Visar inlägg med etikett Abhorrent Decimation. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Abhorrent Decimation. Visa alla inlägg

Fredagslistan 2015, vecka 53: Adios 2015!

torsdag 31 december 2015


Ave goddagens! I denna sista skälvande timma av 2015 bjuder undertecknad på en fullt otematisk lista att nyårsfira till. Ni får den en dag för tidigt för att ha något vettigt att lyssna på innan klockringningen. Ingen mannamån - partyhatt är obligatoriskt, likaså hög volym på kassettbandspelaren. Till detta rekommenderas en rituell ringdans!



Inledande ABHORRENT DECIMATION sätter ner foten på ett näst intill legendariskt vis i Echoes of the Vortex. "Miasmic Mutation" är en dödsmetallsmocka som lyckas vara både brutal och melodisk på samma gång. Teknisk men medryckande, peppig fast stenhård. Varför har jag inte lyssnat mer på det här under året som gick? Ja, jag ställer mig samma fråga som ni gör. Bot och bättring! 


CULT LEADER tillverkar en grindcore som har förmågan att kännas nyskapande och progressiv. Det får de två champagnekorkar av två möjliga för! Spetsa öronen noga under dessa 1:33 minuter, ni vill inte gå och hämta påfyllning av grillchips utan att först ha hört Gutter Gods. Tro mig.


Två av mina favoritband DRAGGED INTO SUNLIGHT och GNAW THEIR TONGUES har haft den ypperligt goda smaken att jobba ihop! Kan ni begripa vad bra! Först trodde jag det rörde sig om en vanlig basic split-skiva med ett par låtar från respektive band men icket, de har istället lagt ihop sina påsar och gjort en helt ny kaksmet. Vad bidde det då av detta? Jo det ska jag berätta, en skön kladdkakemix av svartmetall, seriemördarsamplingar och dov power electronics från avgrundens rand. Mumma!

FUNERAL THRONE fungerar ypperligt om man som jag är svag för melodisk black. Klara WATAIN-vibbar i detta glada gäng från England. Väl utförda tempoväxlingar, tremoloriff som sitter som hårt åtsnörda slalompjäxor samt stilrent omslag med pekfinger i svartvitt. Bara å åk!


REGARDE LES HOMMES TOMBER, ett bandnamn jag inte ens tänker försöka uttala (från början en filmtitel visar det sig) men som likväl är förbaskat bra, knyter ihop listan för idag. Vi går åt det mer post-svarta i denna skapelse och skruvar ner tempot några snäpp. Vilken svärta! Vilket tungsinne! Vi drar en och en halv slipsten åt rätt håll till A Sheep Among the Wolves.

Avslutningsvis en skål för salig Lemmy som gick bort i dagarna. Tack för allt fina rockfarbror, sov så gott i världen efter denna.


Das was alles, mina vänner – vi lämnar 2015 bakom oss hastigt som en avlöning och blickar framåt mot ett nytt år. Nya tag, nya albumsläpp! Enligt ett mycket tillförlitligt test på interwebs som hade med katter och nyårshattar att göra kommer jag även att vara hälsan själv under 2016. Hurra för det och gott nytt!

/Susanne

Fredagslistan 2015, vecka 53: Adios 2015!

Fredagslistan 2015, vecka 17: Neurotic Deathfest

torsdag 23 april 2015


Bildresultat för neurotic deathfest 2015

Godmorgon!

Idag ska vi prata Neurotic Deathfest, en festival som i år firade sitt 10-årsjubileum med en line-up som hette duga. Festivalen är den största inomhusfestivalen i Europa och avhålls i Tilburg i Holland. Jag får säga att jag har varit svårt frestad att besöka festivalen i många år - återstår att se om det blir av nångång.

I vilket fall - några regler. Ser vi på de stora namnen som lirade på festivalen så återser vi band som BLOODBATH, ENTOMBED A. D., IMMOLATION, OBITUARY och ORIGIN. Bra band, men de har med jämna mellanrum dykt upp i en hel del listor. Därför tyckte jag att det skulle vara mycket roligare att kolla in de mindre akterna, band som i alla fall jag inte har lyssnat alltför mycket på.

Vi kör.

Hideous Divinity - Logo HIDEOUS DIVINITY är en avknoppning från HOUR OF PENANCE från Rom som jag tycker är ett rikigt bra band. Medlemmar har hoppat fram och tillbaka från HOUR OF PENANCE på ett sätt som är väldigt talande för death metalscenen och jag orkar fan inte skriva ut alla turer, haha!
HIDEOUS DIVINITY lirar med aggressiv ackuratess och det är rejält stämningsfyllt om ni frågar mig. Betoning på rens och smatter. Bandet strävar efter att göra straight-in-your-face unholy death metal: in other words, the only music in the world that deserves to be played. Se det som en programförklaring och beskrivning av bandets musik så vet ni att detta dräper.

Death Metal handlar ju mycket om lidande. Det gör ont och det lids på insidan av lekamen i tid och otid. Bevis? Tja, på festivalen lirade både INTERNAL BLEEDING och nästa band på listan


Internal Suffering - LogoINTERNAL SUFFERING är ett band som flyttat omkring en del. Startade i Pereira, flyttade till New York och huserar sedan 2011 i Madrid. Brutal teknisk dödsmetall är inte allas kopp te, det vet jag, men nu råkar jag uppskatta dylika härdsmältor så då slinker såklart en låt som Legion från "Choronzonic Force Domination" med. Förvänta er inte finlir - detta är en ren ljungeldslåt.

Abhorrent Decimation - LogoGuldstjärna för typsnittet i ABHORRENT DECIMATIONs logga. Det lämnas liksom inget tvivel om att detta är inte snäll musik. Betydligt mer förfinad än föregående band lirar gänget från London skjortan av lyssnaren. Jag valde mest låten End Of Days för jag fick så härliga minnen från den där ganska usla rullen med Arnold Schwarzenegger med synopsisen At the end of the century, Satan visits New York in search of a bride. It's up to an ex-cop who now runs an elite security outfit to stop him. Ja, ni fattar - stor underhållning! Låten visade sig dessutom vara en finfin liten dänga som fick mig att spontant ringdansa lite på insidan.

Acranius - LogoSvårt att tyda ut att det står ACRANIUS eller hur? Brukar vara ett säkert tecken att band lirar svårt otillgänglig och brutal musik - så även här. ACRANIUS kommer från Rostock  och smattrar på rejält. Den mer än lovligt dova sången skruvar obarmhärtigt in sig i hjärnan och lamslår till höger och vänster. Underbart.
Liquid Graveyard - Logo
LIQUID GRAVEYARD lirar Avant-Garde/Progressiv dödsmetall. Betydligt mer lättillänglig än det låter. Sången hanteras härligt väsande av Raquel Walker. Med i bandet sedan 2014 är väldigt bekanta Shane Embury och Nick Barker. En trevlig och lite småmysig avslutning på listan.


/Martin