Årsbästalistan 2016 - de nominerade: Nr. 23

Nominerad: "Fragments Of Creation" - SUNBURST.

Det här är inte bara den sista av de nominerade skivorna - det kan också vara en av de mest positiva!

Grekiska SUNBURST har snickrat ihop en nästan helt perfekt blandning mellan progressiv metal och power metal som gör att jag blir ivrig och vill dricka öl. "Fragments Of Creation" är synnerligen underhållande och bjuder på fantastisk spelglädje, riktigt bra låtar, glimrande solospel, bra sång, stabilt komp. Ja, ni fattar - jag är imponerad så det räcker och blir över.

Jag har tipsat friskt om denna skiva till mina kompisar som gillar den här typen av musik, och de har verkligen uttryckt sin uppskattning.

/Martin

Årsbästalistan 2016 - de nominerade: Nr. 22

Nominerad: "Hunted" - KHEMMIS

Jag blev tipsad om KHEMMIS platta av kollega Robert på WeRock, och det är ett tips som jag - såklart - är väldigt glad för.

KHEMMIS lirar en oerhört förförisk version av doom som jag faller stenhårt för. Här finns en underbar tyngd, riktigt fint sväng och rent magiskt bra sång från bandets två gitarrister/sångare som verkligen är varierad i uttryck. Och då har jag inte pratat om den oerhört mustiga produktionen som paketerar in hela paketet på ett väldigt förtjänstfullt vis.

Förresten - helt underbart att höra stämsång vilket det finns en hel del av på "Hunted". Bara en sån sak!

/Martin

Årsbästalistan 2016 - de nominerade: Nr. 21

Nominerad: "Hour Of The Nightingale" - TREES OF ETERNITY.

Hade vi pratat ren skönhet så hade den här skivan vunnit rakt av. "Hour Of The Nightingale" är en riktigt vacker, sorgsen och i det närmaste helt perfekt genomförd skiva. Jag föll rejält hårt för den från första lyssningen och har återkommit till den med stor frekvens den senaste veckan.

Jag skrev i min recension av skivan att Tonträffen som klingar igenom ”Hour Of The Nightingale” är i det närmaste fulländad. Här finns en värdighet som är svår att stå emot, en känsla som på något märkligt sätt både får mig att vilja gråta, men också känna ett lugn som är väldigt starkt. Och Aleah Liane Stanbridge har en stor del i det. Hennes röst är i det närmaste perfekt för den här sortens musik och framkallar stor melankoli.

Och jag höll inte igen på betyget kan jag säga - 9/10. 

/Martin

Årsbästalistan 2010 - de nominerade: Nr. 20

"The Whole Of The Law" - ANAAL NATHRAKH

När ANAAL NATHRAKH är i form, då är de helvetiskt starka. Och det är de på senaste skivan "The Whole Of The Law" som känns som en riktig revanschskiva om jag jämför med "Desideratum". Låtarnas verkshöjd känns i det närmaste löjligt stark genomgående. Det här tvåmannabandet kan sitt hantverk, och det gallskriks, blästras och matas närmast episka melodier i kakafonin som blivit bandet signum. Till saken hör den att även om bandets formula känns stabilt trygg så är det omöjligt att värja sig från det finfina hantverk vi får i låtar som Hold Your Children Close And Pray For Oblivion, We Will Fucking Kill You och ...So We Can Die Happy. Jag blir - fullt berättigat - helt jävla salig när jag lyssnar på dessa.
/Martin

Årsbästalistan 2016 - de nominerade: Nr. 19

Nominerad: "The Bones Of A Dying World" - IF THESE TREES COULD TALK

Genomgående är det rent dräpande vackra låtar som bjuds. Från inledande Solstice till avslutaren One Sky Above Us tar ITTCT ett fast, bestämt men också ömt grepp om lyssnaren och övertygar mig om att detta är inte bara bandets bästa skiva någonsin, det är ett av de vackraste och mest stringent genomarbetade albumen vi kommer få höra under 2016.

Så skrev jag i min recension av denna magiska skiva, och drämde med eftertryck i med en 9:a i betyg. Jag har återkommit så ofta till skivan att den numera känns som en gammal vän. Jag har sedan tidigare haft ett väldigt bra förhållande till IF THESE TREES COULD TALK, men med den här skivan så utvecklades detta till något mycket mer genuint. 

/Martin

Årsbästalistan 2016 - de nominerade: Nr. 18

Nominerad: "The Violent Sleep Of Reason" - MESHUGGAH

Kan MESHUGGAH uppfattas som ett lekfullt band? När "The Violent Sleep Of Reason" släpptes tidigare i år så blev svaret: ja. Bandet har alltid haft en speciell sorts humor som kommit fram i en uppsjö av extremt roliga videor, men som lyssnare har jag alltid uppfattat bandet som tungt, mörkt och allvarligt. Med nya skivan hittar jag ett band som övertygar med sin förkrossande tyngd och malande rytmer så finns det på ”The Violent Sleep Of Reason” en lekfullhet och ett sväng (!) som lyfter skivan ytterligare några snäpp.

Jag har lyssnat försvarligt mycket på den här skivan och den bara växer till nivåer som jag tycker känns väldigt övertygande bra!

/Martin

Årsbästalistan 2016 - de nominerade: Nr. 17

Nominerad: "Atoma" - DARK TRANQUILLITY.

När jag skriver recensioner så brukar ordet "angeläget" dyka upp när jag tycker att skivan är värd att kolla in, så när kollega Amelie på WeRock skrev

Med vissa band hör en redan vid första anslaget att, ”jaha det här är nytt från Det bandet”. Just så är det ofta med DARK TRANQUILLITY, så även på bandets elfte studioalbum ”Atoma”. Grunderna i sound, sång och instrumenthantering känns igen. Och ändå bjuder bandet på så mycket som känns nytt, fräscht och i högsta grad angeläget. 

då visste jag redan innan jag hört en ton av skivan att jag verkligen ville kolla in den.
Att DARK TRANQUILLITY, ett band med en väldigt lång karriär lyckas låta så här moget fräscha är helt enkelt fantastiskt. "Atoma" är en skiva som har imponerat på mig från första lyssningen och jag älskar att återkomma allt oftare till detta mäktiga byggnadsverk så bräddfyllt med känsla, historia och vemod.

Årsbästalistan 2016 - de nominerade: Nr. 16

Nominerad: "Wroth" - BÄDR VOGU

Jag blev tipsad om "Wroth" av en bekant på Facebook som tyckte att jag borde kolla in den. Jag har inte ångrat mig som ni förstår, eftersom BÄDR VOGU (helt dingt bandnamn, jag vet!) bjuder upp till en yster ringdans med sin oerhört sköna blandning av doom, crust, punk, döds och jävlar anamma. Jag är väldigt imponerad av den här Oakland-baserade gruppen som fick mig att raskt fylla på mitt Paypalkonto och köpa skivan.

När jag skriver yster så är det såklart med viss reservation. Vanliga lyssnare inom mainstreamen tycker säkert att detta är helt motbjudande. Gott så - för oss med intresse att gräva lite djupare så är "Wroth" en helt ljuvlig skiva.


/Martin

Årsbästalistan 2016 - de nominerade: Nr. 15

Nominerad: "Proponent For Sentience" - ALLEGAEON

När jag recenserade "Proponent For Sentience" i september så tog jag i rejält. Att detta fortfarande står sig som bandet bästa skiva håller jag fast vid. Betygsnian känns fortfarande befogad, trots att jag har läst en del nedsättande kommentarer om hur produktionen är. Låtmässigt är detta en extremt solid platta som det är hysteriskt kul att lyssna på. Gitarrspelet är det som sticker ut lite extra. Det formligen glöder om strängarna!

När bandet tänder till på alla cylindrar i exempelvis Of Mind And Matrix då är det, vågar jag påstå, omöjligt att inte tända till själv. Och det gäller inte bara den låten – hela skivan är sprängfylld till brädden av självförtroende och känsla. 
/Martin

Årsbästalistan 2016 - de nominerade: Nr. 14

Nominerad: "The Passage" - DGM

Det här kan vara en av de mest sympatiska skivor som är nominerad till årsbästalistan. DGM lirar en förrädiskt lättillgänglig metal som doftar friskt av progressivitet och power metal. Jag stiftade bekantskap med bandet vid tiden för förra släppet "Momentum" som kom 2013. Ni kanske kommer att tycka att detta är alltför lättviktigt, och det kan ni ha en poäng i om ni brukar lyssna på betydligt råare tongångar. Men hantverket på "The Passage" är alltför solitt för att avfärda bara så där, av princip. Jag blir tydligt glad och uppmuntrad när jag lyssnar på den här skivan som ger återklang av DREAM THEATER, EVERGREY och flyhänt strängarbete a la Michael Romero från SYMPHONY X. Det är ingen slump att bandet har förmått både Romero och Tom Englund från EVERGREY att gästspela på skivan, vilket de gör med bravur.

/Martin

Årsbästalistan 2016 - de nominerade: Nr. 13

Nominerad: "Chained To Oblivion" - SPIRIT ADRIFT

När jag hade lyssnat på "Chained To Oblivion" ungefär 10 gånger kunde jag inte hålla mig utan skickade ett meddelande till bandet (egentligen Nate Garrett som står för typ allt vad gäller bandet) på Facebook där jag, helt ärligt, skrev att skivan hade förändrat min syn på och uppskattning av doom fullständigt. Den känslan har inte förminskats under tiden som skivan funnits ute.

 Det är en ljuvlig känsla oavsett medium – bok, film eller skiva – att verkligen veta i varenda fiber av din kropp och ditt sinne att avsändaren vet exakt vad hen sysslar med. Precis så är det på ”Chained To Oblivion” som växer ut till inte bara en stark lyssnarupplevelse i nuet, utan som stannar kvar i ditt medvetande långt efter det att du avslutar lyssnandet.

Detta är det bästa doom-albumet jag hört överhuvudtaget. Årsbästalistevarning? Ja, stenhårt!

Om jag fick svar? Jajemänsan! 

/Martin

Årsbästalistan 2016 - de nominerade: Nr. 12

Nominerad: "The Northern Sanctuary" - WITHERSCAPE

Av samtliga skivor som kan komma ifråga för årsbästalistan så är "The Northern Sanctuary" den som är mest potent ifråga om melodier. Dra på trissor så bra det är!

Om jag jämför med debutskivan ”The Inheritance” [plats 2 på årsbästalistan 2013] så känns ”The Northern Sanctuary” mer stringent genomarbetad i hänseende till hur skivan som helhet sitter ihop. Samtidigt som bandet verkligen inte håller igen på sina ystra krumsprång (kolla bara in den extremt överstyrda fläsksynten i Marionette) så är det inte svårt att verkligen njuta av hur bra allt sitter ihop.

Ja, ni fattar - det här är en helt otroligt bra skiva som jag har lyssnat vansinnigt mycket på. 

/Martin

Årsbästalistan 2016 - de nominerade: Nr. 11

Nominerad: "Mechanisms Of Omniscience" - ABNORMALITY.

Den här skivan släpptes i april, och där och då så var det den bästa skivan som getts ut på anrika Metal Blade under 2016. Den har fått viss konkurrens från andra skivor, men det här är en fruktansvärt bra dödsmetallskiva som jag starkt anbefaller att du kollar in.

Brukar ni avfärda teknisk brutal dödsmetall som ej värd er tid och uppmärksamhet så kan det vara läge att omvärdera den positionen då ABNORMALITY har flera saker som talar för sig. Det första är kapaciteten att skriva verkligt genomarbetade låtar med faktiska tankar bakom. Det är ju, som ni vet, en tidigare käpphäst för undertecknad att det inte räcker att lira tekniskt – låtmaterialet måste hålla hög klass för att polletten verkligen ska trilla ner. Och det gör den här. Bäst är bandet när de faktiskt drar ner på hastigheten – spana in Synthetic Pathogenesis och ni får höra ett band som kan lira med ett fullödigt sväng utan att tappa ett uns i aggressivitet. Föredrar ni höghastighetslir så finns det i drivor på skivan. Men det blir sällan ointressant då ABNORMALITY ser till att framför allt riffen håller högsta klass.

/Martin

Årsbästalistan 2016 - de nominerade: Nr. 10

Nominerad: "Terminal Redux" - VEKTOR

VEKTOR är ett band som på ypperligt vis har visat på vilka möjligheter det finns att utveckla thrashen till något spännande, ja kanske till och med nydanande!

På "Terminal Redux" bjuds lyssnaren på ytterligare en vansinnigt intressant och oavbrutet kvalitativ interplanetär resa med ett band som visserligen erkänner sina rötter, men som har kapacitet att dra iväg på helt magiska och förbryllande strövtåg.

Jag är helt övertygad om att när vi kollar i backspegeln om säg 10 år så kommer vi tillmäta VEKTOR en stor betydelse när det kommer till att utveckla en genre som thrashen till att inte vara en genre för traditionalister utan för sanna visionärer.

/Martin

Årsbästalistan 2016 - de nominerade: Nr. 9

Nominerad: "Vatten" - PYRAMIDO

Ett av Sveriges bästa band levererar på "Vatten" ytterligare en skiva som drabbar mig nästan fysiskt. I min recension av skivan skrev jag att Med ”Vatten” visar PYRAMIDO att de är ett band som med stor stringens visar på möjligheterna i att lira långsamt med osedvanlig känsla. Jag är i vanlig ordning djupt imponerad och höjer såklart flaggan för årsbästalistevarning.

Jag har återkommit med ganska stor regelbundenhet till "Vatten" under det dryga halvår som skivan funnits tillgänglig och, ja, den är en skiva som bara växer på mig hela tiden. 

/Martin

Årsbästalistan 2016 - de nominerade: Nr. 8

Nominerad: "King" - FLESHGOD APOCALYPSE

Mästarna på episk överlastning, italienska FLESHGOD APOCALYPSE, återvänder med en skiva som har fått oförtjänt dålig kritik - i alla fall på Metal Archives. "King" är en skiva där det visas att  [d]et som alltid har varit bandets grej är att kombinera det symfoniska med rejäl dödsmetall. Här lyckas de bättre än någonsin. Tidigare har jag fått intrycket att bandet alltid först har skrivit de rena dödslåtarna för att sedan sätta sig ner och lägga till det symfoniska ovanpå. På ”King” har dessa två element sammanfogats på ett sätt som är vida bättre än det bandet har gjort sedan tidigare.

Jag misstänker att har du hört bandet innan så kommer du tycka att det är business as usual och du har en poäng i detta. Men genomförandet är så väsentligt mycket starkare än på bra länge. Att bandet dessutom ser till att spela upp det stora känsloregistret gör ju sannerligen inte sakernas tillstånd sämre.

Så skrev jag i min recension av skivan på WeRock, och jag har inte ändrat mig sedan dess. "King" kan vara det bästa albumet bandet gjort. 

/Martin

Årsbästalistan 2016 - de nominerade: Nr. 7

Nominerad: "Winter" - OCEANS OF SLUMBER

En av årets absolut mest intressanta skivor. Jag får samma känsla av "Winter" som när jag lyssnar på "Duende" av THE GREAT DISCORD. Det här är utforskande musik med mycket känslor och en hög grad av episkhet. Lägg till detta en extremt utvecklad känsla för låtuppbyggnad och en sångerska - Cammie Gilbert - som sannerligen har löd i pipan och vi får en skiva som jag har återkommit i ganska ofta under året.

"Winter" är en skiva som på ett extremt övertygande sätt visar på hur bra det kan bli när dynamiken sitter som en keps.  Mellan lugna partier och rent rens skapar OCEANS OF SLUMBER stundtals ren magi.

/Martin

Årsbästalistan 2016 - de nominerade: Nr. 6

Nominerad: "Winter Thrice" - BORKNAGAR

Närhelst jag vill ha verkligt episk musik så har jag sedan "Winter Thrice" kom ut i början av 2016 haft en stadig skiva att ta till. Detta är ett verkligt styrkeprov från ett band som om det hade velat sig illa inte hade haft Vintersorg att tillgå som en av sångarna. Den olycka som sångaren drabbades av - ett fall från hög höjd - gjorde att livet hängde på en skör tråd. Att höra hans röst är inget annat än totalt fantastiskt. Genomgående är sången en av de starkaste punkterna på skivan, även om musiken är helt enastående till stora delar. BORKNAGAR är ett band som jag gärna delar ut högt betyg till - det kändes riktigt härligt att kunna göra detta till "Winter Thrice"!

/Martin

Årsbästalistan 2016 - de nominerade: Nr. 5

Nominerad: "Distance│Collapsed" - INVERLOCH

Det var riktigt kul att återvända till nya zeeländska INVERLOCHs "Distance│Collapsed" som är en av årets mest murkna och illavarslande skivor. Jag var - och är - imponerad av den tonkonst som det bjuds på här.

Det är vanskligt med den musik INVERLOCH spelar – blandningen mellan den nästan trögflytande doomen (som ju är en ytterst svår subgenre som fel utförd riskerar att tråka ut lyssnaren fullständigt) – och den mer larmande dödsen måste vara väl avvägd. Det är den verkligen.
Så skrev jag i min recension av skivan, och detta faktum har inte ändrats - likt en döende jättebälta släpar sig musiken ofta fram med knapp styrfart. Och detta finner jag helt fascinerande!

/Martin

Årsbästalistan 2016 - de nominerade: Nr. 4

Nominerad: "The Great Destroyer" - GADGET

Äntligen kom det en ny skiva av GADGET, och vilken skiva sen! Oavsett om skivan hamnar på den slutliga listan, så är "The Great Destroyer" en riktigt bra grindcoreskiva - kanske den bästa som har kommit ut i år. Jag tog i rejält i min recension av skivan och satte en betygsnia utan minsta tvekan. Jag känner verkligen att de lirar som ett band som vet vad de vill och har förmågan att leverera musik som ligger på de övre nivåerna inom grindcore.

”The Great Destoyer” är en skiva som på ett hänsynslöst underbart sätt visar att GADGET med besked är tillbaka. De är det där de hör hemma – i toppen. 

Grindcore är en genre som är lika omedelbar som den är hänsynslös. Trots de många skiftningarna inom subgenren är det inte svårt att direkt uppleva om banden ifråga vet vad de sysslar med och kan leverera ett stabilt hantverk. GADGET gör såklart detta med bravur!

/Martin