Supporta scenen: The Haunted

Oavsett vad man tycker om THE HAUNTEDs senaste giv "Unseen" - själv gav jag given ett ljummet betyg på 4,5 på en tiogradig skala - kan man inte bortse från att bandet är en kapacitet live vilket man kommer att få se om man beger sig till Mejeriet i Lund ikväll.

Bandet har av hävd spelat på KB i Malmö där jag sett bandet flera gånger, och ni som drar till Lund ikväll kommer nog uppleva att framför allt ljudet är mycket bättre på Mejeriet.

Biljett kostar 250 spänn och supporten heter Wasteland Skills - låter inte helt oävet även om jag inte blir helt till mig i trasorna.

/Martin

Opethnytt

Läser på Rebellängelns blogg att OPETH's rent mästerlige keyboardist Per Wiberg har, för att använda orden från bandets hemsida, "been relieved of his duties in Opeth as part of a mutual decision with the band". Jaha - trist i sanning då jag tycker att Wibergs inlemmande i ett av mina absoluta favoritband var en klockren grej.

Visserligen har bandet tagit in en ännu inte namngiven musiker att spela keyboard, men jag gillade verkligen Wibergs spelstil, och det är trist att veta att även om den andre jeppen säkerligen kan spela bra så kommer det ju inte att vara samma grej. Individualitet blir bara viktigare för mig ju mer musik jag lyssnar på och de grejer som Per spelade på "Ghost Reveries" och "Watershed" var verkligen speciella.

/Martin

Till minne av Scott Columbus

Det var ju själva fan vilket år detta är. En efter en lämnar oss. Jag vaknade imorse till nyheten att Scott Columbus (MANOWAR) har lämnat oss, han blev 54 år. Mer än så vet jag inte men jag spenderade bussresan till jobb på att fundera lite på min relation till bandet.

En gång på tidigt 90-tal lärde jag känna en av världens troligtvis mest bevandrade hårdrockare, om jag någonsin haft en fundering på vem som spelade vad med vem och när så har jag sedan dess alltid vetat vem jag ska fråga. Samma människa öppnade upp en hel värld med vanliga och ovanliga band för mig, och ett av banden jag lärde känna då var just MANOWAR. Jag föll som en fura.

"Hail To England" och "Into Glory Ride" blev snabbt favoriter och den då nya skivan Triumph Of Steel hamnade på samma topplista. Jag åkte in och såg bandet i Köpenhamn 1994 och råkade då hamna mitt i en MTV´s Headbanger´s Ball On The Road-inspelning, mitt hittills enda MTV-framträdande :) In any case, jag har sedan dess trappat ner MANOWAR-lyssnandet igen, Hail To england åker fortfarande på med ojämna mellanrum och så även några av de andra skivorna men bandet har inte lyckats behålla mitt intresse ända fram till 2011. Med detta sagt vill jag ändå säga att Scott Columbus och hans tämligen monotona men stenhårda trumstil lämnat ett outplånligt avtryck i mitt liv, och för detta är jag evigt tacksam. Det var en tråkig nyhet att vakna till och jag hoppas han är på ett bättre ställe nu. Där det finns glass.

Tack för introduktionen till bandet Svärra :)



/Alex

Hatpastorn gör det igen!

Hatpastorns Likpredikningar är en av de mer geniala bloggarna i cyberrymden. Varje inlägg håller en sådan klass att man häpnar - pålästa intill vanvettets gräns, bra skrivna och framför allt extremt roliga inlägg gör att varje besök blir en högtidsstund. Vet inte hur ofta jag skrattat mig galen till gängets rent fantastiska film "Hitler reacts to Mayhem's Ordo Ab Chao". Och nu har de ytterligare ett guldinlägg signerat Heidenhammer betitlat "Heidenhammer går på lokal i Leningrad" som är så fruktansvärt bra och intressant läsning att jag inte kan låta bli att tipsa om det. Tack Hatpastorn, Heidenhammer och Dr. Panzram för det ni gör. Med detta ystra tillrop önskas ni en trevlig helg! /Martin

Through The Looking Glass: STEELHEART

I likhet med Alex upplevelse av BLOODBATHs ”The Fathomless Mastery” får jag nu konstatera att den självbetitlade plattan från STEELHEART inte är min kopp valfri varm dryck. Det är inte det att gubbarna inte kan spela, men musiken – jösses, det låter som ett band som har knarkat WHITESNAKE sedan dag ett av sin karriär – att sångaren Michael Matijevic nog skulle vilja vara Coverdale är ingen underdrift.

”Steelheart” kom 1990 precis innan grungen slog in med full kraft och begravde hårmetallen, men lyckades med konststycket att få en hit först med I’ll Never Let You Go och She’s Gone vilka såklart var powerballader. She’s Gone är en helt okej låt som nog så väl gör jobbet med inledande pianospel och smäktande gitarrer som gjorda för att appellera till en stor radiolyssnande publik.

Övriga förtjänster med plattan är det faktiskt njutbara gitarrspelet och den tidstypiska produktionen med rejäl rymd i.

Det man kan anmärka på är att trots att sångaren Matijevic har en riktigt skön röst i mellanregistret blir det ack så påfrestande att lyssna till hans stämma i de högre oktaverna. Och det finns det gott om exempel på under skivans gång.

På ett sätt är jag glad att grungen kom för att det tvingade hårdrocken/metallen att bli mer extrem så att man faktiskt slapp denna typ av strömlinjeformade musik som STEELHEART stod för.

Sammantaget är ”Steelheart” ett ypperligt exempel på musik som kom i brytningspunkten 80/90-talet som visst duger som bakgrundsmusik, men inte så mycket mer. De som kommer se bandet på årets upplaga av Sweden Rock Festival lär inte hålla med mig.

/Martin

Färska texter på WeRock

I de nya recensionerna på WeRock tokhyllar undertecknad TesseracTs fullängdsdebut "One", vars musik har spår av COHEED & CAMBRIA, ANIMALS AS LEADERS men som ändå lyckas presentera väldigt unik musik. Jag har även dräpt BELIEVERs kommande platta "Transhuman" och försiktigtvis lagomhyllat ALTAR OF PLAGUES "Mammal" som verkligen spänner bågen hårt med sina milt sagt långa låtar, samt SYLOSIS "Edge Of The World" som inte riktigt håller hela vägen, men stundtals är riktigt bra. Andra album som dissekeras: AMON AMARTHs "Sutur Rising" som Fredrik tycker bjuder på ett visst mått av förutsägbarhet, WHITESNAKEs "Forevermore" som får Robert att dra en lättnadens suck över att bandet fortfarande levererar, och INSENSEs "Burn In Beautiful Fire" som BiblioteKarin tror kan innebära att bandet nu tar ett viktigt steg i att skaffa sig en större publik. Plus en mängd andra plattor såklart! Sidan för de hågade - WeRock. /Martin

Fredagslistan

Får säga att fredagslistan denna vecka är riktigt bra - den spretar åt alla håll och kanter som sig bör, och inte bara mellan Alex och min smak, utan även inom det vi har lyssnat på. Mitt i min del av listan ligger Sheila av STEELHEART som ni kommer kunna läsa om senare under dagen i Through The Looking Glass: Steelheart. Alex satte tänderna i BLOODBATHs "The Fathomless Mastery" - som ni kunde läsa om här tidigare i veckan. Att det också har varit recensionstid på WeRock märks också - en hel del ny väldigt bra musik har kommit ut under mars månad. Nog snackat om detta: Fredagslistan vecka 13 2011 /Martin