Detta, kära läsare, är fredagslista nummer 150. Jag kan faktiskt inte fatta att det är så många som vi har gjort. Men så är det.
När jag för ett antal veckor sedan, av ren nyfikenhet, ville kolla exakt hur många listor som vi presenterat insåg jag att denna vecka skulle lista nummer 150 göras, då blev jag lite andäktig faktiskt. Och tänkte såklart att detta måste ju firas på något sätt. För oss "blandbands"dårar är detta ingen lätt sak. Först tänkte jag att jag gör en lista som sammanfattar vilka band som har förekommit på listan. Best of the best liksom. Förkastade idén då detta för det första skulle bli en ganska trist lista, den skulle bli lång (extremt lång!) och jag har ju trots allt lön för att göra en del andra grejer än att blogga. Men sen kom jag på det. Det är ju ingen direkt hemlighet att det är fruktansvärt skojigt att syssla med fredagslistorna. Annars hade vi verkligen inte gjort 150 stycken. Så jag bestämde mig för att göra en lista med partytema. Gemensamt för de låtarna som ligger i den listan är att de, utan undantag, är låtar som jag blir fruktansvärt partysugen och glad av. Inga krusiduller liksom. Plus lite mer, well, moshvänliga trudelutter som får det att spritta i benen.
För att använda de numera (kanske) välbekanta orden:
Vi kör.
Detta är partysväng när det är, kanske inte som bäst, men i alla fall jävligt bra. Taget från skivan "III" där bandet började hitta en fungerande formel. Chad Smith är en sjukt svängigt lirande trummis som i låten Big Foot visar att det inte behövs speciellt stora åthävor att göra en låt skojig att lyssna på.
Ett band vars skiva "Arrows & Anchors" jag är svårt förtjust i. Oerhört mångsidiga och med en satans känsla för feta melodier är detta ett band att kolla in. Whiskey and Ritalin är en fantastisk låt som jag hoppas får er att stampa takten.
Nu kommer den tänker ni kanske? Ja om ni tänker Superstitious så har ni rätt. Detta är dock inte studioversionen utan den minst sagt mogna och feta liveversion bandet presenterar på sin 30-års jubileumsskiva/DVD inspelad på Sweden Rock Festival. Magiskt bra.
Jag kan inte göra en partylista utan att ha med VAN HALEN. Och då i synnerhet låten Ain't Talkin' 'Bout Love som vi nog får anta handlar om något annat än romantisk kärlek. Det är ju ändå VAN HALEN vi pratar om. Jag tänker att ni ska få en alternativ version av låten också. bara för att jag känner för det, och då Alex Rudinger är en kickass trummis.
BIFFY CLYRO är inte världens hårdaste band. Men de har ett tungt sväng som jag uppskattar mycket. The Captain heter låten tagen från en upptagning från Wembley med en minst sagt allsångsvillig publik.
Det faktum att THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA har ett gig bokat på SRF nästa år gör att jag allvarligt överväger att åka dit. Jag utnämnde bandets hittills enda skiva till förra årets näst bästa skiva. Den håller sin plats fortfarande. Jag har lyssnat förfärligt mycket på den även i år. "Internal Affairs" är en go-toskiva när man vill ha kvalitetslåtar som liras med glädje och ett sjukt sväng.
Ett av Sveriges bästa band genom alla tider, THE HELLACOPTERS lirade tajt, svängigt och hade en mer än sjyst scenshow. De hade även låtar som på ett perfekt vis tog avstamp i historien och gjorde något eget av detta arv. När det funkade var musiken en urkraft som med finess och jävlarannamma golvade rätt många. Inklusive mig.
-Pausfilm-
Välkomna tillbaka. Nu ska vi köra den andra delen av listan - och nu blir det rens. Det är ingen hemlighet att jag är förtjust i tvåtakt så nu blir det en myckenhet av det.
Ett av mina absoluta favoritband är SLAYER. Ja, nu pratar vi ju inte den versionen som lirar ihop för tillfället utan den med både Hannemann och Lombardo såklart. "Seasons In The Abyss" är skivan där bandet hade enligt min mycket ringa åsikt sin bästa stund. Här finns egentligen endast en låt som inte är så intressant (Dead Skin Mask) - resten är musikalisk mumma av yppersta kaliber. Nu har jag valt dängaren Hallowed Point just för att den är en dängare av stora mått, har en mängd extremt snygga cymbalmarkeringar samt en minst sagt bra text.
Fucking Hostile - en låt som, tja, snabbt kommer igång, haha! "Vulgar Display Of Power" var den första skivan av PANTERA jag köpte. Jag har kvar den om ni undrar. Jag är svårt förtjust i just den skivan.
Man kan prata länge om vilken skiva av NILE som är bäst. Vi kan dock sluta oss till att bandet inte befolkas av oekvilibristiska musiker. Här kan det minsann liras. Jag håller skivan som jag valt Cast Down The Heretic från - "Annihilation Of The Wicked" - som favoriten i bandets diskografi. Krossande tungt och med en ljudbild som minst sagt övertygar är skivan en ren uppvisning i brutal death metal.
Polen är ju ett land som man ska kolla in när det gäller extrem metal. VADER är en av anledningarna. Av någon anledning har jag alltid varit svag för This Is The War. Den låten har ett driv som jag verkligen gillar. Trummorna är straffande hårt lirade av Dariusz Brzozowski.
ANAAL NATHRAKH är ett fantastiskt band. De lyckas som inga andra kombinera i det närmaste oförenliga element till något helt eget. Jag hyllade förra året deras skiva "Vanitas" och placerade skivan på plats nummer 1 på min egen årsbästalista. Jag ser ingen anledning till att revidera den placeringen, haha! Bandet står fortfarande på toppen av min lista av band jag vill se.
När SOILWORK var i början av sin karriär utmärktes bandets musik av en betydligt råare stil än den på senaste, fina, plattan. Jag har lyssnat groteskt mycket på "The Chainheart Machine" och var oerhört glad när bandet inkorporerade titellåten från den skivan i sin setlist. Det är en fantastisk låt med många otroligt läckra taktartsändringar. Jag är oerhört svag för sådant.
LOK. Ett av många avskytt band. Jag tyckte att bandet var otroligt bra, och hade en del musik som verkligen tilltalar mig. Fortfarande. Fina piskdängan Passa dig från den finkänsligt betitlade skivan "Naken Blästrad och Skitsur" får avsluta denna jubileumslista.
På tal om den stundande (mja, om ett tag) festivalsommaren kan vi notera att det på Göteborgsfronten ser aningen klent ut. Metaltown har släppt ytterligare ett par akter och skräckgubberockare MARILYN MANSON som har blivit något av en metaltowninventarie vid det här laget sluter förstås upp.
TRIVIUM ger jag inte mycket för, inte heller KILLSWITCH ENGAGE, WITHIN TEMPTATION eller SABATON. Faktum är att jag gärna undviker hela högen om möjligt. Lite mer hopp om livet får man istället av bokningarna VADER, LAMB OF GOD och DEVILDRIVER. Även SKELETONWITCH piggar upp något med sin habila thrash-blackmetal vars alster Submit to the suffering finns för beskådan här nedanför. ANTHRAX kan man kanske kika på med ena ögat för kuriosans skull men det är inte så att jag kissar på mig av glädje. Kom igen nu Metaltown, bättre kan ni.
Jag föreslog för Martin att vi skulle köra en liten höstlista denna vecka, hösten har som bekant dykt upp och jag har definitivt märkt hos mig själv att jag ofta kör en viss sorts musik just vid denna årstid. Martin fläskar på med INSOMNIUM och DARKANE emedan jag går åt det betydligt mer proggiga hållet med DREAM THEATER och MARILLION. Dock avslutas listan med någon som vi båda högaktar och som, likt Kikki Danielsson, alltid är aktuell: DIO.
Såg förresten att VADER kommer med GORGOROTH till The Rock i Köpenhamn snart. Är det något man borde se? Har aldrig sett något av banden så det kanske är dags?
Mitten på månaden brukar alltid betyda bråda dagar för mig eftersom jag tycker om att ha god framförhållning när det gäller kommande publiceringar. Med tanke på att jag numera skriver för både Werock och Metal Covenant kommer nog denna inställning inte ändras inom överskådlig framtid.
Vad kan man då förvänta sig? En kommande trippelrecension av pågående dödsturnén ENTOMBED/AMON AMARTH kommer att dyka upp på Werock inom kort. Detta är ett grepp som jag verkligen gillar. Vi gjorde en liknande grej om VADERs 25-årsfirandeturné, och det är på ett sätt väldigt bra att hela redaktionen är så pass utspridd som den är: vi täckte Stockholm, Göteborg och Malmö när det gäller VADER och nu när turen är kommen till ENTOMBED/AMON AMARTH kommer ni att kunna ta del av recensioner från Örebro, Köpenhamn och Malmö. Att Fredrik "Blasphemedia" Sandberg har gjort en intervju med AMON AMARTHs trummis Fredrik Andersson kommer innebära att fans av bandet kommer få sitt lystmäte över bandet någorlunda tillfredsställt.
Jag håller också på att recensera två plattor - EVERGREEN TERRACEs "Almost Home" och SACRED STEELs "Carnage Victory" och som det ser ut nu är ett band en trevlig ny bekantskap, medan ett verkligen inte är det, haha.
För egen del blev det tre stycken - ILLDISPOSED re-release av "1-800-Vindication" vilken inte höll hela vägen dessvärre, ETERNAL TEARS OF SORROWs "Children Of The Dark Waters" som bland annat bjuder på fint tangentspel, och BEHEMOTHs mästerverk "Evangelion" vilket jag trots att vi har en bit kvar av 2009 redan har utsett till årets platta. Och då spelar det ingen roll att AUGUST BURNS RED och VADER har kommit ut med "Constellations" och "Necropolis" om vilka Jonas Andersson och BiblioteKarin har skrivit.
Det kommer också att dyka upp en intervju på siten med BEHEMOTHs mastermind Nergal inom en inte alltför avlägsen framtid.
Det ligger uppe en fet recension på werock.se av VADERs samtliga 3 konserter de gjorde i Sverige för inte så länge sedan, samt en brutal recension av mig av HARMONYs senaste släpp. Betrakta er som varnade :)
Var och kollade på Vader på KB igår - och det var lika imponerande som man hade föreställt sig.
Jag och blogg- och skribentkollegorna Shadows of the North och Kim tänker testa ett annorlunda upplägg när det gäller recenserandet av Vader. Vi har nämligen haft möjlighet att se Vader på tre olika ställen i Sverige - inte tillsammans men ändå - och tänker skriva en enda stor recension på werock.se där vi avhandlar alla 3 gigen.
Rent allmänt var det en trevlig kväll då jag stötte på Erik, John, Johan och Martin från Faithful Darkness och svepte några kalla med dem.
Gillar man, och vem gör inte det, köttig death metal bör man bege sig till KB imorgon då Vader bjuder upp till en tornado på baskaggarna, bland annat tillsammans med klassiska Grave.
