Trans-Siberian Orchestra i Amsterdam

Helgen spenderades i ett vårvarmt Holland där TRANS-SIBERIAN ORCHESTRA ämnade återvända till Amsterdams fina Heineken Music Hall. Jag såg dem där 2011 vilket var himla trevligt, denna gång skulle dock fokuset ligga på jul/vintermusik istället för Beethoven vilket i alla fall för min del är ett bättre val. Dessutom läckte det ut att de skulle återvända till några gamla SAVATAGE-låtar, ett litet vittne om att bandet gärna vill spela den musiken. Vad jag erfar är det Jon Oliva som sätter käppar i hjulet för ett Savatage-återtåg, han låter ju sångmässigt tyvärr röv idag men han kunde väl ställt upp och spelat keyboards på en turné med en riktig sångare. Exempelvis då JEFF SCOTT SOTO som i lördags kväll sjöng med en för honom förvisso fullt normal bravur. Helvete vilken pipa och vilken närvaro den mannen har. Hans version av This is the time (1990) var i det närmaste perfekt, och på det hela taget var den saliga blandningen vokalister under kvällen väldigt bra val för respektive låt. Den intresserade kan kolla in youtube, jag vet i princip ingenting om de andra sångarna men versionerna av All that I bleed och Believe gav mig en gåshud som fortfarande hänger kvar.

Dock, det jag njöt mest av var de pompösa vinterlåtarna. Wish Liszt (Toy shop madness), Wizards in winter, A last illusion och den fantastiska avslutande Christmas eve är ALLT jag älskar mest med TSO. De brukar ha pompösa scenshower, och 2011 fick vi i princip samma show som USA vad gällde Beethovengrejen som de turnerade med. Denna gången var showen däremot kraftigt nedbantad jämfört med den fantastiska USA-showen de körde i höstas. Det var fortfarande eld och laser men det infann sig ingen direkt wowkänsla över produktionen. Det var musiken som fick tala, och det gjorde den.

De hade passat perfekt på Sweden Rock Festival. PERFEKT I TELLS YA.

/Alex

New prospects, new horizons

God fortsättning gott folk. Nu skriver vi 2014 och ser fram emot vad det kan ha att erbjuda. Martin har som bekant gått på föräldraledighet, så jag är lite halvt ensam här på bloggen under en tid framöver. Martin bad mig hålla igång fredagslistorna, det är lite mer hans skötebarn och jag kommer garanterat inte att kunna hålla hans tempo eller engagemang vid liv men ska försöka pilla ihop något så att ni inte går lyssningslösa på fredagarna. Vad och hur och med vem får tiden utvisa.

Jag har under julledigheten startat en ny blogg tillägnad förra årets bästa skivsläpp "Progglådan". 40 skivor bestående av musik ur Sveriges Radios digra arkiv sammanställt av Coste Apetrea. Musiken är fantastisk men boxens information är oerhört bristfällig, så bloggen som jag kallar Proggliv är ett ställe där jag ämnar gå igenom varje skiva, med korrigeringar och utökande av informationen i boxen. Hittills har jag avverkat fyra skivor, den intresserade får gärna gå in och kolla, klicka här. Kritik, åsikter och hjälp av de som vill hjälpa (kanske forna bandmedlemmar?) eller annat emottages tacksamt.

I övrigt har jag ett intressant och proggigt konsertår framför mig. Redan nästa vecka åker jag till Amsterdam för att se TRANSSIBERIAN ORCHESTRA igen, det blir en höjdare vågar jag påstå. Sedan är det dags för Stockholm, den kungliga hufvudstaden som jag inte besökt sedan 2008 eller 2009. Den 8/2 firar TRETTIOÅRIGA KRIGET att det är 40 år sedan deras debutskiva gavs ut, detta genom att spela hela debuten rakt av. Jag påminde dessutom basisten Stefan om en annan låt från den tiden som det verkar som att de också petat in i setet. Förband är lika gamla och svenska Christer Stålbrands SAGA som också ska spela sin 40 år gamla debutskiva. På det hela taget en höjdarkväll vill jag tro!

Sedan blir det MAGNUM i april i Köpenhamn, STEVE HACKETT i maj på samma ställe, SWEDEN ROCK och COPENHELL och säkert mycket annat kul i poolen.

Ah well. Nu får det bli kaffe. Kan inte jobba hur hårt som helst den första dagen.

Eller som GORKY PARK sade: BANG!

/Alex

Fredag, Alex-style

Martin och Susanne knåpar vidare med de vanliga fredagslistorna och Martin pillar även med sin årsbästalista. Därför sitter jag här med en egen kort men gemytlig fredagslista, eller åtminstone några fredagsfavoriter.

SAVATAGE var ett jävla bra band. Därför lyssnar vi till Morphine child från deras europaturné 2002, Malmö-spelningen där har gått till historien som en av de bästa som någonsin ägt rum på KB. Vi lyssnar.

 

 

Från Savatage skuttar vi lätt till TRANS-SIBERIAN ORCHESTRA som är ett alldeles fenomenalt bra band. Deras julskivor är det finaste som finns, och från den första skivan "Christmas Eve & Other Stories" bjuder jag på en fantastisk liveversion av First snow. Vi lyssnar.

 

 



Vi avslutar med det kanske finaste som Trans-Siberian släppt, den stora hiten tillika Pachelbelcovern Christmas Canon Rock. Med detta lämnar jag er och önskar trevlig helg. Vi lyssnar.

/Alex

Trans-Siberian Orchestra

I lördags gick en 11 år gammal dröm äntligen i uppfyllelse. Efter år av väntan, längtan och förhoppning satt jag på främsta raden på läktaren i Amsterdams Heineken Music Hall och fick uppleva Trans-Siberian Orchestra live. För den oinvigde är detta ett svulstigt mastodontkomplex till band, deras tre julskivor har nått sådan kultstatus i USA att de gör stora julturnéer varje år med liveshower som får till och med den mest härdade hårdrockare att tro att han aldrig varit på konsert förut. Just showen har varit det stora problemet för oss i Europa, det kostar självfallet massor att ta över en dylik till våra breddgrader. 2011 blev det så dags, en liten "skit samma vi kör"-anda anades när de lovade att ta över hela showen även om det kostade dem en icke oansenlig summa. Och hela showen blev det.

I Europa valde de att inte fokusera på julskivorna utan att istället köra hela sin fjärde skiva Beethoven´s Last Night. Storyn är i korta drag att vi får följa Beethoven under hans sista natt i livet där han blir kontaktad av djävulen som antingen vill ha hans själ eller hans sista nyskrivna symfoni nr. 10. Det är en bra historia som live dessutom förstärktes av den fantastiska Brian Hicks i rollen som berättare mellan låtarna. Publiken satt knäpptyst och njöt under hela föreställningen och jag har aldrig varit med om maken till bra ljud. Efter så många konserter som jag sett är det inget dåligt betyg till Heineken Music Hall.

Nämnde jag förresten att bandet började som en avstickare till SAVATAGE? Grundbandet utgörs av Al Pitrelli, Jeff Plate, Chris Caffery och Johnny Lee Middleton. Utöver dessa har vi en hel ensemble sångare, keyboardister, symfoniorkester m.m. Jeff Scott Soto är en av gästsångarna i Europa, han gör självfallet Mephistopheles (djävulen). Sista låten för kvällen blev en hyllning till Savatage´s Jon Oliva, han skulle varit med på turnén men blev tvungen att stanna hemma p.g.a. en dödssjuk släkting. Låten då? Klicka här.

En i sanning fantastisk kväll, if there ever was one.



/Alex