Härom veckan var jag på vippen att tipsa er om en bortglömd... jag vet inte om jag skulle säga pärla men någon form av naturmaterial då. Det var mycket folkmusikvibbar och bland annat en panflöjt inblandad i det hela och både jag och Martin ömsom jublade och ömsom skämdes när vi lyssnade på alstret, men det är en helt annan historia! Kanske dyker den upp framöver och kanske gör den det inte.
Skivan jag däremot tänker lyfta fram idag är finska bandet MOONSORROWs "Jumalten Aika" (vilket betyder ungefär gudarnas tidsålder, inte alls julmalt alika som man skulle kunna tro). MOONSORROW har en logga som ser ut att komma från Visby medeltidsmarknad, har hållit på sedan år 1995 och tog sitt namn som hyllning till CELTIC FROST-låten Sorrows of the Moon.
Det här bandet har också en grej för folkmusik, milt uttryckt, och det i sig kan bli en smula enahanda som vi alla vet. Jag är alls inget fan av vikingmetal så jag var aningen skeptisk till att ta mig an ett sånt här projekt - de slog i underläge. Dock är detta kraftstycke till album så fullt av black metal-desperation och grandiositet att det funkar! Jag kapitulerar helt och hållet. Till och med mungigan, detta smått tvivelaktiga instrument, gör sitt jobb och fyller en funktion i titelspåret. Det ni! Det här är som att ge sig ut på en episk resa från Mattisborgen och in i självaste Mordor med apokalypsens fyra ryttare i släptåg. Jag tar tillbaka en hel del ont jag sagt om folkmetal genom åren och drar på mig höftskynket för nu jädrar i min lilla låda vankas det lägereld och knypplade ringbrynjor!
Vi upptäckte en lika alarmerande som förvånande sak när jag och Susanne satt och spånade teman till fredagslistan: vi har inte kört Finland som tema! Detta missförhållande måste såklart rättas till då grannlandet i öster minsann inte är ett land som det kommer dåliga band ifrån. Eller, klart det gör det, men dessa väljer vi såklart att inte fokusera på. Ni kommer således inte hitta låtar av LORDI eller NIGHTWISH i veckans lista. Inte heller kommer ni återfinna band som ROTTEN SOUND, BARREN EARTH eller GHOST BRIGADE då vi verkligen har vevat dessa akter flera varv på flera listor och är band vars förträfflighet ni borde känna till vid det här laget, haha!
Söker man på eminenta Metal Archives så kan Finland skryta med 1630 aktiva band. Gott om bra musik att välja på med andra ord, och lite av ett lyxproblem då väldigt många band är riktigt bra.
PRESSURE POINTS är ett progressivt death metalband som jag upptäckte av en slump. Det blir lätt så när det ska till tematiska listor. Detta är riktigt maffig och mäktig musik. Detta bands musik kommer det att lyssnas mer på, det kan jag lova. Det svänger och blastas om vartannat på ett sätt som jag gillar. Självklart rymmer bandets musik olika taktarter, och både growl och rensång. Allt exekverat med samma självklara lätthet. Det behöver ni bara lyssna på Atonement från "Remorses To Remember" för att inse.
OMNIUM GATHERUM är ett band som verkligen tar fasta på det vemodiga stråket i finsk metal. Detta är inte helt ovanligt, det visste ni kanske redan, men lyssna bara på det frambölande strängarbetet i Luoto från senaste skivan "Beyond" och försök att stå emot denna ljuva smekning mot trumhinnorna.
Var det nån som hajade till nu? Kan tänka mig det. CHILDREN OF BODOM är med uteslutande av nostalgiska skäl. Fler än två låtar i följd av detta band blir lätt för mycket, men jag har trevliga minnen till den låt som jag valt till listan - Bodom Beach Terror - så pass trevliga att jag är beredd att ha överseende med den mer än lovligt irriterande keyboarden i låten. Det har alltid varit bandets akilleshäl om ni frågar mig. Polaren Henke Nygren kommer inte att hålla med mig, men drar sig säkert till minnes min glada reaktion på det fina trumfillet vid 0:49.
Ett fantastiskt band är SONS OF AEON. De har endast en skiva i bagaget, den självbetitlade debuten från i år. Och den är bra. Jag menar verkligen bra. Jag hade kunnat välja vilken låt som helst från skivan. Nu blev det Weakness som inte bara har ett brutalt sväng och ett svärtat stråk som jag gillar. Den har också en elitartad sånginsats från Tony Kaikkonen som bör bräcka er.
Efter en sådan härligt nedstämd låt kan det väl passa med lite partymetal i form av BATTLE BEAST. Det låter precis så tjo och tjimmigt som jag trodde inget finskt band kunde prestera. Gosse vad jag bedrog mig där, haha! Gillar man ACCEPT så kommer man gå igång på detta gäng. Öppningstjutet kommer få Alex Bergdahl att tjoa till i glädje - det är jag helt övertygad om, haha! Armaggedon Clan heter låten som är som gjord att åka bil till. Fort då.
Listat som ett tekniskt dödsmetallband överraskar DE LIRIUM'S ORDER med inte bara en fin och mustig produktion, glödande gitarrspel, och snabba kaggar - de visar också på ypperligt melodiskt och grooveartat kunnande som imponerar på mig. Detta gäng från Kuopio har tre fullängdare bakom sig - "Veniversum" kom 2012 och från denna har jag valt Maximum Sentence som är en rent för jävla bra låt.
TRACEDAWN är ett band som räknar sig till den melodiska dödsmetallen. Jag får vibbar till FAITHFUL DARKNESS får jag säga. Och det låter faktiskt riktigt trevligt om detta gäng, även om det nog inte är ett band som kommer gå till historien som ett stort band.
Smaklöshetens främsta förkämpar tänkte jag när jag hittade INFERIA. Med textteman som death, gore, sex och porn kanske det är tur att man inte hör vad som sjungs. För här handlar det om rens och brötsång. Och som sådan funkar det finfint om man är sugen på lite yster ringdans. 1:10 långa Felch från tveksamt betitlade och (kanske?) åt Monty Python nickande "No Sperm Shall Be Spared" är lika kort som den är intensiv.
NERVE END är ett band som är trevligt att lyssna på. Varken mer eller mindre.
Nu ska det liras orgel. Och det ska liras i moll. Nerven skall kopplas på för nu skall det skaldas om att tillvaron är jobbig. Och det görs såklart på ett sätt som berör när vi bjuder på HANGING GARDEN och Sleep Of Ages en låt lika tung som härligt vemodig.
- Pausfilm -
Sådärja, fick vi in lite RAMIN KUNTOPOLKU - ett av grindcorevärldens mest underskattade band också!
Susanne öppnar starkt. Kolla in den loggan. Man bara vet att nu jävlar blir det krångligt bröt redan innan musiken börjar. DEMILICH är ett numera nedlagt band. Jag kan tycka det är synd, för bakom den knallhårda ytan i en låt som When The Sun Drank The Weight Of Water hittar vi ett band som kunde skriva musik som både utmanar och stryker medhårs. Det får bli att lyssna mer på detta gäng för min del.
Tjoho! Jajemänsan om Susanne inte fortsätter med mörkt kaotiska ADRAMELECH. Här är det så nedstämt att gomseglet börjar vibrera. Detta är musik som delvis ställer krav på lyssnaren, även om det stundtals i Heroes In Godly Blaze liras svängigt med en pondus som imponerar.
Brutalköttig death metal bjuder DEMIGOD på. Du glade om inte denna inledande trio låtar på ett mer än lovligt sätt knäcker det mesta. As I Behold I Despise är en låt från detta gängs debutalbum från 1992 - "Slumber Of Sullen Eyes" och låter precis som bra death metal lät under denna tid.
Om ni undrade om vi inte skulle ta med INSOMNIUM så kan ni sluta undra nu. Klart vi gör det. Detta band är ett verkligt bra band som har vett att skriva bra musik. Att de dessutom har humor gör ju inte saken sämre. Drawn To Black låter likt mycket av bandets musik tokbra. Det är vemodiga slingor, fin growlsång och mustig produktion för hela slanten.
CONVULSE kommer från Nokia. De lirar synnerligen köttig death metal och verkar ha haft ett långt uppehåll från dess att andra fullängdaren "Reflections" gavs ut 1994 fram tills i år då de släppte EP:n "Inner Evil". Jag vet att Susanne genuint uppskattar dylik death metal och kan tänka mig att hon blev lite till sig när hon lyssnade på World Without God.
AJATTARA var fram tills denna listas sammanställande ett fullständigt obekant band. Själva bandnamnet är taget från den onda skogsande Ajattara i finsk mytologi som enligt Wikipedia "[är en] evil female spirit that manifests as a snake or dragon. Ajatar is said to be the mother of the devil. She spreads disease and pestilence, any that look at her become ill, and she suckles serpents. Jahapp, då vet man vad som väntar, eller hur? Japp, atmosfärisk black metal.
Nu snackar vi! MORS PRINCIPIUM ESTs senaste platta "...And Death Said Live" från förra året är en platta som jag önskar att jag upptäckte då. För jävlar vad bra den är. Jag är verkligen glad att Susanne tog med en låt från detta gedigna och till fullo värda vår uppmärksamhet melodiska dödsmetallband.
Lite högstämd och fin musik från BEFORE THE DAWN. Det finns ju en hel hög band i samma fora i Finland och resten av världen för den delen. Vad jag tycker är att sångaren Tuomas Saukkonen har ett growl som sannerligen inte går av för hackor. Han var för övrigt involverad i en hel drös band som han promt tog död på i januari 2013 då han startade ett nytt band vid namn WOLFHEART. Återstår att se om musiken är lika lökig som bandets namn, haha!
Ännu mer gotisk episkhet. Inte alls förvånande då Susanne ju har ett förflutet som gothare. Jag köper inte TRROES OF DAWNs musik fullt ut faktiskt. Men det är ju bara jag.
Ytterligare ett av Tuomas Saukkonens gamla band. Kvinnlig rensång - check. Molltonart - check. Dystert utav fan - check. Pretentiös högstämdhet - check.
/Martin
Förresten - tänkte ni på att vi lika gärna hade kunnat döpa denna listan till "80% bandloggor av typ vit text mot svart bakgrund", haha?!
Veckans vackraste dag är här igen! Fredag och tillika fredagslista. Vi tar igen oss efter utflykten till Tyskland i förra veckan och klipper till med en helt vanlig otematisk lista idag. Jag inleder med en för mig alldeles ny bekantskap som lystrar till namnet GOROD. Dessa franska filurer spelar en sorts teknisk dödsmetall med klart godkänt sväng. Låten The Axe of God inleder således och jag kommer på mig själv med att faktiskt uppskatta den lugna passagen med gitarrsolon och what not. Sådant händer inte alltför ofta på de här breddgraderna ska tilläggas. Nästa band till rakning är ASPHYX och en låt från albumet "Death... the Brutal Way". Det nya alstret "Deathhammer" som i skrivande stund inte existerar på Spotify är ännu ett par snäpp bättre och därför blir det obligatoriskt besök på youtubeklippet här nedanför. Att inleda med frasen: "This is true death metal, you bastards!" ger ju också klara charmpoäng i min bok!
Vi vandrar vidare i floran av band som börjar på bokstaven A med ARSIS och ANOREXIA NERVOSA. Belgisk black (den onda kusinen till Belgian Blue?) och norsk thrash följer i form av ENTHRONED och NEKROMANTHEON. Sedan lugnar vi ned oss några hekto med DÅÅTH och ett kanske otippat inslag i min del av listan: stonergungiga ORANGE GOBLIN. Överraskande bra trots avsaknad av såväl tvåtakt och growl som häxvrål och blastbeats. Efter detta livsbejakande inslag får vi dyka ned i eländets bottenlösa brunn en sväng för att få lite balans i innerörat. INDIANs The Fate Before Fate gör det jobbet väldigt bra tycker jag. (Kanske är inte ordet fate det jag i första hand förknippar med den här låten dock...)
Mysputtriga ALCEST får den äran att avsluta med vackra och vemodiga Faiseurs De Mondes. Hade min franska varit bättre skulle jag kunnat dechiffrera titeln men nu får jag istället gissa hej vilt och jag sätter en peng på att det handlar om någon form av skogsromantiska utsvävningar. Aternativt alltings förgänglighet. Alternativt livet/döden/dimma/fjärilar. Well, hur som helst är det väldigt fint och ohårt.
Rond två inleds med två SLAYER-dängor från klassiska "Seasons In The Abyss": War Ensemble och Spirit In Black. Kan tänka mig att Martin hade svårt att välja och således drog med båda två. Och varför inte, de är ju sanslöst bra. Något mer som faktiskt är sanslöst bra är BARREN EARTHs nya platta "The Devil's Resolve". Jag hörde den häromdagen och tänkte att spår nr 3 - Vintage Warlords hade kunnat passa in bra i min del av listan.
Tur för er att jag inte tog med den säger jag för nu går Bensch fullständigt batshit crazy och drämmer till med hela skivan i ett enda svep direkt efter SLAYER! Total anarki med andra ord. Ja, med en såpass bra skiva är det bara att gilla läget. Jag misstänker starkt att de här låtarna har gått varma den senaste veckan i det Benschska hemmet, eventuellt till grannarnas fasa och/eller stumma beundran. Om detta kan vi dock bara spekulera.
Nå, vad är grejen med de här finländska BARREN EARTH som är så fantastiskt då, undrar ni. Jo, det ska jag säga. Det handlar alltså om progressiv metal av det bättre slaget och vi kan inledningsvis notera ett visst släktskap med OPETH men (och med risk för att svära i kyrkan nu) det här tycker jag är bra mycket bättre. Här fläskas det oblygt på med diverse olika musikaliska element som kanske inte borde passa ihop vid första anblicken: growl, 70-talssväng, folkmusiktralliga melodislingor, lite doom, lite döds, lite tjusiga riff, några skira ljudmattor á la skogsromantik (se ALCEST) och så en smula ödesdiger gothkyla på det. Resultatet blir ett originellt och mycket bra album som växer med varje genomlyssning. Ja, det är helt enkelt bara att tugga i sig hela det här finska buffébordet på en gång och se nöjd ut!
