ripoff? ORCHID förnekar sig inte med nya plattan "The Mouths Of Madness" skriver Robert Gustafsson i sin recension av skivan.

För egen del lyckades jag för en gångs skull komma loss ordentligt med fyra recensioner. Känns som att det var ett tag sedan jag hade sånt flöde i skrivandet. Jag fortsätter mitt hypande av BOREALIS rent skamligt finfina skiva "Fall From Grace". Har fullständigt gett upp tanken att kunna släppa den skivan under 2013 kan jag säga, haha!

TESSERACT är tillbaka i fin form efter synnerligen mediokra EPn "Perspectives" med "Altered State", en skiva som levererar en hel del riktigt bra musik. Stundtals är det så underbart bra att man häpnar.

POSTURES är ett band som jag inte kände till förrän i förra veckan. Med en blandning av tungt sväng, psykedeliska toner och en sjuhelvetes sångerska imponerar bandet på mig på den självbetitlade debutskivan. 

THE BLACK DAHLIA MURDER - en sann trivselorkester som jag har gillat sedan länge. Med ny trummis bakom kaggarna visar bandet på "Everblack" att de är värda vår uppmärksamhet. Om ni nu hade tvivlat på det, haha!

/Martin

Ett litet bonustips: BOREALIS

Kommer ni ihåg fredagslistan vi hade för ett tag sen på temat Kanada? I den listan hade Susanne smugit in en låt av BOREALIS som heter Words I Failed To Say. Ja, kanske inte den fräschaste titeln. Rätt lökig faktiskt. Men låten fastnade då den i mina öron hade en refräng som var mer än lovligt bra. Triggad av denna låt så kollade jag in skivan den är tagen ifrån "Fall From Grace".

Om jag skulle ha gjort det eller inte kan vi prata om länge, för jag blev så satans nerknarkad på den skivan att det knappt lyssnades på annat. Jag höll på att missa deadline till recensionerna på WeRock, och likt en annan akt som Susanne letade upp (NE OBLIVISCARIS) så tyckte jag att annan musik inte sken lika starkt som BOREALIS.

Bandet, bördigt från Orangeville i Ontario har två fullängdare på sitt samvete, "World Of Silence"  och så då "Fall From Grace".

Det som jag gillar är att det låter så förbannat snyggt, produktionen är det verkligen inget fel på. Att bandet också har en känsla för att skriva verkligt starka låtar gör ju inte saken sämre.

Skivan hittar ni, om sugenhet skulle uppstå, här. 

/Martin

Fredagslistan 2013, vecka 18: Blame Canada

Kanada - ett land som lever litegrand i skuggan från sin stora granne i söder. Kanada har enligt Metal Archives hela 1, 354 aktiva metalband. Därför tänkte vi att vi skulle avhandla några av dem i veckans lista. Att landet har en region som heter Saskatchewan skadar ju inte heller. Jag sökte faktiskt jobb i den regionen en gång. Biblioteket i Macklin, Saskatchewan, sökte nämligen bibliotekarie. Jag vet inte vad som for i mig, men jag sökte tjänsten på huvudbiblioteket. Värt att veta om Macklin: staden har ca 1500 invånare, och är hemvist för de årliga världsmästerskapen i Bunnock.

Det ni.

Jag fick, som ni säkert har räknat ut, inte tjänsten. Frågan är om jag hade trivts, haha!

Något som däremot är mycket lätt att trivas med är landets musikscen. Susanne och jag bjuder denna vecka på 18 låtar från band som härstammar från Kanada.

Så, jag tänkte att vi öppnar med lite teknisk döds och ARCHSPIRE från Vancouver. Bandet har endast en skiva på sitt samvete, 2011 års "All Shall Align". Prima tekniskt dödsmeck om ni frågar mig, och jag väntar ivrigt på att bandet ska släppa nytt. Ghosts Of Silent Tongue är låtvalet.

BARRA ZUL lirar enligt egen utsago melodisk skräckgrind. Ganska bra beskrivning, för även om tyngdpunkten ligger på rent råröj och rikligt med pig-squeals i de vokala övningarna så bjuder grabbarna från Halifax, Nova Scotia, på en hel del nyanser i sin musik. Från 2012 års "In Darkness We Wait" har jag valt The Lament Configuration.

THE AGONIST - ett relativt välkänt gäng från Montreal.  Jag har länge propagerat för det bandets förträfflighet. Värt att kolla in är bandets andra skiva "Lullabies For The Dormant Mind". Förra året kom "Prisoners" en även den en bra skiva. Framför allt imponeras jag av Alissa White-Gluz vokala spännvidd. 

Kör på med lite metalcore och OBEY THE BRAVE från Montreal/Ottawa. Ett helt ok band faktiskt, även om jag nog inte skulle räkna med att bandets musik peakar på originalitetsskalan, haha! Live And Learn är ju inte heller den mest nyskapande av titlar eller hur? Nä, precis.

UNEXPECT är ett band från, rätt gissat, Montreal. Faktum är att den staden har en mycket intressant musikscen, bara så ni vet. UNEXPECT lirar mycket skruvad musik. Basen är i metal, men bandet experimenterar gärna med en del annat. In Velvet Coffins We Slept ger förutom de obligatoriska vampyrvibbarna, också en låt som spänner över grottröj till mer finstämda partier. Intressant.

BENEATH THE MASSACRE och The Hunt. Det här är ganska kul - både jag och Susanne hade valt den låten från det, rätt gissat, montrealbaserade bandet. Helt oberoende av varandra. Säger en del, haha!
Här är det bröt som gäller, och jag gillar det mycket kan jag säga.

Regina är Saskatchewans kulturella och kommersiella centrum om man ska tro Wikipedia. Därifrån kommer finfina INTO ETERNITY. Jag har valt min absoluta favoritlåt av bandet, Severe Emotional Distress, från skivan "The Scattering Of Ashes". Jag har skivan i fysisk form också. Ja, du glade - de här grabbarna kan lira. Det tror jag ni kommer märka rätt fort, haha!

FUCK THE FACTS från Quebec är en mycket intressant experimentell grindcoreorkester. Jag uppmanar er verkligen att följa bandets framfart då de sannerligen är något extra. Lifeless från "Die Miserable" är en första klassens låt kan jag säga.

Pickering, Ontario är hem för 88,721 personer, däribland medlemmarna i brutala deathcoreensemblen I, THE DESTROYER. Bandet har inte släppt någon fullängdare, men två EP:s har detta unga band hunnit med. Från "Spectres" har jag valt Armageddon. 

- Paus - 

Sen kommer de - CRYPTOPSY, likt en montrealsk rivningskula. Bara att gratulera Susanne till valet av låt i Two-Pound Torch. Du glade vilket härligt ös!

SOULSCAR kommer från Vancouver och har hunnit med att släppa tre fullängdare. Jag har missat dem helt, men det är kanske inte så konstigt då melodisk dödsmetall ju har exploderat sedan mitten av 2000-talet. Det låter inte helt oävet får jag säga, även i fall jag stör mig storligen på ett visst gitarrljud i låten The Hurt Plains. 

BEYOND CREATION är det ojämförligast med intressanta band som har kommit ut från Kanada på senare år. Jag har ju tjatat mig hes om bandets förträfflighet och måhända att ni tycker att jag har frestat nog på ert tålamod när det gäller att propagera för bandet från, rätt gissat, Montreal. Men vet ni, det skiter jag i då 2011 års "The Aura" är ett av de tajtaste och mest välkomponerade album som har släppts. Susanne hade kunnat välja i princip vilken låt som helst från skivan, nu blev det No Request For The Corrupted som bör får er att yra runt i yster ringdans.

Sen, banne mig, plockar Susanne fram AETERNAM och den stora episkheten. Detta är inte alls dumt mina vänner, det måste jag säga. En musikalisk mustighet som får i alla fall mig att förnöjt stampa takten med ena foten i alla fall. Från skiva nummer två från bandet som är bördigt från Quebec City, "Moongod" har Susanne valt titellåten.

QUO VADIS är ett band vars namn jag kommer att lägga på minnet då deras Silence Calls The Storm fick mig att haja till. Riktigt bra från bandet som härstammar från Amos/Abitibi  som ligger i Quebec.

KATAKLYSM känner nog en hel del av er till. De har ju turnerat rätt rejält de senaste åren. Jag har sett bandet minst en gång och tyckte att det var ok. Melodisk döds som inte behöver skämmas för sig får ni i Prevail. Och rätt gissat, bandet är från Montreal.

Devin Townsend. Ja, precis. Jag behöver väl inte säga så mycket mer än att det blir skruvat och riktigt tramsigt roligt när denne ystre galning stämmer upp till ringdans som ledare i STRAPPING YOUNG LAD i Detox? Trodde inte det heller. Vancouver var hemvisten för bandet som numera är splittrat.

Susanne dribblar vidare med IMMERSED från Ottawa. Teknisk döds, jo jag tackar. Det är trevligt under hela 4:13 som In The Ire Of Creation varar.

Susanne avslutar hela listan med något så speciellt som melodisk musik. Svårt beroendeframkallande kan jag lova. Jag har lyssnat mer än vad som är bra på BOREALIS från Organgeville i Ontario. Det är snyggt av bara fan kan jag säga i Words I Failed To Say.

Med detta önskar vi er en trevlig helg!

/Martin

Fredagslistan 2013, vecka 18 - Blame Canada