Fredagslistan 2017, vecka 12: Helsingborg!

Gott folk!

Helsingborg. Observera att bilden är tagen innan ombyggnationen av Olympia. 

Idag ska vi prata om Helsingborg - Sundets Pärla - och min hemvist sedan 4 år. Redan innan jag flyttade hit så hade jag ett förhållande till staden. Min morbror flyttade ner hit från Karlskrona under 1980-talet och vi var ofta och hälsade på honom i hans dåvarande lägenhet på Dalhem. Främst fascinerades jag och min bror över att han hade kabel-TV, för det hade vi sannerligen inte i huset på Långö.

Rent praktiskt blev det så att jag också började supporta HIF, kanske mer i tanken än i handling, men när jag väl började jobba på biblioteket för 11 år sedan slog gnistan till på allvar. När mitt och frugans första barn föddes och vi faktiskt flyttade ihop så kändes Helsingborg redan som min hemstad.

I vilket fall - Helsingborg har ett antal band som jag tycker är väl värda att kolla in. En sökning på just "Helsingborg" på Metal Archives ger vid handen att det finns 47 band med olika aktivitetsgrad och olika verkshöjd i näringskedjan i staden vid Öresund. Jag tänker tipsa om 5 band som jag verkligen tycker att ni ska kolla in.

Vi kör!

BASTARD GRAVE är ett band som lirar dödsmetall av den gamla skolan, och som de gör det! Bandet startade 2012 och har hittills släppt en fullängdare - "What Lies Beyond" - som kom 2012 på väldigt creddiga Pulverised Records. Jösses vad bra detta är! Här finns så mycket gammal skåpmat i positiv mening att jag i det närmaste baxnar. Produktionen är rent retro, med tydlig nickning till hur dödsmetallplattor lät under 1990-talet. Precis - ren mumma! BASTARD GRAVE skämmer bort lyssnaren med en väldigt hög grad i sitt låskrivande, för trots att mycket känns igen så gör bandet sannerligen något eget och extremt högkvalitativt av sin valda genre.

CHINE är ett otroligt spelskickligt band. Jag fick span på bandet tidigt i bandets karriär då de gick under namnet CHAEOSTRIBE och i höjd med andra skivan "Betray Your Own Kind" höjde de ribban något så extremt att jag drämde dit en betygsåtta i min recension av skivan. Det som framför allt imponerar med skivan är att låtarna är väldigt välskrivna. Här finns en pondus och ett jävlaranamma som är oemotståndligt. Att CHINE dessutom valde att lägga en rejäl peng på produktionen signerad David Castillo gör att detta är ren öronmumma rakt igenom. 

GUTTER INSTINCT är det band på helsingborgsscenen som just nu åtnjuter mest credd. Bandet ligger på ansedda Prosthetic Records, har fått bra press både här hemma och internationellt för sin råa och rejält vreda kombination av döds och black. Jag blev ruggigt impad redan av den finfina EP bandet släppte 2015, "The Insurrection" och när bandet sen drämde i med kraft med fullängdaren "Age Of The Fanatics" så var det bara att kapitulera. Jag uppskattar också bandets lyriska teman med sociala inslag och anti-religion som bandet med emfas har hamrat in i nästan samtliga intervjuer jag läst/sett med bandet. Att gå från bra och lovande till nästa nivå är svårt, men GUTTER INSTINCT har sannerligen sett till att göra grundjobbet på ett väldigt imponerande sätt.

Vi växlar spår helt och hållet från brutal döds/black till SINS IN VAIN gotiska metal. Det här bandet har beröringspunkter med CHINE då tidigare sångaren i CHINE, Fredrik Andersson, lirade bas i en upplaga av SINS IN VAIN. Dessutom gjorde Susanne omslaget till bandet hittills enda skiva "Enemy Within". Jag skriver hittills då jag förra veckan fick reda på att bandet nu är satt i aktivt läge igen och vi kan vänta oss två singlar i framtiden. I samband med att jag fick reda på detta blev jag sugen på att lyssna på "Enemy Within" igen, något som jag inte gjort på bra många år. Och jösses vad jag trillade dit! Jag tyckte skivan var bra när den kom, men den har faktiskt vuxit ett eller två snäpp sedan dess. Avslutande trion av Catharsis, Remission och Bid Farewell är så vansinnigt bra!

Ett av världens hårdast arbetande band är SOILWORK. Lika hårt har bandet tvingats säga hej då till en fruktansvärt lång räcka musiker. Men bandet har alltid arbetat vidare, och de har oftast gjort det med väldigt bra skivor. I veckans lista har jag valt att ta med dubbelskivan "The Living Infinite" som jag ställde mig väldigt tvivlande till när nyheten om skivans längd kom. Men som bandet tillrättavisade mig - när det sker på ett dylikt vis så har jag alls inget emot detta - och det dukas upp till en veritabel buffé av knallbra låtar.

Bonus: AGRETATOR som innehöll 3 medlemmar som senare gick vidare till att bilda DARKANE: Peter Wildoer på trummor, Christofer Malmström på gitarr och Jörgen Löfberg på bas. AGRETATORs supertekniska och väldigt DEATH-liknande döds är något jag aldrig kommer tröttna på.

/Martin

Fredagslistan 2017, vecka 12: Helsingborg!

Supporta Scenen: SONNE ADAM och MIASMAL

Godmorgon!

På onsdag kan man gå på undergroundhappening på KKSB i Helsingborg - stället där jag och Alex såg UZALA och THE SABBATH ASSEMBLY för ganska många månader sedan om ni kommer ihåg.

KKSB drivs av ett gäng eldsjälar som utan minsta tanke på ekonomisk vinning bland annat anordnar konserter i den tuffare skolan. SONNE ADAM är ett tungt och illavarslande murket gäng från Israel. Själva bandnamnet betyder på hebreiska människohatare, typ. Då fattar ni att musiken låter därefter. Värd att kolla in är bandets debut från 2011 - "Transformation" som får gomseglet att börja vibrera minst sagt!

MIASMAL är kvällens andra band - bandets finfina och ytterst sympatiska "Cursed Redeemer" är väl värd att kolla in tycker jag. Själv gav jag bandet en betygsåtta när jag recenserade skivan i början av maj i år. Old Schooldeath när den låter på detta sätt är en ren njutning för öronen.

Kvällen inleds 19:00 med folkkök, och fortsätter sen med band på scen ca 20:00.

Adress: Östra Sandgatan 9

Det kommer kosta 60kr och det kommer säljas billig öl.

OBS! Föranmälan krävs!, skicka till: helsingborgbastards@gmail.com

 

/Martin

 

 

Supporta scenen: The Real Shit

En endagars moshfest i Helsingborg? Kan det vara möjligt? Japp, och den går av stapeln imorgon den 13/7 i Grytan tack vare REGAL DEMISE som roddat ihop en finfin line-up.

THE SCORNED, HUMANITY'S LAST BREATH, REGAL DEMISE och CHINE bland andra kommer se till att inte en planta står efter de är klara.

Och det bästa - kostar inte en spänn att beskåda denna förnämliga line-up. Det ni!

/Martin

Fredagslistan vecka 25: Helsingborg FTW!

Helsingborg - Sundets Pärla. En stad med minst sagt stort självförtroende - ofta helt obefogat, i vissa noterbara fall synnerligen befogat. Jag hade en tanke att kanske köra ett skånskt tema på fredagslistan denna midsommarafton (ska bli hur intressant som helst att se besöksstatistiken kan jag säga!) och drog igång projektet. Bara för att upptäcka att många av de banden jag valde de facto kommer från Helsingborg (med omnejd). Så då fick det bli det temat istället.

Var Susanne håller hus? Hon har, synnerligen välförtjänt kan tilläggas, gått på sin semester i torsdags och njuter i fulla drag (emellanåt i alla fall) av lite ledighet. Hon hade dock den goda smaken att mejla en lista till nästa vecka .

Undrar ni hur biblioteket ser ut? Tänkte väl det.

Inte det vackraste huset i bibliotekssverige, men vi kan i alla fall skryta med en av de finaste samlingarna av hårdrock/metalskivor i landet ;)

Så - nu till listan. Vi öppnar starkt med ett verklig gosigt gäng - DARKANE. Det finns en koppling mellan bandet och biblioteket. Kan ni gissa vilken så får ni en guldstjärna. Och Christofer, du får inte svara :)

Från i mina ögon en av bandets bästa skivor - "Demonic Art" har jag tagit The Killing Of I.  Fint bett i riffen, och ett trumlir från Peter Wildoer som imponerar. Det gör han iofs för det mesta. Gå gärna in och kolla bandets sida då det finns en del videor från inspelningen av skivan där. Jag hade i princip kunnat ta vilken låt som helst från skivan då den verkligen ligger på en fin och jämn nivå.

Mjukare tongångar bjuder CLOUDSCAPE på. Jag har alltid njutit av bandet live - det rör sig om verkligt skickliga musiker. Att sångaren Michael Andersson har en väldigt njutbar pipa skadar sannerligen inte alls. Pondus i både mellanregistret och det högre - det kan ni höra i Darkest Legacy från "Global Drama" som kom 2008. En ny platta, "New Era" ska komma i juli i år.

CHINE är ett gäng trevliga prickar. Medlemmarna har huserat i flera band i Helsingborg.  De har snickrat ihop en synnerligen bra skiva i senaste "Betray Your Own Kind". Speciellt om man jämför med förstlingsverket "Repulsive Sonatas" så blir det tydligt att detta har höjts: Låtarna, spelet (speciellt imponeras jag av trummisen Jespers lir. Han har övat sig sönder och samman till inspelningen har jag fått veta), och produktionen. The Godfucked ger er ett betongtungt exempel på detta.

Kärt återseende i SOILWORK som vid tiden för "The Chainheart Machine" beboddes av fler nordvästskåningar än dagens sättning. Jag gillar verkligen den skivan något otroligt mycket och den är gravt representerad i antalet lyssningar i jämförelse med bandets andra alster. Possessing The Angels är låtvalet.

Stort hopp i fråga om stygghet till SINS IN VAIN. Fredrik Andersson, sångare i CHINE lirade bas i detta gäng som inte finns mer. Man hann med att ge ut skivan "Enemy Within" som Susanne gjorde omslaget till. Linnea Renholm-Perssons stämma njuter jag gärna av. Att hon också är en sällsynt sympatisk människa gör inte heller ont. Remission var lite av bandets signaturlåt - men skivan är väl värd att kolla in.

Christofer Malmström - mannen med den snabbaste högerhanden i samband med gitarrspel enligt polarna Henke och Adam - lirar inte bara i DARKANE. Han gav under namnet NON-HUMAN LEVEL 2006 ut en skiva som gör skäl för namnet på projektet. För här liras det nåt så ini helvete. Christofer hade tydligen gått batshit crazy med trumprogrammeringen till Ryan van Poederooyen att han undrade om trummisen skulle kunna sätta grejerna. Det gjorde han. DARKANEs trummis Peter Wildoer står för de vokala insatserna. Bara en sån sak.

HUMANITY'S LAST BREATH - det är tungt det. Och det bjuds också på en viss grad av härlig meckighet som gör att nackmusklerna går igång på ett ljuvligt sätt. Från "Structures Collapse" har jag valt The Aftermath. Jag har sett bandet en gång på Helsingborgsfestivalen - minnet sviker mig vilket år - men ljudet var inte det bästa och gjorde inte bandets förträfflighet rättvisa alls.

Riktigt grottmörk death metal lirar 9th PLAGUE - du glade vilken dyster snabbhet. Har man en låt som heter The Shrine Of Satan kan man räkna med att det är den jag väljer till fredagslistan. Första gången jag har hört bandet faktiskt. Bandet lade enligt Metal Archives ner 2008 efter att ha släppt tre  demos, en split med MUTILATION och en fullängdare "Apocatastasis Reversed".

HEARTS ALIVE är ett bra hardcoregäng som på senare tid har glidit över mer och mer till att lira metal. Blastbeats och andra skojigheter står brevid tunga breakdowns. I Will Be Proven Right från "He Who Has The Gold Makes All The Rules" visar verkligen på detta.

Vi avslutar med FAITHFUL DARKNESS. Jag gillade bandets debut "In Shadows Lies Utopia" - den finns inte kvar på Spotify. Det gör inget när pre-produktionen till Hate Injection gör det. Jag blir oerhört spänd på att höra mer! Att dessutom veta att Erik Nilsson är tillbaka bakom micken gör mig bara ännu mer peppad. Snacka om uppköp från Richard Sjunnesson - det säger jag bara.

Det var allt för den här gången - trevlig midsommar!

/Martin

Fredagslistan vecka 25: Helsingborg FTW!



Skicka inköpsförslag

Musikgruppen på Helsingborgs Stadsbibliotek har inköpsmöte på onsdag (12/8) så om ni vill föreslå någon platta i den mer extrema skolan lämna en kommentar här på bloggen, alternativt mejla mig på adress martin.bensch@helsingborg.se senast imorgon kl. 16.00.

BEHEMOTHs "Evangelion" är självskriven :)

Metal i Helsingborg

Det är visserligen över 2 månader tills dess att Helsingborgsfestivalen drabbar sundets pärla, med alla sina krämare, men jag kan ändå inte låta bli att konstatera att årets metalkväll på festivalen, den 25 juli, kommer att kunna skryta med en fet line up. Vad sägs om Höganäs stoltheter Faithful Darkness, Chaeostribe, Sins in Vain + Darkane, Cloudscape, Soilwork och Volbeat? Frågar du mig vete fan om festivalen haft en lika stark line up någonsin.

Heldag på Gröningen

Helsingborgsfestivalen brukar kännetecknas av ett oändligt antal krämare som säljer mindre nyttiga grejer, men också av en hel del bra musik, vilket var fallet även i år. Metallbibliotekarien drog till Gröningen för en heldag.

Något band måste ju börja, så är det ju...desto roligare när det är Zero Tolerance som sparkar igång heldagen med sin dödsmetall. Det headbangas friskt på scen, men det som framför allt impar på mig är sångaren rent vansinnigt kompetenta growlande. Det låter verkligen bra om den killens röst! Låter visa sig om hans för dagen faktiskt nyfödde son kommer att besitta samma stämma.

Om Zero Tolerance sångare imponerade, är det inget mot vad Faithful Darkness gör! Oj oj oj vad kul det ska bli att följa denna grupp, som med sin ganska melodiska deathmetal verkligen verkar trivas på scen. Sångaren Erik, som verkligen kan sjunga så att man ryser, har dessutom en satans bra utstrålning (vilken ju inte direkt skadar) och han stortrivs på Gröningens scen trots att klockan bara är 3 på eftermiddagen. Låtarna är starka och det förvånar mig inte när gruppen annonserar sin debutplatta som ska komma i september.

Nästa gäng är Sins in Vein som med sin Nightwishinfluerade metal låter väldigt bra. Sångerskan som ser misstänkt lik ut Evanescence's Amy Lee fast med tatueringar, har en bra röst. Det jag står och önskar mig är dock lite mer pondus på scen som kan matcha låtarnas storvulenhet. Förhoppningsvis kommer det med tiden. Bandet har dessutom en demon på bas som verkligen gillar att stå på scen, och jag blir inte direkt förvånad när nästa band går på, Chaeostribe, så återfinns han som en av sångarna. Chaeostribe imponerar, precis som förra året, med sin aggressiva framtoning och muskelmetal. De bägge sångarna triggar verkligen varandra och det är brutalt hårt och väldigt bra.

Bai Bang har aldrig varit stora i min bok, och jag struntar helt sonika i gruppens framträdande för att komma tillbaka till märkliga Hellsongs framträdande. Hellsongs är något så ovanligt som en trio, bestående av en keyboardist, en gitarrist och en sångerska som gör väldigt lugna covers på gamla metalklassiker som Judas Priests's "Breaking the law", Metallicas "Search and Destroy", och Maidens "Running free" och "Run to the hills" bland andra. Blasfemiskt? Nja, gruppen gillar verkligen låtarna de framför, och de har precis rätt tonläge i konversationen med publiken som till största delen gillar orginalversionerna bättre vilket gör bandets konsert snarare till en hyllning av hårdrocken än ett dissande av densamma.

Hellsongs i all ära, inget går upp mot lite härlig 2-takt - och det har danska Hatesphere drivor av. Under konsertens gång kommer jag på mig själv att tänka att thrash-metal - fy fan vad bra den är! Hatesphere matar ut köttiga riff och får på ett sånt fetröj på scen att jag tycker det är synd och förvånande att inte tältet är sprängfyllt till sista plats.

Det är det däremot när Mustasch går på - och inte bara tältet utan även platsen utanför är fylld. Göteborgsbandets grova hårdrock är inget jag brukar sätta på hemma, två-takts fanatiker som man är, men jävlar i det vad bra gruppen är på scen! Ralf Gyllenhammar är en verkligt bra frontman, och hans mellansnack är både föredömligt kort som bra, som när han frågar om vi gillar hårdrock för att efter vrålet som kommer säga, så ska ni få! Publiken är verkligen på och det sjungs allsång vid varje chans som ges.

Att Von Benzo är stora i sin egen stad har jag förstått, och visst gruppen är bra, men antingen är det att jag nu börjar bli ganska mör, eller att bandets hårdrock är för lik Mustaschs - för det vill inte riktigt lyfta i mina öron...lite småtrist, men på det stora hela så var dagen på Gröningen rejält trevlig.

Tumstocksfestivalen

Den 28/7 var det dags för Tumstocksfestivalens hårdrockskväll. Tumstock är ett berömvärt initiativ som ger lokala band en chans att spela inför hemmapublik i en stad där de få scener som finns mest är reserverade för etablerade (läs signade) band. För mig var det första gången som jag var förbi Grytan för lite hårdrock. Och första bandet Chaeostribe gör att mitt humör vänder uppåt. De två sångarna, närmast identiskt lika med rakade skallar, jobbar kopiöst med den stenhårda musiken. Ljudet är ganska ok, men bastrumman låter inte bra när dubbeltrampet kommer igång. Synd med tanke på att Chaeostribe har en riktig bra skinnpiskare.

Att det är tvära kast på Tumstock blir märkbart när The Hurricane Choir går upp på scen. Skönt svängig bluesrock med långa instrumentala partier gör att man blir riktigt avslappnad. Synd bara att ingen vill gå fram till scenen.

Carmina Burana verkar vara ett populärt band, och de verkar vara riktigt spelsugna. Sångaren illvrålar sig sönder och samman och resten av bandet fetröjer. Kul.

Ett band som dock inte är lika roligt är Neglected Roots som låter precis som Rage Against the Machine gjorde, fast utan den närmast fanatiska glöd som Los Angelesbandet gjorde till sitt signum.

Totalt sett måste jag ändå säga att många av banden var riktigt bra. Det jag dock saknar i samtliga fall förutom Chaeostribe, Von Benzo och Hardcore Superstar är hemsidor. Så please snickra ihop några!