Imorgon återfinner ni mig på Copenhell tillsammans med Alex och 20.000 andra metalheads. Lördagen är festivalens sista dag och det som drar mest för mig och Alex är nog BLACK SABBATH. Men, vad är annars värt att kolla in?
Vi kör!
TRIBULATION har jag äntligen fattat grejen med. Det vet ni om ni har följt bloggen - för ett tag sedan körde jag en fredagslista på bandet så jag kommer inte orda så mycket om bandet nu förutom att säga att jag verkligen tycker att bandet är väl värt att kolla in och hoppas att ni tycker det efter att ha lyssnat på In The Dreams Of The Dead från senaste plattan "The Children Of The Night". Bandets genreöverskridande metal får mig, såklart, att tänka på OPETH i just detta hänseende. Jag menar inte att TRIBULATION låter som OPETH, men bägge banden gillar att experimentera och är inte rädda för att bryta mot konventioner. Sånt uppskattas!
RIVAL SONS. Jag vågar hävda att inget band på festivalen har större sväng än gänget från Kalifornien. Jag tycker att i denna liga så lirar bandet på samma nivå som CLUTCH och fattar ni, förhoppningsvis, att det är blasfemiskt gung utav helvete som väntar trumhinnorna när bandet går på scen vid 19.45.
Jag har inte sett DECAPITATED på ett tag och tycker att det ska bli riktigt kul att se denna mycket intressanta grupp igen. Bandets senare del av karriären har bjudit på lite annan inriktning än innan den del som tog slut i och med den tragiska trafikolycka som tog död på trummisen Vitek och förpassade sångaren Covan till den koma han fortfarande ligger i. Senaste albumet "Blood Mantra" är en rejält bra skiva och bandets bakkatalog är mycket imponerande.
Jag hade ytterst svårt för BOMBUS, då bandet sedan starten ihjälkramades av rätt många. Jag avskydde dessutom ljudbilden på debutalbumet och var inte alls inställd på att ens ge bandet ytterligare chanser. Men det gjorde jag alltså och har inte ångrat mig.
Sista turnén? Kanske - det går liksom aldrig att veta med BLACK SABBATH. Jag har sett bandet två gånger innan, då med Dio på sång. Men med Ozzy har jag aldrig sett herrar Butler och Iommi lira. Det kommer inte låta lika bra som med Dio på sång, men, det kommer bli helt andra låtar än under Dio-eran och det tycker jag ska bli riktigt kul. BLACK SABBATH är det sista bandet på den största scenen och jag förväntar mig riffstinn metal och handklapp i otakt från Ozzy.
Idag ska jag prata om ett band som jag i förstone inte uppskattade så där värst, men som jag med tiden har kommit att nicka gillande till. Jag är inte sämre än att erkänna att det finns band som vid första lyssningeninte alls faller mig i smaken - eller till och med hela subgenrer. Det är först de gångna två åren egentligen som jag har kommit in i långsammare musik som sludge, doom och stoner. Jag har verkligen mycket högre tröskel för denna typen av musik än rent rensröj om jag säger så.
Men det är inte dylik musik som uppfyller fredagslistan denna veckan, utan ett venskt band som jag har haft aningens svårt för innan. Nu tänker ni säkert att jag kommer dragandes med värsta artydyngan. Och det gör jag i viss mån då bandet för veckans lista är TRIBULATION.
Nu kanske ni tycker att, vänta lite nu, borde inte Martin ha uppskattat TRIBULATIONs första skiva "The Horror" som kom ut på Pulverised Records 2009? Jo, såklart gjorde jag det. Jag gav skivan en betygssjua när jag kollade in den på Werock. På den skivan antog bandet en väldigt mycket mer traditionell inställning som stavas 90-tals death metal. Ingenting utöver det vanliga ljudmässigt, men ett gott hantverk som jag uppskattade då skivan var aktuell.
Att jag sedan övergav bandet vid tiden för "The Formulas Of Death" tillskriver jag mest slumpen och att jag förmodligen hade fullt upp med andra band. Att den trendkänsliga pressen hade börjat tokhypa bandet hjälpte säkert också till. När bandet förra året hamnade överst på väldigt många skribenters årsbästalistor med "Children Of The Night" fick mitt intresse att sjunka under nollstrecket.
Men så fick jag av en total slump höra Strange Gateways Beckon utan att ha en aning om vad låten hette, eller vilket bandet var. När jag upptäckte att det var TRIBULATION så insåg jag att min position var ohållbar. Jag var tvungen att kolla in bandet. Jag kan säga att jag inte har ångrat mig alls, haha!
Men vi inleder den musikaliska delen med en låt från första skivan. Då den plattan inte finns på Spotify så tar vi till Youtube.
Om jag ska säga något om Wanderer In The Outer Darkness så är det att inledningen låter extremt mycket WATAIN. Det jag tycker är verkligt bra med TRIBULATION är att de tar olika element från en mängd olika subgenrer och ändå får ihop nåt eget av det. Detta är väldigt tydligt på "The Children Of The Night" som på ett ypperligt sätt blandar 70-tals rockflum, black metal, death metal och doom bland annat på ett övertygande sätt. Att jag kommer att tänka på OPETH är ingen slump då jag får intrycket att TRIBULATION är ett minst lika utforskande band som Åkerfeldts band. Något får mig att tro att Åkerfeldt alls inte har något emot TRIBULATIONs musik, haha!
Därefter tar vi fina Strange Gateways Beckon som har en verkligt lysande inledning. Orgel och piano i ljuvlig symbios. Överlag ligger det något väldigt majestätiskt över låtens inledning, och jag älskar hur bandet bygger upp låten.
Suspiria är en likaledes fin låt med ett ganska konstigt styltande komp bitvis. Jag föredrar helt klart produktionen på "The Formulas Of Death" framför den på "The Children Of The Night". I alla fall när det gäller trummorna. Däremot är det svårt att värja sig mot hur bra avslutande låten The Motherhood Of God låter i den minst sagt sparsmakade ljudbilden. Rent magisk.
Jag skulle vilja säga något om estetiken på bandets albumomslag eftersom jag tror att ytan i det här fallet säger en del om innehållet.
The Horror. Total Death Metal skulle man kunna säga.
The Formulas Of Death. Mycket mer flum men ändå snyggt.
The Children Of The Night. Full-blown arty. Jag minns hur jag tyckte att detta var det mest pretentiösa omslaget jag såg förra året. Det tycker jag fortfarande för att vara helt ärlig!
Det var det hele. Trevlig helg, hail satan och allt det där.
Sommar och lite halvfart på biblioteket. Två nya plattor på väg in i katalogen dock.
HEAVEN & HELL "The Devil You Know" med Dio, Butler, Iommi och Appice i hyfsad form. Kan dock inte mäta sig med bandets tidigare alster som "Mob Rules". En mer utförlig recension finns att läsa på Werock.se.
Likadant förhåller det sig med TRIBULATION och deras fantastiska old-school death metal. "The Horror" bjuder på rejält med mangel och riktigt snygga intron och outron till låtarna. Recensionen hittar du här.
Plattorna kommer att finnas på Helsingborgs Stadsbibliotek från och med imorgon, tisdag den 23/7.
