Bland mina spellistor på Spotify finns det en lista som är lite speciell - innehållet byts med regelbundenhet ut, och den är aldrig någonsin tom. Snarare tvärtom: här ligger det alldeles för många låtar för att lämna mig någon ro. Listan heter Värt att kolla in mer och innehåller skivor som jag inte har fått tillgång till via den numera rätt stora mängd skivbolagskontakter som jag byggt upp sedan jag började skriva för WeRock.
Alltså, skivor som jag har ambitionen att recensera inom en snar framtid. Då kanske ni kan förstå att skivan utgör både en källa till stor glädje som till stor vånda. Här ligger skivor som till stora delar verkligen är bra. I veckans lista så ska jag bjuda på en liten inblick i denna lista. 7 låtar från skivor som jag fortfarande har ambitionen att recensera.
Tung och tekniskt kompetent death metal öppnar listan. SAPROGENIC är ett band som lirar grovt brötig musik. Jag gillar verkligen denna typ av musik som ibland påminner om hur det är att gå loss på en boxboll allt vad man orkar så länge man orkar.
En stor kontrast till skira och djentartade DISPERSE vars ljudbild är precis som genren definierar - tydlig men med gitarrljud som minner om MESHUGGAH. Mycket få band skulle existera inom djent om MESHUGGAH inte hade kommit rullande. I lagom dos är detta dock finfint.
Denna skiva, "The Inheritance" har jag faktiskt recenserat! Kändes oerhört bra då WITHERSCAPE är ett otroligt bra band bestående av väldigt kände Dan Swanö och inte fullt så kände men ack så skicklige Ragnar Widerberg. Skivan är en nyfiken, djupt svängig och grymt mångsidig skapelse med, såklart, smäckproduktion. Jag är djupt imponerad av den faktiskt.
PORT NOIR är ju ett hyfsat hypat band då de ligger på Anders Fridéns label Razzia. Det var han som kontrakterade bandet trots att de inte hade material till ett helt album. Snacka om att sätta press på ett band. Detta är svårt melankolisk musik som, ibland, går rakt in i hjärtat. Jag gillar verkligen den låt jag valt att ta med i veckans lista, Tide, då den har ett mycket skönt gung och att Love Andersson sjunger ack så fint.
DIABOLICAL är ansvariga för årets bästa death metalskiva. Det är bara att konstatera detta - "Neogenesis" är en sjukt mäktig skiva som står alldeles utmärkt på egna ben men som får ett otroligt mervärde av den över hundra sidor tjocka dystopiska bok som följer med skivan om man köper den i fysisk form.
Ett band som verkligen kan kallas hypat är VATTNET VISKAR ett, faktiskt, amerikanskt band som spelar oerhört imponerande atmosfärisk black/doom metal. Jag var oerhört skeptisk mot bandets hittills enda skiva "Sky Swallower" som kom ut på Century Media för inte så länge sedan. Därför blev överraskningen desto större och gladare då jag upptäckte att skivan är fantastisk och att hypen verkar vara välgrundad.
PYRAMIDO är bandet som skulle kunna spela in sina tarmrörelser och ändå få en betygsfyra av Jonn Palmér Jeppsson. Och det med rätta då bandet har alla rätt rent musikaliskt med sin boogifierade hardcore som bandet benämner sin via aktiebolaget Långsam Rock spridda brottartunga musik. Senaste skivan "Saga" visar återigen att detta är ett band som tänker och verkar utanför de berömda ramarna. Kolla in omslaget - jag valde att ha med just detta istället för loggan just för att visa på detta faktum. Live är bandet en urkraft som inte räds att agera förband åt akter som riktar sig till en publik som lirar betydligt snabbare. Jag har sett bandet i denna kapacitet flera gånger, och de går bara upp och krossar. Höj volymen slut ögonen och rycks hän av Fosie.
Gott folk - denna vecka har fredagslistan festivaltema. Och det är inte vilken festival som helst som vi sätter under lupp, utan vi har valt att avhandla klassiska Maryland Deathfest som i år faktiskt firade 11-årsjubileum. Maryland Deathfest hålls varje år i Baltimore (så nu kan ni skriva upp ytterligare en grej som staden är känd för än "The Wire" och Johns Hopkins sjukhuset) på Memorial Day helgen.
Så här sammanfattar festivalen sig själv:
The concept of MDF is simple: to bring to the United States the best and most extreme bands the underground has to offer. Never conforming to trends, or being limited by genre restrictions, MDF is a showcase of what extreme music, both new and old, is capable of. With an emphasis on diversity, the festival brings together the very best death metal, grindcore, doom, thrash, hardcore, black metal, and experimental bands from all around the world. With bands from all over the U.S. and Canada, and exclusive fly-ins and rare appearances from some of the most in demand bands from Europe, Australia, and Japan, the diversity of the lineup is only surpassed by the diversity of MDF's rabid fan base, who annually travel from all over the world for a weekend of fun and music. Since MDF's inception in 2003, festival organizers Ryan and Evan have continued to strive to bring together some of the most legendary bands in the scene and some of the most talked about up-and-coming bands in the underground for an unparalleled experience. Combining the DIY attitude of two metal fans who are actually part of the scene instead of trying to exploit it, with a refreshing professional touch, MDF is year after year given high marks for being one of the best run and most organized festivals around.
Att festivalen har överlevt år efter år har i alla fall till viss del att göra med att arrangörerna har bokat en räcka verkligt imponerande band. Det var inte lätt att välja ut 10 akter att ha med på listan kan jag säga, haha! Om jag droppar namn som DYING FETUS, NECROPHAGIST, SUFFOCATION, PHOBIA, ROTTEN SOUND, MISERY INDEX och THE RED CHORD och sedan berättar att dessa band är tagna från de två första åren festivalen hölls och att de inte är med på min del av listan då fattar ni att festivalen heter duga.
Men nog ordat om vilka band som inte finns på listan, vi kör igång med Susannes del av listan tycker jag!
Ja hujedamej som Lina i Emil i Lönneberga skulle säga - vilken öppnare Susanne har valt med låten Boden. Introt är lika hårt som knäckande bra. Jag har själv ett gott öga till denna låt som, rätt gissat, har väldigt lite med orten Boden att göra. Enda geografiska referensen som nämns är Dorchester, en del av Boston, ivrigt beskriven av bland andra Dennis Lehane. Så nu vet ni det. CRYPTOPSY är ett band att hålla ögonen på om man gillar musik som strävar efter att mosa snarare än hacka, haha!
Jag retade Susanne (fast bara lite) för att hon inte kunde avhålla sig från att ha med en låt av DISMEMBER. Nu är det sorgligt upplösta dödsgänget så pass bra att det egentligen inte behövs någon ursäkt för att ha med en låt från bandets diskografi. Att det dessutom är ett av Susannes absoluta favoritband gör det än mer giltigt. Susanne har dessutom fått in en snygg referens till skräckfilm i valet av låt - The Hills Have Eyes vars första version kom 1977 i regi av Wes Craven. En nyare version av filmen kom 2006. Så nu vet ni det. Och låten är ju prick så bra i vanlig ordning när det gäller DISMEMBER att det blir lite jobbigt att tänka på att bandet inte finns mer.
Ett trevligt band från Glasgow, Scotland. Detta är ren rens med viss finess. Kommande skivan "Peace Was Never An Option" är inte helt tokig, det kan jag avslöja. Föregångaren, och skivan som Susanne har valt Gainsayer ifrån, "No Tolerance For Imperfection" är inte dum den heller. Jag går ju igång på dylik musik, det vet ni ju sedan innan, och här bjuds det på finfint tekniskt triumflir i den högre skolan då precisionen i gitarrerna och baskaggarna är saliverande och så tajt att vi inte kan få in ett frimärke mellan instrumenten. Underbart.
Tjo! IMMOLATION, dyrkat av många, respekterade av fler bjuder upp till meckdans i God Complex från "Kingdom Of Conspiracy" en skiva som av många hålls som den bästa death metalskivan i år. Och den är grymt vass. Mer säger jag inte ;)
Susanne avslutar sin del av listan med makalösa MARDUK. Fy fan vilken oerhört bra skiva "Serpent Sermon" är. I dagens mer än lavinartade lyxproblemsgrundande utgivning av metalskivor hade jag glömt hur bra skivan är då det har snurrat så extremt mycket annan metal i lurarna att jag inte hade lyssnat på plattan på ett tag. Och så kommer titellåten och påminner om att detta är black metal as fuck. Underbart.
-Pausfilm-
SAPROGENIC är ett tekniskt brutalt death metalband från Detroit Michigan. Vi hade med detta gäng när vi körde Michiganlistan för ett tag sedan. Men det skiter jag i, för detta gängs musik är så väldans bra att det liksom inte kan bli för mycket av den. Kolla hemskt gärna in senaste given "Expanding Towards Collapsed Lungs" från vilken jag valt titellåten - den skivan är inte alls tokig.
Sverigeaktuella ABORTED (de lirar i Köpenhamn på måndag tillsammans med THE BLACK DAHLIA MURDER på Lilla Vega) rockar loss med en klämkäck dänga betitlad From A Tepid Whiff från alldeles förträffliga renssmockan "Global Flatline", en skiva som om ni frågar mig var en stark återhämtning från bandet efter några inte så bra alster. Och ja, de är lika tajta live som på skiva - alltså ett riktigt band till skillnad från så många andra, haha!
Med sin sköna blandning av grindcore och crust har TRAP THEM fått lovord (med rätta) från ganska många recenseter. Själv gillar jag bandet från Seattle riktigt mycket. Det är imponerande hur bandet lyckas kombinera rens, sväng, desperation, vrede på det sätt de gör i Fucked As Punk från "Sleepwell Deconstructor" och sammanfoga elementen till en minst sagt imponerande helhet.
Någon mer som längtar efter nytt material från detta gäng? Tänkte väl det. Tills dess att sådant kommer så får väl vi nöja oss med att blästra trumhinnorna med exempelvis Grand Gathas Of Baal Sin från "The Epigenesis".
Vi avslutar listan med CARCASS som, om ni missat det, gjort en satans comeback med skivan "Surgical Steel". Dra igång, höj volymen tills den går i taket och bara njut.
Michigani/ˈmɪʃɨɡən/ is a state in the Great Lakes region of the Midwestern United States. The name Michigan is the French form of the Ojibwa word mishigamaa, meaning "large water" or "large lake".[2][b] Michigan is the 9th most populous of the 50 United States, with the 11th most extensive total area. Its capital is Lansing, and the largest city is Detroit. Michigan was admitted into the Union on January 26, 1837, as the 26th state. Michigan has the longest freshwater coastline of any political subdivision in the world, being bounded by four of the five Great Lakes, plus Lake Saint Clair.[6] Michigan is one of the leading U.S. states for recreational boating.[7] The state has 64,980 inland lakes and ponds.[8] A person in the state is never more than six miles (9.7 km) from a natural water source or more than 85 miles (137 km) from a Great Lakes shoreline.[9] It is the largest state by total area east of the Mississippi River.[c] Michigan is the only state to consist of two peninsulas. The Lower Peninsula, to which the name Michigan was originally applied, is often noted to be shaped like a mitten. The Upper Peninsula (often referred to as "the U.P.") is separated from the Lower Peninsula by the Straits of Mackinac, a five-mile (8 km) channel that joins Lake Huron to Lake Michigan. The two peninsulas are connected by the Mackinac Bridge. While sparsely populated, the Upper Peninsula is economically important due to its status as a tourist destination as well as its abundance of natural resources.
Se där vad man kan lära sig av Wikipedia. Därmed torde väl veckans tema vara någorlunda väl fastslaget, eller hur?
Vad man också kan lära sig är att Michigan är en svårt åtgången delstat när det gäller ekonomin. Mängder av hus står tomma och slummen bara ökar. Den genom Michael Moore kanske välbekanta staden Flint är ett typexempel på hur en stad kan förfalla. I år utnämndes staden till den farligaste i hela USA där hela 189 mord har registrerats sedan 2010. Den kanske inte helt obekante rapparen Eminem kommer också från Michigan, närmre bestämt Detroit.
När vi gör dylika geografiska nedslag så vet vi väldigt sällan vad vi kommer stöta på. Oftast innebär det att det blir minst en glad överraskning som exempelvis BOREALIS när vi hade Kanada som tema, men oavsett utfallet så är det alltid lika intressant att grotta ner sig i den minst sagt diversa värld som metal faktiskt är. Jag kan säga att jag hade inte en aning om vilka band som kommer från Michigan. Det borde jag kanske ha gjort, då i alla fall ett av banden på min lista är ett hyfsat stort band som jag dessutom har ett gott öga till, haha!
Så, vi kör väl igång.
KONKEROR. Smaka på det bandnamnet. Inte det mest geniala eller hur? Jag och Susanne började faktiskt skratta när vi läste det. Gosse vad vi fick äta upp det skrattet. För detta är riktigt bra progressiv dödsmetall. Bandet kommer från Detroit och har hunnit ge ut en fullängdare "The Abysmal Horizons" som kom ut förra året. Detta är så pass bra att både jag och Susanne har med varsin låt från den skivan. Den är för bra för att inte göra på det viset.
Tjosan! SCORNED DEITYs musik är minsann rejält trallvänlig trots en extrem förkärlek från trummisen med det något konstruerade namnet Ingred "Widowmaker" Boochnips för just blastbeats. Senaste skivan "Adventum" kom i år och jag får säga att det är något väldigt charmigt över bandets musik. Rejält överlastad med keyboards stundtals, men jävlar vilken entusiasm! Kolla bara in låtvalet Preserver och försök att inte ryckas med i den vilda galoppen. Jag gillar framför allt strängarbetet som är riktigt bra.
Från Warren kommer BATTLECROSS, ett band hemmahörande på Metal Blade. Tack vare att Brian Schlagel nu har inkat ett avtal med Spotify så kan vi ha med band från denna legendariska label. Såklart riktigt roligt! Detta är det andra bandet som både jag och Susanne har med låtar av. Riktigt trevlig musik som sätter hastigt spelade riff i centrum. Det låter lite som CHILDREN OF BODOM, fast bra (och då menar jag att vi slipper keyboards). BATTLECROSS musik kommer inte anses vara av sådan dignitet att den kommer finnas bevarad om 100 år, men jag kan tänka mig att en konsert med detta gäng nog skulle bjuda på rikligt med yster ringdans.
Från Lansing kommer enmansprojektet INHABIT som har kristendom som lyriskt tema. Shaun Stiles heter mannen bakom namnet. Han är även med i INTESTINAL ALIEN REFLUX, ett minst sagt...skruvat band. INHABIT är stökig på rätt sätt. Det går undan av bara fan ibland, men bjuder också på en hel del finlir. Kolla bara in partiet i The Common Descent som blandar akustisk gitarr med lite aggressivt trumlir.
SATYRASIS från Lansing. Inte den bästa sångaren om jag säger som så. Ni är varnade. Bandet har givit ut en enda fullängdare, 2008 års "Creation Of Failure".
Ett hyfsat stort band. Som jag har ett gott öga till. THE BLACK DAHLIA MURDER. Och jag hade alltså ingen aning om att de kommer från Waterford. Detta band ligger också på Metal Blade. 2011 släppte bandet "Ritual", en skiva som jag tyckte var rejält bra. Bandet håller förresten en bra och stringent nivå på sin gravt underhållande musik som bygger på en fin mix av dansanthet och brutal aggression.
Oj, oj, oj! Vad jag hoppas att detta gäng blir kontrakterat, för jag vill verkligen höra mer från detta progressiva dödsmetallgäng. Som det är nu finns "Black Path", en fyralåtars EP att tillgå av bandet. Och den är fullständigt bländande bra.
A SLEEPLESS MALICE. Med ett namn taget ur Tolkiens ringentrilogi förväntar jag mig stordåd. Och visst, bitvis låter det riktigt bra om bandet från Lapeer. Men släpp rensången. Snälla?
MULTOC hävdar att de lirar thrashmetal. Nja, säger jag. Lagom arg musik utan originalitet skulle jag vilja säga.
Från Wyandotte kommer The Sean Baker Orchestra som sysslar med shred. Rätt gissat - jag avslutar med gitarronani. Är det i klass med Yngwie? Nä, såklart inte - men helt oävet är det inte.
I Michigan anordnades också under många år Michigan Death Fest. Det första eventet ägde rum i Jackson 1990 och bjöd på band som MORBID ANGEL och SACRIFICE. Den sedvanliga moralpaniken dök upp också som ni kan se i veckans pausfilm.
Susanne öppnar med BATTLECROSS, så det ordar jag inte mera om. Sedan kommer detta gäng: THE DEVASTATOR.
Och låt mig säga så här: musiken är fan så mycket bättre än omslaget till skivan. Kolla in detta debacle: Jag inte bara tror att det är det fulaste omslag jag sett på en platta - jag vet det med varenda fiber i min kropp. Jag menar hur i hela helvetet tänkte de? En kombo av tiger, haj och drake? Som har photoshoppats in på det mest klandervärda sätt. Musiken då? Jo, den är inte så dum. Rimligt hård.
BURY THE SILENCE från Muskegon lirar teknisk death metal med dragning åt deathcore. Inte helt tokigt vad gäller låtskriveriet och jag hade nog tyckt det hade varit kul att se vad detta gäng hade kunnat åstadkomma med lite större ekonomisk uppbackning än vad ytterst lilla Rogue Records America kan ge dem.
Vi grottar ner oss i den brutala dödsmetallen igen då detroitbördiga SAPROGENIC bjuder in till gutturala uppvisningar i den, well, mörkare skolan. Detta gängs senaste skiva "Expanding Towards Collapsed Lungs" är minsann inte alls ovärd att kolla in. Susanne har dock valt en låt från "Ichneumonid" som är ganska hård.
Detta är verkligen bra! I synnerhet stockarbetet från Tony Lukitsh är synnerligen njutbart. Trevliga riff och habilt exekverad sång gör AS THEY SLEEP till ett finfint inslag på veckans lista. Bördiga från Detroit har bandet hunnit släppa två skivor "Blacken The Sun" 2008 och "Dynasty" som kom 2010.
Aaah - klassiska REPULSION. Men vänta nu säger vän av ordning: huserar inte detta slafsiga gäng i Hollywood numera. Jo, det gör de - men visste ni att de startade i Flint? Jag visste det inte. Detta är ju i sanning musik som många i underjorden känner till och uppskattar. Susanne har valt stringent stökiga Radiation Sickness från "Horrified". Mumma!
Vi kör lite KONKEROR till. Ja, det gör vi fan i mig. Det är liksom svårt att låta bli när det låter så pass bra som det gör om detta gäng. Susanne har valt Towers från bandets hittills enda skiva.
Fokuserande sitt lyriska innehåll till att handla om förödelse köttar GENOCYA på med en, tja, inte speciellt bra produktion. Eller låtar för den delen. Sången är, tja, inte direkt bra den heller. Trummorna låter inte bra de heller. Men jag misstänker att Susanne har valt att ha med bandet för att hon är snäll och gillar band som i alla fall försöker och har en tydlig DIY-inställning till sitt musikskapande.
Susanne avslutar fredagslistan med en låt från WRITHING från Detroit som har en minst sagt musklig produktion. Trummisen Greg Mastin är väldigt förtjust i dubbeltramp. Gott så.
