Årsbästalistan 2012 - de nominerade, nr. 12-14

Nominerad: "Betray Your Own Kind" - CHINE.

En avsevärd uppning av anten skulle man kunna kalla helsingborgarnas andra fullängdare. Låtskriveriet har mognat fram till något verkligt enastående - mer variationsrikt och sprängfylld med verkligt snygga detaljer från samtliga inblandade som gör att jag knyter knogarna i extas. Mäktigt.

 

Nominerad: "Plains Of Oblivion" - Jeff Loomis.

Förre NEVERMORE-gitarristen släpper alla spärrar och lirar gitarr så att hakan planteras nere vid golvet. Att han gör det uppbackad av en av planetens bästa trummisar i Dirk Verbeuren gör att även denna aspekt av plattan blir synnerligen njutbar.

Nominerad: "Prisoners" - THE AGONIST.

En logisk fortsättning på förträffliga "Lullabies Of The Dormant Mind". De starka låtarna återfinns i mängd även på "Prisoners" och Alissa White-Gluz utforskande av vad hennes röst är kapabel till fortsätter på ett lika imponerande som bitvis skrämmande sätt.

/Martin

Bra helg, minst sagt.

Jag och Alexander bevistade lite av en högtidsstund i fredags på KB, då SKINTRADE stod på scen. Både jag och den gode Bergdahl lyssnade fantastiskt mycket på det självbetitlade debutalbumet från det gänget som kom i mitten på 90-talet, det var såklart en hel del nostalgi över konserten om vilken ni kan läsa mer i recensionen.

Förste april dök upp i vanlig ordning - och det var inte ett uns av aprilskämt över att vi lade upp nya recensioner i söndags. En hel del verkligt tunga släpp som jag och kollegorna satte tänderna i.

Bästa skivan av de jag recenserade är skivan till vänster. Jeff Loomis, med ett förflutet i NEVERMORE vet verkligen hur man trakterar en gitarr. Som jag skriver i recensionen gör man klokt att hålla sig borta från skivan om man inte uppskattar gitarrspel i den högre, och mer omfattande skolan. För oss som gillar detta är "Plains Of Oblivion" en pärla till skiva.

SPAWN OF POSSESSIONs "Incurso" är en smocka av rang som stundtals faller mig på läppen. Teknisk döds brukar ju gå hem stenhårt hos mig, men denna platta har jag några invändningar emot.

Batchen från mig avslutas med en recension av "Eternal Recurrence" från ungerska SEAR BLISS. En mycket intressant platta.

Övriga släpp som det skrivs om:

MESHUGGAH "Koloss". Den är, i vanlig ordning när det gäller skivor från detta gäng, brutalt tung. Men också svängigare än jag hört bandet innan. Henrik Nygren har mer att säga om skivan, liksom om NAGLFARs "Téras".

Robert Gustafsson tar sig an THE WRETCHED ENDs "Inroads" och JOB FOR A COWBOYs "Demonocracy". Bägge skivorna faller den gode herr Gustafsson på läppen.

Högst betyg får DRAGONFORCE med kommande släppet "The Power Within" av Kitty Rossander som fint sammanfattar skivan på följande sätt: Gillar du DRAGONFORCE (vilket jag gör) så kommer du att gilla skivan. Tycker du att de är ett överskattat TV-spelsband så kan du låta den vara olyssnad.

Gott så. Lägst betyg får med rätta ADRENALINE MOBs "Omertà". Maken till sömnpiller var det längesedan jag hörde. Och totalt ooriginellt för den delen. Vad BiblioteKarin har att säga om skivan är såklart mycket mer utförligt en ovanstående tirad.

/Martin