Av samtliga skivor som kan komma ifråga för årsbästalistan så är "The Northern Sanctuary" den som är mest potent ifråga om melodier. Dra på trissor så bra det är!
Om jag jämför med debutskivan ”The Inheritance” [plats 2 på årsbästalistan 2013] så känns ”The Northern Sanctuary” mer stringent genomarbetad i hänseende till hur skivan som helhet sitter ihop. Samtidigt som bandet verkligen inte håller igen på sina ystra krumsprång (kolla bara in den extremt överstyrda fläsksynten i Marionette) så är det inte svårt att verkligen njuta av hur bra allt sitter ihop.
Ja, ni fattar - det här är en helt otroligt bra skiva som jag har lyssnat vansinnigt mycket på. /Martin
Denna veckan tänkte jag fördjupa mig lite i band som antingen är på gång med nytt material, eller som nyligen har släppt nytt. Jag kommer denna veckan frångå Spotify helt, då minst en av låtarna som jag vill ta upp inte finns på denna plattform än och är alldeles för bra för att inte ha med.
Vi kör!
Jag har ju aldrig gjort någon hemlighet av min kärlek till WITHERSCAPE, bandet som består av Dan Swanö och Ragnar Widerberg. Den kommande skivan "The Northern Sanctuary" som släpps den 22 juli är ett veritabelt smörgåsbord. Jag började dregla redan när bandet släppte första låten Wake Of Infinity och hade i stort sett satt på mig en hel skyddsutrustning när promon damp ner i mejlkorgen. Jag blev så glad att jag började spontandansa till familjens förundrade blickar när så skedde. Avgör själva (så vitt det nu går på en enda låt) - själv tycker jag att detta är så satans bra!
SPELLCASTER är ytterligare ett band från Portland, Oregon som jag tycker att ni ska kolla in. Ny skiva "Night Hides The World" släpps idag faktiskt. Jag har inte haft tillgång till den i förväg, men baserat på det jag hört på de tre "singelsläpp" bandet gjort så kommer jag garanterat kolla in skivan. Detta är helt skamlöst en rungande retroresa. Gillar du IRON MAIDEN som undertecknad (och vem gör inte det?) så kommer du garanterat att gå igång på detta. Och då pratar vi bandets tidigare del av karriären. Att SPELLCASTER verkar gilla "Mad Max: Fury Road" tycker jag är ett extra plus. Kopplingen? I Live, I Die, I Live Again som bandet sjunger är devisen för Immortan Joes Warboys. Bara en sån sak.
ANCIENT ASCENDANT är ett fantastiskt bra band som 2014 släppte "Echoes And Cinder", en skiva som jag premierade med en hög position på årsbästalistan det året. Jag ser oerhört mycket fram emot nytt material från bandet, då de inte bara har en grov tyngd i sin musik utan också spelar med ett grymt sväng. Just sväng har blivit mycket mer väsentligt för mig de senaste två åren egentligen. Det finns inget nytt material att tillgå från bandet, men enligt bandets Facebooksida så har de befunnit sig i studion i år. Jag har grävt fram en riktig gammal (nåja, allt är ju relativt eller hur?) goding från 2012.
Ni förstår att nu blir det tekniskt eller hur? Precis. FIRST FRAGMENT är ett band vars alster ni aldrig kommer få se recenserade i mainstreampressen om jag säger så. Och det är lite synd (bara lite, men ändå) för det här bandet från den synnerligen rika musikaliska myllan i Quebec, de kan verkligen lira skjortan av de flesta. Lite intressant är att det sjungs på franska. Nu hör man visserligen inte många ord - det är ju ändå death metal vi pratar om - men många sångare vittnar om att känslan blir helt annorlunda om de sjunger på sitt modersmål jämfört med engelskan. Och det märks faktiskt lite grann när jag lyssnar på bandets skiva "Dasein". Här finns en lekfullhet också som jag gillar mycket.
Jag avlutar veckans lista lokalt med CHINE som släppte nytt för en vecka sedan. "Immanent" heter den skivan, och gillar du riktigt välljudande death metal ska du kolla in den. Det är ren ljudmumma i produktionen kan jag säga. Floating heter låten jag har valt. Den är en synnerligen bra, rifftät och maffig låt som jag föll stenhårt för redan vid första lyssningen.
Jag har funderat lite på det här med EPs under den gångna veckan, och tänkte att det kanske kunde vara ett lämpligt tema för en fredagslista, en fredagslista som blir den sista för i år. Nästa vecka är det ju jul, och jag inbillar mig att ni, precis som jag, har andra saker för er då? Precis.
Vi kör.
Lite av en no-brainer. Jag gillar WITHERSCAPE enormt mycket. Det bandet, bestående av Dan Swanö och Ragnar Widerberg, gör rätt mycket rätt om jag säger så. Detta är en kul EP, som visserligen bjuder på enbart en ny originallåt från bandet. Det räcker rätt långt, för resten av materialet är sjukt kul att lyssna på.
Jag skrev i min recension av skivan att
Resten av skivan består av covers utvalda av bandet eftersom de har en speciell hemmavist i deras hjärtan, plus att originalversionerna inte hade produktioner som bandet tyckte gjorde låtarna rättvisa. Jag har ingen närmre relation till WARRIOR, KISS eller JUDAS PRIEST men jag lyssnade såklart igenom originalversionerna av Defenders Of Creation (Från ”Fighting For The World (1985)), A World Without Heroes (från ”Music From ’The Elder’” (1981)) och Out In The Cold (från ”Turbo” (1986)). Och WITHERSCAPEs versioner är, well, tyngre och i mina öron, bättre. När band väljer covers är detta alltid en rolig grej i mina ögon. Det är ju inte helt oväsentligt att se vilka, influenser kanske är ett för starkt ord, men vilka inspirationskällor som band har. Att WITHERSCAPE väljer en låt från KISS kanske mest utskällda och kommersiellt underpresterande skiva säger kanske mindre om KISS kvaliteter än om WITHERSCAPEs önskan att ge en låt (skiva?) som de tyckte hade viss potential en mer ”rättvis” behandling. Eller så kanske det bara är jag som drar växlar. Avgör själva – kul lyssnande är det i vilket fall.
AVANTASIA är ett av få power metalband jag har koll på. Och uppskattar. HELLOWEEN och ALPHA TIGER är två andra. Polare Mats Manhammar (förresten bror till Magnus Manhammar socialdemokratisk riksdagsledarmot som läxar upp Sverigedemokrater) har bra koll på power metal. Han tipsade mig för många år sedan om "Lost In Space" EP:arna. De är två till antalet. Bägge skivorna är kul att lyssna på. Inte i närheten av "The Metal Opera", men ändå.
En skiva från tiden då Angela Gossow hanterade sången i ARCH ENEMY. Jag har alltid gillat denna EP, mycket för att titellåten är en personlig favoritlåt. Resten av skivan består av några livespår som även de är kul att lyssna på, plus ett antal covers - däribland en version av MEGADETHs Symphony Of Destruction.
Gott folk, fredagslistan tar nu paus till 2015. I vanlig ordning går det såklart bra att lämna förslag till teman för listor, antingen via en kommentar här på bloggen, eller ett mejl till metallbibliotekarien@gmail.com.
Det lades upp lite nytt material på Werock.se i helgen.
Fredrik Sanberg var och kollade in AT THE GATES, ni vet det där bandet som kanske gjort sig skyldiga till den bästa death metalplattan genom tiderna "Slaughter Of The Soul", och som efter 19 år har släppt nytt material i form av "At War With Reality". En härligt saftig, i vanlig ordning, recension av deras gig på hemmaplan i torsdags hittar ni här.
Vill ni ha bild- och ljudbevis att bandet fortfarande har löd i stärkarna (och det vill ni ju säkert, haha!) så kollar ni här.
En packe nya skivrecensioner finns också uppe sedan väldigt tidigt imorse.
Robert Gustafsson har minsann krämat ur sig fyra stycken:
Progressiv dödsthrash (bara genrebenämningen bör får er att salivera. Jag gjorde det) levereras av MAAHLAS från Norge på "Nightmare Years", SOEN har släppt en verkligt bra skiva i "Tellurian" som har fått ganska mycket speltid hos mig. Jag hade gärna lyssnat mer på den, men årsbästalistor och annat kommer ju ständigt i vägen, haha! Och så har vi cockrockens främsta företrädare WHITESNAKE som släppt ytterligare en liveskiva. Men denna gång har den tydligen viss nerv som gör den värd att kolla in.
WINTERFYLLETH har släppt nytt. Det bandet har vuxit ut till ett band som Fredrik håller lite extra koll. Nya skivan "The Divination Of Antiquity" är tydligen, precis som föregångsplattorna, oerhört bra.
Fredrik Sandberg, har inte tagit det lugnt på skivrecenserandet heller: svårt malande musik från SÓLSTAFIR på "Òtta" som är extremt vacker i sin svärta. Omslaget till den skivan förresten - satan vad snyggt!
Från undertecknads tangentbord får ni recension av WITHERSCAPEs EP "The New Tomorrow", en liten pärla till skiva som både stillar behovet och väcker längtar efter nytt material från bandet.
Kära läsare - välkomna till den första fredagslistan för 2014! Detta är en speciell lista för mig att göra då jag från och med nästa tisdag är föräldraledig med vår lille Leonard och kommer att så vara till början av september. Det kommer bli fokus på lite andra grejer än att göra fredagslistor om jag säger så, haha!
Jag har dock fullt förtroende för att Alex och Susanne kommer att styra upp listor som kommer att kittla hörselgångarna för er och även för mig.
Jag väljer att i veckans lista tjata lite till om året vi lämnat bakom oss, 2013. Det var ett exeptionellt bra år om ni frågar mig när det gäller extrem musik.
Vi kör.
Peter Tägtgrens HYPOCRISY återvände med en rungande musikalisk lavett i "End Of Disclosure". Mitt absoluta favoritspår från den skivan är Tales Of Thy Spineless. Från första illtjutet håller den låten mig fången. Det är för att tala klarspråk ack så bra.
Ni som följer skriverierna på Werock.se vet att jag placerade PERSEFONEs "Spiritual Migration" på plats 1 över 2013 års skivor. Jag vet med mig att jag kommer återvända ofta till denna skiva under åren som kommer. Den är, för att tala klarspråk, en skiva som är magiskt bra, stringent njutbar och en skiva som jag i ärlighetens namn tycker borde ha funnits med på fler årsbästalistor, haha! Inner Fullness är allt som EKTOMORF inte är. Det vill säga bra och värda er uppmärksamhet.
När Dan Swanö talar, då gör man klokt i att lyssna. I alla fall när han smyger in med en dylik maskerad upper-cut till skiva som "The Inheritance". Satan vad bra den är. Jag vill att ni erkänner mannens yttersta genialitet när ni registrerar handklappseffekten i The Math Of The Myth. Ni vet att det är bra.
Från lyssning ett av DIABOLICALs "Neogenesis" fastnade jag speciellt för World In Silence. Ack så pampigt! Ja, då pratar vi inte bara om låten, utan om hela skivan.
Öppningsspåret från SONS OF AEONs debut heter Faceless. 7 minuter och 42 sekunder av ren jävla mumma. Pampigheten i introdelen är magisk. Jag gillar att bandet drar ut på detta, det gör jag verkligen. Övergången till 2-taktsmatningen är synnerligen njutbar.
Med detta önskar jag er en trevlig helg, och på återseende i september!
En magisk skiva på många sätt. Med ett namn som Dan Swanös så är det inte svårt att fatta att "The Inheritance" har en produktion som är synnerligen adekvat. Att mannen dessutom i samarbete med den andre medlemmen i bandet Ragnar Widerberg har snickrat ihop en drös riktigt starka låtar gör ju inte saken sämre. Jag har i år svårt att tro att någon annan skiva kan toppa denna i fråga om variationsrikedom - här samsas bröt med skirhet, här varvas tordönsgrowl med powersång.
I min recension av skivan skrev jag att
Jag kan verkligen anbefalla ”The Inheritance” om man gillar tung, svängig skönt doomig rock med growl och vill ha en skiva med stor variation. Då finns det knappt någon skiva som i år toppar denna makalösa skiva.
Bland mina spellistor på Spotify finns det en lista som är lite speciell - innehållet byts med regelbundenhet ut, och den är aldrig någonsin tom. Snarare tvärtom: här ligger det alldeles för många låtar för att lämna mig någon ro. Listan heter Värt att kolla in mer och innehåller skivor som jag inte har fått tillgång till via den numera rätt stora mängd skivbolagskontakter som jag byggt upp sedan jag började skriva för WeRock.
Alltså, skivor som jag har ambitionen att recensera inom en snar framtid. Då kanske ni kan förstå att skivan utgör både en källa till stor glädje som till stor vånda. Här ligger skivor som till stora delar verkligen är bra. I veckans lista så ska jag bjuda på en liten inblick i denna lista. 7 låtar från skivor som jag fortfarande har ambitionen att recensera.
Tung och tekniskt kompetent death metal öppnar listan. SAPROGENIC är ett band som lirar grovt brötig musik. Jag gillar verkligen denna typ av musik som ibland påminner om hur det är att gå loss på en boxboll allt vad man orkar så länge man orkar.
En stor kontrast till skira och djentartade DISPERSE vars ljudbild är precis som genren definierar - tydlig men med gitarrljud som minner om MESHUGGAH. Mycket få band skulle existera inom djent om MESHUGGAH inte hade kommit rullande. I lagom dos är detta dock finfint.
Denna skiva, "The Inheritance" har jag faktiskt recenserat! Kändes oerhört bra då WITHERSCAPE är ett otroligt bra band bestående av väldigt kände Dan Swanö och inte fullt så kände men ack så skicklige Ragnar Widerberg. Skivan är en nyfiken, djupt svängig och grymt mångsidig skapelse med, såklart, smäckproduktion. Jag är djupt imponerad av den faktiskt.
PORT NOIR är ju ett hyfsat hypat band då de ligger på Anders Fridéns label Razzia. Det var han som kontrakterade bandet trots att de inte hade material till ett helt album. Snacka om att sätta press på ett band. Detta är svårt melankolisk musik som, ibland, går rakt in i hjärtat. Jag gillar verkligen den låt jag valt att ta med i veckans lista, Tide, då den har ett mycket skönt gung och att Love Andersson sjunger ack så fint.
DIABOLICAL är ansvariga för årets bästa death metalskiva. Det är bara att konstatera detta - "Neogenesis" är en sjukt mäktig skiva som står alldeles utmärkt på egna ben men som får ett otroligt mervärde av den över hundra sidor tjocka dystopiska bok som följer med skivan om man köper den i fysisk form.
Ett band som verkligen kan kallas hypat är VATTNET VISKAR ett, faktiskt, amerikanskt band som spelar oerhört imponerande atmosfärisk black/doom metal. Jag var oerhört skeptisk mot bandets hittills enda skiva "Sky Swallower" som kom ut på Century Media för inte så länge sedan. Därför blev överraskningen desto större och gladare då jag upptäckte att skivan är fantastisk och att hypen verkar vara välgrundad.
PYRAMIDO är bandet som skulle kunna spela in sina tarmrörelser och ändå få en betygsfyra av Jonn Palmér Jeppsson. Och det med rätta då bandet har alla rätt rent musikaliskt med sin boogifierade hardcore som bandet benämner sin via aktiebolaget Långsam Rock spridda brottartunga musik. Senaste skivan "Saga" visar återigen att detta är ett band som tänker och verkar utanför de berömda ramarna. Kolla in omslaget - jag valde att ha med just detta istället för loggan just för att visa på detta faktum. Live är bandet en urkraft som inte räds att agera förband åt akter som riktar sig till en publik som lirar betydligt snabbare. Jag har sett bandet i denna kapacitet flera gånger, och de går bara upp och krossar. Höj volymen slut ögonen och rycks hän av Fosie.
Hösten. Det känns väl som om den har dragit in på allvar nu, inte sant. Många av oss har säkert bilden av hösten som den till vänster - en kaskad av färger och skönhet. Just denna delen av den svenska hösten brukar ju vara ungefär två timmar. Ändå vidmakthåller vi denna bild i total förnekelse då hösten alltsomoftast ser ut som på fotot till höger. Hösten handlar lika mycket om vemod som om död, förruttnelse och lidande och är på många sätt ett oerhört lämpligt tema för en fredagslista tänkte jag och Susanne.
Några grundregler - det dyker upp en del låtar och band med orden "fall" och "autumn" i sina namn. Det är en av reglerna, men vi tänkte att det kunde vara kul att också associera fritt kring vad hösten faktiskt står för varför detta blev den andra regeln för listan. Varsågoda!
Ett stort vemodsband från grannarna i öster - Finland. Nu borde ni känna till detta band sedan innan: jag och Susanne är djupt imponerade av vad denna combo har presterat. Weighed Down With Sorrow har ett fint snyftigt stråkintro som sätter tonen nåt så förbannat fint. Det bölas fram slingor så vackra att det är stolligt i denna ypperliga låt.
Gothic Doom Metal. Smaka på det. DRACONIAN från Säffle (ack en så lämplig setting för bandet!) har slagit ur underläge under hela sin karriär och levererat musik så ödesmättad att det nog får bli ett råd att ta fram ytterligare näsdukar, haha! Jag har valt Seasons Apart från "Turning Season Within", en skiva som har gått ett försvarligt antal varv hemmavid.
Nä, nu får han väl ändå lägga av? Nä, jag tänker inte göra det. Har jag väl satt tonen så vill jag bibehålla tårkanalerna öppna. Faith Divides Us - Death United Us är en låt som jag håller som en av PARADISE LOSTs allra finaste. Det är en perfekt låt i många avseenden: varje enskild del i låten är bra, sammanfogningen oantastlig, och refrängen så bra att knognarna vitnar och produktionen är oerhört fin. Och ja, den är vemodig utav bara helvete.
Ni vet vilken låt jag har valt av OPETH eller hur? Slamdunk: Demon Of The Fall. Å andra sidan är detta den enda låten på min del av listan som faktiskt har ordet "fall" i sig. Sen kan ni tjata (jag har själv gjort det) om att "Heritage" inte var så klockren som bandets övriga skivor - här får ni OPETH som jag gillar bandet som mest: mångfacetterat och med en komposition som kan smäcka rätt många andra bands hela diskografier på fingrarna.
Jag avslutar min del av listan med finska progressiva mörkermetallarna (bandets benämning på sin musik) THROES OF DAWN. Jag har inte lyssnat speciellt mycket på gruppens musik sedan innan, men We Have Ways To Hurt You har det där fina, skira och mörka tonläget som så många finska band är mästare på.
-Pausfilm-
Tjosan! Detta är verkligen inte illa. SANCTRUM från Uppsala visar vad skåpet står när det gäller att lira stomp. Koppling till hösten? Låten heter Autumn från EP:n med samma namn. Detta kommer jag återvända till, och skulle jag få möjlighet att se bandet skulle jag ta chansen då jag tror att det skulle kunna bli rätt roligt!
MY AUTUMN från St. Petersburg. Hur många av er kände till detta band sedan innan? Jag gjorde det inte kan jag säga. Jag gillar verkligen gitarrljudet som bandet har styrt upp på "Oblivion Era". De stärkarnas rör får jobba - att bandet också har ett skönt gung och en trummis i Pavel Korchagin som ibland blästrar loss rätt rejält hjälper också till.
OCTOBER FALLS - bandet som kan ha den nyaste skivan på listan. 15 mars i år släpptes "The Plague Of A Coming Age". Kolla in omslaget: Oerhört snyggt och för temat högst lämpligt tycker ni inte det? Precis. Detta är verkligen mollstämd musik till max. Sången från Mikko Lehto uttrycker både desperation som ett accepterande, ja till och med välkomnande av att saker kommer gå åt helvete. Vemod utav helvete i gitarrspelet á la Finland igen. Jag tycker detta är alldeles utmärkt musik, och jag förstår varför Susanne valde att ha med en låt av detta band.
När jag säger WITHERSCAPE hur många av er nickar igenkännande då? Mmmhmmm. Om jag säger Dan Swanö då? Precis, då vet jag att det är många som vet vem det är. Swanö är en lirare som inte bara har spelat i oerhört många band - antalet han har mixat är enormt. Han lirar trummor, keyboards och sköter sången på bandets hittills enda skiva som kom i år. Andra hälften av bandet utgörs av strängarbetaren Ragnar Widerberg. Detta är så satans bra! Progginfluenser, assnygga melodier, bra trumlir. Och så Swanös growl. Det är bara att kapitulera.
Vi knyter ihop säcken med samma band som inledde listan: och varför inte då "Across The Dark" är en synnerligen bra skiva. Susanne har valt ack så lämpliga Lay Of The Autumn. Slut ögonen, och bara njut av denna uppvisning i finsk tonalitet.
