Temat för veckans fredagslista blev ett band var och sedan helt enkelt välja ut det bästa som dessa åstadkommit i musikväg. Best Of The Best med andra ord. Kan ju vid första anblicken verka som ett av de lättare uppdragen vi tagit på oss i fredagslisteväg men icke. Ponera att man väljer ett av sina favoritband genom tiderna som kanske har gjort, låt säga en fyra - fem odödliga plattor med kanske ett tiotal riktigt bra låtar på varje. Och ovanpå det ett gäng andra plattor som också är helt okej. Enter: beslutsångest galore. Själv velade jag in i det sista med vilket band jag skulle välja. Kandidaterna var inhemska hela bunten: DISMEMBER, ENTOMBED, DARK FUNERAL och WATAIN. Valet föll slutligen på gamla hjältarna i ENTOMBED och redan där bad jag ju om trubbel. (Lycka till med att försöka välja ut enbart tio låtar av dessa herrar liksom.) Nåväl, efter att ha funderat och klurat, valt ut, valt bort, våndats, slitit mitt hår och lagt till igen så återstår tio alster enligt följande:
Chief Rebel Angel från "Morning Star" inleder. Fantastisk låt, det enda jag har att klaga på är det onödigt långa introt. Därav hamnar denna pärla först så att vi slipper blanda in den där halvlånga tystnaden mitt i listan sen. Wolverine Blues följer upp från skivan med samma titel. Det här var faktiskt den första skivan med ENTOMBED köpte (även om jag hade lånat "Clandestine" på bibblan innan). Nostalgivärdet är med andra ord stort. Från "Left Hand Path" kommer låt nr 3: But Life Goes On. Det här är faktiskt den enda låten från den skivan, vilket säkert kommer att generera höjda ögonbryn hos vissa, men sanningen är att då det kommer till de äldsta albumen håller jag "Clandestine" snäppet högre. Men framför allt handlar det om platsbrist. "Left Hand Path" är överlag fenomenal. Så fick jag det sagt och med denna disclaimer går vi vidare i våra liv. Chaos Breed (introt!) fortsätter med den äran. Här finns det många fina partier: sedvanligt mangel, tjusiga melodislingor, snillrika tempoväxlingar, breaket i mitten. Ja, ni vet.
Något nyare tongångar sedan i I For An Eye som bjuder på sväng och lite skön thrashkänsla. Ibland får jag för mig att "Morning Star" är som en sorts uppdaterad kusin till "Wolverine Blues", rent spelmässigt. Det kan man höra i nästa övergång till finfina Out Of Hand. Lite samma känsla, annan tidsepok. Så tillbaka till "Clandestine" igen och Crawl. Sedan About To Die som jag tog med i sista stund faktiskt. Den har en omedelbarhet som jag gillar. Det är inte jättemycket snirklar och krusiduller utan mer rakt på-attityd här. Gott så. Living Dead är en av de dödsmetallåtar som satt sig fast hårdast i mitt medvetande sedan jag hörde den för första gången och den ska förstås med även på denna lista. Avslutar gör ROKY ERICKSONs gulliga Night Of The Vampire som herrarna haft den goda smaken att göra en cover på. Ja, inte mycket att säga här, ROKY är fantastisk, ENTOMBED likaså.
Med detta går vi raskt över till Martins del och här vankas det SLAYER må ni tro. Inleder gör Black Magic från "Live Decade Of Aggression" som jag tycker har en överraskande bra ljudkvalitet för att vara en liveskiva. Och låten som sådan är det inga fel på heller.
Så en gammal klassiker från "Reign In Blood" (som för övrigt är en av mina favoritskivor med nämnda band): Altar Of Sacrifice. Väldigt tjusig inledning på den här låten om ni frågar mig, jag som annars är väldigt svag för klassiska Angel Of Death-vrålet. Just den låten är faktiskt inte närvarande på Martins Best of SLAYER-parad, må hända kändes den för lätt eller så satt herrn i fråga och slet sitt hår i vanmakt och beslutsångest precis som jag själv inför detta att välja och välja bort. Hur som, tredje alstret är ett något nyare sådant i form av Final Six från Soundtracket till Punisher. En låt som invaggar oss i falsk säkerhet i den väldigt väna och puttriga inledningen men sedan manglar loss totalt någonstans i mitten. Trevligt!
Åter till en klassisk skiva: "Divine Intervention" och låten Dittohead. Ja jävlar vad det går undan för att ta till ett kraftuttryck. Efter denna nackmuskelansträngning en masse får vi lugna ned oss en smula och här passar The Stooges-covern I'm Gonna Be Your God fint. "Undisputed Attitudeskivan" visar upp en punkig sida hos SLAYER och jag misstänker att den är lite av en vågdelare hos fansen. En oväntad men inte helt oäven skiva om ni frågar mig. Stain Of Mind från "Diabolus In Musica" och New Faith från "God Hates Us All" för oss vidare i listan innan det är dags för gamla klassikern Silent Scream från "South Of Heaven". Ett klart favoritinslag i den här låten, förutom tjusiga solon, är för min del den där liksom olycksbådande melodislingan som ligger och svävar som en osalig ande över hela låten.
Så ytterligare en gammal bekant: Spirit In Black från "Seasons In The Abyss" som lyckas med konststycket att låta både snabb och långsam på samma gång. Fina Psychopathy Red från "World Painted Blood" avslutar och visar upp ett nutida SLAYER som låter precis lika hungrigt som då det begav sig. There you have it, kids. Best Of The Best. Ha en förnöjsam helg!
/Susanne
(
Best Of The Best från 1989 - Ni har väl inte missat denna pärla som i svensk översättning fick den något mesiga titeln
Karatemästarna? I rollistan ser vi bland annat James Earl Jones och Julia Roberts storebrorsa Eric Roberts. Tagline?
A team is not a team if you don't give a damn about each other. Så sant som det är sagt.)
