Fredagslistan 2013 vecka 9 eller Glöm Inte Tandborsten

Fredagen är här igen och eftersom Martin fortfarande pysslar med annat någon annanstans och Susanne brottas med döden i någon form av bacillrelaterad sjukdom så föll det på min lott att steppa upp och se till att traditionerna upprätthålles. Fredagslistan, således. Den uppmärksamme lyssnaren har tidigare fått tugga i sig allehanda spännande tema signerade tidigare nämnda kollegor, jag ville inte vara sämre varför jag redan tidigt i veckan satte på mig tänkarmössan. Valet föll tidigt på "Melankolisk Grindcore från Andorra".

Efter att ha botaniserat runt i Ginzas och Spotifys tämligen karga utbud i ämnet stod det klart att jag skulle få tänka om helt. Samtidigt blev jag sugen på en Calzone. Pizza. det finns massor av bra grejer som börjar på bokstaven P. Pizza. Pingviner. Plåster med Bamsemotiv. Det finns förvisso också Palsternackor, men inget kalas utan kras som det heter, jag hävdar detta faktum till trots att P är en alldeles förträfflig bokstav.

Således - listan idag består enkom av låtar som börjar på bokstaven P. Det är en halvbrokig blandning. Lite av varje, som de i köttbranschen säger. Ingen Ponny skadades dock vid tillverkandet av listan.

Trevlig helg gott folk!

/Alex

 

Fredagslistan 2013, vecka 9 - songs in the key of P

Måndag. Jubileum. Ålder.

Everybody´s got a story. This is mine.

Nästa vecka är det tjugo år sedan jag böev konsertfrälst. Visst, jag hade sett konserter innan dess, sju stycken inkl. KISS, men den 25/8 1992 på Valbyhallen i Köpenhamn förstod jag på riktigt vad det handlade om. TESTAMENT öppnade, en gedigen öppning även om jag uppskattar dem mer idag än vad jag gjorde då. Jag hittade min personliga anteckning från giget häromveckan där det står "fjärde låten jävligt bra". Konsulterar vi min hemsida så står det klart att det var Into the pit jag gillade på plats, men när jag ser hela setlisten så vet jag idag att det var en otroligt bra låtlista på det hela taget.

Efter Testament och den sedvanliga pausen var det så dags. Bandet jag skulle komma att älska mest av allt i livesammanhang. IRON MAIDEN formligen krossar allt mostånd med Be quick or be dead. Där och då visste jag att det var detta jag var ämnad att göra. Gå på konsert. Inget annat har tagit större plats i mitt liv än att stå i en cementlada någonstans i världen för att se ett band spela live. Och inget annat band än Iron Maiden har tagit mig till sju länder, nio städer och hittills totalt tjugotre konserter.

På tjugo år hinner man göra mycket. Det har fötts och dötts, det har gifts och skiljts, det har krökats och kräkits. Och det har, i mitt fall, gåtts på konsert. 513 stycken närmare bestämt. Nästa vecka firar jag lite, kanske med bootleggen från Köpenhamn (kanonljud och fortfarande en kanonkonsert), kanske med något nytt roligt, alldeles oavsett vilket åtminstone med all säkerhet med kaffe och kaka.

En snabb favorit per år:
1992 - Iron Maiden Köpenhamn
1993 - =Y= Köpenhamn
1994 - Pride & Glory Stockholm
1995 - Black Sabbath x 2
1996 - KISS KISS KISS KISS KISS
1997 - King Diamond Köpenhamn
1998 - Spice Girls x 4
1999 - Mercyful Fate Sweden Rock
2000 - Marillion Oslo
2001 - Träd, Gräs & Stenar Malmö
2002 - Iron Maiden London x 3
2003 - David Bowie Köpenhamn
2004 - Trettioåriga Kriget Stockholm
2005 - Iron Maiden x 3
2006 - Paul Stanley New York
2007 - Genesis Helsingfors
2008 - Return To Forever x 2
2009 - Jean Michel Jarre Malmö
2010 - Roger Waters New York
2011 - Fish Köpenhamn

2012 då? Vi får väl se. Än så länge leder ALLMAN BROTHERS.

Is this the real life?

/Alex