Martins tekniska tisdagstips, vecka 26: Origin

Gott folk!

Idag ska vi prata om ORIGIN som är ett brottartungt band som bedrivit verksamhet sedan 1997. Ständige medlemmen - ORIGIN har såklart haft svängdörrar på samtliga positioner som nästan alla tekniska dödsmetallband - på gitarr är numera den ende originalmedlemmen. Men sedan 2011 har medlemmarna stannat kvar. Och det är inget dåligt gäng. John Longstreth på trummor är ett formligt monster bakom kaggarna, Mike Flores trakterar den fullt hörbara basen och Jason Keyser har en grymt löd i pipan.

ORIGINs musik handlar inte speciellt mycket om finess, men helt utan nyanser är den inte. Inte minst visade bandet på senaste skivan "Omnipresent" att det är fullt möjligt att utveckla den ganska rigida formen som teknisk dödsmetall har.

Gott folk, detta blir det sista tekniska tisdagstipset på ett tag - jag går på semester i nästa vecka och planerar att återkomma med ett nytt rungande tips tisdagen den 15 augusti. Fredagslistorna fortsätter däremot som vanligt hela sommaren!

/Martin

Martins tekniska tisdagstips, vecka 25: Braindrill

Gott folk!

Idag ska vi verkligen kolla bakåt i historien och säga hej till amerikanska BRAINDRILL som jag tar upp av ett huvudsakligt skäl: det här är bandet som startade mitt intresse för teknisk dödsmetall på allvar. Det var 2008 och jag hade fått en promo av bandets första skiva, "Apocalyptic Feasting" att recensera för WeRocks räkning. Idag vet jag att det finns gott om andra band som är mer originella, bättre och mer intressanta än BRAINDRILL, men bandet kommer alltid att ha en lite speciell plats i mitt hjärta. Två år efter debuten kom "Quatum Catastrophe" och den håller fortfarande sin plats som bandets hittills bästa skiva enligt min åsikt.

/Martin

Martins tekniska tisdagstips, vecka 24: Omnihility

Gott folk!

Idag vänder vi blickarna mot Eugene i Oregon och OMNIHILITY och deras mer än lovligt smiskande tekniska döds. Bandet bildades 2009, och ligger på en stadig produktionstakt med en ny skiva vart annat år. Detta är ganska traditionell teknisk döds, men med ett gott hantverk så kommer man som bekant ganska långt. Det gjorde bandet med skivan "Dominion Of Misery"som släpptes förra året på ansedda Unique Leader.

Det jag gillar med OMNIHILITY är just stabiliteten. Bandet vet hur en slipsten ska dras för att hålla genrekonformister nöjda, men ändå sticka ut lite extra för att vi andra inte ska tappa intresset.

/Martin

Martins tekniska tisdagstips, vecka 23: Beyond Creation

Gott folk!

Quebec i allmänhet, och Montreal i synnerhet har en väldigt stark och intressant extremmetalscen som är väl värd att kolla in. Ett av de absolut mest intressanta banden från Montreal är BEYOND CREATION som med sina hittills två släppta plattor verkligen har höjt nivån för den tekniska dödsmetallen. Bandets debut "The Aura" som släpptes 2011 golvade mig storligen. Jag så därför fram extremt mycket mot "Earthborn Evolution" som släpptes 2014 och den hamnade även på min personliga årsbästalista det året, så ni förstår att detta är en skiva som sannerligen inte gjorde mig besviken. Hantverksskickligheten är såklart på abnorma nivåer, vilket såklart demonstreras. Det urartar dock aldrig till, säg, malmsteenska proportioner utan BEYOND CREATION är mer intresserade av att skriva bra låtar än att visa vilka fenor de är på sina instrument.

"Earthborn Evolution" är en skiva som jag fortfarande återkommer till, vilket jag misstänker att jag kommer att göra även i framtiden.

/Martin

Martins tekniska tisdagstips, vecka 22: The Zenith Passage

God eftermiddag!

Idag tänkte jag att jag är tvungen att ta i utav bara helvete, då det inte blev något tekniskt tisdagstips på grund av att barnen blev sjuka och jag vabbade i förra veckan. Så nu får ni bereda er på en riktig åktur.

Vi kör!

THE ZENITH PASSAGE är ett band som kommer från Los Angeles och har varit i verksamhet sedan 2012. Förra året kom bandets debutskiva, "Solipsist" ut på högt ansedda Unique Leader Records. Jag kan verkligen förstå att labeln ville lägga rabarber på det här bandet. Det formligen sprutar talang och hantverksskicklighet om THE ZENITH PASSAGE.

Nu kanske ni är av det nyfikna slaget och undrar vad i hela honken är en solipsist? Internet ger oss vid handen följande:

1.

Philosophy. the theory that only the self exists, or can be proved to exist.

2.

extreme preoccupation with and indulgence of one's feelings, desires,etc.; egoistic self-absorption.

Ja, ni fattar ju att det här är ett band som tänker till lite extra? Musikaliskt är detta en skiva som genljuder av både fart och tungt sväng. Jag snöade under en period fullständigt in på låten Deus Deceptor som jag tycker påminner lite om ett annat favvogäng inom scenen, nämligen SOREPTION.  Du glade vilket sanslöst sväng det finns i den låten. 

I vilket fall - "Solipsist" är en fantastisk skiva av ett otroligt bra band som jag hoppas att vi får nöjet av att höra mer musik från under tiden som kommer. 

/Martin

Martins tekniska tisdagstips, vecka 20: Hour Of Penance

Gott folk!

Det är tisdag, och dags för ytterligare djupdykningar i den tekniska dödsmetallens underbara undervegetation. Idag ska vi prata lite om ett finfint italienskt gäng som sedan 1999 har drabbat samman med god smak och allmän mainstreamkultur - HOUR OF PENANCE.

Grundat i Rom, och ansvariga för sju fullängdare, har HOUR OF PENANCE med varje skiva höjt inte bara ambitionsnivån utan också det faktiska utfallet. Någonstans runt släppet för "Paradogma" 2010 fick jag upp ögonen för den här minst sagt snabbspelande orkester. Faktum var att det var ett stående kärleksfullt skämt inom scenen att nu hade minsann bandet utvecklats och blivit mogna då de hade med ett tungt parti i en låt, snarare än hysteriskt snabbt. Men de senaste skivorna har visat på ett band som med bibehållen integritet (läs: de lirar fortfarande mest med plattan i mattan) har blivit allt bättre att skriva varierade låtar som med oroväckande frekvens fastnar i hjärnan. Detta gäller inte minst den skiva som jag tipsar om idag: "Regicide" som kom 2014. Läser ni på Metal Archives om den här skivan, så kommer ni se att den inte är lika högt rankad av recensenterna som exempelvis senaste skivan "Cast The First Stone". Jag gillar den skivan också, men "Regicide" är fortfarande så skrämmande bra och mäktig att jag tycker ni ska kolla in denna först.

/Martin

Martins tekniska tisdagstips, vecka 19: Virvum

Gott folk!

Idag riktar vi blickarna söderut mot Schweiz och ett band som heter VIRVUM. Det här bandet har en lång historia som verksamt band - de drog igång verkstaden redan 2007 - men det tog tills förra året innan första fullängdaren kom. Är detta en dålig sak, undrar ni kanske? Nej sannerligen inte! När jag lyssnar på "Illuminance" så blir jag nämligen helt nockad. Detta är en magiskt bra platta. Med sin rätt rejäla dos progressiv metal nedrörd i all teknikalitet är det rätt mycket som händer i musiken. VIRVUM lyckas dock hålla sig på rätt sida av fullständigt frånstötande nörderi, då riffen är av en kaliber som knäcker. Som alla verkligt bra tekniska dödsmetallband ser VIRVUM också till att ha skrivit låtar som håller måttet med råge.

/Martin

Martins tekniska tisdagstips, vecka 18: Hadal Maw

På Metal Archives kan vi lära oss följande om australiensiska HADAL MAWs bandnamn:

Hadal Maw is the name derived from the Hadal zone, a delineation for the deepest trenches in the ocean. The term itself is inherited from Hades, the Greek god of the underworld.

Ja, ni hänger med i svängarna eller hur? Jag har länge fascinerats av band som kommer från antingen Australien eller Nya Zeeland som spelar rejält svår och tung musik. HADAL MAW från Melbourne lirar musik som visserligen är aningen mer lättillgänglig är ULCERATEs, men nog finns det rejält med tuggmotstånd på senaste skivan "Olm" som släpptes i början av februari. Jag gillar verkligen den här skivan som har nästan hemsökande gitarrarbete, stilfullt meckiga trummor och riktigt bra sång. Det går inte alltid snabbt, men detta är ju heller inget krav, meckigheten finns här i riklig mängd ändå. 

/Martin

Martins tekniska tisdagstips, vecka 16: Ageless Oblivion

Gott folk!

Det är tisdag, och dags för ytterligare ett tekniskt tips. Idag skriver jag om brittiska AGELESS OBLIVION som har en rejäl dos progressiv metal nerslängd i sin sjudande gryta. Jag har gillat det här bandet ända sedan de gav ut sitt debutverk "Temples Of Transcendent Evolution" 2010, och jag föll än hårdare för dem när de släppte "Penthos" 2014. Jag tycker fortfarande att detta är ett svinmäktigt album som nästan dignar under tyngden av bra låtar till brädden fyllda av riffmumma och ystra krumsprång. AGELESS OBLIVION är verkligen inga konformister, utan ser till att bända och böja åt många håll och kanter.

/Martin

Martins tekniska tisdagstips, vecka 15: Replacire

Gott folk!

Det är tisdag, och sålunda dags för ett nytt tekniskt tisdagstips. Om jag säger Boston så säger ni kanske MIT, Good Will Hunting, Dennis Lehane, AEROSMITH, DROPKICK MURPHYS eller Dorchester? Nu tycker jag att vi har anledning att foga ett nytt bandnamn till Boston: REPLACIRE. Det här gänget har varit igång ett tag, men det är först nu som jag kan säga att jag gett bandet en chans. Detta är bara så bra, udda, men ändå med bägge benen fast rotade i den tekniska myllan.
Det är kanske menat som ett internt skämt, men döper man sin skiva till "Do Not Deviate" så förväntar jag mig att bandet håller sig till en ganska traditionell form av teknisk döds. Men REPLACIRE väver skickligt in progressiva, brutala, nästan OPETH-lika och andra udda element i sin musik. Och de gör det på ett sätt som inte alls känns krystat, konstlat eller fisförnämt - utan faktiskt helt genuint. Om ni nu tror att det inte finns några tekniska element kvar så kan ni vara lugna - detta är musik som visserligen inte drar sig för att vara nyfiken - men jag tvivlar aldrig över vilken subgenre bandet räknar som hemvist. Kolla in dem!

/Martin

Martins tekniska tisdagstips, vecka 13: Spawn Of Possession

Gott folk!

Idag tar jag sikte mot Kalmar och ett band som heter SPAWN OF POSSESSION. Det här bandet har en historia som tar sin början 1997 och fortfarande är pågående. Såklart med en mängd medlemsbyten genom åren, vilket ju är mer regel än undantag i den här typen av orkestrar.

Jag upptäckte bandet ganska sent - 2012 - då bandet släppte sin tredje fullängdare "Incurso". Bandet hade tagit gott om tid på sig att skapa skivan. Hela 6 år hade det tagit, vilket är väldigt lång tid i en subgenre då du måste hålla momentum för att inte självdö. Men gosse vilken skiva "Incurso" är. Här finns ett driv i all den meckighet som bandet alltid sysslat med, kalla det en röd tråd om ni vill, låtar som samtliga ligger på en bra verkshöjd och en rent drömartad produktion som sannerligen är optimerad att låta fet men ändå luftig. Det är bara att vrida upp volymen och njuta - om man orkar ge den här skivan lite speltid.SPAWN OF POSSESSION ligger inte på samma jobbighetsgrad som exempelvis ULCERATE, men lite mer tid än vanligt får man allt ge "Incurso".

/Martin

Martins tekniska tisdagstips, vecka 13: Defeated Sanity

Gott folk!

Idag tar vi oss an ett band som lirar riktigt snårig musik - det tror jag att ni förstår bara genom att titta på loggan till vänster!

DEFEATED SANITY kommer från Berlin och har sedan starten 1994 verkligen utvecklat sin tekniska dödsmetall till vansinnigt hög nivå. Jag snöade in på bandet i höjd med att "Chapters Of Repugnance" kom ut 2010, för att falla fullständigt när "Passages Of Deformity" kom ut för 4 år sedan.

Just på denna skiva börjar bandet ströva lite utanför den fora som bandet tillhör, och börjar mer utmana både sig själva men också oss lyssnare med andra inslag än den traditionella tekniska dödsmetallens. Och de gör det så bra och smart att folk inom scenen går fullständigt kokobananas. Så även jag som delar ut en betygsåtta i min recension på WeRock. Dessutom sätter jag skivan på plats 4 på min personliga årsbästalista för 2013, så att detta är en groteskt bra och jämn skiva det behöver ni inte tvivla på!

/Martin

Martins tekniska tisdagstips, vecka 12: The Ritual Aura

Gott folk!

Idag tipsar jag om ett gäng från Australien - THE RITUAL AURA. Australien (och Nya Zeeland) har ju en försvarlig mängd riktigt bra band. Och då pratar jag inte AC/DC, utan band som NE OBLIVISCARIS, PSYCROPTIC och ULCERATE.


THE RITUAL AURA bildades 2015 och har ju hållit ett högt arbetstempo med två fullängdare släppta redan. Textteman är Science Fiction, mytologi, krig och unreleased lore som kan vara en grej från spelet Diablo, men jag är osäker.

Säker är jag däremot på det här bandets förmåga att fånga mitt intresse. De kan uppenbarligen sin subgenre för här finns gott om traditionella inslag (de där galna löpningarna på gitarrerna bland annat) men de är sannerligen inte rädda att ta in andra element och bryta av från gängse traditioner. Väldigt uppfriskande tycker jag.

/Martin

Martins tekniska tisdagstips, vecka 11: Abnormality

Gott folk!

I en värld som den tekniska dödsmetallen, ja egentligen hela metalvärlden, som befolkas av nästan enbart män är det skönt med personer som ABNORMALITYs Mallika Sundaramurthy som totalt behärskar sitt hantverk.Hennes vokala leverans bräcker rätt så många sångare det vill jag lova.

 Jag blev synnerligen berörd av det här bandets skiva från förra året - "Mechanisms Of Omniscience" som även om den inte slog sig in på topp 10 fick en försvarlig mängd lyssningar.

ABNORMALITY uppar anten rejält med låtar som på ett oerhört ledigt sätt kombinerar teknikalitet med sväng så brottarbrutalt att jag måste utfärda en varning för att här kommer ni få träna nack- och moshmuskulaturen till max.

/Martin

Martins tekniska tisdagstips, vecka 10: Necrophagist

Gott folk!

Idag ska vi prata lite om ett band vid namn NECROPHAGIST. Det här är ett band som 2004 släppte en skiva som hyllades som en av de bästa tekniska dödsmetallplattorna någonsin - "Epitaph". Credden som den här skivan fick var helt otrolig i omfattning och bandet hyllades - med rätta - som ett att sannerligen hålla koll på i framtiden. Världen - i den mån vi nu kan tala om en sådan när det gäller teknisk dödsmetall - låg vidöppen för NECROPHAGIST. Det som följde var tystnad. På Metal Archives är bandets status listad som "Unknown" och det sprids med jämna mellanrum rykten enligt principen clickbait på Metal Sucks och Metal Injection att bandet (eller kanske mest huvudmedlemmen Muhammed Suicmez) kanske, möjligtvis är på gång med ny musik. Ingen vet egentligen ingenting, men med tanke på hur makalöst bra "Epitaph" är så kan jag verkligen förstå att folk vill ha mer musik från NECROPHAGIST.

Notera gärna att två av musikerna som lirar på "Epitaph" är Hannes Grossman och Christian Münzner, två musiker som verkligen har imponerat på mig genom sitt arbete i ALKALOID, SPAWN OF POSSESSION, OBSCURA och på sina egna soloskivor.

/Martin

Martins tekniska tisdagstips, vecka 9: Soreption

Gott folk!

Idag tipsar jag om SOREPTION från Sundsvall. Detta är ett band som inte bara är ett av de bästa tekniska dödsmetallbanden i Sverige, utan världen. Jag har uppskattat bandets tonkonst ända sedan jag snubblade över skivan "Deterioration Of Minds" som kom 2010. Samma år, eller om det var året efter fick jag äve tillfälle att kolla in bandet live på avsomnade Getaway Rock Festival där bandet bjöd upp till yster ringdans på ett väldigt övertygande sätt.
Det som särskiljer SOREPTION från så väldigt många andra band inom den här foran är att de kan skriva verkligt starka låtar som sätter sig på hjärnan något så förträffligt. Här finns också ett tungt och elakt sväng som SOREPTION bemästrar till fullo.

Det tog 4 år mellan "Deterioration Of Minds" till "Engineering The Void" kom ut. Bandet fortsätter här sin rent magiska resa med låtar som är ännu starkare än på debuten, och dessutom med en produktion som får i alla fall mig att salivera!

/Martin

Martins tekniska tisdagstips, vecka 8: Wormed

Gott folk!

Jag har riktigt längtat efter att få skriva om det här bandet som jag tipsar om idag. Dessutom har det artat sig så att vi på biblioteket i Helsingborg kör rymdtema den här veckan under sportlovet, vilket är ett stort tema i spanska WORMEDs texter.

Jag stötte på det här bandet vid tiden för bandets andra skiva "Exodromos" och föll så fruktansvärt hårt för denna synnerligen brutala och oerhört skickliga orkester.

Förra året släppte bandet "Krighsu" en i det närmaste perfekt skiva inom den brutala och tekniska dödsmetallen. Låtskriveriet har bandet alltid varit väldigt bra på, och på "Krighsu" har bandet fått sitt nya skivbolag Season Of Mist att öppna pengapåsen och slanta upp kulor för en riktigt bra produktion. Bandet belönar något så oerhört på den här skivan. Här finns såklart hårdheten i drivor, men också ett brutalt sväng som trummisen Guillermo Calero bemästrar till fulländning.

Bedöm själva - för egen del så tycker jag "Krighsu" är en skiva som verkligen förtjänar att kollas in!

/Martin

Martins tekniska tisdagstips, vecka 7: First Fragment

Kärt återseende? Ja i alla fall för mig, då jag sannerligen har göttat ner mig i teknisk dödsmetall i ganska ohälsosamma mängder och brinner av iver att dela med mig av vad jag lyssnat på!

Den här veckan tipsar jag om det ytterst förträffliga bandet FIRST FRAGMENT som hittills bara har släppt en skiva. Men vilken skiva!

Det här bandet kommer från delstaten Quebec som har en av de bästa scenerna i världen när det gäller tekniskt lir. Antalet band som kommer från exempelvis Montreal, och ledigt piskar upp ganska många band med ena handen bakbunden, är ganska stort. Som många band inom den här foran så har FIRST FRAGMENT kämpat med att få personal som kan lira den här typen av musik. Framför allt saknades det en trummis - vilket sån här musik står och faller med - under många år vilket gav vid handen att bandet spelade live i oerhört ringa mängd. Förhoppningsvis blir det ändring på detta nu, då skivan "Dasein" förtjänar att upptäckas av många.

FIRST FRAGMENT skiljer sig åt i rätt mycket från andra band, men det som sticker ut lite extra är att bandet skriver texter på franska. Inte för att det hörs speciellt tydligt, men ändå. Sen är bandets gitarrspel tydligt influerat av klassisk musik. Jag tror nog att bandets gitarrister har lyssnat en del på Yngwie Malmsteen, för satan vad det liras, och inte helt utan finess och känsla för melodi.

Kolla bara in nedanstående låt så kommer ni fatta vad jag menar.

/Martin

Martins tekniska tisdagstips, vecka 6: Phobiatic

Gott folk!

Sedan ett tag sedan så följer jag en site som heter Metal Injection - det är en site som öser ut alldeles för många uppdateringar per dag om ni frågar mig - men en sak har de som jag verkligen gillar: Techdeath Tuesday. Austin Webber heter ansvarig skribent för detta och jag blev lite inspirerad av hans eskapader, så till den milda grad att jag tänkte att jag skulle starta något liknande här på bloggen. Får se om det kan bli nåt av det - just nu är inspirationen på topp i alla fall! - och om inte annat så ser jag detta som en chans att ytterligare utforska denna oerhört kompromisslösa subgenre, haha!

Mitt första tips är om ett tyskt tekniskt dödsmetallband som heter PHOBIATIC. De har hållit på sedan 2008 och gett ut 3 fullängdare. Den senaste - självbetitlade - kom den 20:e januari och banne mig om detta inte ger mersmak alltså!

För det första är produktionen härligt jordig, vilket brukar innebära att trummorna faktiskt låter som trummor. Jag tror inte att jag är den ende som tröttnat på den erbarmliga söndertriggade produktionen som flertalet skivor inom teknisk dödsmetall brukar bjuda på. Här finns också väldigt mycket andra influenser fint inbakade som verkligen bidrar till att göra skivan varierad.

/Martin