Dagens lista är tänkt att på ett förtjänstfullt sätt gunga in er i skön fredagsstämning. Res er upp från arbetsstolar och soffhörn, stretcha och tänj på slumpmässigt utvalda kroppsdelar och inta lämplig position för nu blir det sväng och smådans till följande:
ORANSSI PAZUZU får den äran att inleda. Pazuzu är namnet på en demon från Babylonien och oranssi är finska för orange. Vi har alltså att göra med ett demoniskt sväng redan från start! "Valonielu" är den tredje fullängdaren från bandet och här återfinns bland annat Tyhjä Temppeli. Det är en rakt av fantastisk låt med psykadeliska ansatser, helvetiskt gung och melodislingor som för evigt etsar sig fast i hjärnans vindlingar. Väsig svartmetallsång som grädden på moset.
Level up i ös och röj-faktor nu och bandet med det piffiga namnet GOATWHORE. Jag har valt låten Mankind Will Have No Mercy men hela plattan vid namn "Vengeful Ascension" är lika bra. Detta är obligatorisk lyssning för alla som har någon sorts kärlek i sitt hjärta för bra döds/black.
Det är ett välgjort hantverk låtmässigt men det jag tycker sticker ut mest i Mankind Will Have No Mercy är sånginsatsen. Här snackar vi growl som uttrycker en nihilism av sorten "Hörrödu, mänskligheten, vänligen packa ihop dina pinaler och utgå." Guldstjärna i kanten!
BEASTMAKER kvalar in på tredje plats med låten Evil One. Med detta alster drar vi ner tempot några pinnhål och lyssnar till genren Doom Så Det Heter Duga. Knarksläpig sång, fläskiga riff och ett mastigt ljudlandskap som ger känslan av att en liten ondska lurar i närheten.
Addera till den ekvationen garagesmutsighet och en doft av ALICE IN CHAINS. Lyssna sedan och försök att inte bara älska BEASTMAKER, det är i princip omöjligt vill jag hävda.
Sedan händer något som näst intill aldrig händer, metallbibliotekarie Johansson fastnar för ett alster inom genren power metal. Herreminje! Kors i taket! Ta i trä! Sju varv baklänges runt en brunn, etc. Bandet från Vancouver som lystrar till namnet UNLEASH THE ARCHERS lät fasligt bekanta när jag spårade upp dem och jag är nästan helt hundra på att det är Martin som först nämnt dessa pärlor för mig. Jag tackar och bockar och lyfter min hatt för tipset!
The Matriarch är en låt som dels har en mycket strålande titel och dels är det svängigaste jag hört på mycket länge. Power metal som känns gedigen, angelägen och otramsig, jag trodde aldrig denna dag skulle komma. Kanada kan!
Som avslutning - en riktig stänkare! ARCHSPIRE är ett band som förekommit tidigare i bloggen och som spelar brallorna av vem som helst inom teknisk döds. Involutary Doppelgänger (Dubbelgång med tvång!) är ett svinhårt smakprov på kommande skivan "Relentless Mutation" som släpps 22/9 på Season of Mist. Det går väldigt väldigt fort men i och med att ljudet är såpass rent och snyggt hörs exakt varenda liten detalj i låten men det blir för den sakens skull inte tråkigt och kliniskt utan bara ruskigt bra. Löjligt bra rent av. Tårna rullar ihop sig av förtjusning, så bra är det faktiskt!
Lyssna och njut, paddla med fötterna och pricka in september i kalendern.
Kanada - ett land som lever litegrand i skuggan från sin stora granne i söder. Kanada har enligt Metal Archives hela 1, 354 aktiva metalband. Därför tänkte vi att vi skulle avhandla några av dem i veckans lista. Att landet har en region som heter Saskatchewan skadar ju inte heller. Jag sökte faktiskt jobb i den regionen en gång. Biblioteket i Macklin, Saskatchewan, sökte nämligen bibliotekarie. Jag vet inte vad som for i mig, men jag sökte tjänsten på huvudbiblioteket. Värt att veta om Macklin: staden har ca 1500 invånare, och är hemvist för de årliga världsmästerskapen i Bunnock.
Det ni.
Jag fick, som ni säkert har räknat ut, inte tjänsten. Frågan är om jag hade trivts, haha!
Något som däremot är mycket lätt att trivas med är landets musikscen. Susanne och jag bjuder denna vecka på 18 låtar från band som härstammar från Kanada.
Så, jag tänkte att vi öppnar med lite teknisk döds och ARCHSPIRE från Vancouver. Bandet har endast en skiva på sitt samvete, 2011 års "All Shall Align". Prima tekniskt dödsmeck om ni frågar mig, och jag väntar ivrigt på att bandet ska släppa nytt. Ghosts Of Silent Tongue är låtvalet.
BARRA ZUL lirar enligt egen utsago melodisk skräckgrind. Ganska bra beskrivning, för även om tyngdpunkten ligger på rent råröj och rikligt med pig-squeals i de vokala övningarna så bjuder grabbarna från Halifax, Nova Scotia, på en hel del nyanser i sin musik. Från 2012 års "In Darkness We Wait" har jag valt The Lament Configuration.
THE AGONIST - ett relativt välkänt gäng från Montreal. Jag har länge propagerat för det bandets förträfflighet. Värt att kolla in är bandets andra skiva "Lullabies For The Dormant Mind". Förra året kom "Prisoners" en även den en bra skiva. Framför allt imponeras jag av Alissa White-Gluz vokala spännvidd. Kör på med lite metalcore och OBEY THE BRAVE från Montreal/Ottawa. Ett helt ok band faktiskt, även om jag nog inte skulle räkna med att bandets musik peakar på originalitetsskalan, haha! Live And Learn är ju inte heller den mest nyskapande av titlar eller hur? Nä, precis.
UNEXPECT är ett band från, rätt gissat, Montreal. Faktum är att den staden har en mycket intressant musikscen, bara så ni vet. UNEXPECT lirar mycket skruvad musik. Basen är i metal, men bandet experimenterar gärna med en del annat. In Velvet Coffins We Slept ger förutom de obligatoriska vampyrvibbarna, också en låt som spänner över grottröj till mer finstämda partier. Intressant.
BENEATH THE MASSACRE och The Hunt. Det här är ganska kul - både jag och Susanne hade valt den låten från det, rätt gissat, montrealbaserade bandet. Helt oberoende av varandra. Säger en del, haha! Här är det bröt som gäller, och jag gillar det mycket kan jag säga.
Regina är Saskatchewans kulturella och kommersiella centrum om man ska tro Wikipedia. Därifrån kommer finfina INTO ETERNITY. Jag har valt min absoluta favoritlåt av bandet, Severe Emotional Distress, från skivan "The Scattering Of Ashes". Jag har skivan i fysisk form också. Ja, du glade - de här grabbarna kan lira. Det tror jag ni kommer märka rätt fort, haha!
FUCK THE FACTS från Quebec är en mycket intressant experimentell grindcoreorkester. Jag uppmanar er verkligen att följa bandets framfart då de sannerligen är något extra. Lifeless från "Die Miserable" är en första klassens låt kan jag säga.
Pickering, Ontario är hem för 88,721 personer, däribland medlemmarna i brutala deathcoreensemblen I, THE DESTROYER. Bandet har inte släppt någon fullängdare, men två EP:s har detta unga band hunnit med. Från "Spectres" har jag valt Armageddon.
- Paus -
Sen kommer de - CRYPTOPSY, likt en montrealsk rivningskula. Bara att gratulera Susanne till valet av låt i Two-Pound Torch. Du glade vilket härligt ös! SOULSCAR kommer från Vancouver och har hunnit med att släppa tre fullängdare. Jag har missat dem helt, men det är kanske inte så konstigt då melodisk dödsmetall ju har exploderat sedan mitten av 2000-talet. Det låter inte helt oävet får jag säga, även i fall jag stör mig storligen på ett visst gitarrljud i låten The Hurt Plains.
BEYOND CREATION är det ojämförligast med intressanta band som har kommit ut från Kanada på senare år. Jag har ju tjatat mig hes om bandets förträfflighet och måhända att ni tycker att jag har frestat nog på ert tålamod när det gäller att propagera för bandet från, rätt gissat, Montreal. Men vet ni, det skiter jag i då 2011 års "The Aura" är ett av de tajtaste och mest välkomponerade album som har släppts. Susanne hade kunnat välja i princip vilken låt som helst från skivan, nu blev det No Request For The Corrupted som bör får er att yra runt i yster ringdans.
Sen, banne mig, plockar Susanne fram AETERNAM och den stora episkheten. Detta är inte alls dumt mina vänner, det måste jag säga. En musikalisk mustighet som får i alla fall mig att förnöjt stampa takten med ena foten i alla fall. Från skiva nummer två från bandet som är bördigt från Quebec City, "Moongod" har Susanne valt titellåten.
QUO VADIS är ett band vars namn jag kommer att lägga på minnet då deras Silence Calls The Storm fick mig att haja till. Riktigt bra från bandet som härstammar från Amos/Abitibi som ligger i Quebec.
KATAKLYSM känner nog en hel del av er till. De har ju turnerat rätt rejält de senaste åren. Jag har sett bandet minst en gång och tyckte att det var ok. Melodisk döds som inte behöver skämmas för sig får ni i Prevail. Och rätt gissat, bandet är från Montreal.
Devin Townsend. Ja, precis. Jag behöver väl inte säga så mycket mer än att det blir skruvat och riktigt tramsigt roligt när denne ystre galning stämmer upp till ringdans som ledare i STRAPPING YOUNG LAD i Detox? Trodde inte det heller. Vancouver var hemvisten för bandet som numera är splittrat.
Susanne dribblar vidare med IMMERSED från Ottawa. Teknisk döds, jo jag tackar. Det är trevligt under hela 4:13 som In The Ire Of Creation varar.
Susanne avslutar hela listan med något så speciellt som melodisk musik. Svårt beroendeframkallande kan jag lova. Jag har lyssnat mer än vad som är bra på BOREALIS från Organgeville i Ontario. Det är snyggt av bara fan kan jag säga i Words I Failed To Say.
(Ja, jag vet att det snart är lunchdags för de flesta av oss men jag vill inte ta udden av den där klämkäcka tonen som jag vet att ni älskar. Därav.)
November kliver på med raska steg och innan man vet ordet av står årets sista månad och knackar på dörren. Martin har uppmärksammat detta genom att börja beta av årsbästanomineringarna här på bloggen. Själv är jag mentalt kvar någonstans i början av oktober men med en gnagande känsla av att jag missat något och Alex inväntar förmodligen December i en mysig filt av DEEP PURPLE-nostalgi (och med all rätt efter Kee Marcello-incidenten). Dock har vi en sista skälvande fredagslista att leverera innan vi kliver in i de sista veckorna av 2011 och den lyder som följer.
Inledningsvis Martin går ut ganska lugnt med IN FLAMES, fortsätter med ARCHSPIRE (som är helt nya för min del) och kör på ett mer tekniskt och varierat mangel (inte oävet) och avslutar stilenligt med TOXIC HOLOCAUST och det korta men kärnfulla spåret You Suffer But Why Is It My Problem av fina bandet WORMROT som landar på hela 0:04! (Det går undan med andra ord.) Kul att se VOLTURYON i listan igen men IN FLAMES-tåget har jag aldrig hakat på. Call me crazy och håna mig för evigt men så är det. När jag såg dem i Borlänge för ett antal år sedan på Peace & Love så ansträngde jag mig faktiskt för att förstå vad The Fuzz was all about. (Jo, jag gör sådant ibland, anstränger mig vill säga.) Men de grävde sig inte in i hjärtat och poletten trillade inte ned. Så kan det vara. Stilpoäng för att mangelfanan hålls högt dock.
The Inbetween Vi går vidare till Alex del i det hela som befinner sig på plats 6-10 i listan. Den mannen har sett fler livespelningar än någon annan jag känner och ibland undrar jag lite hur det egentligen går till. (Hur har karln hunnit med allt? Äger han en teleporteringsapparat? En tidsmaskin? Både och?) Det hela är något av ett mysterium för mig men none the less ett imponerande sådant. Temat för Alex lista är "Bra förband jag sett live", vilket i undertecknads tappning hade blivit "Band jag aldrig någonsin sett live": THE ALMIGHTY, VICIOUS RUMORS, PRIDE & GLORY och lite annat. Sistnämda bandets sångare kändes bekant och efter en snabb googling visade det sig mycket riktigt vara Zakk Wylde som står för det kalaset. Jag kan uppskatta den här typen av släpig sydstatsrock mellan varven, tro det eller ej. ASIA som ligger sist fick mig att tänka på filmen Karate Kid. Jag vet inte om det är bra eller dåligt...
La grande finale Från att ha vistats en sväng i det glada åttiotalets paradvåning styr vi nu stegen mot eländets källarvalv igen. PALE CHALICE bryter av ganska friskt mot ASIA och den uppmärksamme fredagslistelyssnaren ser (men kanske mest hör) att black metal-traditionen upprätthålls även den här veckan från mitt håll. Det såsar till sig i mitten med BLASPHERIANs grottiga och långsamma ljudbild men klarnar mot slutet med lite gammal hederlig dödsmetall á la DISMEMBER (som jag för övrigt kommer att redogöra för lite längre under veckan som kommer. Ja, alltså inte så mycket för bandet i sig som min förkärlek till det) och hela alltet slutar i norsk thrash signerad NEKROMANTHEON.
Men nu: mindre snack och mer verkstad, dags för länken till listan och med den önskningar om en lyckad helg.
Jag hade kunnat skriva "Supporta Scenen: DECAPITATED" lika gärna, då de tekniska dödsmästarna från Polen är huvudanledningen till att jag kommer bege mig till The Rock i Köpenhamn imorgon. Ända sedan jag hörde bandet på "Winds Of Creation" för ca 5 år sedan (tror jag, minnet sviker mig) har jag verkligen sett fram emot att få se bandet live. En grym trafikolycka i Ryssland då trummisen Vitek dog och sångaren Covan som resultat av kraschen hamnade i koma gjorde att jag förutom att konstatera att tillvaron kan vara grym, gav upp hoppet om att överhuvudtaget få höra något nytt material från bandet, än mindre få se bandet live.
Därför blev jag oerhört glad när gitarristen Vogg beslutade sig för att återuppliva bandet och släppa nytt material som såg dagens ljus i form av "Carnival Is Forever" 2011. Nu är det alltså dags: DECAPITATED tar med sig FLESHGOD APOCALYPSE, ABORTED (även de ska bli kul att se), CYANIDE SERENITY och ARCHSPIRE och dukar upp en rensfest som lär heta duga.
Biljettpriset gör verkligen inte ont: 120 danska kronor för hela kitet. Enda nackdelen egentligen är att det är för många band på en kväll, men det är ett lyxproblem egentligen.
Alltså,
Vad: DECAPITATED, ABORTED, FLESHGOD APOCALYPSE, CYANIDE SERENITY, ARCHSPIRE. Rensfest! Var: The Rock, Köpenhamn När: 22/11 18.00 Pris: 120 DKK
Novembers grådaskiga filt av dysterhet och olust inför att stiga upp på morgonen har svept in med kraft över Helsingborg idag. Därför har vi en i det närmaste perfekt uppbyggd lista idag, både som förstärkare av sagda sinnestämning och som ett uppsträckt långfinger mot den.
Alex inleder med en låt av Glenn Hughes som har ett av de finaste virveltrumljud jag hört på bra länge - och mannen kan ju sjunga bättre än de flesta. En bra inledning helt enkelt. Sen blir jag ju bara så glad att se LAMB OF GOD på listan - Hit The Wall är inte bandets bästa låt, men finfin ändå. Enda invändningen jag har är avslutande låten på Alex del av listan från gamla krigarna i VENOM. Kan tyckas märkligt då det bandet borde vara nåt som jag skulle kunna gilla, men jag har aldrig förstått det bandets storhet. Förklara gärna då jag är genuint intresserad. Var var jag?
Jo! Min egen del av listan börjar kanske, tycker många, aningen mesig med La Villa Strangiato av RUSH från senaste liveplattan "Time Machine - Live In Cleveland". 2 timmar lång, och med hela "Moving Pictures" är den en ren fröjd att lyssna på. Som jämförelse är OPETHs nuvarande setlist 1 timme lång. Mesigt.
Det är inte fortsättningen - DECAPITATED, FLESHGOD APOCALYPSE och ARCHSPIRE bjuder upp till tekniskt pisk i den högre skolan. Om jag är pepp inför konserten på The Rock nästa tisdag? Är Kee Marcellos bok totalt överflödig? Precis. Sen för att avrunda - MOLOKEN. Jävlar vad bra det är.
Avslutande del av listan står Susanne för. Alltid lika spännande att se vad hon har lyssnat på - oftast har jag ingen aning om vad det är för grejer bara genom att kolla på bandens namn - fast jävlar i min låda, idag kände jag inte bara igen ett av banden, jag har dessutom recenserat skivan "Mammal" av ALTAR OF PLAGUES för ett tag sen. Och den plattan är milt sagt ambitiös. Det är rätt mycket vemod på Susannes del får jag säga - gött med lite avslutande två-taktsmos av CHASTISEMENT och VOLTURYON så att man inte går under helt.
Som avslutning - en riktig stänkare! ARCHSPIRE är ett band som förekommit tidigare i bloggen och som spelar brallorna av vem som helst inom teknisk döds. Involutary Doppelgänger (Dubbelgång med tvång!) är ett svinhårt smakprov på kommande skivan "Relentless Mutation" som släpps 22/9 på Season of Mist. Det går väldigt väldigt fort men i och med att ljudet är såpass rent och snyggt hörs exakt varenda liten detalj i låten men det blir för den sakens skull inte tråkigt och kliniskt utan bara ruskigt bra. Löjligt bra rent av. Tårna rullar ihop sig av förtjusning, så bra är det faktiskt!