Visar inlägg med etikett Dillinger Escape Plan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Dillinger Escape Plan. Visa alla inlägg

Fredagslistan 2013, vecka 49: metal med blås

torsdag 5 december 2013

Godmorgon!

Denna vecka bjuder jag på en mycket skruvad lista: metal med blås. Detta hör inte till vanligheterna vågar jag påstå. Men, invänder nu vän av ordning, finns det inte flera band som har samarbetat med symfoniorkestrar, körer, och individuella instrumentalister som har lirat solon i låtar? Jo, det har det. Men det var inte detta jag var ute efter i detta fall. Jag ville se om det faktiskt fanns band som fullt medvetet hade skrivit musik med tanke på att använda en blåssektion eller en enskild musiker redan från början. Och det fanns det. Inte speciellt många, men tillräckligt för att jag skulle få ihop en fem låtar lång lista på musik som verkligen heter duga.

RIOT är ett band med en lång historia. Bandets första sejour varade mellan 1975-1984. Efter det att bandet inte nådde större framgångar rent ekonomiskt lade man ner, men återupptog verksamheten redan 1986. Bandet är idag fortsatt verksamt och släppte så sent som 2011 skivan "Immortal Soul". Men det är inte den skivan vi ska prata om idag utan "The Priviledge Of Power" som kom i februari 1990. Här har man alltså tagit in en hel blåssektion. Och det är inte vilken blåssektion som helst kan jag tala om, utan snarare blåssektionen med stort B: Tower Of Powers blåssektion. Detta är alltså blåssektionen som i pricip alla som behövde ha en top-notch blåssektion och hade en hyfsad budget använde sig av under en väldigt lång period. Och jag förstår varför - detta är ren lyxkräm om ni frågar mig. Låten i fråga, Killer, är en störtskön, assvängig låt redan utan blåssektionen. Jag vill dock verkligen hävda att blåset höjer låten ytterligare. Det är måktigt, skruvad och fullständigt briljant.

Vi släpper lös sköna galningarna i THE DILLINGER ESCAPE PLAN i låten White Lizard som förutom ett helt klockrent utnyttjande av en blåssektion vräker på med piano och mer än lovligt galen sång från Greg Puciato. Detta är ren och skär magi om ni frågar mig.


HAKEN är ett band som jag stiftade bekantskap med tidigare i år genom "The Mountain". Detta är progressiv musik som när den funkar är alldeles ypperlig. Låten i detta fall heter Somebody och är en finstämd låt med en fin långsam stegring i intensitet för att i sluten vräka på med tungt brass. Jag tycker att detta verkligen är bra - första gången jag lyssnade på låten hajade jag till när den fullständigt ljuva klangen från brasset nådde öronen.

Ni kanske såg det komma? STRAPPING YOUNG LAD och bandets primus motor Devin Townsend drog sig verkligen inte för att korsa gränser vad gäller rätt mycket. Antiproduct från "The New Black" är från början en rätt skruvad historia. Precis som större delen av bandets musik var. Mellanspelet är dock helt briljant - för det första svänger det utav bara fan. För det andra dyker det upp en flöjt.

SEAR BLISS är ett ungerskt, mycket eklektiskt black metalband. Jag stötte på bandet när jag recenserade bandets senaste skiva "Eternal Recurrence" från 2012. Första låten på den skivan heter The Eternal Quest och innehåller inte bara stomp och growl utan även trumpetspel som verkligen höjer låten.

/Martin

Nyheter

torsdag 1 april 2010

Ny månad innebär ju alltid nya skivrecensioner på Werock - för egen del blev det skrivet om UNLEASHEDs "As Yggdrasil Trembles" och "An Awakening" från THOSE WHO LIE BENEATH. Kollegorna har inte legat på latsidan de heller - bland recensionerna märks bandnamn som ARMORED SAINT, ROTTING CHRIST, BLAZE BAYLEY, MUTINY WITHIN och CATHEDRAL.


Dessutom finns där en helt färsk recension från OPETHs premiärgig på Cirkus av 20-årsjubileumsturnén författad av BiblioteKarin, ett gig som jag är mer än bitter över att jag inte kunde se, haha!


Sen kunde jag ju inte annat än att handla in några fler skivor till biblioteket - nedanstående alster kommer finnas på Helsingborgs Stadsbiblioteks skivavdelning inom kort.

Varg Vikernes återkomst till musiken sedan han släpptes från fängelse. Inte min kopp te alls, då jag har dålig koll på black metalscenen. Shadows som i betydligt större utsträckning än jag har koll på black metal har utförligare kommentarer till plattan.








En klassiskt banbrytande platta med sinnesjukt bra låtar. Och naturligtvis skitdåligt att jag har dröjt med att skaffa den till biblioteket, då jag länge förfäktat åsikten att "Human" av DEATH bör ingå i standardutbudet på varje bibliotek i landet.





Psykbrytsmetal från THE DILLINGER ESCAPE PLAN, denna gång med en hel del - vågar jag
skriva det - melodier och piano mellan de mer röjiga partierna.