Ronne James Dio (1942-2010)
Första gången jag hade nöjet att beskåda Ronnie James Dio på scen var på Sweden Rock Festival 2007 då Heaven & Hell golvade mig totalt. Det var ingen liten sak att se en man som bevisligen tillhörde hårdrockens stora dominera scenen.
Med skivor som "Heaven & Hell", "Mob Rules", "Live Evil" och "Dehumanizer" med BLACK SABBATH, "Holy Diver" med DIO och "Rainbow Rising" med RAINBOW skrev Ronnie för evigt in sig som en av de absolut största vokalisterna som har vandrat på planeten.
Beskedet att Ronnie nu har lämnat oss för evigt drabbade som ett hårt slag i magen, och tanken på att vi aldrig kommer få höra hans röst i levande livet igen är tung.
Tack Ronnie för att du gav oss så mycket fantastisk musik!
Vila i frid broder.
Vila i frid Ronnie
DIO återvänder till huset
DIOs "Holy Diver" återkom på något mystiskt sätt till biblioteket idag - så nu har personen som förmodligen inte hade tänkt lämna tillbaka skivan fått en fet slant i övertidsavgift - förutom inkassokravet som kvarstår på alla andra medier han lånat. För egen del är jag bara glad att plattan har kommit tillbaka.
"Holy Diver" är i det närmaste att betrakta som en platta som varje bibliotek med självrespekt bör ha till utlåning - för trots att den har en hel massa år på nacken - den kom ut 1983 - håller skivan en jävla hög standard. Värt att betänka att det måste ha varit en headtrip för Ronnie James Dio att dels ha varit med på BLACK SABBATHs "Heaven and Hell" för att sedan bara fortsätta med ett grymt flyt med "Holy Diver".
Samtliga låtar håller en väldigt hög standard - personliga favoriter är Gypsy och Don't talk to strangers - och normalt sett brukar det räcka med ett starkt låtmaterial, fast man tackar ju inte nej när det levereras av ett grymt tajt band som på denna skiva.
