Visar inlägg med etikett Enslaved. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Enslaved. Visa alla inlägg

Fredagslistan 2015, vecka 25: Mörk midsommar

torsdag 18 juni 2015

Ibland känner man för att ligga i en soffa och bara dra något gammalt över sig. Förslagsvis en filt modell ingådd. Den senaste tiden har det varit så för undertecknad. Oavsett om skyarna är gråtunga av regn eller solen kvittrar, fåglarna skiner och himlen är gul så kan höstkänslan infinna sig i hjärteroten. Då passar det ypperligt med en lista av det lite vemodigare slaget. Vi snackar melodisk döds med progressiv känsla att skölja ner midsommarmaten med. Hurra!

LEPROUS får den äran att inleda. De visar sig vara IHSAHNs liveband från början, det visste jag ej. The Price bjuder på trallvänligt sväng och melodiskt gnällmörker av bästa slag. Typiskt bra emo-inledning som påminner lite om TOOL på sina ställen.

De gamla travhästarna PARADISE LOST följer upp med den muntra låten No hope in sight. Hur många har inte minnen till PARADISE LOST? För min egen del var det Icon-plattan och TIAMATs "Wildhoney" som stod för flertalet känslostormar signerade hjärta/smärta under sena tonår och som satte sig benhårt fast i själens mörka vrår.


Nya skivan heter "The Plague Within" och är det bästa och mest allvarliga våra vänner fått ur sig på bra många år. Sedan mitten av nittiotalet skulle jag vilja påstå. Hör bara på textraden till låten Beneath Broken Earth: "Hail to nothingness, you wish to die" (!) Melodisk doom, dystert midtempo, vackra långsamma partier och sedan lite snabbt dödsmangel på det. Bara att hugga in på denna mörka, mustiga gothtårta!




 
A FOREST OF STARS Drawing Down the Rain klockar in på långa 9:31 men det är väl använda minuter. Folkmusikvibbar och fartfyllda knätofsar. Glada tillrop och violiner. Post-rock, blastbeats och väsig sång på det. Rensång också för den delen. Går det ens? Ja, det gör det - och det med bravur. Till skogs!


 


ENSLAVEDs "In Times" påminner om föregångaren "RIITIIR" på det vis att skivan ger en mer och mer för varje genomlyssning. Nya passager vecklas ut och öronen hittar ny mat allt eftersom. Thurisaz Dreaming är ett bra exempel på detta, därför får den plats fyra på listan även om det finns andra mer omedelbara godbitar på "In Times".



 
SULPHUR AEON Incantation. Vi kliver slutligen ner på havsbotten och hälsar på Cthulhu! Ett riktigt skönt mörker är invävt i detta bands habila dödsmetall. En episk låt från ett riktigt bra konceptalbum. Totalt äg från början till slut! Eller som vi brukar säga, Ph'nglui mglw'nafh Cthulhu R'lyeh wgah'nagl fhtagn!


God, mörk midsommar på er!

/Susanne

Fredagslistan 2015, vecka 25: Mörk midsommar

Fredagslistan 2015, vecka 10: En helt otematisk lista

torsdag 5 mars 2015

Godmorgon!

Känner ni er lite utpumpade efter alla dessa tematiska listor? Jag gör det i vilket fall, haha! Så denna vecka blir det en helt otematisk lista. 5 låtar från skivor som jag tycker att det ska hållas lite extra koll på - eller som kanske förtjänar att kollas in ytterligare en gång?

Vi kör.

Alltså - kolla in det omslaget! Om inte detta signalerar metal så vet jag inte vad som gör det.
DISMA heter bandet, från Clifton i delstaten New Jersey. Denna skiva kom ut 2011 och flög likt många skivor under min radar. Det är verkligt mullrande death metal detta - det går inte speciellt snabbt - men det är inte heller bandets forte. Det är när det går riktigt långsamt som jag tycker att jag hajar till lite extra. Partiet som tar sin början runt 2:20 strecket är så bedövande tungt att man baxnar. Sången ber jag er särskilt att notera - Craig Pillard har en lika avgrundsdjup som rutten röst att det inte går annat än att smälla av.



"In Times" heter ENSLAVEDs kommande album. Jag uppskattade verkligen "RIITIIR" när den kom 2011. De tidigare skivorna föll mig inte alls på läppen. ENSLAVED är numera ett household-name i alla fall i hemlandet Norge där de regelbundet vinner priser. Inget fel i det tycker jag. Mest intressant är bandet när de tar i - Thurisaz Dreaming är kanske en indikation på hur resten av skivan låter - i vilket fall är det asbra. Det är både sparsmakat och episkt. När bandet fläskar på som värst  är det musik av sådan dignitet att fjordarna rämnar.





Jag har på senare tid snöat in allt mer på så kallad progressiv musik. Oftast menas då musik där musikerna spelar svåra saker och tar i så de, publiken och kritikerna spyr. Nästan. Jag kan tycka att det blir allt svårare att vara progressiv i någon "sann" mening då det som så ofta annars handlar om förväntanshorisonter och vad som gjorts tidigare i bandets karriär. BEARDFISH från Gävle försöker i vilket fall skriva musik som både utmanar och smeker örongångarna. "+4626 - Comfortzone" är bandets åttonde skiva och den är bra. Detta är ett band som vet vad de sysslar med. Låten Comfortzone är en vindlande komposition på över åtta minuter. Ren magi. Verkligt elitbra blir låten runt 5:19. Alltså - kan inte fler band använda piano i sina kompositioner kommer jag på mig själv att tänka när jag hör bandet?

MORS PRINCIPIUM EST har ni ju kunnat läsa om här tidigare på bloggen - om inte annat så när bandets senaste alster "Dawn Of The 5th Era" från förra året var nominerad till årsbästalistan. Föregångsskivan "...And Death Said Live" är även den en ypperlig uppvisning i melodisk dödsmetall.

Det låter helt enkelt rätt om bandet - riffen sitter där de ska - och det är fullständigt lysande emellanåt. Kolla bara in Departure så får ni en fingervisning av hur bra detta band är.





Jag avslutar med ytterligare en melodisk deathmetaldänga från SCAR SYMMETRY. "The singularity" är samlingsnamnet på en albumtrilogi som bandet satte ribban skrattretande högt på i och med denna första skiva "Phase I: Neohumanity". Jag lyssnade löjligt mycket på denna skiva förra året, och det har inte stannat där. Med tanke på hur många band som befolkar den melodiska dödsens subgenre så krävs det extrem kvalitet för att sticka ut. SCAR SYMMETRY tog steget, i alla fall för mig, från att ha varit bra till att verkligen vara ett band som det gäller att hålla koll på med denna skiva.




Årsbästalistan 2012 - de nominerade, nr. 17-19

onsdag 19 december 2012

I Norge vet man hur man gör metal - det är nedanstående skivor bra exempel på.

Nominerad: "RIITIIR" - ENSLAVED.

Det här är ganska kul - jag har faktiskt inte hållt ENSLAVED som ett viktigt band för mig personligen. Men "RIITIIR" har ändrat på det faktumet. Mörk, majestätisk, mastodontartad skulle man kunna säga att denna skivan är. Med råge. Och det blir sällan ointressant.





Nominerad: "Urd" - BORKNAGAR.

Du glade vad jag har lyssnat på "Urd" under det gågna året. I mycket beror det på att nu har ICS Vortex återvänt till fållan med sin fullständigt episka sångförmåga. Låtarnas kvalitet är också bra mycket bättre än de varit på länge tycker jag.

 
Nominerad: "Rise, Vulcan Spectre" - NEKROMANTHEON

En av årets mest hypade skivor. Bandet har gjort en solid, skitig, frustande thrashplatta med en produktion värd att hoppa på ett ben för som med rätta är värd alla lovord. Det tror jag att ni kan konstatera efter att ha lyssnat på titellåten.

/Martin

Fredagslistan vecka 47: Den braiga listan

torsdag 22 november 2012

Tjena.

Efter alla tematiska listor vi har kört på den senaste tiden kände både jag och Susanne att nu fick det räcka med det ett tag. I synnerhet efter förra veckans i stort sett utmattande lista så kände i alla fall jag att jag längtade efter en lista utan krusiduller.

Susanne inleder med lite metal med påtaglig spelglädje i SOPHICIDE. Måste vara ett taget namn, haha! Skämt åsido, bandets melodiska metal med flinkt gitarrarbete går jag igång på utan större tvekan. Within Darkness är en klämkäck dänga som på ett värdigt sätt inleder veckans lista.

Redan i låt två slänger Susanne in ANAAL NATHRAKH och Of Fire, And Fucking Pigs. Inte mig emot - jag tror att ni har noterat att brittduons musik är något som jag och Susanne har gemensam sympati för. Varje gång bandet släpper nytt så kan ni räkna med att vi står som två saliverande lågstadieelever utanför en godisaffär i spänd förväntan.

Lite CONVERGE kanske? Jag kommer ihåg hur bra jag tyckte att "Axe To Fall" var. Nu är det inte från den skivan Susanne hämtar låten till listan utan från nya "All We Love We Leave Behind". Låten Trespasses får mig att varva upp för lite härlig ringdans. I motsats till hur det faktiskt låter så blir jag verkligt glad av denna låten.

"Plaguempire" från GHAMOREAN. Jag har faktiskt missat denna platta. Får nog ta och ändra på det efter att ha hört Existence Without God som man väl få anta har ett antikristet tema.

THIS GIFT IS A CURSE. Jag lyssnade på bandets "I, Guilt Bearer" häromdagen. Nja säger jag. Nja. Nog för att jag gillar kaos, men detta blir lite för mycket. Produktionen gillar jag inte alls.

Susanne hoppar vidare med SOLSTAFÍR och över åtta minuter långa 78 Days In The Desert. Jag har lyssnat väldigt lite på islänningarna. Det jag hör i denna låten får mig att tänka att det nog är dags att kolla upp bandet mer. För det låter alldeles för bra för att negligera mycket längre. Musiken har en ljuv mustighet, ett gött driv och en retroartad produktion som jag verkligen uppskattar.

ENSLAVED för oss vidare på långalåtarspåret med episka i flera bemärkelser Thoughts Like Hammers (titeln, titeln!) från nya "RIITIIR". Vi har haft den med på andra listor, men det skiter vi i rakt av.

Nu kommer vi till fransk metal. GOJIRA och titellåten från "L'Enfant Sauvage". Jag får faktiskt erkännna att jag tröttnat lite på fransmännens musik. Inte för att den är dålig men den säger mig inte så mycket längre.

WHITECHAPEL har släppt en del skivor. Inte en enda finns på Spotify förutom "The Somatic Defilement". Och en annan låt - Hate Creation. Titeln är, jag vet, så fruktansvärt ickeoriginell att jag sprängs lite inombords. Manglet väger dock upp för en del. WHITECHAPEL är inte bandet som håller igen även om just denna låt innehåller lite melodiska element.

Susanne avslutar sin del av listan med A FRAIL BECOMING och deras Hold On To Nothing. Att Susanne är svag för goth kanske ni visste? Här blandas dysterheten upp med lite trevlig growlsång i alla fall, haha!

Jag inleder lite lagom trallvänligt med THE AGONIST och Dead Ocean från senaste skivan "Prisoners". Inga konstigheter, bara musikalisk flinkhet.

Sen blir det skitigare. NEKROMANTHEON har fått ganska många att gå i spinn. De gör det mesta rätt - det låter skitigt på rätt sätt. Det är ett jävla driv. Och så har titellåten från "Rise, Vulcan Spectre" en grym refräng i all sin enkelhet.

Sedan Nosegarden öppnade ögonen för TREPALIUM åt mig så har det blivit några vändor i lurarna med fransmännens musik. Och jävlar vilket sväng de kopplar på emellanåt. Det händer en hel del annat i bandets musik också för den delen. Synnerligen värda att kolla in. Låtval: Daddy's Happy från "XIII".

På tal om sväng - inledningen på Iesus Nazarenus, Servus Mei från THE PROJECT HATEs "Bleeding The New Apocalypse". Där har ni sväng. Låten är i övrigt så sjukt episk att jag baxnar.

Dammar av lite gammal ANAAL NATHRAKH i form av The Lucifer Effect från "In The Constellation Of The Black Widow". Skrämmande bra låt från en tid då bandets musik var verkligt oroande.

Sen drar vi en tvär vänstersväng och brakar in i MEGADETH och trevliga Tornado Of Souls. Skivan: "Rust In Peace" - den överlägset bästa bandet gjort.

Sväng i DECAPITATED? You bet your behind. Flash - B(L)Ack från "Organic Hallucinosis" innehåller förutom ett jävla ställ lite av den varan.

Lite mer dysterhet i form av PARADISE LOST. Ni vet vilken låt vid det här laget tror jag, haha!

Listan avslutas av BRING ME THE HORIZON och IN MOURNING. Av BMTH har jag valt en låt med den orimligt långa titeln. Och från IN MOURNING en gammal fin låt från "Monolith". Har faktiskt blivit lite nerknarkad på det bandet får jag erkänna.

Det var det hela - en inga krusidullerlista - ett inga krusidullerinlägg. Får kanske bli tema nästa vecka, eller vad säger ni?

/Martin

Fredagslistan vecka 45: The Workings Of Colossus

torsdag 8 november 2012

Fredagslistedags igen!

Något annorlunda upplägg denna gång – i måndags fick jag en stark längtan att lyssna på BORKNAGARs magiskt episka låt Colossus från ”Quintessence”. Då, i ett stadium av trötthet fick jag snilleblixten att bygga denna veckas fredagslista på låtar som innehöll just ordet ”Colossus”. Det borde ju rimligtvis finnas en del sådana tänkte jag. Och det gör det – 47 stycken enligt förträffliga Metal Archives. Det är ju bara det att rätt många är så fruktansvärt jävla dåliga att jag skruvade på mig när jag lyssnade. Och då får man ju ändra upplägget till en blandning mellan kolosserna och ett myspace-race. Jag hade nämligen 5 låtar som innehöll ordet ”Colossus”. Nästa steg blev att välja utifrån dessa band en låt av ett band som stod som related artist. Och det blev rätt så bra faktiskt. Upplägget klart? Gött – kör vi!

Vi inleder klassiskt episkt och progressivt med IN MOURNING. Bandets ”The Weight Of Oceans” är en mäktig skiva som bland annat innehåller en fantastiskt bra låt som heter, rätt gissat, Colossus. Låten har rätt mycket som talar för sig, men bäst är ändå den rent magiskt starka refrängen. Den är ren kärlek. Valet av relaterad artist blev inte svår kan jag säga då OMNIUM GATHERUM återfanns bland dessa. Melankolisk melodisk progressiv death metal från Finland. Man kan såklart gå fel något så fruktansvärt här – men det gäller inte bandets ”New World Shadows” och låten Everfields. Bara inledningen är så majestätisk att det känns som att flyga.
Vi hoppar vidare till THE HAUNTED och en låt som tydligen gjorde Dolving grymt förbannad när han blev konfronterad med den musikaliska delen – Moronic Colossus. Tagen från skivan ”Versus” på vilken Jensen återinträdde i aktiv tjänst som låtskrivare efter uppehållet på ”The Dead Eye”. Det märks, men räcker inte hela vägen. Moronic Colossus är dock en härligt tät och vredgad dänga som jag tycker håller hög klass. Relaterad artist till THE HAUNTED? Rätt många bekanta ansikten – AT THE GATES, DARK TRANQUILLITY, SOILWORK, LAMB OF GOD och…SEPULTURA. Jag får räknas till skaran av fans som är svårt förtjust i plattorna ”Beneath The Remains”, ”Arise” och ”Chaos A.D.” De skivorna håller en standard som de efterkommande inte gör. Dessutom tror jag att ganska många är av åsikten att SEPULTURAs springande punkter utgörs av bröderna Cavalera. Nog tjafsat om detta  - Altered State från ”Arise” bör övertyga er om vilka superkrafter bandet besatt under början av 1990-talet.

MESHUGGAH meckar till det i vanlig ordning i I Am Colossus- en låt som gjord för att Jens Kidman ska kunna se prick lika skogstokig ut som vi har vant oss vid att se honom. Brottartungt är bara förnamnet – låten vältar sig fram som en uppretad jättebälta på steroider. Relaterad artist -  BROKEN HOPE. Ett band som har återuppstått från graven. Senaste skivan ”Grotesque Blessings” kom 1999. Bandets återkomst var, förstod jag, efterlängtad då jag såg bandet som en del av The Carnival Of Death-paketet i New York i september. Då imponerades jag inte speciellt, men på skiva är det inte helt tokigt även om jag vet att många av er kommer störa sig som satan på produktionen som faktiskt är lite hattifnattig. Låten heter War-Maggot och handlar om illegala operationer som beskrivs nedan:

In a government bio lab, a gruesome experiment

 A new warefare tool, a larvae implement

 Nuclear grown Super Larvae created to kill

 Toxic maggots implanted against one's will

 Project almost finished, nearly completed

 For research a human host is needed

 Strapped in the lab and force fed a parasite

Tjong i medaljongen på det!
Sen kommer den – BORKNAGARs fantastiska låt. Lyssnade på den igen igår – eufori varenda gång. Taktsartsbytet 2:04 in i låten är så makalöst fint att jag ryser varje gång jag hör det. Låt vara att bandet använder sig av keyboard liiite för liberalt, men det står sig slätt mot den majestätiska sången signerad ICS Vortex. Den mannens röst alltså. Vi fortsätter med norsk musik och ENSLAVED. Senaste skivan ”RIITIIR” är en makalös resa som tydligt demonstrerar ett band som utvecklas för varje släpp. Låten Roots Of The Mountain innehåller så mycket intryck att det blir svårt att sortera dem – rensången är dock något jag vill nämna. Den är episkt bra.

DAGOBA – tänker ni som jag att bandet tog det säkra före det osäkra och plockade bort ett ”h” i slutet för att inte bli stämda av George Lucas? För visst tänker man på Yodas hemplanet Dagobah när man ser bandnamnet? Eller inte, men skit i det som Kjell Bergmark skulle ha sagt. Låten, Face The Colossus, har trots sina uppenbara coreinfluenser mycket som talar för sig – den episkt tjocka produktionen inte minst. Vi avslutar synnerligen arty med ETHS och deras franska version av Hercolubus från skivan ”III”. Och den är väldigt, väldigt franskt pretto. Men bra.
/Martin
In a government bio lab, a gruesome experiment
A new warefare tool, a larvae implement
Nuclear grown Super Larvae created to kill
Toxic maggots implanted against one's will
Project almost finished, nearly completed
For research a human host is needed
Strapped in the lab and force fed a parasiteFreFFFFFFF

Hösten klampar in med nya recensioner

måndag 5 november 2012

På WeRock: Novemberrecensioner part I. Mest intressant är Karins recension av ENSLAVEDs nya platta, "RIITIIR" som verkligen är en kanonskiva som förtjänar det höga betyget.

Från detta tangentbord kommer texter om COHEED & CAMBRIAs senaste övningar "The Afterman: Ascension" och KLONEs (på turné med landsmännen i GOJIRA för tillfället) "The Dreamer's Hideaway".

En hel del annat också: WINTERFYLLETH (säg det på fyllan och man kan roa sig i timtal) DOWNFALL OF GAIA (en av de första gudomarna i den grekiska mytologin. Födde en oerhörd mängd ungar, däribland Charybdis som hade Poseidon till far.) och THE SWORDs "Apocryphon" som lätt tar hem segern för flummigaste omslag.

/Martin

Julbonanza på hårdrocksavdelningen

onsdag 17 december 2008

Som vanligt när nyåret närmar sig har jag gjort en ny inköpsrunda till Helsingborgs Stadsbiblioteks hårdrocksavdelning.


Behöver väl egentligen inte skriva nåt speciellt om denna platta. AC/DC är tillbaka och låter precis som de alltid har gjort - Angus lirar samma ackord, spelar solon som vanligt, basisten spelar 8-delar nästan genomgående, trummisen Phil Rudd kompar tryggt, precis som Malcolm, och Brian låter som Brian. AC/DC är bandet som får många att känna trygghet i en föränderlig värld genom att låta som de alltid har gjort - bra, stabil gitarrock.





Här har vi ett band som dyrkar Riffet. En massiv gitarrvägg dominerar doom/sludge outfiten BISON B.C. och tyngden är det som prioriteras framför hastighet. En knäckande platta som hämtar inspiration från 1970-talet i stor utsträckning. "The Quiet Earth" är en perfekt platta att slänga i stereon om man känner för riktigt tung gitarrdominerande musik.





En av årets absolut bästa plattor. "Traced In Air" är lika originell som CYNICs debut från 1993, "Focus" och bräddfylld med genreutmanande musik som ställer krav på lyssnaren. En antingen-eller platta.



Helsingborgs stolhet DARKANE levererar här sin hittills bästa platta - oberäkneligt, högkvalitativt mangel. Bländande gitarrspel, trumspel, basspel och en sånginsats från nye Jens Broman gör att det rycker i headbangningsmuskulaturen från första till sista tonen.


Sugen på riktigt mörk och brutal death metal? Då bör du, om du inte redan gjort det, kolla in MISERY INDEX från Baltimore som krossar det mesta. Inte särskilt variationsrikt men riktigt bra extrem death metal med vissa grindcore-inslag räcker rätt långt när man är på det humöret.


Norsk black metal har aldrig tillhört min favoritgenre, och gör det inte efter ett antal genomlyssningar av ENSLAVEDs "Vertebrae". Dock tycker jag att det ska finnas minst en platta av ENSLAVED på varje självrespekterande biblioteks hårdrocksavdelning.

Wow! Här är en riktigt bra, annorlunda platta som bitvis är så knäckande tung att det känns som om man träffats av ett ton tegelsten i nackpartiet. Fransk metal är man ju inte bortskämd med, men GORIJA har med "The Way Of All Flesh" lagt ribban rätt högt. Ett tänkande band, vars medlemmar regelbundet går till psykologer för att lära känna sig själva bättre trotsar även det bilden av ett stenhårt manglande metalband - men när det resulterar i sån musik som på denna platta struntar jag blankt i det.


Fjorton år och med en inspelningsbudget som motsvarar flera länders BNP kom GUNS 'N' ROSES (eller Axl Rose med kompband om man så vill) "Chinese Democracy". Lika bra som "Appetite For Destruction" och "Use Your Illusion" 1 och 2? Inte på långa vägar - men här finns ett antal ganska hyfsade låtar och en del njutbara gitarrsolon - samt att Axl låter som han alltid gjort; gastande med sin påträngande röst vet jag att han gör många människor lyckliga över att skivan nu finns utgiven.






Om SATYRICONs "The Age Of Nero" skriver Jonn Jeppsson i Sydsvenskan att

"Fullängdare nummer sju – festligt nog inspelad i samma studio som Metallica använde till ”Death Magnetic” – består av åtta spår på sammanlagt fyrtiotre minuter. Soundet är så eget att black metal inte är en vidare användbar varudeklaration och musiken så avklädd att den kunde åtalas för förargelseväckande beteende. Satyr och evige batteristen Frost har rationaliserat bort varenda fras, ton och trumslag som går utan att arrangemangen kollapsar. Kvar är ett sorts genialiskt AC/DC-via-Celtic Frost-sväng, lika enkelt och lättgillat som det är slitstarkt och nyanserat. Möjligen finns här ingen stadionvältare i stil med ”K.I.N.G.” från föregångaren ”Now, Diabolical”, men i gengäld är allt ännu mer tydligt och konsekvent än sist."
Jag tycker det räcker med det.
Plattorna finns tillgängliga för utlån från den 22/12 på Helsingborgs Stadsbibliotek