Fredagslistan 2016, vecka 8: De sju dödssynderna - Högmod

Gott folk!

Vi har kommit till den sista av dödssynderna - högmod. Det är säkert fler som drar sig till minnes det fina ordspråket högmod går före fall. Och ibland gör det ju det.

På Wikipedia kan vi lära oss följande om högmod

Pride (Latin, superbia), or hubris (Greek), is considered, on almost every list, the original and most serious of the seven deadly sins: the source of the others. It is identified as believing that one is essentially better than others, failing to acknowledge the accomplishments of others, and excessive admiration of the personal self (especially holding self out of proper position toward God); it also includes vainglory (Latin, vanagloria) which is unjustified boasting. Dante's definition of pride was "love of self perverted to hatred and contempt for one's neighbour". In Jacob Bidermann's medieval miracle play, Cenodoxus, pride is the deadliest of all the sins and leads directly to the damnation of the titulary famed Parisian doctor. In perhaps the best-known example, the story of Lucifer, pride (his desire to compete with God) was what caused his fall from Heaven, and his resultant transformation intoSatan. In Dante's Divine Comedy, the penitents are burdened with stone slabs on their necks which force them to keep their heads bowed.

Vi kör!

Jag tror att det finns en hel massa som har någon sorts relation till det magiskt klassiska och högeligen gigrestriktiva death metal bandet från Coventry som enbart skriver om krig - BOLT THROWER. Nyligen gick bandets mest långvariga trummis Martin Kearns bort och frågan är om bandet trots detta väljer att fortsätta. I vilket fall har BOLT THROWER producerat en fantastisk mängd väldigt fin och stämningsfylld death metal. Jag har plockat en låt från bandets mer sentida produktion - Pride från "Honour Valour Pride" som kom 2001. Jag älskar verkligen gunget i låten.

Vi tar lite OVERKILL på det och den mer än lovligt fina Hellish Pride från "Immortalis". Av någon anledning får jag ACCEPT-vibbar av den här låten, mest tror jag, för hur Bobby Ellsworth sjunger just orden "hellish pride", haha!

Ni kanske känner till att jag tycker att STRAPPING YOUNG LAD var ett genialiskt band? Jag brukar begagna mig av varje tillfälle att ha med låtar av bandet i fredagslistor, och när jag kom på att bandet ju har en fin tvåtaktsmatarkäftsmäll till låt i form av Dirt Pride från sin självbetitlade skiva så blev det ju lite av en no-brainer att ha med den. Kort, intensiv och fullständigt vanvettigt ljuvlig.

Jag kan verkligen inte säga att jag har lyssnat mycket på AYREON, ett band som drivs av Arjen Anthony Lucassen med ett helt koppel gästmusiker. Tar vi en titt på "The Human Equation" så fladdrar en sån oerhörd mängd gästsångare förbi att jag tappar andan - Mikael Åkerfeldt, Devin Townsend och James LaBrie för att nämna några. Detta är verkligen pretentiös musik som funkar alldeles utmärkt. Låten Day Fourteen: Pride gav definitivt mersmak!

En låt från ett verkligt favoritband - DECAPITATED och en av bandets bästa skivor "Nihility" i form av Babylon's Pride som handlar om staden som satte sig upp mot gud och blev fullständigt tillintetgjord. Uppenbarligen gillade gud att fullständigt förinta då han gjorde det med stor regelmässighet och furious anger. Sämre ämnen för en teknisk dödsmetallåt finns det verkligen.

/Martin

Fredagslistan 2016, vecka 8: De sju dödssynderna - Högmod

Fredagslistan 2016, vecka 6: De sju dödssynderna - Avund

Gott folk!

Vi börjar närma oss slutet på vår syndavandring, och idag tar vi oss an avund.

På Wikipedia kan vi lära oss följande

Envy (Latin, invidia), like greed and lust, is characterized by an insatiable desire. Envy is similar to jealousy in that they both feel discontent towards someone's traits, status, abilities, or rewards. The difference is the envious also desire the entity and covet it.

Envy can be directly related to the Ten Commandments, specifically, "Neither shall you desire... anything that belongs to your neighbour." Dante defined this as "a desire to deprive other men of theirs". In Dante's Purgatory, the punishment for the envious is to have their eyes sewn shut with wire because they have gained sinful pleasure from seeing others brought low. Aquinas described envy as "sorrow for another's good".^[22]

Vi kör!

Det är verkligen inte ofta som ARMORED SAINT omnämns här på bloggen - detta är faktiskt andra gången. John Bush - bandets sångare i perioder stiftade jag först bekantskap med när han var med i ANTHRAX (gosse som han lyfte det bandet rent vokalt!) Detta är verkligen inte det tuffaste ni kommer höra i veckans lista, men ge låten Envy från bandets debutskiva "March Of The Saint" en chans - den växer faktiskt till sig ganska så rejält. Och snälla, bortse från det mer än lovligt lökiga omslaget.


BROKEN HOPE från Chicago. Jag har faktiskt sett bandet en gång. De spelade som ett av väldigt många förband till OBITUARY på Gramercy Theater i New York den 10 september 2012. Jag var mest där för att se DECREPIT BIRTH, och BROKEN HOPE gav inga större intryck, men övrig publik samt alla de andra banden var sjukt till sig i trasorna. Bandets blodindränkta death metal appellerar till många, och sedan bandet återaktiverades just 2012 har de turnerat skoningslöst. Varför finns de då med på listan om de inte är helgjutna? De har en låt på "Repulsive Conception" som heter Penis Envy. Nog sagt.
Metalcore av den ilskna sorten från Hull, Massachusetts och ON BROKEN WINGS. Känner ni till bandet sedan innan? Jag gjorde inte det, men så har också syndatemat bjudit på en hel räcka band som jag inte kände till sedan innan, haha!
Det är argt utav bara helvete i låten A Lazarus Envy från bandets debutskiva "Some Of Us May Never See The World". Ett råd: avbryt lyssningen vid 2:48. Där tar bandet ett beslut om att ha ett långt stycke tystnad innan de rundar av låten på ett icke övertygande sätt. Jävla fånigt grepp för övrigt.

Enmansprojekt! THRONE OF DECAY har släppt en enda skiva, "The Blessing Of Disease" som kom 2011. Travis Letcavis sköter alla instrument och sång. Det är inte helt tokigt detta - det får jag erkänna - trots att den melodiska death/black metalblandning "bandet" bjuder på inte är speciellt originell. Men utförandet är det verkligen inget fel på. Jag tror att jag lyssnat mest på låten Of Woe And Envy av låtarna i listan. Det säger en del i alla fall.



Jag lyssnade inte alls på WOODS OF YPRES när bandet var aktivt, men vet att det var ett band som många hade ett väldigt hängivet förhållande till. Bandets fullängdsdebut "Pursuit Of The Sun & Allure Of The Earth" kom 2004 och bjuder på fint svärtad musik med en hel del rensång. Summer's Envy är en väldigt vacker låt som drar åt rätt många håll. Jag har återkommit med stigande frekvens till låten som fascinerar mig en hel del.

/Martin

Fredagslistan 2016, vecka 6: De sju dödssynderna - Avund 

Fredagslistan 2016, vecka 4: De sju dödssynderna - Vrede

Gott folk!

Idag ska vi prata vrede, ilska, raseri - ett tema som det verkligen inte var svårt att hitta låtar på om jag säger som så!

På Wikipedia kan vi lära oss följande:

Wrath (Latin, ira), also known as "rage", may be described as inordinate and uncontrolled feelings of hatred and anger. Wrath, in its purest form, presents with self-destructiveness, violence, and hate that may provoke feudsthat can go on for centuries. Wrath may persist long after the person who did another a grievous wrong is dead. Feelings of anger can manifest in different ways, including impatience, revenge, and self-destructive behavior, such as drug abuse or suicide.

Wrath is the only sin not necessarily associated with selfishness or self-interest, although one can of course be wrathful for selfish reasons, such as jealousy (closely related to the sin of envy). Dante described vengeance as "love ofjustice perverted to revenge and spite". In its original form, the sin of wrath also encompassed anger pointed internally as well as externally. Thus suicide was deemed the ultimate, albeit tragic, expression of hatred directed inwardly, a final rejection of God's gifts.^{[citation needed]}

Vi kör!

Jag lyfter gärna fram lokala band när jag kan - vid sidan om SOILWORK så tillhör DARKANE ett av de banden från Helsingborg som har nått framgång i något större doser än andra akter. DARKANE har alltid varit ett band som är brötigare och tekniskt meckiga än många andra band från staden. Trummisen Peter Wildoer kanske några av er känner till som en av de tre trummisarna som var med i slutfasen av giget som trummis i DREAM THEATER, för att ge er någon referensram vilken nivå bandets musik ligger på. Låten Wrath Connection ligger på skivan "Demonic Art" som kom 2008 och blev den enda skivan för dåvarande sångaren Jens Bogren. Trist, då jag alltid har gillat den killens pipa. 

Jomenvisst - lite grymma och stökiga tongångar från nederländska SINISTER. Bandet startade 1988 och körde på till 2003 då man lade ner, bara för att återuppstå 2005. SINISTER höll en rasande utgivningstakt - fullängdssläpp 1992, 1993, 1995, 1998 innan bandet saktade ner något. Numera ger bandet ut skivor vartannat år. Detta är skitig old-school death metal med vissa finesser. Jag gillar det extremt mycket. Magnified Wrath är en ömsom tung, ömsom snabb historia som lyckas åstadkomma en hel massa förödelse på sina 4 minuter.

Vi håller oss kvar i dödsmetallträsket med askreddiga SUFFOCATION som har visat hur skåpet byggs och var det ställs sedan 1988. Min favoritskiva med bandet är - och kommer, misstänker jag, alltid vara - "Pierced From Within" från 1995. Nu ska jag inte grotta ner mig i denna, utan istället lyfta fram bandets senare material som har väldigt stora förtjänster. "Pinnacle Of Bedlam" visar bandet i storform om ni frågar mig och står sig väl mot bandets utgivning på 2000-talet även om jag misstänker att många hellre lyfter fram den självbetitlade skivan från 2006 som starkare.  I vilket fall - SUFFOCATION ägnar sig inte åt vilken vrede som helst: den får helst vara eminent som i Eminent Wrath, som verkligen dönar på likt den ångvält som bandets musik brukar vara. 

SUPREME PAIN startades 2006 av bland annat sångaren i SINISTER Erwin Harreman. Jag valde att ta med Vengeful Wrath mycket för att den har ett sådant satans gott intro. Resten av låten är också bra, men har svårt att stå sig mot just introt, haha! Detta är death metal av snittet fullt ös medvetslös, vilket ju alltid är trevligt. Tydliga Hanneman-vibbar i solot om ni frågar mig. 

Vi lugnar ner tempot lite med AMON AMARTH och deras Wrath Of The Norsemen från "Sutur Rising". En gång i tiden älskade jag bandet - deras gig på SRF 2007 golvade mig storligen. Mitt intresse i bandet idag är väl betydligt svalare även om jag finner bandets musik sympatisk så går jag inte kockobananas. Dock har bandet en fint utvecklad känsla för melodi vilket jag tycker är att applådera. 

/Martin

Fredagslistan 2016, vecka 4: De sju dödssynderna - Vrede

Fredagslistan 2016, vecka 1: De sju dödssynderna - Lättja

Gott folk!

Välkomna över till 2016. Vi hoppas att ni har haft sköna helger med mycket vila och att ni nu känner er lagom sugna på lite tung musik. Lämpligt nog - med tanke på den gångna perioden - så är temat för veckans fredagslista lättja.

Om lättja som dödssynd kan vi på Wikipedia lära oss följande:

Sloth (Latin, acedia) can entail different vices. While sloth is sometimes defined as physical laziness, spiritual laziness is emphasized. Failing to develop spiritually will lead to becoming guilty of sloth. In the Christian faith, sloth rejects grace and God.

Sloth has also been defined as a failure to do things that one should do. By this definition, evil exists when good men fail to act.

Edmund Burke (1729-1797) wrote in Present Discontents (II. 78) "No man, who is not inflamed by vain-glory into enthusiasm, can flatter himself that his single, unsupported, desultory, unsystematic endeavours are of power to defeat the subtle designs and united Cabals of ambitious citizens. When bad men combine, the good must associate; else they will fall, one by one, an unpitied sacrifice in a contemptible struggle."

Over time, the "acedia" in Pope Gregory's order has come to be closer in meaning to sloth. The focus came to be on the consequences of acedia rather than the cause, and so, by the 17th century, the exact deadly sin referred to was believed to be the failure to utilize one's talents and gifts.^{[citation needed]} Even in Dante's time there were signs of this change; in his Purgatorio he had portrayed the penance for acedia as running continuously at top speed.

Vi kör!

SAINT VITUS tillhör gammelgänget inom doomen. Bandet startade redan 1978 under namnet TYRANT, men gick 1980 över till sitt nuvarande namn. Bandet hade en lång karriär till 1996 då man lade ner, bara för att återuppstå 2003 och sedan lägga ner igen. 2008 återupptog bandet verksamheten och har harvat på sedan dess. Doomen och dess systergenre sludgen har ju haft lite av en renässans de senaste åren och mängder av skivor har kommit ut. Jag har valt en låt från skivan "Die Healing" från 1995. Jag kan verkligen inte yttra mig om hur denna står sig gentemot bandets övriga diskografi, då detta är det första jag hör av bandet. Doom har inte varit min genre, men jag märker att jag har sänkt försvarsvapnen rätt så mycket de senaste två åren och har betydligt mer tålamod med musik som går långsamt. 

DEFIANCE var ett thrash metal-band från Oakland som hade en tredelad karriär: 1985-1992, 1993-1995 och 2005-12. Bandet representerade en riktigt traditionell thrash metal. Stundtals är det riktigt kul att lyssna på bandet, men till de övre nivåerna i näringskedjan nådde de aldrig. 

RAW är ett death/thrash metal/crossover-band från Baden-Württemberg i Tyskland. Dessa gossar gillar sitt dubbelstampade om jag säger som så. Det drar och sliter åt alla håll och kanter, utan att slira av banan. Det är ju ändå ett tyskt band vi pratar om. Bandets fullängdsdebut kom 2009 och döptes, ack så lämpligt, till "Moshpit". Förvänta er sålunda inga intellektuella övningar av RAW - detta handlar om att förenas i yster ringdans. Och sämre saker finns ju, eller hur?

Vilket fantastiskt bandnamn tänkte jag när jag såg FIST FIGHT IN THE PARKING LOT. Skulle musiken visa sig vara lika bra? Tja, helt oäven är den inte. Bandets sludge/stoner/rock kombo har ett fint och tungt sväng som jag gillar ju mer jag lyssnar på den. Sångerskan/gitarristen Aby Kat har en väldigt fin pipa och såvitt jag kan bedöma så låter detta precis som det ska göra inom genren. 

Jag avslutar listan med en verkligt depressiv och långsam låt från funeral doom-bandet PANTHEIST. Detta är högstämt utav bara helvete! Sången är rejält mässande och keyboardmattorna ligger som täcken av mögel över hela bygget. Trummisen Andy Semmens har ett tålamod av astronomiska mått för här trampas det inte alls på gaspedalen. Jag är, faktiskt, genuint imponerad av trummisar som klarar av att hålla ett sådant långsamt tempo och varken sacka eller öka. Oerhört svårt - testa får ni se, haha!

/Martin

Fredagslistan 2016, vecka 1: De sju dödssynderna - Lättja

Fredagslistan 2015, vecka 52: De sju dödssynderna - Girighet

God jul gott folk!

Kanske lite passande att veckans fredagslista handlar om girighet i ett land där julhandeln säkerligen har slagit rekord igen.

På Wikipedia kan vi lära oss följande om girighet

Greed (Latin, avaritia), also known as avarice, cupidity or covetousness, is, like lust and gluttony, a sin of excess. However, greed (as seen by the Church) is applied to a very excessive or rapacious desire and pursuit of material possessions. Thomas Aquinas wrote, "Greed is a sin against God, just as all mortal sins, in as much as man condemns things eternal for the sake of temporal things." In Dante's Purgatory, the penitents were bound and laid face down on the ground for having concentrated too much on earthly thoughts. Hoarding of materials or objects, theft and robbery, especially by means of violence, trickery, or manipulation of authority are all actions that may be inspired by Greed. Such misdeeds can include simony, where one attempts to purchase or sell sacraments, including Holy Orders and, therefore, positions of authority in the Church hierarchy.

As defined outside of Christian writings, greed is an inordinate desire to acquire or possess more than one needs, especially with respect to material wealth.^[21]

Vi kör!

Vi drar oss till minnes AMORPHIS under bandets tidigare del av karriären med en skiva då Pasi Koskinen hanterade sången - "Tuonela" Väldigt längesedan jag lyssnade på den skivan som kom 1999, och det var ett glatt återhörande kan jag säga! Låten Greed har ett skönt och tungt tempo som jag verkligen uppskattar. 

ROTTEN SOUND, den finska grindorkestern framför andra, är ett av mina högst uppskattade band, så att jag skulle ta med Greed från fina skivan "Exit" var kanske lite av en no-brainer. Prick så här föredrar jag att grindcore ska låta, och ska jag vara helt ärlig så är ROTTEN SOUND de värdigaste arvtagarna till NASUMs fallna mantel. Att just NASUM valde att använda sig av Keijo Niinimaa som sångare under sin avskedsturné 2012 var liksom ingen slump. 

Ett fint Helsingborgsband i form av CHINE. Ni känner kanske till att jag har propagerat för bandet tidigare, och att jag känner bandets förre sångare Fredrik Andersson lite. I väntan att bandet producerar nytt material så finns ypperliga"Betray Your Own Kind" att lyssna på. Fina låten Greed Among Dogs är en härligt aggressiv dänga som låter typiskt CHINE. 

MEADOWS END är ett band från Örnsköldsvik som jag har lyssnat en del på tidigare. Senaste plattan "The Sufferwell" kom 2014 och jag uppskattade den till viss del. Fina Kings Of Greed är en väldigt episk låt med fina körstämmor och feta mattor synt samt rikligt med 6/8-delstakt. 

LORD DYING från Portland lirar sludge som den ska låta. Jag uppskattar faktiskt bandet mer och mer. Sista låten i listan är Greed Is Your Horse som är en härligt stökig och, faktiskt, ganska hastig låt. I vilket fall så uppskattar jag den mycket!

Nu kan ni återgå till frossandet!

/Martin

Fredagslistan 2015, vecka 52: De sju dödssynderna - girighet

Fredagslistan 2015, vecka 46: De sju dödssynderna - Frosseri

Gott folk!

Jag fortsätter mitt grottande i de sju dödssynderna denna vecka också. Denna vecka ska vi titta närmare på en synd som jag tror att rätt många av oss har ägnat sig åt vid tillfälle, nämligen frosseri!

På Wikipedia kan vi lära oss följande om frosseri

Gluttony (Latin, gula) is the overindulgence and overconsumption of anything to the point of waste. The word derives from the Latin gluttire, meaning to gulp down or swallow.

In Christianity, it is considered a sin if the excessive desire for food causes it to be withheld from the needy.^[19]

Because of these scripts, gluttony can be interpreted as selfishness; essentially placing concern with one's own interests above the well-being or interests of others.

Medieval church leaders (e.g., Thomas Aquinas) took a more expansive view of gluttony,^[19] arguing that it could also include an obsessive anticipation of meals, and the constant eating of delicacies and excessively costly foods.^[20] Aquinas went so far as to prepare a list of six ways to commit gluttony, comprising:

• Praepropere – eating too soon
• Laute – eating too expensively
• Nimis – eating too much
• Ardenter – eating too eagerly
• Studiose – eating too daintily
• Forente – eating wildly

För ovanlighetens skull bjuder veckans fredagslista på band som inte har förekommit i tidigare listor. Det ni!

Vi kör!

LORD OF MUSHROOMS är - rätt gissat - ett progressivt band som kommer från Frankrike och är aktiva sedan 1999. En väldigt trallvänlig dänga som det här bandet har satt ihop på temat frosseri. Och ja - låten heter Gluttony. Det finns en hel del nickningar åt DREAM THEATER utan att dessa tar över fullständigt och en hel del popkänsla över detta gängs musik. Jag blev faktiskt förvånad att bandet slank igenom den annars ganska kärva granskningen på Metal Archives. 

MY SWEET TORMENT är ett spanskt band från Baskien . Skulle jag kategorisera bandet så skulle jag säga att bandet lirar pretentiös gotisk metal med vissa dödsinslag. Och barnsång vilket jag tycker är ett genidrag då det är först då som låten verkligen blir läskig. Detta är oerhört teatralisk musik, och jag kan mycket väl tänka mig att det är påfrestande att vara med i bandet, med tanke på den långa rad av medlemmar som avverkats sedan starten 2004. Men som en stunds frossande funkar bandets musik alldeles finfint. 

UNDERGÅNG från Uppsala bjuder på listans i särklass kortaste låt. Under minuten faktiskt. Jag faller pladask för bandets fina crossoverkross som gör jobbet på ett finfint sätt. Det är en konst att skriva musik som är lika kärnfull som banden inom denna subgenre gör år ut och år in. 

 STABWOUND från Göteborg valde sannerligen inte den lättaste subgenren att bedriva sin 5-åriga existens i: den brutala dödsmetallen. Hade det funnits statistik över hur många band som lägger ner inom genren så tror jag att den hade varit överväldigande. Ytterst få band "slår igenom" här, och musiken kräver stor hängivenhet. Ulf Nylin, som egentligen är trummis, svarar för en synnerligen guttural uppvisning på bandets enda fullängdare "Human Boundaries" som kom 2004. Jag älskar kompromisslösheten i denna typ av musik. Antingen gillar du det - eller inte. 

TORTURE KILLER från Finland startade som ett SIX FEET UNDER-coverband  och faktum är att Chris Barnes (sångare i SIX FEET UNDER, ex-CANNIBAL CORPSE) under ett kort tag var med i bandet och lade sång på skivan "Swarm!" som vi tar fina köttdängan Cannibal Gluttony ifrån. 

/Martin

Fredagslistan 2015, vecka 46: De sju dödssynderna - Frosseri

Fredagslistan 2015, vecka 44: De sju dödssynderna - Lust

Gott folk!

Jag fick lite feeling av Susannes grottande i kroppsvätskor och gick och funderade länge och väl på ett tema som gärna fick sträcka sig över flera listor. Som ni förstår av rubriken ovan så kom jag på det, haha!

De sju dödssynderna är något som förekommer inom katolicismen, och som varande ateist och ej medlem av någon kyrka har jag ju inte någon direkt koppling till dessa, annat än att jag - såklart - såg filmen "Seven"när den kom.

I vilket fall kändes dock ämnet tillräckligt kittlande för att jag i alla fall skulle undersöka om det gick att göra sju listor. Det gjorde det.

På Wikipedia kan vi läsa följande om lust:

Lust, or lechery (carnal "luxuria"), is an intense and uncontrolled desire. It is usually thought of as uncontrolled sexual wants. However, the word was originally a general term for desire. Therefore, lust could include the uncontrolled desire for money, food, fame, or power.

In Dante's Purgatorio, the penitent walks within flames to purge himself of lustful thoughts and feelings. In Dante's Inferno, unforgiven souls of the sin of lust are blown about in restless hurricane-like winds symbolic of their own lack of self-control to their lustful passions in earthly life.

Vill man grotta ner sig ytterligare (och det ville jag, haha!) så får vi också reda på att Asmodeus - en demonkung - anses vara ansvarig för just denna dödssynd. 

Asmodeus. Ja, ni ser ju hur jävla lustfylld den gynnaren är. 

Vi kör.

Tjolahopp! Det är ju lätt att tycka om GRAVE som, även om bandets musik har stagnerat något på senare år, har bjudit på en hel räcka finfina låtar. Till veckans lista har jag valt en låt från skivan som kom 2008 "Dominion VII". Det fina med GRAVE är att de vet vad de sysslar med. Även om bandet väljer att köra vidare på en formel som spikades för bra många år sedan har de en så pass hög lägstanivå att det finns minst en handfull riktigt bra låtar på varje skiva. Det glasklara valet till veckans lista: Sinners Lust. Lägg gärna märke till det synnerligen SLAYER-lika superwailandet på gitarren i introt!

Jag tänkte att jag måste ju ha med i alla fall en långsam låt i listan, och valet föll på ANATHEMAs ...And I Lust från "Pentecost III & The Crestfallen EP". Liverpoolbandet har varit igång ett försvarligt antal år - 26 för att vara exakt - men har inte seglat in på radarn för min del förrän nu. För att de i alla fall i början av sin karriär lirade doom, en genre jag bara har börjat sniffa på egentligen. Det är mycket sorg och pretentiösa anslag i denna låt. Att recitera hör ju definitivt till pretentionsarsenalen om ni frågar mig. Jag uppskattar verkligen den organiska produktionen som verkligen har sin charm.

Organisk ljudbild är inget som franska AGRESSOR sysslar med, även om fransmännens death metal inte hör till den fullständigt söndertriggade sorten, utom såklart trummisen Romain Goulons bastrummor. Detta är typ A death metal av europeiskt snitt efter den första vågen. Men helt utan förtjänster är det inte. Lust Of The Flesh har ett gött driv och fint gitarrarbete från Andramelech (jag tror inte det är hans dopnamn)  och Alex Colin-Tocquaine.

Jomenvisst - jag drämmer till med lite ASPHYX, ett band som jag uppskattar men inte har fallit helt och hållet för. Bandets fina blandning mellan death och doom har dock renderat i att bandet har byggt upp en solid fanbas om jag säger som så. Bandets medlemmar har CV:n som talar för sig själva, och också säger en hel del om genrens problem i att behålla fasta sättningar under längre tid, haha! The Incarnation Of Lust är tagen från bandets 90-tal och "The Last One On Earth" som kom 1992. Lägg gärna märke till Bob Bagchus trumspel som lämnar en del att önska men som ändå har sin charm.


Jag avslutar listan med verkligt klassiska SODOM som tillhör åldermännens skara. Bandet drog igång redan 1981. 1987 släppte bandet "Persecution Mania" med sättningen Tom Angelripper på bas/sång, Frank Blackfire på gitarr och Chris Witchhunter på trummor. På skivan finns det en finfin låt betitlad Sodomy And Lust som minst sagt är en trallvänlig dänga. Jag blir glad varenda gång jag lyssnar på låten och den har fått ett försvarligt antal lyssningar den senaste tiden. Jag älskar bandets goda anslag att breaka vid refrängen för att riktigt hamra in att låten verkligen heter Sodomy And Lust. Sticket är helt fantastiskt och bara lyssna på hur Witchhunters pukor låter!

/Martin

Fredagslistan 2015, vecka 44: De sju dödssynderna - Lust