Fredagslistan och reflektioner

Fredag! Och en lång lista i vanlig ordning: 9 timmar och 103 låtar bestående av en hel massa svängig, blästrande, experimentell musik. Alex har snöat in helt denna veckan på Ozzy-erans BLACK SABBATH och inte mig emot. Jösses vilken musik den gruppen har skapat. För egen del blev det en liten skvätt death metal från Polen, lite BTBAM, QUEENSRYCHE och NEAERA.

Fredagslistan vecka 49

NEAERA tillhörde den samling band (CALIBAN, ALL THAT REMAINS, BLEED FROM WITHIN och SOILWORK var de andra) jag såg på KB i går och i väntan på att recensionerna publiceras på WeRock och Metal Covenant får ni lite reflektioner i stil med Fredrik "Blasphemedia" Sandberg bjöd på i samband med JOB FOR A COWBOYs spelning i Göteborg. Tack för uppslaget Fredrik!

- Att turnélivet har sina hardships visste nog de flesta. Skottska BLEED FROM WITHIN hade uppenbarligen ingenstans att sova märkte man på lappen vid merchförsäljningen som löd: BFW need a floor to crash on tonight. Can you help us out?...

- ALL THAT REMAINS trummis Jason Costa måste ha den högst inställa hi-haten inom metal. Axelhöjd ungefär. Dessutom spelar han med traditionell fattning. Det ser väldigt obekvämt ut när han lägger över vänsterhanden på hi-haten under vissa blastbeatpartier.

- Oliver Hebert från samma band hänger av sig gitarren och går direkt till baren för att umgås med fansen. Efter handskakningen säger han: I love your Freddie Krugershirt om min röd- och svartrandiga tröja.

Trevlig helg!

/Martin

Supporta scenen

Konsertåret 2010 avslutas för min del på ett alldeles utmärkt sätt: SOILWORK på KB på torsdag - och det var längesedan jag såg fram så mycket mot att få se bandet. Det beror såklart på att bandet har återkommit med kraft i och med albumet "The Panic Broadcast" och jag hoppas på en hel del låtar från plattan.



Med på turnén följer även ALL THAT REMAINS (som jag i ärlighetens namn inte har någon relation alls till), CALIBAN som verkligen är en kraft att räkna med i livesammanhang, BLEED FROM WITHIN (ytterligare ett band jag inte har så bra koll på) och NEAERA vars "Forging The Eclipse" verkligen lyfte för mig efter ett antal lyssningar. Vill man kolla in ett av bandets tidigare alster, "Omnicide - Creation Unleashed" är det bara att följa länken.

Ganska dyr biljett, 365 spänn, men med tanke på hur bra SOILWORK är för tillfället är jag benägen att hävda att paketet är värt de pengarna.

/Martin

Nytt på biblioteket

Ber om ursäkt för att det har varit sådan stiltje på bloggen på sistone - har haft sjukligt mycket att göra på jobbet att bloggeriet har halkat efter - men bättring utlovas!

Har dessbättre hunnit köpa in lite ny musik till biblioteket - utmärkta THE PROJECT HATE har äntligen köpts in i form av "The Lustrate Process". För er som inte känner till detta rent ypperliga band kan berättas att det drivs med fast hand av legenden Lord K. Philipson som även huserar i lika ypperliga TORTURE DIVISION samt driver siten Global Domination och rent för jävla läsvärda bloggen Vår Vrede Skall Regna Ner Från Skyn. "The Lustrate Process" bjuder på kvalitetsdöds och bara gästlistan gör att det vattnas i munnen - Martin Van Drunen, Johan Hegg och L. G. Petrov gästar plattan.

Konceptmetal från mellanöstern med bandmedlemmar från både Israel och Palestina. Inte riktigt min kopp te hela vägen, men gillar man pompös musik skapad av folk som inte är rädda att ta i så de spyr bör man kolla in ORPHANED LANDs "The Neverending Way of ORwarriOR.

DARK TRANQUILLITY behöver väl inte så mycket introduktion. Personligen tycker jag att bandet har gjort bättre skivor än "We Are The Void", men då bandet har en rätt hög lägstanivå bjuds det ändå på några riktigt bra låtar från Stanne & Co.

Metalcore står inte högt i kurs hos mig med undantag från två band, AUGUST BURNS RED och tyska CALIBAN som bitvis blästrar på så att gomseglet sätts i dallring.

Vill man lyssna på hur grejerna låter rekommenderas länken här.

Eastpac Antidote tour

Paketturnéer. 4 band för priset av 1. Kan bli hur uselt och långtråkigt som helst, men det kan också vara precis så bra som när Soilwork, Caliban, Sonic Syndicate och Avatar ställer till fetröj på KB.

Avatar missar jag och polarna Henke och Mats helt vilket Guitarhero kan ha en del med att göra. Sonic Syndicate gör sin grej, men jag tycker dessvärre att bandet börjar bli rätt tjatigt att se, och gruppens musik börjar i mina öron låta rätt slätstruken. Icke desto mindre har gruppen rätt många fans på plats och får igång publiken rätt hyfsat.

Tyska Caliban nöjer sig inte med det - aggressionen är uppskruvad till max och det moshas nåt så fruktansvärt hårt under i stort sett bandets hela konsert. Höjdpunkten är när sångaren Andreas Dörner ser till att dela upp publiken i två delar för att sedan få folket att rusa mot varandra när han har räknat ner till 4. Vid det här laget är KB så infesterat av doften av svett och blod att man baxnar - och jag märker att jag står och undrar hur i hela världen Soilwork ska kunna toppa detta. Caliban har ju i det närmaste dödat publiken.

Men blir ganska fort uppenbart att helsingborgsbandet endast verkar ha blivit triggade av Calibans vansinnesgig - för fy för djävelen vad de tar i! Anförda av sin obeveklige sångare Björn "Speed" Strid krossar Soilwork all tävlan denna kväll. Interaktionen med publiken är så vansinnigt bra och vid det här laget betvivlar jag att det finns en enda osvettig person i lokalen.
Soilwork har en maffig låtkatalog att välja material ifrån. Tonvikten ligger på plattan Stabbing the Drama från vilken bandet kör "One with the flies", stänkaren "Stalemate" förträffliga "Distance" vars refräng är svår att få ur skallen samt titellåten.

Absolut bästa låt är dock "The chainheart machine" från plattan med samma namn. Två-takten i början sitter som en keps, men refrängen är ju bara så tokbra!

Ingen torde väl ha missat att Soilwork har en ny platta ute, Sworn to a great divide, en skiva som har fått blandande recensioner. Trots detta är det lite märkligt att gruppen väljer att bara köra en låt "Exile" från denna.

När Soilwork lägger av för kvällen - på tok för tidigt för mig och de flesta i publiken - är det dock just bara detta som drar ner betyget på konserten. Så här några dagar efter den totalupplevelse Soilwork bjöd på får jag fortfarande gåshud när jag tänker på hur bra och rolig kvällen var.