Fredagslistan 2016, vecka 30: Vackra låtar

Gott folk!

Efter föregående veckans djupdykning i 1991 års utgivning tar jag idag tag i ett ganska brett och snårigt definierat ämne, nämligen vackra låtar. Vad är skönhet? Vill man bli riktigt upplyst så tar du tag i Umberto Ecos bok "Om Skönhet" som kom 2005. 2008 kom uppföljaren "Om Fulhet". Värt att veta om Eco är att han var en italiensk spränglärd professor vid universitetet i Bologna. Otroligt läsvärd om ni frågar mig. Mest känd är hans vilt spännande och lärda "Rosens Namn". Väl värd att kolla in.

Men jag slirar. Skönhet är ju något som är högst individuellt, och veckans lista bjuder på låtar som om jag ska vara helt ärlig drar åt det melankoliska och vemodiga hållet. Jag har alltid varit en romantiker och erkänner villigt att jag älskar musik som drar åt detta hållet. En del band lär ni känna igen, men ett band har vi aldrig haft med i någon fredagslista förrän nu.

Vi kör!

Jag öppnar med OPETH. Har ni hängt med ett tag på bloggen, eller kanske till och med känner mig så vet ni att OPETH är ett av mina favoritband. Att bandet är på gång med nytt material, "Sorceress" som släpps den 30 september, gjorde att jag blev sugen på att lyssna på "Pale Communion" igen. Med tanke på recension av nya plattan, men också för att jag faktiskt hade känt en längtan efter skivan. Jag tycker att bandet gjorde en rejäl upphämtning rent låtmässigt från "Heritage" som "bara" var okej. "Pale Communion" är dock fortfarande ett satans bra album. En av de finaste låtarna på skivan (och egentligen i hela OPETHs karriär om ni frågar mig) är Faith In Others. Här finns ett stramt vemod, ett fint sväng och en väldig närvaro. Jag märker att jag dras med och blir engagerad på riktigt, något som jag blir lika glad över att bli varje gång det händer.

Dan Swanö är ju en sjukt upptagen och mycket sysselsatt människa. Det märkliga är att jag har inte fattat vilket geni han är som sångare och låtskrivare förrän jag i stort sett snöade in på WITHERSCAPE. (Om ni vill läsa mer om senaste skivan och intervju med den andra hälften av bandet - Ragnar Widerberg - så klickar ni här). I vilket fall så hade jag inte lyssnat på något annat Dan varit involverad i. Tills en måndag för två veckor sedan då jag fick senaste Close-Up. I det numret pratade Mikael Åkerfeldt om sitt samarbete med Swanö i SÖRSKOGEN, och nämnde då NIGHTINGALE. Läst och gjort - jag kollade in bandets senaste alster "Retribution". Och dra åt helvete! Vilken vansinnigt bra och njutbar skiva. Jag har haft ytterst svårt att slita mig från att lyssna på den. Den har en skön förankring i 80-talshårdrock om ni frågar mig, men med en produktion som är så löjligt överlägsen att det är löjligt. Jag hade kunnat ta vilken låt som helst, men jag har gillat Lucifer's Lament redan från första lyssningen så det fick bli den.

Jag gillade IN FLAMES mer innan. Jag dömer absolut inte ut bandet som så många andra, men jag märker att jag återkommer mer sällan till detta numera väldigt stora band. Runt tiden för "Come Clarity" tyckte jag bandet var otroligt bra, tajta, relevanta och riktigt njutbara att lyssna på både på skiva och live. Jag har valt titellåten från "Come Clarity" då den har en extremt episk refräng och ett fullt medvetet vinden i håret solo. Bandet hade faktiskt detta som uttalat mål med låten som till slut fick ge namn åt hela skivan. Där ändrade sig faktiskt bandet, för jag vill minnas att det först var tal om att skivan skulle heta "Crawl Through Knives" som är ytterligare en väldigt bra låt på skivan.

Finska AMORPHIS är det lätt att tycka om. De representerar allt det som är bra och fint med metal från Finland. Det finns en speciell ton, ett tilltal i musik som kommer från det landet. Vid sidan av i mina öron ganska ointressanta giganterna NIGHTWISH har det formerats en kader band som det är svårt att avfärda. Jag tänker främst på INSOMNIUM, vilande GHOST BRIGADE och så AMORPHIS. Kanske är det bruket av klaviatur, eller så är det de rent bölande slingorna som så skickligt vävs in i låtarna? Något är det i vilket fall, och detta gör att jag alltid kommer att ge de tre ovanstående banden en chans när det är nya skivor på gång. För när de får till det, då blir det oftast extremt bra. Jag har valt Dark Path från "Under The Red Cloud". Skivan som helhet betraktat är väldigt stark och genomarbetad.

WATAIN är fortfarande världsmästare vad mig anbelangar, trots att senaste given "The Wild Hunt" inte är lika stark som "Sworn To The Dark" och skivan till vänster "Lawless Darkness" som är så knäckande i sin leverans att jag fortfarande baxnar. Jag har valt långa Waters Of Ain. Det verkligt episka och vackra drar igång vid femminutersstrecket ungefär. Då kommer gitarrslingorna fram för första gången, och ta mig fan om jag inte får tårar i ögonen varje gång jag lyssnar på dem. Det är ju musik när den är som mest kraftfull och massiv. Ett mästerverk.

/Martin

Fredagslistan 2016, vecka 30: Vackra Låtar

Fredagslistan 2016, vecka 10: Stämning!

Gott folk!

Efter förra veckans djupdykning i "The Dead Eye" (det kommer att bli flera återblickar på jubilerande skivor i fredagslistan, var så säkra!) så ska vi idag gotta ner oss i stämningsfulla låtar - och då pratar vi sannerligen inte om trubadurtjafs vid tänd lägereld på strand - utan verkligt kvalitativa låtar.
Stämning kan ju vara så mycket, men jag tror att när ni kollar in listan så är det låtar som verkligen är episka som samsas om utrymmet.

Vi kör!

Är WATAIN världens bästa black metalband? Jo, skulle nog en hel del svara. Jag uppskattar bandet storligen, och kring släppet av "Lawless Darkness" 2010 tokhyllade jag bandet. Sist på den skivan ligger en låt som kan vara den mäktigaste bandet gjort -  Waters Of Ain - som är så monumental i sitt majestät att jag baxnar varje gång jag lyssnar på låten. Gitarrerna verkligen bölar fram slingor så oerhört vackra att det är svårt att hålla tårarna borta.



Susanne drog nu ner mig i ett svårartat beroende av DEAFHEAVENs musik - det kan jag inte säga att jag är ledsen över - och jag har lyssnat oerhört mycket på bandets senaste album "New Bermuda" där jag i synnerhet uppskattar låten Luna som på ett fint sätt kombinerar furiöst trummande med extremt vackra stämmor.

Säfflebandet DRACONIAN är ett band att kolla in när det gäller verkligt vemodig musik, och de har en väldigt trevlig nivå på sin utgivning. Att bandet inte ändrar sin vinnande formel och ändå lyckas fängsla för varje ny skiva ska ni se som en kvalitetsstämpel av stora mått. Det är sorgset och och extremt vackert.

Jag tar fram storsläggan och väljer, såklart, Faith Divides Us - Death Unites Us från skivan med samma namn. För satan vad fin den låten är, och det var den som gjorde att jag på allvar började kolla in bandet från Halifax. Trots väldigt många lyssningar på låten tycker jag att den fortfarande är väldigt vacker.


METALLICA kanske inte är mest kända för stämningsfull musik, men vissa låtar är ju extremt episka. Koppla på en symfoniorkester som bandet gjorde på skivan "S&M" (en skiva som bara sådär har sålt 8 miljoner exemplar) och låtar som inte var så bra i originalversion växer ut till riktigt fina stunder. Nu har jag inte valt en av dessa utan väljer, kanske en smula traditionellt, The Call Of Ktulu från "Ride The Lightning". Det är ju en låt som är mäktig i originalutförandet - här växer den ut till ett monstrum av gigantiska mått.

/Martin

Fredagslistan 2016, vecka 10: Stämning!

Fredagslistan 2015, vecka 16: Svart är det nya svart

Willkommen! Bienvenue! Welcome!

Nu när våren sakta men säkert smyger sig in i våra liv och vår utomhusmiljö är det på sin plats att påminna om svärtan så att vi inte förhäver oss. Ljuset som återvänder behöver balanseras upp så att vi inte glömmer våra rötter. Nu förstår ni säkerligen att jag pratar om de mörka krafter som ligger till grund för i princip all bra musik någonsin. Temat för veckans lista är således black metallåtar som har ordet black i titeln. Ni fattar: Hail to darkness, more is more, svart är det nya svart. Då far vi.



Här krävs ingen större presentation för den luttrade bloggläsaren gissar jag. Uppsalas mörka prinsar inleder med en kär gammal dänga från "Casus Luciferi", nämligen Black Salvation. Snygga riff, bra atmosfär och rivig sång. Nog snackat, WATAIN är ungefär allt vi behöver för att sparka igång fredagen.

ARVAS. Från Bergen i Norge kommer dessa svårmodiga pyren. Först (mellan -93 och -99) hette de ÖRTH men kom på den briljanta idén att byta bandnamn då den nya konstellationen kom igång strax efter millennieskiftet. Tur det tycker jag, inget ont om örter men alltså... Ja. Hur låter musiken då? Jo tack bara bra, punkigt och snabbt. Fullt ös - fartvind i håret.

Dags för fler fina vapendragare från förr i form av MARDUK. Man måste inte alltid uppfinna elden (fastän det hade suttit fint i CV:t), ibland räcker det gott och väl med att dra igång Christraping Black Metal för att komma upp på morgonen. En kopp kaffe på det, sedan är moshpiten igång. Den observanta läsaren (ja, jag tittar på DIG) börjar nu skönja ett starkt mönster av Sverige/Norge i listan. Det är helt korrekt och gjort med flit, ska det vara mörkt gör man bäst i att leta i sin egen lusekofta först och främst.

POSTHUM är en för mig ny bekantskap som inte alls är oäven utan rent av riktigt även. Det här är ett band jag tänker kolla in närmare vid tillfälle och jag råder er att göra detsamma. Gör det. Råbarkad black med nymodiga vibbar och ett thrashigt driv kan man säga som sammanfattning. Sa jag att det var svängigt också? Det är det nämligen. Det finns slutligen en kyla här som gör att jag vill tänka på DARKTHRONE för en stund.

Pluspoäng för att vi klämmer in ett black även i albumnamnet - "The Black Northern Ritual" och låten Demon Black Skies. Heja black!




För jobbig stämning - lyssna på XASTHUR (gammalt djungelordspråk). Jag vill påstå att ingen lista med temat svart är komplett utan detta gastkramande band. Maken till svärta får man leta efter (med ljus och lykta? Hehö). Jag sparar denna pärla till sist för att vi ska få tid till eftertanke och riktigt gosa in oss i mörkret.

Bara låttiteln lovar fredagsmys å det grövsta: Dreams Blacker than Death. Ja, svartare drömmar än de som handlar om liemannen finns det väl knappt? Kommer ni på något mörkare får ni maila oss på bloggen - bäst förslag vinner en påse hallonbåtar. Där sätter vi punkt för listan innan ni försvinner in i de existentiella grubbleriernas dimma och går vilse. Med den sånginsatsen är det lätt hänt, tro mig.

Avslutningsvis en så kallad moodsetter. Lättsamhet och renlevnad hör ju ändå våren till så ladda termosen och dra på kängor och nitarmband för en trevlig skogsutflykt med IMMORTAL. Medtages: oömma kläder och ett glatt humör, dubbelyxan är valfri. Tjolahopp.

/Susanne

 Fredagslistan 2015, vecka 16: Svart är det nya svart

Fredagslistan 2015, vecka 3: Storm!

Godmorgon!

Förra lördagen blåste det upp till storm över Helsingborg (och andra ställen) när Egon kom på besök. Som infödda karlskroniter så gick såklart jag och övriga familjemedlemmar och skämtade om att nu gick det ju äntligen att trivas ordentligt i Helsingborg när vindstyrkan var som man var van vid från hemstaden.

Som ni säkert har gissat är temat för veckans fredagslista storm - ett relativt enkelt tema visade det sig, då flera band har låtar med det ordet i titlar - och dessutom flertalet riktigt bra sådana. Vi uppar anten - veckans lista är betydligt råare än föregående veckas.

Vi kör.

Vi öppnar med sympatiska BEFORE THE DAWN, som sedan 2013 har upphört att finnas till. Jag lyssnade en hel del på skivan jag tagit låten Perfect Storm ifrån - "Rise Of The Phoenix" som kom 2012 och som jag verkligen kan anbefalla om man gillar melodisk dödsmetall och vill ha ett habilt hantverk i lurarna. Som brukligt när det gäller finska band så är produktionen en smekning mot trummhinnorna, riffen de rätta och, såklart, finns den fint melankoliska tonen.

BOMBS OF HADES är ett rimligt tufft bandnamn. Bestående av medlemmar från rätt så många andra band, mest känd är kanske Jonas Stålhammar med ett förflutet i THE CROWN, begick bandet fullängdsdebut med "Chambers Of Abominations" 2010 till stadigt handklapp av rätt många. Och det är en trevlig skiva där fläskfeta The Storm Is Coming finns med. Bandets crustiga dödsmetall är habil. Det låter precis rätt om bandet, utan att för den sakens skull bli tillrättalagt.

Ni såg det komma en mil bort eller hur? Precis. Det går ju liksom inte att ha en lista med temat storm och inte ha med en låt av GHOST BRIGADE. Jag har faktiskt inte tagit någon låt från senaste skivan som lämpligt nog heter "IV - One With The Storm", utan från favoritplattan av bandet "Isolation Songs". Det är rätt många som anser att den skivan är den bästa i bandet diskografi, så aningens tillrättalagt är det kanske att välja A Storm Inside som vi väl få anta handlar om att må lite dåligt. Men den är ju så bra. Det är bara att ta fram snuttefilten, tända ljusen och sjunka ner i melankolin och den känslomässiga svallvågen som vräker in vid 2:43 i låten.

Om ni tycker att första halvan av listan var lite väl mesig så kanske andra halvan faller er mer på läppen.

Har ni läst "Blod, Eld, Död" av Ika Johannesson och Jon Jefferson Klingberg"? Det tycker jag ni ska göra annars. Det är boken som vid sidan av "Swedish Death Metal" av Daniel Ekeroth som jag tycker är standardverk att ha hemma i hyllan. I "Blod, Eld, Död" finns ett lysande kapitel om just DISSECTION och kanske då mest Jon Nödtveidt bandets primus motor som tog sitt liv strax efter att bandet hade släppt "Reinkaos" 2006. Men det är inte från den skivan som låten i listan kommer ifrån utan från, såklart, "Storm Of The Lights Bane" en av de starkaste black metalskivorna som gjorts.

Jomenvisst, SLAYER slinker med på ett hörn, trots att bandets loggor numera återfinns på tröjor som säljs på H&M. Flesh Storm (som låten heter på riktigt och inte FlAsh Storm som Spotify påstår.) återfinns på "Christ Illusion" från 2006. Jag har inte lyssnat på skivan på väldigt länge, och visst, det är såklart inte den starkaste skivan i bandets diskografi. Det är inte heller den mest välljudande. Men det finns en hel del riktigt kul musik på skivan som bjuder på medverkan av Jeff Hanneman och Dave Lombardo vilket gör att skivan bör kollas in oavsett. Flesh Storm är en taktstamparvänlig låt som går fort.

Vi avslutar listan med WATAIN och en låt från "Sworn To The Dark". Satan vilken skiva det är. Storm Of The Antichrist är en ljuvlig dänga där WATAIN likt så många andra låtar på skivan gör allt rätt.





/Martin

Fredagslistan 2015, vecka 3: Storm!

Årsbästalistan 2013 - de nominerade, nr. 2

Nominerad: "The Wild Hunt" - WATAIN

När WATAIN släpper nytt, då kan ni räkna med att undertecknad sitter i spänd förväntan över hur resultatet ska låta. "The Wild Hunt" är ett vida mer episkt och på många fler sätt nydanande verk än bandet någonsin har presterat sedan tidigare. Här tar man ut svängarna med rensång och ballad vid sidan av traditionellt sataniskt rens. Håller det? Ja, det måste jag ju säga i kongruens med att jag nominerar skivan till min årsbästalista.

"The Wild Hunt" är en modig skiva från ett band som alltid, alltid har stakat ut sina egna vägar och mejslat ut sin karriär med stor integritet och en rätt rejäl skopa jävlar annamma. I detta kommer WATAIN alltid att vara förkroppsligandet av det ack så slitna men i det här fallet så adekvata "trve black metal".

Läsvärt på Werock!

God måndag!

Tänkte jag skulle upplysa er om en hel massa kul recensionsläsning på Werock.se.

Denna skivan är det ju en hel del som spanat in om jag säger så, haha! Jag valde oerhört medvetet bort att recensera WATAINs senaste alster "The Wild Hunt" då jag de facto ville njuta av skivan utan att behöva tänka på vad jag hade att säga om den i en recension. Fredrik Sandberg heter recensenten som nu tog på sig att sätta skivan under lupp. Han reder ut det fint, haha!

Ni hittar också recensioner av BATTLECROSS "War Of Will", BAZOOKAs självbetitlade album, BONAFIDEs live-DVD "Messin' In Wales", SYSTEM ANNIHILATEDs "Furor" och IWRESTLEDABEARONCEs "Late For Nothing".

Plus dessa som kommer från undertecknads tangentbord:

 Det enda metalcorebandet värt att hålla koll på, AUGUST BURNS RED återvänder med "Rescue & Restore".

 Italienska symfoniska dödsarna FLESHGOD APOCALYPSE (namnet, namnet!) återvänder med ett tematiskt verk om minotaurens labyrint.

 Spanska WORMED är den hetaste skiten när det gäller teknisk döds. Försök bara att hänga med i texterna på "Exodromos" - I dare you.

 DENIED har gjort en traditionell och till stora stycken helt ok platta i "Let Them Burn".

Peter Wildoer på trummor. Skäl nog till att kolla in James LaBries "Impermanent Resonance".











/Martin

Fredagslistan 2013, vecka 34: I Martins lurar

För att citera DYING FETUS: Alright motherfuckers! Nu är det slut med ledighet och fredagslistor förprogrammerade veckor innan de publiceras - nu kör vi med full kraft igen!

Jag har dock fortfarande hegemoni över listan, men i och med  nästa veckas lista är Susanne med som bidragare med låtar. Och den listan skall det bli väldigt kul att jobba med, det ska jag villigt erkänna.

Temat för denna veckans lista är "I Martins lurar" och tar upp skivor som just nu får väldigt mycket speltid i hörlurarna, antingen för att de är väldigt bra eller för att de ska sättas under lupp för WeRock.ses räkning. Eller båda delarna, haha!

Metalcorebandet med stort M hos mig. Jag har länge hävdat med en dåres enviset att AUGUST BURNS RED är det enda metalcorebandet man kan ta på allvar då detta gäng alltid har lyckats övertyga med verkligt starkt, habilt, stringent och, med tanke på subgenrens strikta normer, överraskande låtskriveri. Senaste skivan "Rescue & Restore" är inget undantag från bandets modus operandi.

Italienska symfoniska dödsarna FLESHGOD APOCALYPSE släpper alla spärrar på senaste skivan "Labyrinth", en konceptskiva om Theseus och dennes möte med Minotauren. Lägg till detta en fullständigt överlastande produktion, med symfoniorkester, operasång och den sedvanliga musikaliska ekvilibristiken och ni får en totalt logisk skiva från detta gäng.

Legendariska GORGUTS återvänder med en minst sagt krävande skiva i "Colored Sands". Jag har lyssnat väldigt mycket och koncentrerat på denna skiva då den sannerligen inte är något för den icke tålmodige. Organisk, meckig döds med en mängd inslag från andra musikaliska genrer gör skivan till en upptäcksfärd av stora mått. Jag har dock en känsla av att i detta fall så kommer tålamodet att belönas. Rikligen.

EXHUMED lirar dock som de alltid gjort - extremt slafsig och köttig döds. Och det är gott så - bandet har en fungerande formel som ju funkar alldeles förträffligt. "Necrocracy" bjuder på rikligt med yster ringdans om man gillar blastbeats, två-takt, d-takt och sång i den, ja, hårdare skolan.

Liten bild. Ett helvetes ös. Henke såg INFRACTION på GRF tidigare i augusti och anbefallde där varmt gävlebandets debutskiva, en själbetitlad EP. Och efter att ha lyssnat på denna 6 låtars dyngsmocka är jag ytterligare avis för att jag inte kom iväg till festivalen. Satan vad bra detta är!

Alla, och då menar jag alla, står i kö för att hylla WATAIN för senaste skivan "The Wild Hunt". Till och med DN har satt skivan under lupp. Jag är faktiskt glad att jag inte ska recensera skivan och bara kan njuta rakt av den utan några som helst tankar på hur den ska dissekeras. Skönt. Och ja, detta är ju såklart årets black metalplatta. Återstår att se om det blir årets skiva. Den är helt klart med i det racet.

Stort hopp över till verkligt slick metal och James LaBrie till vardags i DREAM THEATER. "Impermanent Resonance" är en verkligt njutbar skiva som befolkas av i sanning begåvade musiker. Då trummorna hanteras av Peter Wildoer (DARKANE) kan ni tryggt lita på att det är solitt.

Trevlig och bredbent metal från DENIED. "Let Them Burn" är en skiva som växer på en kan jag säga. Trots att den verkligen inte bjuder på någon som helst nydanande utvecklig i musikhistorien är detta habil musik utförd av musiker som kan traktera sina instrument - och som gillar att göra detta. Det funkar rätt bra så, faktiskt.

Jag gillade, bitvis i alla fall, WE CAME AS ROMANS förra skiva "Understanding What We've Come To Be" som, trots att det rör sig om metalcore, hade några finfina låtar. Jag anar att jag kommer ha samma reservationer när det gäller senaste given "Tracing Back Roots".

Vi avrundar med synnerligen krävande teknisk och brutal death metal från Spanien av alla ställen. Detta är verkligen min bag det erkänner jag villigt. Det piskas på något så otroligt kompromisslöst hårt på spanjorernas "Exodromos" att det är svårt att hämta andan. Och det är ju så man vill ha det, eller hur? Precis.

Trevlig helg!

/Martin

Fredagslistan 2013, vecka 34: I Martins lurar

Fredagslistan 2013, vecka 15: Öppningslåtar

Öppningslåtar. Ett fascinerande ämne för en fredagslista. Jag har alltid tyckt att detta är något väldigt väsentligt för hur man uppfattar en skiva, och är av den bestämda uppfattningen att band bör anstränga sig för att välja en låt som inledning. En av mina pet peeves är ju band som helt enkelt öppnar skivor med ett så kallat Intro. Fy fan säger jag bara. Av alla dessa Intron så finns det såklart undantag, som den låt som öppnar listan. Inga höjda ögonbryn när jag berättar att det är Dark Intentions eller hur? Nä, tänkte väl det.

Dark Intentions är en låt som trots sin korta längd, 1:30, ger sån mersmak att man knappt vet vart man ska ta vägen. Fy fan vad jag saknar THE HAUNTED när jag tänker på det.

Vi hoppar vidare till en i det närmaste sönderkramad skiva - "Epitaph" av NECROPHAGIST. Henrik Nygren introducerade mig till bandet som då sannerligen tar tid på sig att göra en uppföljare. Någonstans läste jag att det florerar ett rykte om att bandet aldrig kommer släppa mer material. Och det är lite trist, för även om tidigare bedrifter aldrig garanterar att efterkommande material blir lika bra, så måste ni erkänna att ni får rysningar av Stabwound. Inledande 44 sekunder är ren och skär genialitet. Så är det bara.

Vi fortsätter med DREAM THEATER och Pull Me Under. En oerhört fin låt som med råge drog in mig i ett svårt beroende av bandets musik. Många av de esteter och övriga musiker jag umgicks med i början av 90-talet får fortfarande något saligt i blicken när man nämner "Images & Words" som ritade om den musikaliska kartan rätt rejält. Jag har, såklart, fortfarande kvar mitt fysiska exemplar.

Vi hoppar över till den så kallade och av Mikael Åkerfeldt så omtyckta subgenren cockrock. Mikael:


"David Coverdale is a superstar! Whitesnake’s self-titled is the only proper cock rock album ever. It’s a classic. I still put that on whenever we party. Everyone goes insane. Whitesnake is pure party rock with a little metal thrown in. Perfect! I mean if you put on Celtic Frost’s To Mega Therion at a party, it’s OK. But if you put on 1987 Whitesnake, people are going to have a great time. I grew up listening to Whitesnake, Scorpions, and bands like that. You know, Klaus Meine says “Come on, baby!” when he addresses the audience. He stole that from Coverdale."


Så, behöver jag motivera mig mer för att jag har med Still Of The Night? Jag tycker inte det. 

SEPULTURA. När bröderna Cavalera var med i bandet var det en superkraft med mer potens än Ben Johnsons skåp med dopningsprodukter. "Arise" var en skiva som fullständigt golvade mig när jag hörde den första gången. Det kan tilläggas att det var den första skivan jag hörde av bandet, och jag kommer tydligt ihåg hur grymt jag tyckte omslaget var när jag hittade skivan på mitt lokala bibliotek i Karlskrona där jag också hittade IN FLAMES "Reroute To Remain" faktiskt. Den är efterföljande låt nämligen. Men SEPULTURA alltså! Pisket och drivet i öppnings- tillika titellåten imponerar fortfarande, och chansen att jag hade spontant självantänt om jag hade fått höra låten live med ett med bandet återförenat syskonpar Cavalera är stor. 

Så IN FLAMES. Jag vet att det finns plattor i bandets diskografi som hålls högre än "Reroute To Remain". Det finns också enskilda låtar på skivan som hålls högre än titellåten som också öppnar skivan som exempelvis Trigger och Cloud Connected. Men jag har svårt, att värja mig mot den matta som bandet väver i refrängen. 

Jag skulle köpa MEGADETHs "Rust In Peace" när den kom ut. Av någon anledning fanns den inte i någon annan affär i Karlskrona än Expert. Märkligt. Jag hade svårligen knarkat ner mig på bandets tidigare alster och förväntningarna var uppskruvat till extrema nivåer även för att gälla tonårsmått. Skivan åkte på och ut ljöd...country. Ja, country. Ett episkt kataklysmiskt vrål med tillhörande skrik från min far att nu fick jag banne mig sänka volymen på stereon ekade genom huset. Såklart hade ett fel av stora mått skett och butiken kunde inte göra något åt det förrän om tidigast en vecka. Helt otroligt hur mycket man kunde varva upp sig över det faktum över något som man inte hört en ton av, men efter en vecka så fick jag skivan. Och gosse - tror ni att jag blev besviken? Självklart inte när skivan öppnar med Holy Wars...The Punishment Due och sedan fortsätter i samma storartade stil. Fortfarande bandets bästa skiva. 

WATAINs "Sworn To The Dark" var ytterligare en skiva som fick folk att kippa efter andan. Jag tyckte att Legions Of The Black Light som öppnar skivan var bland det grymmaste jag hade hört. Mörkt, ondskefullt, fullt creddigt men förvånansvärt lättillgängligt. 

ENTOMBED har vi ju haft med ett antal gånger i fredagslistan. Det kommer ju inte som en överraskning att vi har med dem även denna gång då bandet har levererat ett försvarligt antal rediga dängor. Valet till veckans lista är Eyemaster från "Wolverine Blues" - skivan som på allvar fick mig verkligt intresserad av bandet. Gissar att jag inte är ensam om den uppfattningen. 

Likadant är det med efterföljande band - MASTODON. Blood And Thunder kan vara en av de mest ideala öppningslåtarna som finns inom scenen. Drivet liksom pumpas fram på ett oerhört skönt blasfemiskt vis som ger mersmak. 

Nämner jag SCAR SYMMETRY så kommer nog många att tänka på The Illusionist eller hur? Och det gör ni ju fullständigt rätt i. Trots att låten har kramats i det närmaste ihjäl kan jag inte låta bli att ha med den. Den är ju så bra, liksom efterföljande dänga, Follow The Hollow av SOILWORK. 

Avslutande duo klockar in på ca 17 minuters musik av bästa halt: IN MOURNINGs Colossus och BARREN EARTHs Curse Of The Red River från plattorna som jag fortfarande inte har tröttnat på: "The Weight Of Oceans" och "Curse Of The Red River". 

Med detta önskar jag er en trevlig helg!

/Martin

Fredagslistan 2013, vecka 15: Öppningslåtar     

I tider av schlagerhets...

känner jag att jag behöver sådant här på näthinnan. Musik som verkligen berör, och som om 20 år fortfarande kommer kännas relevant.

/Martin

Smått och gott

Jaha, vad har hänt i musikvärlden den senaste tiden då? Tja, ingen har väl missat herr Åkerfeldts turnébussincident som slutade med ett jack i huvudet enligt följande. Det hela låter ganska oskönt om ni frågar mig. Så har också WANINGs skiva "The Human Condition" släppts i digipack på Antonym Records. Har man inte kollat upp detta gäng så är det hög tid nu. Vegan Black Metal Chef har även gästat amerikanska internetnördskonventet ROFLcon med den äran.

Men den kanske pampigaste nyheten av dem alla är att WATAIN har släppt sin dvd "Opus Diaboli" som jag är mer än lovligt nyfiken på.

Vad jag själv har gjort på sistone? Lyssnat på gubbstoner nästan hela veckan. (När jag inte lyssnade på HORRENDOUS fina "The Chills"-platta, det vill säga.) Så, nu vet ni det. Ha en fortsatt fin onsdag.

/Susanne

Fredagslistan vecka 15 - Extra allt!

Vi tar igen oss efter helgdagarna med en helt vanlig fredagslista utan tema. Själv snöade jag in på de skandinaviska breddgraderna utan, trodde jag i mitt stilla sinne, någon direkt röd tråd. Där misstog jag mig grundligt.

Del 1 - We're a happy family.
I min del av listan är det i princip bara franska ANOREXIA NERVOSA samt göteborgarna i WANING som inte har (i rakt nedstigande led) direkta kopplingar till andra band som förekommer i listan. Förutom dessa två akter blir det nämligen mer än lovligt inavlat när det gäller de första tio alstren. Vi talar om: 1349, DEAD TO THIS WORLD, ENTOMBED, GORGOROTH, DISSECTION, TYRANN, BLOODBATH och TSJUDER. Och kopplingarna ser ut som följer... (Några av kopplingarna, ska tilläggas för det finns fler om man gräver lite.)

TYRANN har en sångare och gitarrist som heter Draugluin och en trummis som heter Antichristian (detta geniala artistnamn!). Dessa båda herrar är även med i TSJUDER. TYRANN-basisten Seideman syns även i bandet 1349. I 1349 återfinner vi också Frost, den inte alltför okända trummisen på den norska black metal-kartan, som varit med i fler band än jag kan minnas - däribland GORGOROTH.  I GORGOROTH hittar vi bland andra Tomas Asklund som tidigare medverkat i DISSECTION.

DEAD TO THIS WORLD-gitarristen Skyggen spelar tydligen live med GORGOROTH och basisten Thurzur (från DTTW) förekommer också i GAAHLSKAGG som är Gaahls sidoprojekt. (Insert Gaahl vs GORGOROTH-historien på det förstås.) Vi lämnar de norska vidderna och fortsätter till Mikael Åkerfeldt från BLOODBATH som lirade tidigare i bandet STEEL där Dan Swanö sjöng. Och det metalband på norra halvklotet som inte på ett eller annat sätt varit insyltat med denne herre finns väl knappast. (Okej, det där är lite långsökt men i alla fall.)

Hur kommer då ENTOMBED med i ekvationen undrar ni, jo Victor Brandt som lirar bas där har ett förflutet i bland annat SATYRICON. Och med i SATYRICON är till exempel... Frost! Och cirkeln är således sluten. Inte helt lätt att hänga med i alla svängar men det gör inte så mycket. Alla spelar med alla och det blir ju fin musik i slutänden så det är bara att se glad ut och veva med armarna.

Del 2 - Expect the unexpected.
Vi går vidare till Martins del som spretar åt en hel del olika håll. Inledningsvis får vi oss lite svängig thrash signerad OVERKILL till livs. (Okej musik, fantastiskt bandnamn.) Så gör vi ett musikaliskt lappkast åt andra hållet med tyskarna UNISONIC och deras pompösa power metal. Det här är inte musik som är menad för varken mig eller mina hörselgångar så jag går raskt framåt och slölyssnar på IN FLAMES med ena örat innan WATAIN sätter stämningen. Ja, nu ni! Nu börjar det verkligen likna något, Bensch visar prov på en stigande formkurva med finfina Waters of Ain från "Lawless Darkness". Hurra för det!

Nästa alster är signerat DISSECTION och deras "Reinkaos"-platta, lyckligtvis en annan låt än den jag valde. (Förutom att WATAIN och DISSECTION turnerade tillsammans under "Rebirth of Dissection"-turnén så hoppade även Erik Danielsson in och spelade bas då och då med DISSECTION live. Men det visste ni säkert redan, uppmärksamma läsare som ni är.)

Efter denna utflytkt grötar det till sig rejält med EMMURE som jag inte hade hört innan. Kan det vara deathcore måntro? Jag är inte så bevandrad på dessa jaktmarker men klart godkända är de i alla fall. Så händer plötsligt något totalt oväntat, CYNIC dyker upp som från ingenstans med en... ja, jag vet inte vad, en sorts ballad kan vi säga. Förvirringen är total. Sedan byter vi snabbt tempo igen med NEKROMANTHEON, följer något oväntat upp med RAUBTIER och avslutar stilrent med blytunga knockouten The Demon's Name Is Surveillance från nya MESHUGGAH-plattan "Koloss". Heja!

Vilken resa! Nu tänker jag pusta ut och invänta helgen, förslagsvis gör ni detsamma.

/Susanne

Fredagslistan vecka 15

Årets bästa konserter

Har ni undrat när ni får ta del av årsbästalistan? Jag kommer lägga upp den på WeRock imorgonkväll - exakt tidpunkt kan jag dessvärre inte ge, men så snart jag hunnit hem från jobbet och fått något att äta kommer arbetet att påbörjas. Kan säga nu att det är några ögonbrynshöjare till förstaplatser faktiskt.

I väntan på albumlistan får ni här i likhet med kollega Kim en minilista över årets bästa konserter.

5. TRIGGER THE BLOODSHED, KB Malmö, 22/11

Förväntningarna jag hade på bandet infriades, och trots ett halvbra ljud så trängde bandets kvaliteter verkligen fram - finstämdhet är inte dessa rensekvilibristers starka sida men i larmet framträder låtar så starka att jag golvas.

4. SLAYER, Sonisphere Prag, 19/7

Att få se The Big Four var en stor dröm som blev sann på ett gammalt flygfält utanför Prag. Att Tom Araya i det närmaste stod still och att Hannemann inte helt var med drog ner betyget, men SLAYER skåpade hem segern ändå - Lombardo på ett sinnessjukt spelhumör och en låtlista som höll stilen nästan hela vägen - där har ni nycklarna till en fantastisk konsert.

3. BETWEEN THE BURIED AND ME, Mejeriet Lund, 12/3

Att som öppnande band gå ut och köra ett set på två låtar med en total speltid på runt 25 minuter är modigt - BTBAM fick mig att imponeras av musik så sinnrik, innovativ och omvälvande att jag kände mig som täffad av en rivningskula.

2. THE FACELESS, KB Malmö, 11/1

En av årets bästa konserter skrev jag i recensionen av THE FACELESS imponerande uppvisning på KB i början av året. Teknik, ös, låtmaterial, och ett ljud att döda för drog in som en musikalisk svallvåg över mig. Det var längesedan jag blev så till mig av ett band - men den frenesi och dedikation bandet utstrålade från scen fick inverkan att jag hoppade omkring som en dopad fjortis av glädje.

1. WATAIN, KB Malmö, 29/10

Utan tvekan årets bästa konsert. Konsert känns förresten inte som rätt begrepp att använda om den i det närmaste perfekta leverans världens just nu bästa black metalband bjöd på. WATAINs uppenbarelse visade på att en konsert kan vara något makalöst när det görs på rätt sätt. En klar genomtänkt idé och en hängivenhet på elitnivå gör att WATAIN inte har några konkurrenter inom BM-scenen. De visade det med eftertryck denna kväll.

/Martin

Årsbästalista 2010 - de nominerade plattorna, nr 15

Nominerad: "Lawless Darkness" - WATAIN

"Lawless Darkness" är årets absolut bästa black metalplatta i mina öron. WATAIN har lyckats med bedriften att göra en skiva som är bättre än "Sworn To The Dark" och med tanke på vilken kvalitativ käftsmäll den plattan är, är detta ingen liten bedrift. Stämningen och ljudbilden är klockren - den fullkomligt lågar av urkraft och mörker. Sen har bandet lyckats med att skriva ursinnigt starka låtar som drar in som en satanistisk audiell tsunami och med full kraft ödelägger sinnena. Som jag skrev i recensionen av bandets konsert i Malmö - detta är black metal i sin renaste form.

/Martin

Watainrecension

Vill ni veta precis hur bra WATAIN var i fredags på KB i Malmö? Då gör ni bäst i att kolla in länken nedan.

Watainrecension, Kulturbolaget Malmö

/Martin

Fredagslistan och supporta scenen

Fredag igen!

Denna veckan har lyssnandet i stor grad dominerats av grindcore i form av INFANTICIDE vars punkiga grind verkligen hittar hem hos mig. Det skadar inte att produktionen är rejält fet. Nackdelen är att det blir ännu svårare att sätta ihop årsbästalistan, haha!

Alex svarar för den mer melodiösa sidan av listan (som vanligt :-)) med FATES WARNING bland andra.

Fredagslistan vecka 43

Sen tycker jag att man, under förutsättning att man har möjlighet därtill, ska bege sig till Malmö och KB där inga mindre än WATAIN står för kvällens underhållning. Att säga att jag har stora förväntningar på denna konsert vore att underdriva - jag vill bli totalgolvad och förbluffad av denna grupps spelning i lika hög utsträckning som bandets musik och totala uppenbarelse har golvat och förbluffat.

Trevlig helg!

/Martin

Nytt

WeRocks recensenter återkommer med dårars envishet med nya texter - som vi brukar göra den 1:e i varje månad.

Vi erbjuder denna månad läsning om 18 nya släpp, alltså inte fullt så många som förra månaden, men likväl en hel del textmumma om band som SOILWORK, ELUVEITIE, WATAIN, NETHERBIRD, AMORPHIS och EISBRECHER som alla har kommit ut med nya alster.

Dessutom kan ni ta del av en intervju med sångaren i butala death metalbandet AEON Tommy Dahlström som berättar om senaste plattan "Path Of Fire" bland annat.

Morgonen var för övrigt helt för jävligt då jag vaknade kl. 03.00 och inte kunde somna om. Lagom mosig och sur kommer man till jobbet och surfar in på Lord K's blogg. Och hittar ett tips om ett band som förtjänar uppmärksamhet. Kolla in videon så förstår ni varför. Jösses vilket röstspann! Som ni förstår blev resten av dagen skitbra. Tack för det Lord K!

Så, nu ska jag fortsätta att knåpa ihop fredagslistan till imorgon.

Nytt på Biblioteket

Har i vanlig ordning shoppat loss lite till biblioteket - några plattor hör ju inte till det jag vanligtvis brukar lyssna på, men det är ju en av de fina grejerna med bibliotek att man kan lämna inköpsförslag som oftast bejakas. Två av plattorna nedan är sådana nämligen. Ni som har lämnat förslag men inte ser dom nedan - fler inköp ligger i pipelinen och jag väntar bara på leverans från den lokala skivhandeln. Ett förslag, från Blashyrk, "Apotheosis" av UNDER THAT SPELL har jag dessvärre misslyckats med att hitta någonstans alls, vilket jag är lite sned på då bandets musik tilltalar mig en hel del.

"Pandemonium" från PRETTY MAIDS är en riktig skön platta om man gillar melodisk metal. För en riktigt initierad recension av plattan rekommenderar jag att man ger sig över till Metal Covenant och läser kollega Anders "Mozzy" Månssons text om plattan.

"Path Of Fire" av AEON har jag höjt till skyarna för sin synnerligen brutala death metal. Som ni förstår har jag inte ändrat åsikt om plattan som är en ren uppvisning i hur man spelar metal med en furiös inställning och bländande teknik.

"Frozen Tears Of Angels" av RHAPSODY OF FIRE är en skiva jag köpte in för att jag litar mycket på Mats Manhammars omdöme vad gäller musik. Om man vill läsa vad han tyckte om plattan kollar man här.

Tyska DEW-SCENTED är ett av banden i neo-thrash vågen som sveper igenom metalvärlden, som faktiskt har något att bjuda på. "Invocation" är fylld till brädden av kvalitetsthrash. På tal om thrashvågen finns det en lång och trevlig artikel om denna här.

Jag har ingen relation till Tom Gabriel Warriors musik som han kavlat ut i band som HELLHAMMER och CELTIC FROST. Det har däremot kollega Shadows som har skrivit en hel del om det band som den gode Tom nu skänker sin skaparkraft - TRIPTYKON. Tungt så det förslår och nedstämt som attan är det dock.

Melodisk döds med en riktigt melankolisk biklang från INSOMNIUM i form av "Across The Dark" samt "Above The Weeping World". Det låter riktigt bra om det här bandet.

Kommentar överflödig eller hur? "Lawless Darkness" från WATAIN är en platta av den kalibern som gör att den borde finnas på samtliga bibliotek i landet.

Plattorna kommer finnas nere på avdelningen någon gång under eftermiddagen - förutom INSOMNIUMs plattor, då dessa är reserverade.