Fredagslistan 2014, vecka 1: Fem favoritlåtar från 2013

Kära läsare - välkomna till den första fredagslistan för 2014! Detta är en speciell lista för mig att göra då jag från och med nästa tisdag är föräldraledig med vår lille Leonard och kommer att så vara till början av september. Det kommer bli fokus på lite andra grejer än att göra fredagslistor om jag säger så, haha!

Jag har dock fullt förtroende för att Alex och Susanne kommer att styra upp listor som kommer att kittla hörselgångarna för er och även för mig.

Jag väljer att i veckans lista tjata lite till om året vi lämnat bakom oss, 2013. Det var ett exeptionellt bra år om ni frågar mig när det gäller extrem musik.

Vi kör.

Peter Tägtgrens HYPOCRISY återvände med en rungande musikalisk lavett i "End Of Disclosure". Mitt absoluta favoritspår från den skivan är Tales Of Thy Spineless. Från första illtjutet håller den låten mig fången. Det är för att tala klarspråk ack så bra.

Ni som följer skriverierna på Werock.se vet att jag placerade PERSEFONEs "Spiritual Migration" på plats 1 över 2013 års skivor. Jag vet med mig att jag kommer återvända ofta till denna skiva under åren som kommer. Den är, för att tala klarspråk, en skiva som är magiskt bra, stringent njutbar och en skiva som jag i ärlighetens namn tycker borde ha funnits med på fler årsbästalistor, haha! Inner Fullness är allt som EKTOMORF inte är. Det vill säga bra och värda er uppmärksamhet.

När Dan Swanö talar, då gör man klokt i att lyssna. I alla fall när han smyger in med en dylik maskerad upper-cut till skiva som "The Inheritance". Satan vad bra den är. Jag vill att ni erkänner mannens yttersta genialitet när ni registrerar handklappseffekten i The Math Of The Myth. Ni vet att det är bra.

Från lyssning ett av DIABOLICALs "Neogenesis" fastnade jag speciellt för World In Silence. Ack så pampigt! Ja, då pratar vi inte bara om låten, utan om hela skivan.

Öppningsspåret från SONS OF AEONs debut heter Faceless. 7 minuter och 42 sekunder av ren jävla mumma. Pampigheten i introdelen är magisk. Jag gillar att bandet drar ut på detta, det gör jag verkligen. Övergången till 2-taktsmatningen är synnerligen njutbar.

Med detta önskar jag er en trevlig helg, och på återseende i september!

/Martin

Fredagslistan 2014, vecka 1: Fem favoritlåtar från 2013

Årsbästalistan 2013 - de nominerade, nr. 4

Nominerad: "End Of Disclosure" - HYPOCRISY

I april skrev jag följande om denna skiva:

Peter Tägtgren har byggt upp en gedigen trovärdighet under loppet av sin levnads bana som en av de mest hårdarbetande snubbarna inom metal. Jag fattar inte hur karln hinner med allt från att vara hyresvärd, producent och dessutom två band – PAIN och HYPOCRISY.
Att han då lyckas karva ut det bästa albumet HYPOCRISY gjort på år och dag är än mer imponerande. ”End Of Disclosure” är inget annat än en ren triumfmarsch från första till sista ton.

”End Of Disclosure” är, som ni redan har uppfattat, en skiva som kan komma ifråga för årsbästalistan, och en skiva som med emfas bevisar att HYPOCRISY är ett våldsamt begåvat band. Hatten av!

Ja, det räcker väl med det, eller hur?

/Martin

Fredagslistan 2013: 2013 så långt

Vi har nu hunnit nästan halva året - och då tänkte jag att det kunde vara kul att summera vilka skivor som kan vara värda att hålla koll på när året ska summeras nån gång i december. Skadat? Ja, lite får jag väl erkänna, haha! Jag har, av olika anledningar (den främsta kanske tidsbrist inför kommande flytt) total hegemoni över veckans lista. Nästa vecka kommer dock ordningen vara återställd med bidrag från både mig och Susanne.

DEFEATED SANITY - ett av den tekniskt brutala dödsmetallens allra mest stringenta band. Senaste skivan "Passages Into Deformity" visar att tyskarna är kapabla till både furiöst rens som, faktiskt, ett satans sväng. Produktionen på skivan är precis så knastertorr som dylika tonala attacker vinner på. Virveltrumman är pitchad till absurditetens gränser, sången precis så köttigt brutal att man knappt tror att det är mänskligt möjligt att prestera dylika ljud och gitarrerna borrar sig in i skallbenet med obönhörlig aggression. Ja, ni förstår ju att detta är världsklass.

Betydligt vänare tongångar från SOILWORK. Jag är glad att jag har förmåga att uppskatta melodiösa tongångar också kan jag säga. "The Living Infinite" är nämligen en skiva som det är svårt att förneka kvaliteten på. Och den är ju lång som ett ösregn, så det vill till att band som eftersträvar att göra dubbelalbum ser till att fylla speltiden med kvalitet. Detta klarar SOILWORK, såklart, av alldeles finfint.

Det progressiva dödsgänget från Andorra har vi ju nästan tjatat hål i huvudet på er om redan. Men det går liksom inte att göra någonting åt att PERSEFONE är så pass bra att vi helt enkelt är tvugna att göra detta igen. "Spiritual Migration" är en skiva späckad med den ljuvaste tonkonst som fick mig och senare Susanne att gå i spinn.

HEAVEN SHALL BURN är ett band som jag har svårt att tycka illa om. Tyskarnas obevekliga engagemang tränger under huden på mig och får mig att ilsket knyta näven i den proverbiella fickan över sakernas tillstånd. Vilket såklart är bandets ambition. "Veto" är en skiva fylld med indignation genom musik och den funkar fint att röja loss till kan jag säga.

När DARK TRANQUILLITY släpper nytt material så ger jag bandet alltid ett gäng lyssningar. Föregångsplattan till nysläppta "Construct" - "We Are The Void" - tyckte jag var lite av en besvikelse. Därför är det så kul att bandet verkar vara tillbaka i god form - och att Stanne återigen visar att han besitter en stämma lika mångfacetterad som suverän.

"End Of Disclosure" är en gedigen skiva från ett band som har en grundmurad karriär bakom sig. Jag började nästan yla av glädje när jag hörde Tales Of Thy Spineless första gången. Känslan att låten är en av de starkaste korten i bandets kortlek just nu har inte avtagit kan jag säga. Så ursinnigt bra rent musikaliskt, lägg därtill en elitartad sånginsats av Peter Tägtgren och det är svårt att inte kapitulera.

Jajemänsan! Det tog ett tag innan poletten trillade ner för mig för "Pinnacle Of Bedlam". Mest för att jag aldrig fick tillräckligt tid att lyssna in mig på den. SUFFOCATIONs musik behöver nämligen det - tid.

Polen är ju en fin grogrund för dödsmetall. HATE är ett band som lätt hamnar i skymundan bakom exempelvis BEHEMOTH och DECAPITATED. Lite trist, då bandet verkligen inte är dåligt.

Tysk powermetal med substans. Så skrev jag om "Beneath The Surface" i min recension på WeRock. Bara det att jag ens recenserar power metal borde få er att höja på ögonbrynen, men det går inte att argumentera med skivans kvalitet.



Vi avslutar lite vänt och finstämt från brittiska djentmästarna TESSERACT. Jag har svårt att värja mig från bandets musik när den ligger på denna nivån faktiskt. Så var det inte när bandet släppte "Perspectives" förra året. Då var jag rätt besviken, så det var skönt att bli överbevisad på detta sätt.

/Martin

Fredagslistan 2013: 2013 så långt.

Nytt på WeRock

Hoppas att ni har haft en skön påsk - jag kan ärligen säga att jag haft det. Förutom god mat, dryck och umgänge med familjen så fick man sig ju ett gott skratt åt Metal Archives magiska försök till aprilskämt där de skrev att

After a long and harsh process, M-A has decided to add Nickelback to its database. Once our Canadian moderators brought up their early releases, and our German mods agreed in unison, we were forced to reconsider them. Indeed, their first album Curb is totally metal and influenced by Soundgarden and Alice in Chains who are both on the site.

We felt like explaining ourselves and we're truly sorry to all their fans for this mistake, they DESERVED their spot on the Archives.

Ja, jag skrattade i alla fall :) Men det är inget skämt att vi trots att andra gick omkring och förökte luras lade upp lite nya recensioner på WeRock igår. Och jag är benägen att hålla med kollega BiblioteKarin att 2013 har öppnat med rejäla kvalitetssläpp. Ser jag på de promos jag har i pipelinen så kommer det fortsätta så ett tag framöver. Mycket roligt. 

 Jag har bidragit med recensioner av HYPOCRISYs senaste släpp "End Of Disclosure" som jag verkligen måste hamra in är ett måste om man gillar kvalitativ death metal. Jag kan inte påminna mig att jag hört bandet låta bättre, eller skriva finare dängor än på denna skiva. 

Sen tycker jag att ni ska spana in IN VAINs "Aenigma" som även den är en riktigt massivt bra skiva. Både jag och Susanne är svårt nerknarkade på norrbaggarnas förmågor. 

Övriga recensioner som ni återfinner på siten är Fredrik Sandbergs texter om DEATHEMBERs "Going Postal" och THE HYPER ACTIVES "Rock 'N' Roll Lives Again" Bibliotekarins omdömen om ROTTING CHRISTs "Kata Ton Daimona Eaytoy", Jonte Anderssons ord om KVELERTAKs högt emotsedda "Meir" och Robert Gustafssons  textmängd om de nya skivorna från SYRON VANES och WHITESNAKE. 

/Martin

Hypocrisy åter med fet lavettskiva!

HYPOCRISY återvänder den 22 mars med kraft kan jag säga när "End Of Disclosure" släpps. Jag tyckte att förra skivan "A Taste Of Extreme Divinity" var bra, men nu känns bandets musik så mycket mer inspirerad. Peter Tägtgren verkar dessutom ha hittat nya vokala uttryck, bara en sån sak.

/Martin

Fredagslistan goes Wacken Open Air

Har man varit där så vet man utan att läsa inläggets namn vad bilden till vänster depikterar. Tysklands Wacken Open Air har sedan starten dragit till sig växande skaror metalheads för 3 dagars tribalt beteende. Av mig och Susanne är det bara jag som varit där - 2008 - men det hindrar oss inte att göra en fredagslista på temat Wacken Open Air. För att göra det lite behändigare valde vi dessutom ett år - 2002. Fans av HYPOCRISY kommer då, likt oss, nicka nöjt vid tanken att det var det året bandets "Hypocrisy Destroys Wacken" spelades in. Konstigt nog har vi inte valt låtar från den skivan.

Men jag sticker iväg. Listan är denna veckan ordnad lite annorlunda mot tidigare listor.  I sann bibliotekarienördsanda har vi ordnat listan efter band. Ni får ursäkta oss detta - ibland tar vansinnet över.

Resultatet blir ju inte dåligt för det. Vi börjar episkt tungt med The Dying Illusion av CANDLEMASS. Skivan "Chapter VI" hörde till en grupp skivor jag lyssnade otroligt mycket på under tidigt 90-tal. Jag tycker att den håller fortfarande faktiskt. Övrig diskografi från bandet upplever jag märkligt nog inte alls som lika intressant.

CANNIBAL CORPSE är sorgligt underrepresenterade på Spotify. Gallery Of Suicide finns dock och bjuder på en stunds musik i sann kannibalisk anda. Efter detta måste man ju har lite mer lättlyssnat eller hur? Det åstadkommer man med ett stycke musik signerat CHILDREN OF BODOM. Bodom Beach Terror är ta mig satan en trallvänlig liten dänga som livas upp med ihärdigt keyboarderande. Inte för alla, men jag gillar det i små doser.

Sen uppar vi aggressiviteten till max - DYING FETUS,  EXODUS och HEATHEN ser till att vi får två slevar av meckig döds och thrash.

Hör ni också till oss som gillar när Peter Tägtgren kör döds? Det är fullt förståeligt när det låter som det gör om HYPOCRISY på "A Taste Of Extreme Divinity" som vi har valt låtar från till listan. Man kan såklart ta vilken skiva som helst från detta gäng då de alla håller hög klass.

IMMORTAL på skiva=bra skit. IMMORTAL live=gitarrstrul. Så har det faktiskt varit på samtliga konserter jag varit på med bandet. Att "Sons Of Northern Darkness" är en grym skiva i vilket fall, det är både jag och Susanne överrens om.

Sen kommer ett underbart tre-låtarssjok med betoning på fart och vrede: KREATOR Pleasure To Kill, och LOCK UP med Feeding On The Opiate och Hate Breeds Suffering. LOCK UP är ett så suveränt band att det inte är konstigt alls att de representeras av två låtar om ni frågar mig, haha!

MÖRK GRYNING har jag prick ingen relation alls till innan jag hörde Into Oblivion - ganska okej, men låten har svårt att stå sig mot de efterföljande dängorna från NECROPHOBIC: Blinded By Light, Enlighted By Darkness som jag personligen tycker är en grym titel på ett fantastiskt stycke musik, och Revelation 666.

Sen blir det en dikeskörning. Eller det beror på hur man ser det. Gillar man SAVATAGE så kommer man att gilla att Damien dyker upp med sitt tunga sväng. Jag har svårt att inte stampa takten i vilket fall.

Vi avslutar med flaggan i topp med två band som verkligen inte går av för hackor, yxor, motorsågar eller spett: UNLEASHED och VOMITORY.

Så, det var det hela - trevlig helg och allt det där.

/Martin

Fredagslistan vecka 13 - Wacken Open Air 2002

Nytt på WeRock

December månad bjuder på en kraftfull kanonad nya recensioner på WeRock - hela 13 stycken.

Att många etablerade band kom med nytt material under november blir ganska uppenbart när man ser namn som SLAYER, HYPOCRISY, NILE och GORGOROTH bland recensionerna, men även mindre akter som PITBULL TERRORIST och SUICIDAL ANGELS har nya skivor ute.

För egen del framstår IMPIOUS "Death Domination" som vinnare hos mig. Som ett skott åker denna skiva i slutet på året in på årsbästalistan. En verkligt stark skiva för oss som gillar blastbeats, growl och snygg produktion. Bandets bakkatalog innehåller även den en hel del musik i den aggressiva skolan.

Och på tal om listor - förutom den ordinarie årsbästalistan från skribenterna kommer vi i sann vi-kan-inte-få-nog-att-göra-listor-anda publicera listor över de 10 absolut bästa metalplattorna med hemvist i Sverige. Nedan är ett exempel på en låt från en skiva som är med på min lista som en liten teaser.