Visar sig att det finns bra mycket mer roligt att utforska.
Inledande ANDRALLS håller thrashfanan högt i svåra tider och bjuder på lite trivsam kick-ass-metal i förbifarten. Plus i kanten för ett mycket tjusigt skivomslag på det självbetitlade albumet. Vi fortsätter på samma spår med DEATHRAISER och Terminal Disease från Violent Aggression-plattan. En klassisk EKG-inledning med hjärtstilleståndsljud sparkar igång en överlag snabb och skitig låt vilket, summa summarum, ger en vinnande kombination. Vidare till SACRARIO som spelar tungt och stabilt och även har en påhittig avslutning av låten From the ashes we rise där musiken liksom trillar ner i ett svart hål på slutet. Gulligt!
Efter den här mastiga inledningen får vi pigga upp oss med lite trallig midtempodöds signerad ZILLA. Catchiga riff och galopptakt i fin symbois. Så en tempohöjning med NEPHASTH som inleder låten feel good-låten Hate Earth med ett trumsolo som ej går av för hackor. Sen grottar vi ner oss ljudbildsmässigt med briljanta ABHORRENCE som bjuder på en gammaldags blast beats-fest som om det inte fanns någon morgondag. Alltså det här är så löjligt bra, morgondag eller ej. Nå, innan allt går överstyr lugnar vi ner oss med lite mangel signerat ANARKHON, UNEARTHLY och KORZUS. (Och ja, den uppmärksamme noterar att UNEARTHLY flirtar hejdlöst med BEHEMOTH men å andra sidan, vem vill inte göra det?) Avslutningsvis grindar det loss med ANMOD.
Bubblare: BRUJERIA, SARCÓFAGO, VULCANO, TORTURE SQUAD och förstås uppenbara KRISIUN och SEPULTURA. (Jag fick för mig att SEPULTURA skulle vara för lätt. Såhär i efterhand undrar jag varför allt behöver vara så svårt hela tiden. I princip kan man ju bara köra Arise, Beneath The Remains eller Chaos A.D. rakt av så är det färdigt sen. Men okej, nog tjatat om detta.) Det råder även en viss förgrymmelse i mitt sinne över att KRISIUN inte längre finns på Spotify. Hur som, vi kastar oss raskt över Martins bidrag i Brasilienkavalkaden.
Låten Slaves of Pain (guldstjärna i himlen för den) är först ut (med ni vet vilka) och sedan bryter vi av med power metal å det grövsta: ANGRA och Arising Thunder. Ja, alltså. Herregudars, är väl ungefär allt jag har att tillägga om detta stycke. Efter denna musikaliska utmaning kommer lite hederligt brutaldödsmangel i form av OPHIOLATRY, vars namn jag aldrig stavar rätt till på första försöket. Otroligt bra är de i alla fall. ALMAH bjuder på något mer melodiska tongångar och så en gammal bekantskap från första delen av listan: ANMOD och en portion grind.
QUEIRON hade jag aldrig hört talas om innan och en snabb sökning på Metal Archives ger följande: "Queiron is the name of a centaur from Greek mythology, this centaur was wise and immortal." Och som lyrical themes listas: "Anti-christianity, Blasphemy, Darkness, Death." Jo jag tackar jag! Musiken är också fullt lyssningsbar. Efter denna översiktliga kunskapsupplysning om kentaurernas underbara värld går vi vidare till TORTURE SQUAD, ett såvitt jag förstår ganska tongivande band för den brasilianska thrash/dödsscenen som sådan. Hyfsat avskalad musik men icke desto mindre hård för det. Så dyker vi ner i den mer progressiva fåran en sväng med THE ELEMENT. Tanken är god, musiken är överlag okej men med bitvis störiga element som man inte riktigt vet vad man ska göra med. Sången är ett av dem, rymdsynthljudet(!) är ett annat. Betyg: Mnjae, not for me.
Avslutande för Martins del av listan blir VULCANO och ZILLA och därmed slutar vi med flaggan i topp! Nästa vecka blir det känslomässigt värre så det är lika bra att börja stålsätta sig redan nu samt ha näsdukarna redo. Trevlig helg!
/Susanne
