Fredagslistan 2017, vecka 24: 1997

Gott folk!

Det är dags att ta en tur down memory lane som det heter, och kolla in år 1997.

1997 är ett år då bland andra "Spår i Mörker" släpps. Denna film var den åttonde i Beck-serien där Martin Haber spelar den luttrade och inkännande kommisarien. Samma år släpps "Con Air", "Djävulens Advokat" och "Scream 2".

Och så släpps det en försvarlig mängd musik. Enligt Metal Archives släpps det 778 skivor som kan klassificeras som hårdrock/metal. Jag vågar knappt tänka på hur lång tid det hade tagit att lyssna igenom all den tonkonsten, haha!

Jag har valt ut 5 skivor som jag tycker är väl värda att kolla in från 1997.

Vi kör!

ENTOMBED släpper "To Ride, Shoot Straight and Speak The Truth!" på Music For Nations i slutet på oktober 1997. Man fortsätter här oförväget på den inslagna vägen som etablerades på "Wolverine Blues". Jag hade folk i min bekantskapskrets som dyrkade "To Ride..." i mycket högre grad än några andra skivor i bandets diskografi. Själv har jag ändrat uppfattning om skivan. Jag kramade nästan ihjäl "Wolverine Blues", och kände väl att "To Ride..." var en bra skiva, men inte i närheten av skivan från 1993. Idag är jag inte lika säker. Låtmässigt så finns det flera svinbra låtar på "To Ride...". Vi pratar då om Like This With The Devil, Damn Deal Done och Somewhat Peculiar. Att skivan kanske inte har samma "hit-status" (jösses vad det känns galet att använda den termen när det gäller death metal!), men här finns det gott om bevis på att ENTOMBED i allra högsta grad var ett fläskigt relevant band.

Under lunchen häromdagen dök SYMPHONY X upp som samtalsämne, och då inte med Susanne faktiskt, utan med en av våra timvikarier här på Stadsbiblioteket. Det vi kom fram till var att SYMPHONY X är ett band som trots att gitarrspelet tillåts ta så stor plats så ballar det inte ut och blir gitarr+band, utan att SYMPHONY X alltid har vinnlagt sig kring att skriva riktigt bra låtar. "The Divine Wings Of Tragedy" var skivan jag upptäckte bandet med. Jag tycker fortfarande att det är en magiskt bra platta som jag gärna återvänder till när jag blir lite nostalgisk (vilket faktiskt händer mer ofta nu än för ett decennium sen!) Har du hört det här bandet tidigare så kommer du märka att den formula som bandet kör på, ja, den var ju etablerad redan tidigt i bandet karriär. För er andra är det bara att koppla in bettskenan och njuta av det formidabla lir som den här skivan bjuder på.

Jag och Susanne pratade häromdagen om DIMMU BORGIR som hon inte har ett bekvämt förhållande till. Och visst, jag kan hålla med om att bandets massmarknadsblack sticker i ögonen för folk som håller sig som mer trve, men som ingångsband till tyngre och svårare black metal är DB rätt svårslagna. "Enthrone Darkness Triumphant" släpptes i slutet av maj på ansedda Nuclear Blast och innehåller hits som A Succubus In Rapture, Spellbound By The Devil och Mourning Palace. Förutom dessa smäcktitlar så bjuder skivan på trumspel av trummisen med det kanske mest episka artistnamnen inom metal: Tjodalv!

SAVATAGE gillar ju sina episka skivor. The Wake of Magellan is a concept album by Savatage, and is based on two real life events. The first, the Maersk Dubai incident, occurred less than a year before this album was released when the captain of a freighter threw three Romanian stowaways overboard in the middle of the Atlantic. A fourth stowaway was saved by the courageous action of a deckhand, who risked his own life to protect the youth.

The second event regarded the Irish reporter Veronica Guerin who died fighting the growth of the drug trade in her country. Her death may accomplish what she could not in life.^[2] These events are combined into the story of an old Spanish sailor, who has decided to end his life by sailing his small boat out into the Atlantic until it sinks. In his mind he has romanticized this decision as a glorious, Vikingesque way to die. When the ocean winds push him into a great storm, and he believes that his wish is about to be granted in a great dramatic fashion, he suddenly sees a man drowning in the ocean. In an instant he finds himself taking back every wish for death's embrace, and fights to save this soul. After many twists and turns, he is able to save the stowaway that had been thrown overboard. Returning to land, he now realizes that not only every life is precious but also every hour of that life.

Ja, ni fattar ju att detta är ju episkt så det förslår, men gosse vad det funkar. Den här skivan är en ren njutning från början till slut, och den har med rätta hyllats som en av de starkaste i bandets diskografi. 

Att döpa en skiva till "Death Metal" kan kanske uppfattas som slentrianmässigt, slött eller för kaxigt. Är det något band som kan klara av detta utan sjunka i anseende så var det DISMEMBER. Att bandets musik heller aldrig handlade om att krångla till det utan att hamra ut klar, stringent och högkvalitativ death metal återspeglar sig också i valet av titel. "Death Metal" är en oerhört fin skiva som jag gärna återkommer till - mer ofta än bandets "klassiska" släpp egentligen. Stinnheten på, ja allt, på den här skivan är slående. Gitarrtonen är mördande fet, trummorna låter svinaktigt mäktiga och Matti Kärkis sång dräper. Det här är en skiva att verkligen maxa volymen till, låta musiken ta över och bara njuta!

/Martin

Fredagslistan 2017, vecka 24: 1997

Fredagslistan 2015, vecka 40: Träningsmusik

Gott folk!

Säga vad ni vill om bloggen - när det gäller att skapa fredagslistor på begärda teman så kan ni inte på några villkors vis hävda att vi är snabba. Veckans lista handlar om träning, och har sitt upphov i ett mejl som en av våra trognaste läsare skickade till mig i Spotify för över 2 år sedan. Så nu kan det väl vara dags att ta tag i detta, eller hur Matilda?

Det fanns en tid då även jag hade tid att ägna mig åt träning. Motvilligt, det medges men jag släpade mig ändå till gymmet någon gång i veckan. Idag är den enda träning jag får den dagliga cykelturen till biblioteket och hem. Plus bärande av barn.

Veckans fredagslista är upplagd på följande vis - den går att använda till i stort sett vilken träning som helst: löpning, cykling, parkour, gymträning och bowling. Dock inte konstsim.

Vi kör.



Uppvärmning. Ett ack så viktigt moment som många slarvar med, med benbrott och annat obehagligt som följd. Jag ville ha en låt med stadigt och inte alltför högt tempo. Hemskt gärna med en episk och gravt peppande refräng. Så då blev det såklart en låt av RAUBTIER och deras oerhört fina Låt Napalmen Regna Ner. Jag föll illa för bandet när jag äntligen fick chansen att se Hulkoff med mannar på ett Getaway för en massa år sedan. Sedan dess är jag beredd att lyssna på bandet även i skivform.




Nu har vi fått upp flåset och är beredda att öka tempot/ansträngningen. DISMEMBERs "Death Metal" var en skiva jag ofta brukade spela när jag styrketränade. En bra blandning av tvåtakt och melodier som satte adrenalinet i flödande var optimalt när det skulle övas i maskiner. Det är skönt att konstatera att en låt som Of Fire fortfarande funkar bra.






Mellanlandning i DARK TRANQUILLITY och deras Lost To Apathy. Jag valde låten enbart för dess helt underbara driv och oerhört motiverande refräng som jag, fortfarande, tycker hör till göteborgarnas starkaste genom hela karriären. Jag blir glad och tänker mig att denna låten kan inspirera till att cykla/springa fortare. Eller varför inte lägga på ytterligare vikt på valfri maskin?






Upplopp och då gäller det att bita ihop och bara köra. Få band förkroppsligade bita ihop-begreppet  mer än PANTERA. Given låt är Walk som har ett bra tempo och förkrossande tyngd. Plus att refrängen är så vansinnigt bra att den kan uppväcka döda.








Vi har kommit till slutet och om ni har tränat rätt så är det dags för kollaps och blodsmak i munnen. Självklart låtval: Dance Of The Dead av CORROSION OF CONFORMITY. Det är väl värt att kolla in videon till denna låt. Jag såg den för första gången på fina Headbangers Ball som gick på MTV på den tiden då kanalen fortfarande sysslade med musik, och föll direkt. Hade jag räknat upp alla band jag föll för genom det programmet så hade det blivit en lång lista - kanske ett tema för en fredagslista?




Gott folk - ha en genihelg!

/Martin

Fredagslistan 2015, vecka 40 - Träningsmusik

Fredagslistan 2013, vecka 39: Maryland Deathfest

Gott folk - denna vecka har fredagslistan festivaltema. Och det är inte vilken festival som helst som vi sätter under lupp, utan vi har valt att avhandla klassiska Maryland Deathfest som i år faktiskt firade 11-årsjubileum. Maryland Deathfest hålls varje år i Baltimore (så nu kan ni skriva upp ytterligare en grej som staden är känd för än "The Wire" och Johns Hopkins sjukhuset) på Memorial Day helgen.

Så här sammanfattar festivalen sig själv:

The concept of MDF is simple: to bring to the United States the best and most extreme bands the underground has to offer. Never conforming to trends, or being limited by genre restrictions, MDF is a showcase of what extreme music, both new and old, is capable of. With an emphasis on diversity, the festival brings together the very best death metal, grindcore, doom, thrash, hardcore, black metal, and experimental bands from all around the world. With bands from all over the U.S. and Canada, and exclusive fly-ins and rare appearances from some of the most in demand bands from Europe, Australia, and Japan, the diversity of the lineup is only surpassed by the diversity of MDF's rabid fan base, who annually travel from all over the world for a weekend of fun and music.
Since MDF's inception in 2003, festival organizers Ryan and Evan have continued to strive to bring together some of the most legendary bands in the scene and some of the most talked about up-and-coming bands in the underground for an unparalleled experience. Combining the DIY attitude of two metal fans who are actually part of the scene instead of trying to exploit it, with a refreshing professional touch, MDF is year after year given high marks for being one of the best run and most organized festivals around.
 
Jag måste också nämna den alldeles fantastiska reserapporten som Hatpastorn levererade från förra årets festival. Storartad läsning.

Att festivalen har överlevt år efter år har i alla fall till viss del att göra med att arrangörerna har bokat en räcka verkligt imponerande band. Det var inte lätt att välja ut 10 akter att ha med på listan kan jag säga, haha! Om jag droppar namn som DYING FETUS, NECROPHAGIST, SUFFOCATION, PHOBIA, ROTTEN SOUND, MISERY INDEX och THE RED CHORD och sedan berättar att dessa band är tagna från de två första åren festivalen hölls och att de inte är med på min del av listan då fattar ni att festivalen heter duga.

Men nog ordat om vilka band som inte finns på listan, vi kör igång med Susannes del av listan tycker jag!

Ja hujedamej som Lina i Emil i Lönneberga skulle säga - vilken öppnare Susanne har valt med låten Boden. Introt är lika hårt som knäckande bra. Jag har själv ett gott öga till denna låt som, rätt gissat, har väldigt lite med orten Boden att göra. Enda geografiska referensen som nämns är Dorchester, en del av Boston, ivrigt beskriven av bland andra Dennis Lehane. Så nu vet ni det. CRYPTOPSY är ett band att hålla ögonen på om man gillar musik som strävar efter att mosa snarare än hacka, haha!

 Jag retade Susanne (fast bara lite) för att hon inte kunde avhålla sig från att ha med en låt av DISMEMBER. Nu är det sorgligt upplösta dödsgänget så pass bra att det egentligen inte behövs någon ursäkt för att ha med en låt från bandets diskografi. Att det dessutom är ett av Susannes absoluta favoritband gör det än mer giltigt. Susanne har dessutom fått in en snygg referens till skräckfilm i valet av låt - The Hills Have Eyes vars första version kom 1977 i regi av Wes Craven. En nyare version av filmen kom 2006. Så nu vet ni det. Och låten är ju prick så bra i vanlig ordning när det gäller DISMEMBER att det blir lite jobbigt att tänka på att bandet inte finns mer.

Ett trevligt band från Glasgow, Scotland. Detta är ren rens med viss finess. Kommande skivan "Peace Was Never An Option" är inte helt tokig, det kan jag avslöja. Föregångaren, och skivan som Susanne har valt Gainsayer ifrån, "No Tolerance For Imperfection" är inte dum den heller. Jag går ju igång på dylik musik, det vet ni ju sedan innan, och här bjuds det på finfint tekniskt triumflir i den högre skolan då precisionen i gitarrerna och baskaggarna är saliverande och så tajt att vi inte kan få in ett frimärke mellan instrumenten. Underbart.

Tjo! IMMOLATION, dyrkat av många, respekterade av fler bjuder upp till meckdans i God Complex från "Kingdom Of Conspiracy" en skiva som av många hålls som den bästa death metalskivan i år. Och den är grymt vass. Mer säger jag inte ;)

Susanne avslutar sin del av listan med makalösa MARDUK. Fy fan vilken oerhört bra skiva "Serpent Sermon" är. I dagens mer än lavinartade lyxproblemsgrundande utgivning av metalskivor hade jag glömt hur bra skivan är då det har snurrat så extremt mycket annan metal i lurarna att jag inte hade lyssnat på plattan på ett tag. Och så kommer titellåten och påminner om att detta är black metal as fuck. Underbart.

-Pausfilm-

 SAPROGENIC är ett tekniskt brutalt death metalband från Detroit Michigan. Vi hade med detta gäng när vi körde Michiganlistan för ett tag sedan. Men det skiter jag i, för detta gängs musik är så väldans bra att det liksom inte kan bli för mycket av den. Kolla hemskt gärna in senaste given "Expanding Towards Collapsed Lungs" från vilken jag valt titellåten - den skivan är inte alls tokig.

Sverigeaktuella ABORTED (de lirar i Köpenhamn på måndag tillsammans med THE BLACK DAHLIA MURDER på Lilla Vega) rockar loss med en klämkäck dänga betitlad From  A Tepid Whiff från alldeles förträffliga renssmockan "Global Flatline", en skiva som om ni frågar mig var en stark återhämtning från bandet efter några inte så bra alster. Och ja, de är lika tajta live som på skiva - alltså ett riktigt band till skillnad från så många andra, haha!

Med sin sköna blandning av grindcore och crust har TRAP THEM fått lovord (med rätta) från ganska många recenseter. Själv gillar jag bandet från Seattle riktigt mycket. Det är imponerande hur bandet lyckas kombinera rens, sväng, desperation, vrede på det sätt de gör i Fucked As Punk från "Sleepwell Deconstructor" och sammanfoga elementen till en minst sagt imponerande helhet.

Någon mer som längtar efter nytt material från detta gäng? Tänkte väl det. Tills dess att sådant kommer så får väl vi nöja oss med att blästra trumhinnorna med exempelvis Grand Gathas Of Baal Sin från "The Epigenesis".

Vi avslutar listan med CARCASS som, om ni missat det, gjort en satans comeback med skivan "Surgical Steel". Dra igång, höj volymen tills den går i taket och bara njut.

Trevlig helg!

/Martin

Fredagslistan 2013, vecka 39: Maryland Deathfest

Dismember - en kärlekshistoria.

From dream to dream we have always been like an everflowing stream.

Det här är ett inlägg som jag har tänkt skriva länge men inte fått ro att sätta mig med förrän nu. Det handlar om ett av Sveriges genom tiderna bästa och mest ihärdiga dödsmetallband in my humble opinion: DISMEMBER. Jag minns när det begav sig (jag minns det faktiskt som igår eller möjligen i förrgår) i nittiotalets början. Källarbanden kravlade så sakteliga upp mot ytan och såg dagens ljus i det som skulle bli början till dödsmetallscenen på de här breddgraderna. Själv var jag ung, arg och hyfsat skoltrött. Det var ettan på gymnasiet i en  mindre ort (som man önskade skulle vara lite större än vad den var). I väntan på bussen som skulle ta mig hem (till den ännu mindre orten där jag bodde) klev jag in på biblioteket och bläddrade förstrött bland skivorna. Under bokstaven D fanns två skivor som skulle komma att förändra mitt sätt att förhålla mig till musik för evigt: "Like An Everflowing Stream" och "Indecent And Obscene". Jag minns känslan, det var en skräckblandad förtjusning, en pirrande vetskap om att det här, det var något nytt. Något annat. "Like An Everflowing Stream"-omslaget hade konventionell hårdrock/metal-estetik med eld, drakar och ett underjordiskt landskap, inget häpnadsväckande där direkt. Men baksidan! Där hände det grejer minsann:

Imponerande och lite skrämmande på samma gång tyckte jag. Som om någon gräns överskreds med allt det där blodet. Farligt men fascinerande, hotfullt men hett! (Ja, ni vet vad jag menar.) Jag kunde bara inte sluta titta på det. Samma sak var det förstås med Indecent and obscene, inälvsfest galore:

Det här tilltalade ju förstås min skräckfilmsådra något sanslöst mycket. Det kändes som att få både splatterfilm och musik samtidigt, som en fenomenal kombo man inte ens visste fanns. (Lite som då Sourcreme & onion-chipsen kom till byn, så enkelt och så fruktat genialiskt.) Visst hade jag lyssnat på METALLICA innan men det här gänget såg ut att lira i en helt annan musikalisk division. ALICE COOPER hade lattjat med giljotiner och WASP kastade blodiga köttstycken på publiken långt tidigare men jag kunde inte bry mig mindre. Det var för showigt och musiken var inte min kopp med te. Så plötsligt fanns detta istället. DISMEMBER. Bara bandnamnet bådade ju gott. Jag lånade hem båda skivorna och lyssnade på dem nonstop tills lånetiden gick ut. Då lånade jag om dem.

Dödsmetallen alltså, vad viktig den blev för mig i den stunden. Det var en aha-upplevelse av stora mått. Som att gå in i en andra andning och hitta en helt ny typ av urkraft precis när man är som tröttast. En sorts renodlad känsla av att inget var omöjligt. Så kändes det. Som att hitta hem, för att ta till ett slitet uttryck. (Det kan låta klyschigt och over the top men det är alldeles sant.) Resten är, som de säger, historia. Jag började köpa på mig allt jag kom över som såg ut att låta likartat och det var goda tider de där åren runt -93 -94-snåret. Band har kommit och gått som band brukar genom ens liv men Dismember är ett av de där få banden som alltid har funnits kvar oavsett vad. Jag har sett dem live en handfull gånger, det kunde gärna ha varit fler. Förra november, efter 23 år och ett gäng fantastiska plattor tog resan slut men kärleken lever vidare.

Tack för allt. Tack som fan!

/Susanne

Fredagslistan vecka 2 - den snygga listan.

Mina vänner, fredagen är över oss igen och vid det här laget vet ni vad som väntar. Just det, listan. I ett (fåfängt?) försök att hotta till det hela lite, utmana oss själva, förnya, variera, sätta guldkant eller vad man nu vill kalla det, så har vi spånat fram ett antal finurliga teman att följa medelst kadaverdisciplin när det kommer till låturvalet. (Teman som handlar om både det ena och det andra kan jag avslöja redan nu. Jo jo, håll i hatten kamrater, det här kan gå precis hur som helst.) Med andra ord, nya tider stundar - åtminstone denna vecka då vi har makat listan enligt riktlinjen snygga bandloggor. Endast band som passar in under den benämningen platsar denna fredag, resterande göre sig icke besvär. En annan nyhet som drabbar oss på ett lite mer fasansfullt sätt är att den gode herr Bergdahl icke längre är med oss i listsnickrandet, detta på obestämd framtid. Alex tar helt sonika en liten semester och vi hoppas förstås att han är tillbaka fortare än kvickt (alternativt snabbare än han själv hinner säga New York). Kom snart tillbaka, du är redan saknad!

Med detta sagt ger vi oss i kast med veckans skapelse. Först ut är mina tio låtar och vi inleder på den något dystra och skogsinriktade vägen, vi kan kalla den nordiskt mörker möter vilda djur. DARKTHRONE, also known as The master king of kvistiga loggor, sparkar igång det hela tätt följda av WITTR (ja, ni vet ju vilka jag menar men det är så hiskeligt långt att skriva ut hela bandnamnet. Så mycket bättre då att göra en jättelång parentes om det hela istället och därigenom spara tid!) och bröderna hårdrock NIFELHEIM. Ingen logga borde vara komplett utan en fladdermus. Egentligen. Det här vet vi alla innerst inne.

Följer på detta gör lite svensk kvalitetsdöds utan några direkta krusiduller. DISMEMBER dyker förstås upp samt BLOODBATH vars senaste bandtröjor för övrigt hyllar fina kultfilmerna Omen nr 1 och 2. Fjäder i hatten för detta initiativ.

Raskt går vi vidare mot mörkret igen och hamnar i ARMAGEDDAs trygga famn som avslutning. Kvistar, blod och bråte får vara samlingsorden för mina bidrag, som bubblare kan nämnas GLORIOR BELLI, GNAW THEIR TONGUES, BATHORY, SVARTSYN och SARCOFAGO. Ja, listan kan göras lång men låtom oss istället kika på herr Benschs bidrag. Här kan vi se en ganska bred spridning från väna toner i form av mr Åkerlunds andra band via klassisk floridadöds till det rena raka renset som stavas NASUM.

Om jag ska dra någon parallell loggorna emellan får jag nog säga att många av dem går in under den välkända stilmallen bokstäver i form av blankvapen eller liknande tingestar som det går att hugga med. Ta exempelvis DEATHs karaktäristiska lie, MORBID ANGELs eldgaffel, DECAPITATEDs slingriga sågklingor och OBITUARY som får mig att tänka på kastknivar vilken dag som helst i veckan. Kort sagt, stickvapen är även det ett framgångsrecept vad gäller bandloggor. Beskåden:

De enda som egentligen sticker (pun intended) ut från mängden är OPETH men å andra sidan fungerar deras mer naturromantiska sida lite som en balansvikt mot resten. En rolig detalj i sammanhanget är att vi helt ovetandes, på något mirakulöst sätt lyckats synka ihop bandvalen. Jag satt t.ex. länge och försökte hitta på legitima ursäkter till varför jag inte tog med DEATH och ENTOMBED, dessa gamla käpphästar i snygglogobranschen. Visar sig att båda banden plockades upp av Martin och listan kan på så sätt anses vara helt komplett. Sen ska erkännas att jag fuskade bort min MORBID ANGEL-låt bara för att vi inte skulle ha med ett band två gånger. Men för övrigt har inget lagts till eller dragits ifrån i syfte att göra listan vackrare, cross my heart (of darkness). Ja, det är bara att gratulera till denna promenadseger, säga några ave satanas och förstås lyssna på listan.

Med förhoppningar om en trivsam helg.

/Susanne

Fredagslistan vecka 2 - Snygga bandloggor

Fredagslistan vecka 47

Godmorgon ungdomar!

(Ja, jag vet att det snart är lunchdags för de flesta av oss men jag vill inte ta udden av den där klämkäcka tonen som jag vet att ni älskar. Därav.)

November kliver på med raska steg och innan man vet ordet av står årets sista månad och knackar på dörren. Martin har uppmärksammat detta genom att börja beta av årsbästanomineringarna här på bloggen. Själv är jag mentalt kvar någonstans i början av oktober men med en gnagande känsla av att jag missat något och Alex inväntar förmodligen December i en mysig filt av DEEP PURPLE-nostalgi (och med all rätt efter Kee Marcello-incidenten). Dock har vi en sista skälvande fredagslista att leverera innan vi kliver in i de sista veckorna av 2011 och den lyder som följer.

Inledningsvis
Martin går ut ganska lugnt med IN FLAMES, fortsätter med ARCHSPIRE (som är helt nya för min del) och kör på ett mer tekniskt och varierat mangel (inte oävet) och avslutar stilenligt med TOXIC HOLOCAUST och det korta men kärnfulla spåret You Suffer But Why Is It My Problem av fina bandet WORMROT som landar på hela 0:04! (Det går undan med andra ord.) Kul att se VOLTURYON i listan igen men IN FLAMES-tåget har jag aldrig hakat på. Call me crazy och håna mig för evigt men så är det. När jag såg dem i Borlänge för ett antal år sedan på Peace & Love så ansträngde jag mig faktiskt för att förstå vad The Fuzz was all about. (Jo, jag gör sådant ibland, anstränger mig vill säga.) Men de grävde sig inte in i hjärtat och poletten trillade inte ned. Så kan det vara. Stilpoäng för att mangelfanan hålls högt dock.

The Inbetween
Vi går vidare till Alex del i det hela som befinner sig på plats 6-10 i listan. Den mannen har sett fler livespelningar än någon annan jag känner och ibland undrar jag lite hur det egentligen går till. (Hur har karln hunnit med allt? Äger han en teleporteringsapparat? En tidsmaskin? Både och?) Det hela är något av ett mysterium för mig men none the less ett imponerande sådant. Temat för Alex lista är "Bra förband jag sett live", vilket i undertecknads tappning hade blivit "Band jag aldrig någonsin sett live": THE ALMIGHTY, VICIOUS RUMORS, PRIDE & GLORY och lite annat. Sistnämda bandets sångare kändes bekant och efter en snabb googling visade det sig mycket riktigt vara Zakk Wylde som står för det kalaset. Jag kan uppskatta den här typen av släpig sydstatsrock mellan varven, tro det eller ej. ASIA som ligger sist fick mig att tänka på filmen Karate Kid. Jag vet inte om det är bra eller dåligt...

La grande finale
Från att ha vistats en sväng i det glada åttiotalets paradvåning styr vi nu stegen mot eländets källarvalv igen. PALE CHALICE bryter av ganska friskt mot ASIA och den uppmärksamme fredagslistelyssnaren ser (men kanske mest hör) att black metal-traditionen upprätthålls även den här veckan från mitt håll. Det såsar till sig i mitten med BLASPHERIANs grottiga och långsamma ljudbild men klarnar mot slutet med lite gammal hederlig dödsmetall á la DISMEMBER (som jag för övrigt kommer att redogöra för lite längre under veckan som kommer. Ja, alltså inte så mycket för bandet i sig som min förkärlek till det) och hela alltet slutar i norsk thrash signerad NEKROMANTHEON.

Men nu: mindre snack och mer verkstad, dags för länken till listan och med den önskningar om en lyckad helg.

/Susanne

Fredagslistan vecka 47

Dismember - Död

Antar att de flesta nu vet om att dödsveteranerna DISMEMBER lägger ner efter a whopping 23 år. 23 år - det är en jäkligt lång tid att kräla omkring och lira dödsmetall. Och bandet har ju gjort detta med den äran - ENTOMBED har alltid betytt mer för mig personligen än DISMEMBER och GRAVE - men att inte erkänna bandets betydelse för dödsmetallscenen vore som att inte erkänna vad autotuningen betyder för valfri Idoldeltagare.

Of Fire - där har ni en låt som jag verkligen har lyssnat i det närmaste sönder. Att bandet dessutom aldrig har kört med falsk marknadsföring har vi också ett exempel på i och med titeln som låten ligger på - "Death Metal". Tvivlar ni på bandets briljans är det bara att kasta sig över den bonuslista ni får här. Satan säger jag bara, vad bra det låter.

Tack DISMEMBER för all köttig death metal ni har bjudit på under åren. Ni kommer att saknas.

/Martin

Nya länkar

Kunde såklart inte avhålla mig från att blogga lite grann innan karnevalen bemäktigar sig mig :)

Länklistan har uppdaterats med en länk till nye WeRockmedarbetaren Stones blogg Tune Of The Day, samt att jag har lagt en länk till spellistan på Spotify betitlad Dagens Death Metallåt så att ni inte är tvungna att leta upp blogginlägget hela tiden. Dagens uppdatering är DISMEMBER med "Europa Burns" från senaste självbetitlade plattan.

Trevlig helg!