Visar inlägg med etikett Gnaw their tongues. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Gnaw their tongues. Visa alla inlägg

Fredagslistan 2015, vecka 53: Adios 2015!

torsdag 31 december 2015


Ave goddagens! I denna sista skälvande timma av 2015 bjuder undertecknad på en fullt otematisk lista att nyårsfira till. Ni får den en dag för tidigt för att ha något vettigt att lyssna på innan klockringningen. Ingen mannamån - partyhatt är obligatoriskt, likaså hög volym på kassettbandspelaren. Till detta rekommenderas en rituell ringdans!



Inledande ABHORRENT DECIMATION sätter ner foten på ett näst intill legendariskt vis i Echoes of the Vortex. "Miasmic Mutation" är en dödsmetallsmocka som lyckas vara både brutal och melodisk på samma gång. Teknisk men medryckande, peppig fast stenhård. Varför har jag inte lyssnat mer på det här under året som gick? Ja, jag ställer mig samma fråga som ni gör. Bot och bättring! 


CULT LEADER tillverkar en grindcore som har förmågan att kännas nyskapande och progressiv. Det får de två champagnekorkar av två möjliga för! Spetsa öronen noga under dessa 1:33 minuter, ni vill inte gå och hämta påfyllning av grillchips utan att först ha hört Gutter Gods. Tro mig.


Två av mina favoritband DRAGGED INTO SUNLIGHT och GNAW THEIR TONGUES har haft den ypperligt goda smaken att jobba ihop! Kan ni begripa vad bra! Först trodde jag det rörde sig om en vanlig basic split-skiva med ett par låtar från respektive band men icket, de har istället lagt ihop sina påsar och gjort en helt ny kaksmet. Vad bidde det då av detta? Jo det ska jag berätta, en skön kladdkakemix av svartmetall, seriemördarsamplingar och dov power electronics från avgrundens rand. Mumma!

FUNERAL THRONE fungerar ypperligt om man som jag är svag för melodisk black. Klara WATAIN-vibbar i detta glada gäng från England. Väl utförda tempoväxlingar, tremoloriff som sitter som hårt åtsnörda slalompjäxor samt stilrent omslag med pekfinger i svartvitt. Bara å åk!


REGARDE LES HOMMES TOMBER, ett bandnamn jag inte ens tänker försöka uttala (från början en filmtitel visar det sig) men som likväl är förbaskat bra, knyter ihop listan för idag. Vi går åt det mer post-svarta i denna skapelse och skruvar ner tempot några snäpp. Vilken svärta! Vilket tungsinne! Vi drar en och en halv slipsten åt rätt håll till A Sheep Among the Wolves.

Avslutningsvis en skål för salig Lemmy som gick bort i dagarna. Tack för allt fina rockfarbror, sov så gott i världen efter denna.


Das was alles, mina vänner – vi lämnar 2015 bakom oss hastigt som en avlöning och blickar framåt mot ett nytt år. Nya tag, nya albumsläpp! Enligt ett mycket tillförlitligt test på interwebs som hade med katter och nyårshattar att göra kommer jag även att vara hälsan själv under 2016. Hurra för det och gott nytt!

/Susanne

Fredagslistan 2015, vecka 53: Adios 2015!

Fredagslistan WTF?!

fredag 3 februari 2012

Fredag, detta vackra ord i den svenska vokabulären. Fredagslista, ett om möjligt ännu vackrare. Veckans skapelse är en kontrasternas lista minst sagt. Hårt vs mjukt, lättillgängligt vs svårlyssnat, mainstreamballader vs undergroundknas, good cop vs bad cop. Man kan kalla det lite vad man vill, poängen är att motsatsförhållandet råder. Vi valde yin och yang som arbetsnamn mest för att det låter coolt och för att ge bokstaven Y lite uppmärksamhet.

Första ronden

Martin går ut hårt med WHITESNAKE. (Ja, ni läste rätt, pudelrockens crème de la crème inleder.) Och det blir knappast bättre: VIXEN, VAN HALEN, EUROPE och WINGER för oss, på sina böljande hårmanar, fram till den pompösa avslutningen signerad STYX.


Gudars skymning, den där mastodontinledningen blir i alla fall jag alldeles matt av. På olika plan, ska tilläggas. Det är ömsom skämskudde och ömsom en liten nostalgisk blödighet som infinner sig hos undertecknad (kan bero på att jag är notoriskt svag för OZZY). En förunderlig känslomässig kombination som enbart kan frammanas medelst powerballader från åttiotalet. Samt: hela mellanstadiet passerar revy på ett tvivelaktigt sätt för mina ögon. Hu! Här har faktiskt Bensch överträffat sig själv, det ska villigt erkännas. Efter att denna något skräckblandade förtjusning lagt sig lägger vi hårsprayen åt sidan och vandrar vi vidare till corpsepaintens förlovade land.

Slutstriden

Jag funderade en god stund på hur jag skulle kunna matcha (eller snarare omatcha) dessa tio alster. Ingen lätt uppgift som ni förstår efter denna tokinjektion av åttiotalsballader. Resultatet är en blandning av experiment-black, eländesvrål och allmänt svårlyssnat för att väga upp. Jag kan inte på rak arm säga om det lyckas eller inte, men jag är ganska säker på att det här inte kommer att passa alla. GNAW THEIR TONGUES inleder med en mood setter och banar väg för SILENCERs klassiker Death - Pierce Me. (Jag minns fortfarande hur det kändes första gången jag hörde skriket som ligger placerat 1:46 in i låten. Mysrysigt!)

Följer gör bland andra HORDE OF HEL och SPEKTR men för att det inte ska bli alldeles för ledset piggar vi upp oss på sluttampen med lite grind. MESHUGGAH får den äran att avsluta och lätta upp. Det är ju trots allt fredag.

Min gissning är att det här är en av de mest splittrade listorna i bloggens historia. För extra förvirring kan man med fördel köra varannan låt ur Martins del och varannan ur min. Jag hade inte hjärta att blanda åt er, att få NEGATOR direkt efter EUROPEs finstämda tryckare skulle kanske kunna få oanade följder. Men nu gissar jag bara.

(Ni får själva lista ut var listan gömmer sig, krom-effekten bjuder vi på.)
Med lyckönskningar inför helgen som komma skall.

/Susanne