Fredagslistan 2015, vecka 47: Bra där!

Ave novembermörker!

Idag tänker jag bjuda på en helt otematisk lista, den enda gemensamma nämnaren är att det här är musik jag lägger i bra-facket. Låtom oss begynna.

STILLA är ett band jag först gillade, sedan tyckte var lite väl överhypade för att slutligen komma tillbaka till briljansfaktorn. "Till Stilla Falla" kom för två år sedan och faller (höhö) in i facket naturromantisk knarrklagande svartmetall framförd av medlemmar från band så som ARMAGEDDA, DERANGED och BERGRAVEN för att nämna några. De vet med andra ord vad de pysslar med.

Hinsides dagen är som en vacker men läskig mardröm som kryper in under skinnet och stannar kvar när man vaknar. Kargt mässande, drabbande melodislingor och episk kyla. Hurra och burr!

Umevännerna i MOLOKEN härnäst med nya skivsläppet "All Is Left To See" (första albumet i en kommande trilogi om mänskligt mörker) och låten Seventh Circle.

Skivan bjuder på en mer svängig och melodiös svärta än vi är vana vid men atmosfären och den råa desperationen finns fortfarande kvar, inte minst i sånginsatserna! Är jag partisk? Ja, det stämmer. Spelar det någon roll? Svar nej. MOLOKEN är ena kungar! Lyssna och njut.

DEAFHEAVEN fortsätter med Luna, vars intro-riff gör saker med mig på en metafysisk nivå. Jag kan inte få det där ljudet ur mitt huvud och det vill jag inte heller. Åsikterna om bandet går vitt isär i metalkretsar såvitt jag förstår.

Vissa dyrkar dem, vissa avfärdar dem som en hipster-dagslända. Själv tycker jag de är riktigt bra på det de gör och jag blir glad av att se ett mörkare skivomslag här än det pluttgull-rosa ditot på "Sunbather".

Martin upplyste mig idag om bandet FIRESPAWNs existens och det gjorde han helt rätt i! Det mycket lökiga namnet till trots består denna konstellation av gamla hjältar som Matte Modin, L-G Petrov, Victor Brandt och så vidare. Kvalitetsstämplad gammelskolsdöds med andra ord.

Snygga hookar, skönt mangel. Ovanpå detta en eldsdemon med svärd som visuellt godis. Ja, vad mer behöver man? Hemtrevlighetsfaktorn är enorm, på med tofflorna!

HOPE DRONE tycker jag är ett namn ni kan lägga på minnet. Black metal/drone i fantastiskt utförande. Vilken stämning! Vilken storslagenhet! "Cloak of Ash" klockar in på nästan 80 minuter, varav låten jag tog med i listan är på dryga 20.

Unending Grey heter härligheten och den är så fasligt nihilistbräcklig och vacker att jag ryser men framför allt baxnar. Nu har jag baxnat, på återhörande och god helg!

/Susanne

Fredagslistan 2015, vecka 47: Bra där!

Fredagslistan 2013, vecka 14, Gästlistare - Patrik Ylmefors från Moloken

Mina vänner, dagen till ära har vi en gästlistare och det är inte utan att vi är lite smått malliga över att denna gång få celebert besök av Patrik Ylmefors, gitarrist i förnämliga MOLOKEN. Ett band som är lika musikaliskt genialiska som de är trevliga att ha med att göra. Jag och Martin har ordat en del om Umeåsönerna här i bloggen och har ni missat dem är det obligatorisk plikt att ställa saker och ting till rätta genom att exempelvis spana in youtube, deras hemsida, besöka last.fm, Spotify eller helt enkelt use the google on the internet machine. Utan vidare krusiduller lämnar vi ordet till Patrik!

Egentligen kunde jag nog orda ganska mycket om vad min playlist INTE är, men orka försöka redogöra för alla turer fram och tillbaka - som att någon bryr sig. Den korta versionen är att jag övervägde att göra något som var obskyrt, roligt, totalt ocreddigt, ha en klar röd tråd, någon form av bredd eller till och med i någon mån representativt för bandet jag spelar med. Jag hade en massa ambitioner och idéer som vanligt.

Jag funderade också över huruvida det skulle bli en playlist att inspektera några öl till med polarna eller om lotten skulle falla på att göra ett målarsoundtrack – extra aktuellt eftersom jag just nu sitter och harvar med diverse idéer till framtida släpp med Moloken och det vore ju lustigt att kunna bjuda på någon slags glimt av en mood board för det projektet.

Så blev det inte. Istället är det en renrasig topplista med såna där låtar som man plockar fram hörlurarna för och finner sig tillrätta med när insomnian slagit till. Rödare än så blir inte tråden tyvärr, fast det passar mig rätt bra å andra sidan. Jag är lite rastlös och rotlös i min musiksmak, som började i pop- och countryvärlden och letade sig igenom punken fram till metal i tonåren och efter att ha rundat svartmetallen vänt om och gått samma väg tillbaka. I dagsläget tycker jag att det är lika spännande att hitta Pet Shop Boys soundtrack till baletten ”The most incredible thing” som att få nys om nytt material från Deathspell Omega.

Det här brukar reflekteras i de playlists jag gör för mig själv och det har faktiskt varit svårt att avgränsa det här till att bara handla om Tuff Musik. Det har dock varit intressant att kunna ringa in sin musiksmak och se vad som egentligen gäller när det väl kommer till kritan inom detta lilla område. Dock är jag, slutligen, väldigt nöjd med att hålla det här enkelt. Det är en bunt jävligt bra låtar, kort och gott.

Att det är blandbandsregler med en låt/artist behöver knappast påpekas.

Väl mött.

Fredagslistan 2013, vecka 14, Gästlistare - Patrik från MOLOKEN

Supporta Scenen: MOLOKEN & INEVITABLE END

Vi har väl nämnt att hösten är en galen period för konserter?

Imorgon spelar två väldigt olika, men väldigt bra band på Debaser Malmö: MOLOKEN, vars skiva "Rural" ni kan läsa om här, och INEVITABLE END vars förstlingsverk ni kan läsa om här.

MOLOKEN är ett band som har lyckats visa på hur ett ångestfjäll ser ut i musikalisk form.

INEVITABLE END kör aningens mer på hastighet, om jag uttrycker mig försiktigt.

Jag får säga att jag verkligen uppskattar greppet att para ihop två så pass olika band med varandra - alla andra paket brukar ju satsa på likriktning - och då jag verkligen uppskattar bägge grupperna är närvaron, om inget oförutsett inträffar, obligatorisk.

Alltså:

Vad? MOLOKEN & INEVITABLE END

Var? Debaser Malmö

När? Imorgon, 26/9, kl. 20.30, men Debaser påpekar att tiderna ej är exakta och ber oss dyka upp i god tid.

Pris? 90 spänn - som hittat om ni frågar mig dagen innan lön :)

/Martin

Årsbästalista 2011 - de nominerade, nr 12

Nominerad: "Rural" - MOLOKEN.

Att lyssna på ”Rural” är som att träda ut i en distad ödemark eller att beskåda ett monolitiskt ångestfjäll i skymningen då fimbulvintern skall sänka sig över människornas boning.

Så skrev jag i recensionen av "Rural" på WeRock. Jag har lyssnat en hel massa på skivan sedan recensionen lades upp på zinet den 1/12 - och den blir ju bara bättre för varje lyssningen.

Känslan i leveransen är så oerhört påtaglig och i det närmaste hemsökande. Det är kraftfull ångest - ett skri ut över en samtid som i sin strävan att uppnå kickar har tappat bort sig själv.


Att jag inte brukar gilla, eller ens lyssna, på denna typ av musik och ändå dela ut ett högt betyg är en fingervisning i sig till hur bra "Rural" är.

/Martin

Nya recensioner på WeRock

Idag är det ju den 1/12 och förutom att Alex julgalenskap nu med största sannolikhet kommer att växla upp något alldeles vansinnigt så kan man, likt ett urverk, läsa nya recensioner på WeRock. 9 stycken till antalet för att vara exakt.

Rens samsas som vanligt med lugnare plattor. Jag chockar mig själv genom att dela ut högt betyg till en atmosfärisk slugdge/post-hardcoreplatta i form av MOLOKENs "Rural" och ett mellanbetyg till MARIONETTEs "Nerve".

BiblioteKarin har satt tänderna i TREMORs "The Poe Sessions - And Random Pieces Of Black Metal" där bandet peakar på skalan över hur prententiös man kan vara. Högt betyg delas också ut till DEATHEMBERs "A Thousand Flatlines".

"Måsstaden" måste vara det mest ometallartade man kan döpa en skiva till - men Henrik Nygren tycker ändå att skivan har sina förtjänster.

Navelskådande smörja samsas med helt okej musik enligt Robert Gustafsson på THE DEVIL'S BLOODs "The Thousandfold Epicentre".

Ljummet betyg delas ut av Fredrik Sandberg till COEXISTENCEs "Flow".

Jonas Andersson gillar uppenbarligen KRISIUNs "The Great Execution" och fullkomligt avskyr DESCENDINGs "New Death Celebrity". Sista meningen säger det mesta, haha!

/Martin

Fredagslistan!

Novembers grådaskiga filt av dysterhet och olust inför att stiga upp på morgonen har svept in med kraft över Helsingborg idag. Därför har vi en i det närmaste perfekt uppbyggd lista idag, både som förstärkare av sagda sinnestämning och som ett uppsträckt långfinger mot den.

Alex inleder med en låt av Glenn Hughes som har ett av de finaste virveltrumljud jag hört på bra länge - och mannen kan ju sjunga bättre än de flesta. En bra inledning helt enkelt. Sen blir jag ju bara så glad att se LAMB OF GOD på listan - Hit The Wall är inte bandets bästa låt, men finfin ändå. Enda invändningen jag har är avslutande låten på Alex del av listan från gamla krigarna i VENOM. Kan tyckas märkligt då det bandet borde vara nåt som jag skulle kunna gilla, men jag har aldrig förstått det bandets storhet. Förklara gärna då jag är genuint intresserad. Var var jag?

Jo! Min egen del av listan börjar kanske, tycker många, aningen mesig med La Villa Strangiato av RUSH från senaste liveplattan "Time Machine - Live In Cleveland". 2 timmar lång, och med hela "Moving Pictures" är den en ren fröjd att lyssna på. Som jämförelse är OPETHs nuvarande setlist 1 timme lång. Mesigt.

Det är inte fortsättningen - DECAPITATED, FLESHGOD APOCALYPSE och ARCHSPIRE bjuder upp till tekniskt pisk i den högre skolan. Om jag är pepp inför konserten på The Rock nästa tisdag? Är Kee Marcellos bok totalt överflödig? Precis. Sen för att avrunda - MOLOKEN. Jävlar vad bra det är.

Avslutande del av listan står Susanne för. Alltid lika spännande att se vad hon har lyssnat på - oftast har jag ingen aning om vad det är för grejer bara genom att kolla på bandens namn - fast jävlar i min låda, idag kände jag inte bara igen ett av banden, jag har dessutom recenserat skivan "Mammal" av ALTAR OF PLAGUES för ett tag sen. Och den plattan är milt sagt ambitiös. Det är rätt mycket vemod på Susannes del får jag säga - gött med lite avslutande två-taktsmos av CHASTISEMENT och VOLTURYON så att man inte går under helt.

Så nu har jag banne mig svamlat på länge nog.

Trevlig helg!

/Martin

Fredagslistan vecka 46

Chine

Jag fortsätter i samma anda som min bloggkollega och slår till med ett bandtips dagen till ära! CHINE är ett Helsingborgsband man bör hålla ett getöga på om man inte redan gör det. Bandet gick tidigare under namnet CHAEOSTRIBE och hade då två sångare men har i nya sättningen minskat ned till en. Deras nya album (vet inte hur offentliggjord titeln är än så jag avslöjar den inte här heller just in case) ligger i startgroparna och det är ingen mindre än jag själv som står för skivomslagsdesignen och även den kommande hemsidan. (Så snart jag får ordning på lite css som bråkar med mig, vill säga...) Det är teknisk/melodisk dödsmetall med en del futuristiska inslag som leder tankarna till både FEAR FACTORY och MESHUGGAH på sina ställen. Mixning och mastring av nya skivan står ingen mindre än David Castillo för (som också lattjat med soundet hos bland andra OPETH, KATATONIA och en av undertecknads favoritplattor: BLOODBATHs "The Fathomless Mastery"). Mer om CHINE finns här och här.

(Såhär såg för övrigt omslaget till förra skivan "Repulsive Sonatas" ut så ni förstår ju att jag har en del att leva upp till...)

Avslutningsvis en blinkning till föregående inlägg om Umepojkarna MOLOKEN, bandet har ju haft den goda smaken att lägga upp hela RURAL i streamad form, exempelvis på soundcloud. Där kan man gå in och lyssna och sedan rusa till affär'n och köpa hela härligheten. Råkar man befinna sig i Umeå den 30:e november kan man också gå på releasepartyt där även GHAMOREAN medverkar. Over and out.

/Susanne

Atmosfärisk sludge någon?

Susanne skrev ju om bandet MOLOKEN lite grand i förbifarten för några veckor sedan. Och så, men god timing dimper norrlänningarnas kommande platta "Rural" ner i mejlboxen från Sound Pollution i förra veckan.

Tog mig an värvet med att lyssna på bandets förstlingverk "Our Astral Circle" från 2009. Och fort går det inte, men jädrar vilken stämning! Jag brukar tröttna ganska fort på sludge, så när jag direkt efter att jag lyssnat klart på skivan drog igång den igen, då kan ni fatta att detta gäng har något visst i sin musik. Att dessutom ha modet att köra på i samma stil med relativt samma låtlängd för att sedan drämma yxan i bordet med avslutande episka 12:23 långa 11"12 är ett grepp jag föll för. "Rural" är efter ca 3 lyssningar en platta av samma dignitet som "Our Astral Circle" - mäktig, rejält svärtat njutningsbart vemod som drar in oerhört vältimat lagom till december. Skivan släpps den 9/12 och ni kan räkna med en recension av skivan på WeRock i vanlig ordning.

/Martin