Fredagslistan 2017, vecka 12: Helsingborg!

Gott folk!

Helsingborg. Observera att bilden är tagen innan ombyggnationen av Olympia. 

Idag ska vi prata om Helsingborg - Sundets Pärla - och min hemvist sedan 4 år. Redan innan jag flyttade hit så hade jag ett förhållande till staden. Min morbror flyttade ner hit från Karlskrona under 1980-talet och vi var ofta och hälsade på honom i hans dåvarande lägenhet på Dalhem. Främst fascinerades jag och min bror över att han hade kabel-TV, för det hade vi sannerligen inte i huset på Långö.

Rent praktiskt blev det så att jag också började supporta HIF, kanske mer i tanken än i handling, men när jag väl började jobba på biblioteket för 11 år sedan slog gnistan till på allvar. När mitt och frugans första barn föddes och vi faktiskt flyttade ihop så kändes Helsingborg redan som min hemstad.

I vilket fall - Helsingborg har ett antal band som jag tycker är väl värda att kolla in. En sökning på just "Helsingborg" på Metal Archives ger vid handen att det finns 47 band med olika aktivitetsgrad och olika verkshöjd i näringskedjan i staden vid Öresund. Jag tänker tipsa om 5 band som jag verkligen tycker att ni ska kolla in.

Vi kör!

BASTARD GRAVE är ett band som lirar dödsmetall av den gamla skolan, och som de gör det! Bandet startade 2012 och har hittills släppt en fullängdare - "What Lies Beyond" - som kom 2012 på väldigt creddiga Pulverised Records. Jösses vad bra detta är! Här finns så mycket gammal skåpmat i positiv mening att jag i det närmaste baxnar. Produktionen är rent retro, med tydlig nickning till hur dödsmetallplattor lät under 1990-talet. Precis - ren mumma! BASTARD GRAVE skämmer bort lyssnaren med en väldigt hög grad i sitt låskrivande, för trots att mycket känns igen så gör bandet sannerligen något eget och extremt högkvalitativt av sin valda genre.

CHINE är ett otroligt spelskickligt band. Jag fick span på bandet tidigt i bandets karriär då de gick under namnet CHAEOSTRIBE och i höjd med andra skivan "Betray Your Own Kind" höjde de ribban något så extremt att jag drämde dit en betygsåtta i min recension av skivan. Det som framför allt imponerar med skivan är att låtarna är väldigt välskrivna. Här finns en pondus och ett jävlaranamma som är oemotståndligt. Att CHINE dessutom valde att lägga en rejäl peng på produktionen signerad David Castillo gör att detta är ren öronmumma rakt igenom. 

GUTTER INSTINCT är det band på helsingborgsscenen som just nu åtnjuter mest credd. Bandet ligger på ansedda Prosthetic Records, har fått bra press både här hemma och internationellt för sin råa och rejält vreda kombination av döds och black. Jag blev ruggigt impad redan av den finfina EP bandet släppte 2015, "The Insurrection" och när bandet sen drämde i med kraft med fullängdaren "Age Of The Fanatics" så var det bara att kapitulera. Jag uppskattar också bandets lyriska teman med sociala inslag och anti-religion som bandet med emfas har hamrat in i nästan samtliga intervjuer jag läst/sett med bandet. Att gå från bra och lovande till nästa nivå är svårt, men GUTTER INSTINCT har sannerligen sett till att göra grundjobbet på ett väldigt imponerande sätt.

Vi växlar spår helt och hållet från brutal döds/black till SINS IN VAIN gotiska metal. Det här bandet har beröringspunkter med CHINE då tidigare sångaren i CHINE, Fredrik Andersson, lirade bas i en upplaga av SINS IN VAIN. Dessutom gjorde Susanne omslaget till bandet hittills enda skiva "Enemy Within". Jag skriver hittills då jag förra veckan fick reda på att bandet nu är satt i aktivt läge igen och vi kan vänta oss två singlar i framtiden. I samband med att jag fick reda på detta blev jag sugen på att lyssna på "Enemy Within" igen, något som jag inte gjort på bra många år. Och jösses vad jag trillade dit! Jag tyckte skivan var bra när den kom, men den har faktiskt vuxit ett eller två snäpp sedan dess. Avslutande trion av Catharsis, Remission och Bid Farewell är så vansinnigt bra!

Ett av världens hårdast arbetande band är SOILWORK. Lika hårt har bandet tvingats säga hej då till en fruktansvärt lång räcka musiker. Men bandet har alltid arbetat vidare, och de har oftast gjort det med väldigt bra skivor. I veckans lista har jag valt att ta med dubbelskivan "The Living Infinite" som jag ställde mig väldigt tvivlande till när nyheten om skivans längd kom. Men som bandet tillrättavisade mig - när det sker på ett dylikt vis så har jag alls inget emot detta - och det dukas upp till en veritabel buffé av knallbra låtar.

Bonus: AGRETATOR som innehöll 3 medlemmar som senare gick vidare till att bilda DARKANE: Peter Wildoer på trummor, Christofer Malmström på gitarr och Jörgen Löfberg på bas. AGRETATORs supertekniska och väldigt DEATH-liknande döds är något jag aldrig kommer tröttna på.

/Martin

Fredagslistan 2017, vecka 12: Helsingborg!

Fredagslistan 2016, vecka 24: Rimligt hårt

Gott folk!

Efter förra veckans väldigt snälla lista så har ni helt rätt i att gissa att denna vecka blir det betydligt råare och hårdare tongångar. Omväxling förnöjer - det är en inställning som vi alltid har anammat på bloggen. Vi kör!

Tyska DEFEATED SANITY är ett band som vid sidan av spanska WORMED verkligen har satt standarden för teknisk brutal death metal i alla fall i Europa. "Passages Into Deformity" är en skiva som jag rankar som en av de bästa inom denna kompromisslösa subgenre, och det är en skiva som jag återkommer till med oregelbundenhet. Det som DEFEATED SANITY gör väldigt bra är att de är inte är ett band som är rädda för att ta in element som annars saknas i denna typ av musik. Ta till exempel att de ser till att basen faktiskt hörs, och att denna gör annat än att bara kompa. De ser också till att skriva genomarbetade och varierade låtar - något som gör att du som lyssnare faktiskt kommer ihåg låtarna långt efter det att du har lyssnat på skivan. Verblendung är en låt som både har brutaltunga riff, sväng och en fullständigt krossande vokal insats. Tycker du att det är för mycket tuggmotstånd råder jag dig till att inte ge upp efter första lyssningen. Gillar du det du hör är det bara att gratulera. Bandet är på gång med nytt material.

NAILS skiva från 2013, "Abandon All Life" är en lika desperat som vredgad smocka från ett band som mycket väl kan klassas som ett av de argaste på hela planeten. Absolute Control är en lika kort som koncis käftsmäll på strax under minuten. Varje gång jag hör en låt som är så kort och ändå inte känns stressad så blir jag lite imponerad. Här återfinns bandets hetsande driv, och i det närmaste vitriolladdade vokala leverans.

GUTTER INSTINCT från Helsingborg är ett death metalband som väl fyller sin plats på den internationella scenen. Det är ingen slump, eller oförtjänt, att bandet har hamnat på ansedda Prosthetic Records. När jag kollade in bandets EP "The Insurrection" så visste jag att det skulle bli mycket intressant att se hur bandet utvecklades när det kom till fullängdsformat. "Age Of The Fanatics" är en riktigt bra och intressant skiva. Att bandet gillar old school döds som den lät på 1990-talet hindrar inte att de skickligt vidareutvecklar sin musik till att inkludera betydligt yngre element. Fast med bibehållen integritet. Riffen är så vapenfettsfeta att jag baxnar och är en starkt bidragande orsak till att jag verkligen gillar skivan.

 

Har ni följt bloggen ett tag så vet ni att jag är ett fan av WORMED och har varit det sedan förra skivan "Exodromos". Det här är ett band som mainstreammedia aldrig kommer att recensera - på gott och ont. På ont för att WORMED verkligen förtjänar uppmärksamheten och för att folk verkligen behöver utmana öronen mer än vad senaste skivan från VOLBEAT någonsin kommer förmå göra.  På gott då den typ av musik som bandet spelar trivs bäst i underjorden. Senaste skivan "Krighsu" är en vidareutveckling från vad bandet gjort tidigare. Det mesta är uppgraderat. Produktionen är mest noterbar då den är i särklass det bästa bandet har kunnat kosta på sig någonsin. Härligt tjock och organisk - i synnerhet vad gäller trummorna som verkligen låter som just trummor. Fast vill ni kunna uppfatta vad sångaren sjunger så får ni söka er till ett annat band. Inte ens med texthäfte kan jag garantera att ni kommer höra vad som sjungs, haha!

 Italienska rensmästarna i HOUR OF PENANCE brukar föredra att sätta ett högt tempo och sedan, oftast, öka. Föregångsskivorna till "Regicide" led mycket av att bandet bara tycktes ha ett läge - hastigare än det mesta. Jag skriver led av en enda anledning: de flesta av oss som uppskattade bandet hörde att det fanns ytterligare en växel att lägga i för att verkligen komma upp i elitnivå. Och den växeln hittade bandet på "Regicide": spela något långsammare så kommer resten av materialet verkligen till sin rätt. Resurgence Of The Empire som är låtvalet som visar både på bandets träffsäkerhet när det gäller blästrande, men har också ett fullfjädrat helvetiskt sväng, gung och tyngd. Det är helt ljuvligt om ni frågar mig, och resten av skivan är en ren uppvisning av ett band som verkligen förtjänar mer uppmärksamhet.
/Martin

Fredagslistan 2016, vecka 24: Rimligt hårt

Fredagslistan 2015, vecka 21: Nytt material

Godmorgon!

Idag får ni er en lista med nytt material - då pratar vi om skivor som har släppts denna veckan. Vill ni veta mer om vad jag tycker om plattorna så är det värt att surfa in på Werock.nu redan nu då jag har satt tre av skivorna under lupp. 

Vi kör. 

"Invictus" är George Kollias soloskiva. Och här pratar vi verkligen om en soloskiva då den kanske bekante skinnpiskaren i NILE står för samtliga instrumentella insatser, sången, och all musik samt text.

Det är alltid vanskligt med dylika skivor tycker jag, för det är nästan alltid som det är någon detalj som inte håller samma klass som de andra. Trumspelet visste jag ju skulle hålla yttersta världsklass - NILE har aldrig behandlat sina trumslagare med silkesvantar och Kollias har hållt den positionen i över ett decennium. I övrigt då? Ja, helt tokigt är det inte, även om det inte håller samma klass som NILE. Det är det å andra sidan inte mycket som gör. Produktionen är fint organisk, vilket jag uppskattar. Jag gillar när trummor låter som just trummor.

"Pathway" av SECRETS OF THE SKY. SECRETS OF THE SKY är verkligen ett band att hålla koll på om du uppskattar musik som vill mycket och sorterar under svår, tung och mörk musik med några ljusa inslag. Jag själv går verkligen igång mer och mer på sådan här musik - kanske har det med åldern att göra att jag blivit mer tålmodig. Eller så är det kanske bara så att bra musik är bra musik.






GUTTER INSTINCT. Lägg det namnet på minnet. Helsingborgsbandet levererar grymt köttig och oerhört elitartad dödsmetall på EP:n "The Insurrection". Detta är dödsmetall när den är som bäst: skitig, ond, argsint och med en produktion som sätter tarmarna i gungning. Att bandet dessutom nyligen har satt bläck på ett kontrakt med ansedda Prosthetic och har förekommit i diverse press gör att jag både tror och hoppas att bandet når en stor publik. Just nu har jag svårt att få nog av bandets musik, och "The Insurrection" gör att jag verkligen ser fram emot den fullängdare som bandet står i begrepp att spela in.



Att FAITH NO MORE har släppt nytt material är ingen liten sak om ni frågar mig. Jag har lyssnat på bandet sedan jag skaffade "Introduce Yourself" på vinyl 1988. Jag har lyssnat, likt många, på "Angel Dust" från 1992 ett skadligt antal gånger. Jag är väldigt övertygad om att det fortfarande finns ett behov av dylik väldigt eklektisk musik för att utmana oss lyssnare. Desto mer glädjande att FAITH NO MORE på "Sol Invictus" känns lika gränslösa, relevanta och intressanta som de gjorde under 1900-talet.






Jag avslutar listan med lite österrikisk black metal och musik från GROTESKHs andra album "Code: End". Inte det mest nydanande vi kommer få höra i år, men icke desto mindre en rasande trevlig skiva som innehåller låten Mystery Orbs, en minst sagt baskaggekåt liten pärla till låt. att bandet gör en fin fade in tycker jag förtjänar lite extra beröm. Jag ber er dessutom lägga lite extra märke till den fina low-endproduktionen.Så där ska det låta - i alla fall i mina öron.

Det var allt gott folk - nästa vecka, om allt funkar som det ska - återvänder Susanne med en, vad hon själv har sagt, djävligt göttig lista. Ta betäckning med andra ord!

/Martin

Fredagslistan 2015, vecka 21: Nytt material

Fredagslistan 2013, vecka 6: Gästlistare - Hannes från GUTTER INSTINCT

Ohoy seglarvänner! 
Dags återigen för succékonceptet Gästlistaren och denna fredag har turen kommit till en av mina vänner, den oefterhärmlige Hannes ”AntichristWarKommando” Hellman från dödsmetall-/grindcorebandet GUTTER INSTINCT. Som jag för övrigt rekommenderar att ni kollar upp å det snaraste om ni ej redan har gjort så.

Nu, mina vänner, blir det allvar på riktigt. Vi kliver ned i underjorden med farbror Hannes för att ta en titt på den riktigt mörka och kompromisslösa svartmetallen. Ni som känner er ängsliga kan passa på att hålla någon vuxen hårt i handen för nu blir det åka av!  

Djävulskt Ohelig Och Äkta Svartmetall Från Helvetet
av Hannes ”AntichristWarKommando” Hellman från Gutter Instinct

Metal ska vara hård. Metal ska kännas. Egentligen hade det räckt gott och väl med de två meningarna, men jag får väl göra ett halvhjärtat försök att utveckla detta. Jag vet inte hur det är för andra människor, men personligen lyssnar jag uteslutande på Metal som är just hård. Vill jag lyssna på musik som inte är hård så lyssnar jag på något helt annat än Metal. 

För mig handlar hela Metal-genren just om att spränga gränser för vad som av allmänheten uppfattas som hård musik, vilket ju ständigt förändras. Detta är och har alltid varit genrens syfte enligt min mening. Jag spelar själv gitarr i ett Metalband och för mig och övriga bandmedlemmar skulle det vara helt otänkbart att inte spela så snabb och brutal musik som vi bara kan. Varför i helvete skulle vi göra det? Metal handlar om hårdhet, brutalitet, aggression och kompromisslöshet och ska fungera som en motpol till den ytliga och naiva populärmusiken. Det handlar om den mörka sidan av livet. Äkta känslor, inget skitsnack.

Eftersom jag tillskriver mig själv denna väldigt smala men för mig nödvändiga syn på vad riktig Metal är och bör vara, så förstår ni säkert också att jag är väldigt kritiskt inställd till Metalband som väljer att blanda in element som keyboards, rensång och melodiska gitarrsolon i sin musik. Det är med andra ord det som brukar benämnas ”extrem” Metal som min fredagslista uteslutande kommer att handla om. Närmare bestämt extrem Black Metal. För mig är nämligen det rent musikaliska faktiskt mindre viktigt än själva äktheten, känslan, råkraften och atmosfären i musiken och därför passar denna Metal-genre mig som handen i handsken. Kanske är det min långa kärlek till Noise- och Industrimusik som gjort mig helt immun mot så kallad ”dålig produktion”, vem vet? För mig har i många fall åsikter som ”det där är ju bara oljud”, ”alldeles för skitig ljudbild” eller ”man hör ju inte vad han sjunger” snarare blivit en slags äkthetsgaranti som gör mig ivrig att lyssna. 

Alltså, ni som gillar smörja såsom Power Metal, melodisk Death Metal eller Metalcore behöver egentligen inte lyssna för det här är definitivt ingenting för er. Det här är riktig Metal, skapad av musiker som fattat vad det hela handlar om. Tilläggas bör väl att det varit en utmaning för mig att få ihop en så här pass stabil lista med tanke på att utbudet av verkligt hård Metal på Spotify är minst sagt begränsat, men jag gjorde mitt bästa och lyckades till slut ändå få med många av de band och låtar som jag bestämt mig för att jag ville ha med. Hade jag kunnat så hade jag dock gärna haft med låtar av de kanadensiska banden Antediluvian och Revenge, spanska Teitanblood samt finska Ride For Revenge. 

Nåväl, eftersom den här texten troligtvis redan börjar bli en aning långdragen så väljer jag faktiskt att inte nämna någonting alls om banden eller låtarna på listan utan låter musiken tala för sig själv. För alla er som direkt känner att ”det här är ju bara oljud” så kan jag åtminstone berätta att andra halvan av listan består av inte fullt så brutala och kompromisslösa låtar som den första halvan. Lyssna och dö vetja!

Fredagslistan 2013, vecka 6: Gästlistare - Hannes från GUTTER INSTINCT