Fredagslistan 2017, vecka 30: 5 riktigt bra grindcoreband

Gott folk!

Den här veckan tar jag bort alla säkerhetsspärrar och vräker på med en fredagslista helt ägnad åt subgenren grindcore. Det här är en subgenre som inte alla kan med, men i sann upplysningsanda så vill jag lyfta fram fem föredömliga exempel på band som verkligen sticker ut från mängden och som genom sina karriärer har slagit världen med häpnad. Välkomna till musiken som får det mesta att framstå som mainstream.

Vi kör!

Det känns ofrånkomligt att inte starta veckans lista med NASUM. Detta band rankas som ett av de absolut bästa inom genren, med rätta. Faktum är att jag tycker att NASUM de facto är världens bästa grindcoreband. Det tragiska slut som bandet fick med sångaren/gitarristen Mieszko Talarczyks död i tsunamikatastrofen i Thailand 2004 gjorde att jag trodde att jag aldrig skulle få se bandet live. Men 2012 gjorde bandet en avslutande turné med Keijo Niinimaa från ROTTEN SOUND på sång. Och gosse - den svängen gick inte av för hackor! Bandets diskografi är högoktanig, men jag har alltid gillat "Shift" aningens mer än de andra skivorna. Den är ett triumftåg från första till sista ton.

Finska ROTTEN SOUND har alltid utmärkts av att varenda skiva bandet gett ut har varit bra. Det kan skilja lite i nyanser och tilltal, men du känner med hela kroppen att det här bandet verkligen kan sitt hantverk. 2011 släppte bandet "Cursed" som var så pass bra att den hamnade högst upp på min personliga årsbästalista för det året. 16 låtar av häpnadsväckande kvalitet kommer att möta era trumhinnor med förkrossande tonalitet.

Det är både ofrånkomligt och roligt att kunna ha med NAPALM DEATH i den här listan. Ofrånkomligt då detta är bandet som i stort sett grundade grindcore som genre, och roligt då grindcore mer än någon annan genre är så osäker att det inte går att säga att ett band kommer bestå för evig tid. Att NAPALM DEATH bara har blivit bättre med åren gör det också självklart oerhört kul att ha med dem i listan - och i världen. Jag har valt "Time Waits For No Slave" från 2009 då den skivan är lite av en favorit i bandets diskografi.

Från Schweiz kommer MUMAKIL som, om ni känner till Tolkiens Sagan om Ringen, har tagit sitt namn från de där stora stridslystna elefanterna som dyker upp i slaget om Minas Tirith. Bara där så kände jag att det här är ju ett band att kolla in. MUMAKIL lirar en grovt köttig version av grindcore som jag verkligen uppskattar. Det är vredgat till max, men inte helt utan finess. 2009 släppte bandet en skiva, "Behold The Failure" som knäcker det mesta inom genren.

Jag avslutar listan med WORMROT från Singapore. Att lira grindcore i Singapore kräver sin hängivenhet. Singapore, med sina fina världsledande skolor, höga medelinkomst, och skinande rena gator - är inte direkt den grogrund som man förknippar med en så pass politisk genre som grindcore. Men WORMROT har inte bara imponerat på sitt närområde - det här bandet har övertygat även i stora delar av världen med sin stökiga grind som tydligt har inspirerats av NAPALM DEATH utan att vara härmapor. 2011 släppte bandet "Dirge" som är en härligt slirig och stökig skiva.

/Martin

Fredagslistan 2017, vecka 30: 5 riktigt bra grindcoreband

Fredagslistan goes east.

Vänner, kamrater, fellow partners in crime - fredagslistedags! Men först en lägesrapport för er som har legat sömnlösa och undrat under veckan som gått. Jag kan upplysa er om att ja, jag är fortfarande krasslig efter dödsmördarförkylningens framfart. Vän av ordning hade ju hoppats på att frånvaron av röst haft något att göra med för mycket högljudd blasfemi på offentliga platser. Så är alltså inte fallet. (Insert kondoleanser here.) Jag vill ändå inbilla mig att botemedlet nu är nära i form av lite gammal hederlig hålligångmusik av bästa slag. Även denna vecka är det temalista som gäller, hurra för det. Vi styr blickarna i riktning snett nedåt och österut i kartboken och vad hittar vi väl där om inte Asien som breder ut sig i all sin prakt och ståt. Asien - denna gigant i extremmetalvärlden... eller...? Det visade sig vara lite småklurigt att hitta band som både var 1) fantastiskt bra och 2) förekommer på spotify. Jag har bokstavligen slitit mitt hår dessa dagar. Och detta säger jag med all respekt för er eventuella Asienmetalexperter där ute. Ni får för övrigt jättegärna ge er till känna medelst handuppräckning samt komma med bandtips.

Martin inleder med fem alster och sen drämmer jag till med hela tio stycken efteråt. Bara för att. Första akten NAFRAT är signad till skivbolaget med det fenomenala namnet Vrykoblast Productions. Vad en Vrykoblast är kan jag bara gissa mig till men erkänn att det låter pampigt! Det gör även musiken kan tilläggas. ABSENCE OF THE SACRED kommer som god tvåa och här blir i alla fall jag riktigt sugen på att sjunga med i refrängen för satan vad det svänger! Jag tycker att det låter lite som om Dismember och Bloodbath bestämt sig för att skaffa ett kärleksbarn, väldigt fint med andra ord. DEUS EX MACHINA från Singapore utgör listans tredje band. Mja, inte så pjåkigt men heller inget jag går i taket av. IMPIETY borde nog räknas som ett av de mer kända banden i det här sällskapet och deras thrashiga black metal är klart godkänd. Avslutar Martins del gör WORMROT och i och med detta har vi fått i oss grindcoredelen av kostcirkeln också, mycket bra!

Det något snabbare tempot fortsätter i min del av listan med MELECHESH som har sitt ursprung i Israel men numera återfinns i Nederländerna så de är väl lite av ett gränsfall rent geografiskt men jag tycker absolut att de platsar på asienlistan. Dessutom är de alldeles för bra för att inte få vara med, så det så. Sagt och gjort. Nästa gäng, CHTHONIC från Taiwan, kör en melodisk black metal inspirerad av taoistisk folklore som jag blev lite småförtjust i. Följer upp gör LYCAN'S BLOOD och INTESTINE BAALISM som båda spelar habil dödsmetall. Men som vi alla vet är ingen lista komplett utan lite grisdöds och här gör ABORTED FETUS och CENOTAPH en insats av det mer långsamma och malande slaget. Gott så. Över till det mer trallvänliga, ANTHELION och THE FADING. Ja, det är tralligt, det är väl ungefär det man kan säga om dessa akter. De förstnämnda får även stilpoäng för det tjusiga vrålet i början av låten Snake Corpse. ETERNAL GRAY tar sedan vid med lite teknisk dödsmetall med en låt från albumet "Your Gods, My Enemies" som faktiskt släpptes limiterat på USB-minnen då det begav sig. Ett år senare gjorde Season of Mist slag i saken och pressade upp albumet i CD-format. Så kan det gå. Avslutar gör ryska EXHUMATION med det småputtriga numret Here Comes The Hate. (Som för övrigt inte är en pastisch på Here Comes The Sun om nu någon började klura på detta.) There you have it kids.

Vi har redan börjat smida grandiosa planer för nästa veckas lista och utan att avslöja för mycket kan jag säga att det rör sig om ett geografiskt område även nästa gång. Ha nu en alldeles trivsam helg!

/Susanne 

Fredagslistan vecka 9 - Asien.

Årsbästalistan 2011 - de nominerade, nr. 4

Nominerad: "Dirge" - WORMROT

Ruggigt rå och briljant grindcore från Singapore. WORMROT imponerade redan på "Abuse", på "Dirge" har de verkligen inte försämrats. Den sliriga punkigheten, aggressionen och den totala kompromisslösheten är faktorer som gör grindcore till en favoritgenre - WORMROT kan dessutom skriva låtar som kanaliserar dess faktorer på ett ypperligt vis.

All Go No Emo, You Suffer But Why Is It My Problem, Plunged Into Illusions - jag hade kunnat fortsätta länge och i stort sett räkna upp samtliga låtar på "Dirge" - så pass bra är skivan.

/Martin

Nytt på WeRock

Att säga att den brutalare delen av metallen dominerar på WeRock bland de första junirecensionerna är ingen underdrift. En, säger en, platta kan inte räknas in under grindcore eller dödsmetall. Tråkigt? Nä, jag säger att det var på tiden ;-)

Visserligen gillar jag sväng, vilket man kan läsa om i Fredrik Sandbergs recension av PERRY AND THE TRAVELLERS platta "The Grand Voyage", men sväng har sällan lyckats stå upp mot rent rens i min bok, i synnerhet om det levereras på det sätt som på plattorna av WORMROT och INGESTED, "Dirge" respektive "The Surreption". För att balansera upp kan ni även läsa en recension av ORIGINs "Entity", en skiva som inte riktigt håller hela vägen, och en av Kims favoriter Ole Alexander Myrholts sidoprojekt THOSE LEFT BEHIND samt HATE ETERNALs "Phoenix Amongst The Ashes".

/Martin

Fredagslistan

Rightyo my fine feathered friends. Martin tyckte förra veckans lista var schizofren. Det var den. Denna veckans lista har enkelt sagt hittills aldrig skådats och kan således inte föräras ett epitet. Möjligen kunde man kalla den något i stil med schizo-psycho-avalanche-fighter-deluxe-knepig.

Martin blandar och ger i vanlig ordning, en överraskning i form av Symphony X lyckades han dessutom trycka in. Han påstod även att Wormrots Dirge inte fanns på Spotify. Det gjorde den visst, och eftersom låtarna pendlar mellan snorkorta och ännu kortare så fiskade jag minsann med hela skivan i slutet av listan.

Själv har jag myst till med allt från Allman Brothers till Ozzy via dagens artist: Snowy Shaw. Ikväll är det dags för The Great Unveiling med honom i Göteborg och jag har ystat med lite förhoppningslåtar från bl.a. Notre Dame, Memento Mori och Illwill.

/Alex

Fredagslistan vecka 21

Wormrot

Ledsen för stiltjen på bloggen - viljan att skriva har varit liten i jämförelse med viljan att lyssna på grindcore denna veckan haha! Men nu har jag en anledning att skriva om WORMROT från Singapore som visar hur skåpet är byggt när det gäller kaostoner. Och det bästa är att ni kan få ta del av plattan helt gratis - det ni, det är minsann inte varje dag Earache släpper gratis, men så är det. Följ länken, fyll i en e-postadress och så har ni en sonisk smocka i öronen inom kort i form av bandets kommande släpp "Dirge".

Plattan är ett fall framåt från senaste plattan "Abuse" framför allt produktionsmässigt. Det är fortfarande oerhört rå, punkig, gallskrikande musik som man får sig till skänks. Gott så om ni frågar mig. Längre recension följer på både WeRock och Metal Covenant om ett tag.

/Martin