It was the best of times, it was the worst of times, it was the age of wisdom, it was the age of foolishness, it was the epoch of belief, it was the epoch of incredulity, it was the season of Light, it was the season of Darkness, it was the spring of hope, it was the winter of despair, we had everything before us [...] - Charles Dickens "A Tale Of Two Cities" Ja, ni får faktiskt stå ut med att jag citerar Charles Dickens, men han är ju så satans bra, och att citatet passar väl in under rådande omständigheter gör ju inte saken sämre. Låt mig förklara. Ju mer jag lyssnar på musik - och jag lyssnar mycket - desto mer blir jag medvetande om att det finns så helvetiskt mycket riktigt bra musik. Och det finns för mycket musik för att någon ska hinna med att ta in all denna rent magiska tonkonst som dagligdags väller över oss. Ett lyxproblem förvisso, i synnerhet om vi betänker att de karaktärer och verkliga människor som befolkade Dickens verk och tidsperiod hade betydligt större och allvarligare problem än det att det fanns för mycket bra musik att dyka ner i. Det finns band som åstadkommer debutskivor som är snäppet bättre än de flesta. Kollar vi bakåt i historien så finns det gott om exempel på band som får till en helt ok skiva att debutera med, men oftast är det några skivor in i karriären som banden i fråga når sina största kreativa höjder. Idag tycker jag, helt ovetenskapligt såklart, att det ställs större krav på både band och författare att de ska vara bättre redan från starten. Och väldigt många klarar faktiskt av denna press och presterar debutverk av enastående kvalitet. Jag tänkte att vi skulle kolla in några av dessa i veckans fredagslista. Vi kör!
Frågar ni mig vilket som är Faluns bästa band så kommer jag alltid att svara IN MOURNING. Det här är ett gäng som vid varje släpp har golvat mig i stort sett totalt. Jag älskar verkligen hur bandet låter så angeläget att känslan av ömsint desperation kryper in under skinnet på mig vid varje lyssning. Efter ett gäng demos så debuterade bandet 2008 med "Shrouded Divine" som släpptes i en väldigt limiterad utgåva på 1000 ex. Jag är så glad, ja tacksam rentav, att skivan finns att ta del av via Spotify för detta är helt otroligt bra musik. Bräddfylld av känsla, talang, storslagenhet och spelmässiga insatser är "Shrouded Divine" en verklig pärla inom den progressiva melodiska dödsmetallen. Har ni inte kollat in skivan (eller bandet) innan så lovar jag er att ni har fina stunder framför er då detta är ett band som håller nivån hög genomgående.
Jag gav ett riktigt högt betyg till ALLEGAEONs senaste skiva "Proponent Of Sentience". Det tekniska men melodiska dödsmetallbandet från Colorado har jag gillat sedan de bildades 2008. Dels gillar jag att bandet har rejält skickliga instrumentalister men som alla verkligt bra band så läggs det väldig möda på att skriva bra låtar som håller för väldigt många lyssningar. Här finns, såklart, gott om rens och hastigt spel, men också ett fint sväng, gung och en tydlig tanke bakom varje låt. Detta skapar en fin känsla av att bandet väldigt skickligt omhändertar lyssnaren.
2013 hade vi med Michiganbördiga KONKEROR i en fredagslista. Då hade "The Abysmal Horizons" varit ute i nästan exakt ett år. Jag och Susanne skrattade faktiskt åt bandets namn. Sen började vi lyssna på skivan och blev riktigt nöjda med hur den fick oss att skärpa till oss och dyrka denna pärla till skiva som fler i våra respektive umgängeskretsar har uttryckt gillande över. Strunta i att omslaget är episkt fult - låtarnas rent sjukliga kaliber väger mer än väl upp för bristande estetiskt omdöme när det gäller omslagskonst. Jag tänker ta till ett slitet uttryck när det gäller "The Abysmal Horizons": All Killer - No Filler. Ja, det är faktiskt så att varenda jävla låt på den här skivan är knäckande bra.
Från Sundsvall kommer ett av världens bästa tekniska dödsmetallband - SOREPTION. Vi har ju skrivit en hel del om detta rent geniala gäng tidigare här på bloggen. Regel ett när det gäller alla band, men i synnerhet tekniska dödsmetallband, är att tekniken alltid måste vara ett medel och aldrig ett mål i sig. Vi vet alla att lirar du denna typ av metall så är du bra på ditt instrument. SOREPTION har verkligen visat att de är ett band som tar låtskrivande på allvar, och de gör detta på ett rent ypperligt vis redan från starten med "Deterioration Of Minds" från 2010. Det är rent ruggigt hur tajt, svängig och rolig den här skivan är.
Jag avslutar med en skiva från 2016. SPIRIT ADRIFTs "Chained To Oblivion" är en tung, långsam och oerhört upplyftande doomskiva. Jag älskar verkligen den här skivan, och det är ingen liten grej, då jag sannerligen inte brukar ta till sådana ord när det kommer till sån här musik. Men så är det alltså. 5 långa låtar där varenda ton, anslag och insats från Nate Garrett (som alltså är ensam ansvarig för allt) känns så vanvettigt angelägen och ärlig att det är rent omöjligt att värja sig. Helt otroligt bra - och detta är såklart en skiva som i allra högsta grad är med i racet om en plats på min personliga årsbästalista för 2016. /Martin
Michigani/ˈmɪʃɨɡən/ is a state in the Great Lakes region of the Midwestern United States. The name Michigan is the French form of the Ojibwa word mishigamaa, meaning "large water" or "large lake".[2][b] Michigan is the 9th most populous of the 50 United States, with the 11th most extensive total area. Its capital is Lansing, and the largest city is Detroit. Michigan was admitted into the Union on January 26, 1837, as the 26th state. Michigan has the longest freshwater coastline of any political subdivision in the world, being bounded by four of the five Great Lakes, plus Lake Saint Clair.[6] Michigan is one of the leading U.S. states for recreational boating.[7] The state has 64,980 inland lakes and ponds.[8] A person in the state is never more than six miles (9.7 km) from a natural water source or more than 85 miles (137 km) from a Great Lakes shoreline.[9] It is the largest state by total area east of the Mississippi River.[c] Michigan is the only state to consist of two peninsulas. The Lower Peninsula, to which the name Michigan was originally applied, is often noted to be shaped like a mitten. The Upper Peninsula (often referred to as "the U.P.") is separated from the Lower Peninsula by the Straits of Mackinac, a five-mile (8 km) channel that joins Lake Huron to Lake Michigan. The two peninsulas are connected by the Mackinac Bridge. While sparsely populated, the Upper Peninsula is economically important due to its status as a tourist destination as well as its abundance of natural resources.
Se där vad man kan lära sig av Wikipedia. Därmed torde väl veckans tema vara någorlunda väl fastslaget, eller hur?
Vad man också kan lära sig är att Michigan är en svårt åtgången delstat när det gäller ekonomin. Mängder av hus står tomma och slummen bara ökar. Den genom Michael Moore kanske välbekanta staden Flint är ett typexempel på hur en stad kan förfalla. I år utnämndes staden till den farligaste i hela USA där hela 189 mord har registrerats sedan 2010. Den kanske inte helt obekante rapparen Eminem kommer också från Michigan, närmre bestämt Detroit.
När vi gör dylika geografiska nedslag så vet vi väldigt sällan vad vi kommer stöta på. Oftast innebär det att det blir minst en glad överraskning som exempelvis BOREALIS när vi hade Kanada som tema, men oavsett utfallet så är det alltid lika intressant att grotta ner sig i den minst sagt diversa värld som metal faktiskt är. Jag kan säga att jag hade inte en aning om vilka band som kommer från Michigan. Det borde jag kanske ha gjort, då i alla fall ett av banden på min lista är ett hyfsat stort band som jag dessutom har ett gott öga till, haha!
Så, vi kör väl igång.
KONKEROR. Smaka på det bandnamnet. Inte det mest geniala eller hur? Jag och Susanne började faktiskt skratta när vi läste det. Gosse vad vi fick äta upp det skrattet. För detta är riktigt bra progressiv dödsmetall. Bandet kommer från Detroit och har hunnit ge ut en fullängdare "The Abysmal Horizons" som kom ut förra året. Detta är så pass bra att både jag och Susanne har med varsin låt från den skivan. Den är för bra för att inte göra på det viset.
Tjosan! SCORNED DEITYs musik är minsann rejält trallvänlig trots en extrem förkärlek från trummisen med det något konstruerade namnet Ingred "Widowmaker" Boochnips för just blastbeats. Senaste skivan "Adventum" kom i år och jag får säga att det är något väldigt charmigt över bandets musik. Rejält överlastad med keyboards stundtals, men jävlar vilken entusiasm! Kolla bara in låtvalet Preserver och försök att inte ryckas med i den vilda galoppen. Jag gillar framför allt strängarbetet som är riktigt bra.
Från Warren kommer BATTLECROSS, ett band hemmahörande på Metal Blade. Tack vare att Brian Schlagel nu har inkat ett avtal med Spotify så kan vi ha med band från denna legendariska label. Såklart riktigt roligt! Detta är det andra bandet som både jag och Susanne har med låtar av. Riktigt trevlig musik som sätter hastigt spelade riff i centrum. Det låter lite som CHILDREN OF BODOM, fast bra (och då menar jag att vi slipper keyboards). BATTLECROSS musik kommer inte anses vara av sådan dignitet att den kommer finnas bevarad om 100 år, men jag kan tänka mig att en konsert med detta gäng nog skulle bjuda på rikligt med yster ringdans.
Från Lansing kommer enmansprojektet INHABIT som har kristendom som lyriskt tema. Shaun Stiles heter mannen bakom namnet. Han är även med i INTESTINAL ALIEN REFLUX, ett minst sagt...skruvat band. INHABIT är stökig på rätt sätt. Det går undan av bara fan ibland, men bjuder också på en hel del finlir. Kolla bara in partiet i The Common Descent som blandar akustisk gitarr med lite aggressivt trumlir.
SATYRASIS från Lansing. Inte den bästa sångaren om jag säger som så. Ni är varnade. Bandet har givit ut en enda fullängdare, 2008 års "Creation Of Failure".
Ett hyfsat stort band. Som jag har ett gott öga till. THE BLACK DAHLIA MURDER. Och jag hade alltså ingen aning om att de kommer från Waterford. Detta band ligger också på Metal Blade. 2011 släppte bandet "Ritual", en skiva som jag tyckte var rejält bra. Bandet håller förresten en bra och stringent nivå på sin gravt underhållande musik som bygger på en fin mix av dansanthet och brutal aggression.
Oj, oj, oj! Vad jag hoppas att detta gäng blir kontrakterat, för jag vill verkligen höra mer från detta progressiva dödsmetallgäng. Som det är nu finns "Black Path", en fyralåtars EP att tillgå av bandet. Och den är fullständigt bländande bra.
A SLEEPLESS MALICE. Med ett namn taget ur Tolkiens ringentrilogi förväntar jag mig stordåd. Och visst, bitvis låter det riktigt bra om bandet från Lapeer. Men släpp rensången. Snälla?
MULTOC hävdar att de lirar thrashmetal. Nja, säger jag. Lagom arg musik utan originalitet skulle jag vilja säga.
Från Wyandotte kommer The Sean Baker Orchestra som sysslar med shred. Rätt gissat - jag avslutar med gitarronani. Är det i klass med Yngwie? Nä, såklart inte - men helt oävet är det inte.
I Michigan anordnades också under många år Michigan Death Fest. Det första eventet ägde rum i Jackson 1990 och bjöd på band som MORBID ANGEL och SACRIFICE. Den sedvanliga moralpaniken dök upp också som ni kan se i veckans pausfilm.
Susanne öppnar med BATTLECROSS, så det ordar jag inte mera om. Sedan kommer detta gäng: THE DEVASTATOR.
Och låt mig säga så här: musiken är fan så mycket bättre än omslaget till skivan. Kolla in detta debacle: Jag inte bara tror att det är det fulaste omslag jag sett på en platta - jag vet det med varenda fiber i min kropp. Jag menar hur i hela helvetet tänkte de? En kombo av tiger, haj och drake? Som har photoshoppats in på det mest klandervärda sätt. Musiken då? Jo, den är inte så dum. Rimligt hård.
BURY THE SILENCE från Muskegon lirar teknisk death metal med dragning åt deathcore. Inte helt tokigt vad gäller låtskriveriet och jag hade nog tyckt det hade varit kul att se vad detta gäng hade kunnat åstadkomma med lite större ekonomisk uppbackning än vad ytterst lilla Rogue Records America kan ge dem.
Vi grottar ner oss i den brutala dödsmetallen igen då detroitbördiga SAPROGENIC bjuder in till gutturala uppvisningar i den, well, mörkare skolan. Detta gängs senaste skiva "Expanding Towards Collapsed Lungs" är minsann inte alls ovärd att kolla in. Susanne har dock valt en låt från "Ichneumonid" som är ganska hård.
Detta är verkligen bra! I synnerhet stockarbetet från Tony Lukitsh är synnerligen njutbart. Trevliga riff och habilt exekverad sång gör AS THEY SLEEP till ett finfint inslag på veckans lista. Bördiga från Detroit har bandet hunnit släppa två skivor "Blacken The Sun" 2008 och "Dynasty" som kom 2010.
Aaah - klassiska REPULSION. Men vänta nu säger vän av ordning: huserar inte detta slafsiga gäng i Hollywood numera. Jo, det gör de - men visste ni att de startade i Flint? Jag visste det inte. Detta är ju i sanning musik som många i underjorden känner till och uppskattar. Susanne har valt stringent stökiga Radiation Sickness från "Horrified". Mumma!
Vi kör lite KONKEROR till. Ja, det gör vi fan i mig. Det är liksom svårt att låta bli när det låter så pass bra som det gör om detta gäng. Susanne har valt Towers från bandets hittills enda skiva.
Fokuserande sitt lyriska innehåll till att handla om förödelse köttar GENOCYA på med en, tja, inte speciellt bra produktion. Eller låtar för den delen. Sången är, tja, inte direkt bra den heller. Trummorna låter inte bra de heller. Men jag misstänker att Susanne har valt att ha med bandet för att hon är snäll och gillar band som i alla fall försöker och har en tydlig DIY-inställning till sitt musikskapande.
Susanne avslutar fredagslistan med en låt från WRITHING från Detroit som har en minst sagt musklig produktion. Trummisen Greg Mastin är väldigt förtjust i dubbeltramp. Gott så.
