Visar inlägg med etikett Bastard Grave. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Bastard Grave. Visa alla inlägg

Fredagslistan 2017, vecka 12: Helsingborg!

torsdag 23 mars 2017

Gott folk!

Helsingborg. Observera att bilden är tagen innan ombyggnationen av Olympia. 

Idag ska vi prata om Helsingborg - Sundets Pärla - och min hemvist sedan 4 år. Redan innan jag flyttade hit så hade jag ett förhållande till staden. Min morbror flyttade ner hit från Karlskrona under 1980-talet och vi var ofta och hälsade på honom i hans dåvarande lägenhet på Dalhem. Främst fascinerades jag och min bror över att han hade kabel-TV, för det hade vi sannerligen inte i huset på Långö.

Rent praktiskt blev det så att jag också började supporta HIF, kanske mer i tanken än i handling, men när jag väl började jobba på biblioteket för 11 år sedan slog gnistan till på allvar. När mitt och frugans första barn föddes och vi faktiskt flyttade ihop så kändes Helsingborg redan som min hemstad.

I vilket fall - Helsingborg har ett antal band som jag tycker är väl värda att kolla in. En sökning på just "Helsingborg" på Metal Archives ger vid handen att det finns 47 band med olika aktivitetsgrad och olika verkshöjd i näringskedjan i staden vid Öresund. Jag tänker tipsa om 5 band som jag verkligen tycker att ni ska kolla in.

Vi kör!

BASTARD GRAVE är ett band som lirar dödsmetall av den gamla skolan, och som de gör det! Bandet startade 2012 och har hittills släppt en fullängdare - "What Lies Beyond" - som kom 2012 på väldigt creddiga Pulverised Records. Jösses vad bra detta är! Här finns så mycket gammal skåpmat i positiv mening att jag i det närmaste baxnar. Produktionen är rent retro, med tydlig nickning till hur dödsmetallplattor lät under 1990-talet. Precis - ren mumma! BASTARD GRAVE skämmer bort lyssnaren med en väldigt hög grad i sitt låskrivande, för trots att mycket känns igen så gör bandet sannerligen något eget och extremt högkvalitativt av sin valda genre.

CHINE är ett otroligt spelskickligt band. Jag fick span på bandet tidigt i bandets karriär då de gick under namnet CHAEOSTRIBE och i höjd med andra skivan "Betray Your Own Kind" höjde de ribban något så extremt att jag drämde dit en betygsåtta i min recension av skivan. Det som framför allt imponerar med skivan är att låtarna är väldigt välskrivna. Här finns en pondus och ett jävlaranamma som är oemotståndligt. Att CHINE dessutom valde att lägga en rejäl peng på produktionen signerad David Castillo gör att detta är ren öronmumma rakt igenom. 


GUTTER INSTINCT är det band på helsingborgsscenen som just nu åtnjuter mest credd. Bandet ligger på ansedda Prosthetic Records, har fått bra press både här hemma och internationellt för sin råa och rejält vreda kombination av döds och black. Jag blev ruggigt impad redan av den finfina EP bandet släppte 2015, "The Insurrection" och när bandet sen drämde i med kraft med fullängdaren "Age Of The Fanatics" så var det bara att kapitulera. Jag uppskattar också bandets lyriska teman med sociala inslag och anti-religion som bandet med emfas har hamrat in i nästan samtliga intervjuer jag läst/sett med bandet. Att gå från bra och lovande till nästa nivå är svårt, men GUTTER INSTINCT har sannerligen sett till att göra grundjobbet på ett väldigt imponerande sätt.

Vi växlar spår helt och hållet från brutal döds/black till SINS IN VAIN gotiska metal. Det här bandet har beröringspunkter med CHINE då tidigare sångaren i CHINE, Fredrik Andersson, lirade bas i en upplaga av SINS IN VAIN. Dessutom gjorde Susanne omslaget till bandet hittills enda skiva "Enemy Within". Jag skriver hittills då jag förra veckan fick reda på att bandet nu är satt i aktivt läge igen och vi kan vänta oss två singlar i framtiden. I samband med att jag fick reda på detta blev jag sugen på att lyssna på "Enemy Within" igen, något som jag inte gjort på bra många år. Och jösses vad jag trillade dit! Jag tyckte skivan var bra när den kom, men den har faktiskt vuxit ett eller två snäpp sedan dess. Avslutande trion av Catharsis, Remission och Bid Farewell är så vansinnigt bra!

Ett av världens hårdast arbetande band är SOILWORK. Lika hårt har bandet tvingats säga hej då till en fruktansvärt lång räcka musiker. Men bandet har alltid arbetat vidare, och de har oftast gjort det med väldigt bra skivor. I veckans lista har jag valt att ta med dubbelskivan "The Living Infinite" som jag ställde mig väldigt tvivlande till när nyheten om skivans längd kom. Men som bandet tillrättavisade mig - när det sker på ett dylikt vis så har jag alls inget emot detta - och det dukas upp till en veritabel buffé av knallbra låtar.

Bonus: AGRETATOR som innehöll 3 medlemmar som senare gick vidare till att bilda DARKANE: Peter Wildoer på trummor, Christofer Malmström på gitarr och Jörgen Löfberg på bas. AGRETATORs supertekniska och väldigt DEATH-liknande döds är något jag aldrig kommer tröttna på.


/Martin






Way underground!

torsdag 15 maj 2014

Jag och Martin kollade in UZALA och SABBATH ASSEMBLY igår i en underlig lokal belägen i ett av Helsingborgs industriområden. Det var en nästan lite nostalgisk upplevelse att befinna sig bland eldsjälar igen, det var sannerligen ett hemkokt arrangemang och uppslutningen var väl inte den största jag varit med om. Still, trevligt folk, trevliga band och en behaglig kväll som avslutades med fullmåne.

Uzala gick på vid halvniosnåret, deras långa låtar bestående av tvättäkta doom komplett med en nästan sorgligt vädjande sång var väldigt starkt. Trummisen var dessutom ett monster, såpass att jag och Martin var svettiga i nacken efteråt båda två efter att ha stått...stilla? Det krävs mycket av en trummis att kunna hålla trumspelet både i takt och dessutom intressant när låtarna går såpass sakta, och han gjorde det sannerligen med den äran. Tyvärr uppfattade jag bara en låttitel, Dark days, men den som gjorde absolut mest intryck på mig var en av de sista låtarna. En lugn och ödesmättad rackare som kröp in under skinnet på mig.

Uzala

Nästa akt hade jag hört desto mer av innan och det var Sabbath Assembly jag hade förväntningar på. Tyvärr infriades de inte helt. Musiken är verkligen underbar, komplett med både chimes och violin, men framträdandet led av för mycket ljudproblem. Balansen var helt ute och cyklade vilket till viss del förstörde dynamiken och stämningen de försökte bygga med musiken. Trummisen var dessutom inte alls lika bra live som på skiva, och efter monsterliraren i Uzala så kändes han lite mer som någon som bara kommit till kommunala musikskolans grundkurs, lektion två. Låtarna är dock ruggigt bra, Lucifer var magisk och en av de sista låtarna som jag inte uppfattade namnet på var lätt kvällens bästa enskilda låt. Hade jag haft kontanter på mig (varför jag nu skulle haft det) så hade jag definitivt köpt några skivor, de hade med sig ett förvånansvärt stort mechandisestall men kan omöjligen ha blivit miljonärer på detta igår.

 
Sabbath Assembly

Vi hade som sagt en trevlig kväll, Martin och jag, och vi får väl se huruvida vi hamnar i KKSB's lokaler igen. De hade ju både Familjegeni och Tjuv & Polis i hyllorna så det känns inte alls avlägset. Se till att boka BASTARD GRAVE så kommer åtmisntone jag igen!

/Alex