Visar inlägg med etikett Khonsu. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Khonsu. Visa alla inlägg

Fredagslistan 2016, vecka 47: Martin utforskar

torsdag 24 november 2016

Gott folk!

Sedan slutet på oktober har en känsla smugit sig på mig, den att stressen över all musik som jag snubblar över tar väldigt mycket tid i anspråk. Detta är ju ett i-landsproblem av rent löjliga proportioner och egentligen inget som jag tycker att jag har rätt att gnälla över. Men nu gjorde jag det i alla fall, haha! Jag har senaste veckan försökt upptäcka lite musik som jag kanske har missat under året, och tänkte att jag skulle göra en lista på detta. Vi kör!

"Hunted" av KHEMMIS fick jag tips om av Robert Gustafsson kollega på WeRock sedan många herrans år. Förresten, jag hoppas ni inte missar att WeRock firar 10 år i verksamhet i detta nu? Kan vara värt att kolla in vad vi sysslar med där! I alla fall, KHEMMIS lirar doom på ett sätt som jag finner extremt tilltalande. 2016 är ett år då jag mer och mer inser vilken fin subgenre doomen är, och jag är riktigt glad över detta. På "Hunted" bjuder coloradobandet på riktigt fin, fet och svängig doom med extremt varierad sång. Jag gillar verkligen greppet att band har fler än en sångare, det kan ge en riktigt fin fräschör till musiken. Jag håller inte med om allt KHEMMIS gör (än så länge?), men det jag har hört under de cirka 5 lyssningarna som "Hunted" har fått faller riktigt mycket mig på läppen. Här finns ett jättefint episkt och nästan högtidligt anslag som jag inte har några problem med alls. Gitarrspelet är helt magnifikt och kompspelet så stabilt att det inte annat går än att stampa takten. Plus i kanten för det fina omslaget tycker jag!

Tvåmannabandet KHONSU bjuder på en skön mix av black metal, industri och progressiva toner på "The Xun Protectorate" som likt alla andra skivor som släpptes förra fredagen hamnade i bakvattnet av METALLICAs senaste. Helt tokigt är detta inte, även i fall jag misstänker att om du gillar traditionell black metal så kanske inte detta är något som kittlar sympatinerven något extra. För mig som verkligen inte är någon black metalkännare, och som kanske föredrar lite mer lättsmält svartmetall (ja, jag gillar DIMMU BORGIR) så tror jag att KHONSU funkar alldeles utmärkt.



Skivbolaget Unique Leader har hos mig seglat upp till att bli ett skivbolag som det lönar sig att hålla koll på. Våra hushjältar SOREPTION huserar där exempelvis. Och det är, ofta, teknisk och brutal death metal som bolaget sysslar med. OMNIHILITY är ett rent fantastiskt band i denna synnerligen maffiga och, för många, frånstötande subgenre. Det är plattan i mattan och skallen in i väggen-metal för väldigt många. Men helt utan finesser är det inte, även om det tar, kanske, lite längre tid att upptäcka nyanserna i denna typ av musik än - säg - Trio Med Bumba.



Under min uppväxt i kommunala musikskolan så präglades jag starkt av att nästan all musik som jag spelade var helt instrumental. Jag märker att jag fortfarande dras till musik där sången helt enkelt inte finns med, och kan tycka att det är en befrielse att slippa höra sång ibland. Mina favoriter kommer nog alltid att vara IF THESE TREES COULD TALK, men finfina trion RUSSIAN CIRCLES som jag upptäckte via ganska nya "Guidance" är ett band som jag tycker är värda att kolla in. Det är mycket känsla, det är tungt, atmosfäriskt och stundtals väldigt vacker musik som chicagobandet bjuder på. Om ni undrar över den fina produktionen så kan jag meddela att det är Kurt Ballou från CONVERGE som styrt upp den.

Jag avslutar med polska TIDES FROM NEBULA som även de är ett instrumentalt och inte alls speciellt hårt band. Men ack så vackert de spelar! Jag kunde faktiskt inte avstå från att ta med dem i listan då "Aura" är en djupt sympatisk, ja nästan tröstegivande, skiva. Här är det bara att koppla på sig hörlurarna, luta sig tillbaka och fullständigt njuta. De har nyare musik ute, om ni nu skulle tycka om bandet. För egen del så tror jag att jag kommer att återkomma till det här bandet allt oftare än jag gjort hittills, och det är alltid kul att upptäcka band som man känner att herrejävlar - detta är ju bara så bra!


/Martin

Fredagslistan vecka 39: Den spretiga listan

torsdag 27 september 2012

Fredag igen!

Veckans lista inleds med black metal från Ukraina av alla ställen - KHORS tar oss med på en oerhört intressant resa på albumet "Wisdom Of Centuries". Bara titeln på skivan höjer ju prettonivån avsevärt. The Only Time Will Take It Away heter låten som, likt övriga skivan, ger lite fina BORKNAGAR-vibbar, och bjuder på en finfin produktion.

KLONE är ett band som jag inte hört talas om innan, men de ska lira förband åt GOJIRA och då får man ju kolla upp bandet. Lite gosiga TOOL-vibbar, men mer lättillängligt. Organiskt och vackert - låten heter Rite Of Passage och är tagen från förra skivan "Black Days". Ny skiva, "The Dreamer's Hideaway" släpps i början av oktober om ni skulle gilla vad ni hör här.

Sen kommer ett intressant tvåmannaprojekt - KHONSU (egyptisk gud - prettopoäng) bestående av sångaren från KEEP OF KALESSIN och HELLISH OUTCASTS  Thebon på, ja sång, och instrumentalisten S. Grönbech. Det låter mäktigt, nästan episkt om detta band - In Otherness tagen från bandets hittills enda fullängdare "Anomalia" är en rejäl dänga på 9 minuter i vilken det händer en hel del.

DYING FETUS. Har ni följt bloggen denna veckan vet ni varför just detta band är representerat, likaså varför MOLOKEN och INEVITABLE END finns med.

VAN HALEN - kanske inte världens roligaste band nuförtiden, men jag har svårt att värja mig från svänget och bastrumarbetet i klassiska Hot For Teacher från "1984".

Ett band i vilket två bröder huserade, Vinnie Paul och Dimebag, har en anknytning till VAN HALEN då Vinnie och Dimebag dyrkade bröderna Van Halens övningar. Specifikt då Hot For Teacher som inspirerade bastrumarbetet i nästa låt - Becoming från liveplattan "101 Proof". Och den, låten och skivan, är grym.

Vi hoppar över till OPETHs sida av vattnet och avnjuter The Night And The Silent Water från "Morningrise" som alltså inte handlar om morgonstånd om ni nu trodde det.

Onani får vi dock tillräckligt av i instrumental form på skivan "Passion & Warfare" av Steve Vai, killen som duellerade med Ralph "Karate Kid" Macchio i filmen "Crossroads" från 1986. Jag kommer tydligt ihåg att jag faktiskt lånade "Passion..." på mitt lokala bibliotek i Karlskrona i början på 90-talet och föll som en fura. Lite av charmen finns kvar tycker jag och jag njuter verkligen fortfarande av en låt som The Audience Is Listening.

Det var det hele - hoppas ni får en finfin helg!

/Martin