Veckan lider mot sitt oundvikliga slut än en gång och det är fredagslistedags. Jag var lite osäker på hur vi egentligen skulle framhärda denna fredag, med Alex listfrånvaro och Martin på solsemester. Total hegemoni för egen del verkade stå på agendan. (Läge då för citatet "With great power comes great responsibility".)
Men så, som genom ett teknikens trollslag, damp det ned ett sms från solens och värmens land medelst en spellista. Temat får vara därför vara låtar som funkar på semestern. Själv har jag inte minsta tillstymmelse till semesterkänsla så här mitt i januaris gråa lunk men jag har gett det hela ett tappert försök. Föreställt mig ledighet, sandstränder, paraplydrinkar. Hm, well... Resultatet blev en mix av mid-tempo och hyfsat snabba låtar á la ENTOMBED, ENDSTILLE, NOMINON och ett gäng andra. Mina låtar ligger sist i listan och Martins ligger först. I den översta delen återfinner vi en lite blandad kompott med akter så som DEATH, DREAM THEATER och DECREPIT BIRTH. Bland andra. Bara att lyssna och njuta till detta Semestersoundtrack Extravaganza.
SOILWORKs King of the threshold skulle ha inlett Martins del och tillika hela listan som sådan men se den fanns ej på Spotify. Ni får helt enkelt sluta ögonen, luta er tillbaka och medelst minnet framkalla denna låt i ert inre. Alternativt ta en genväg och leta upp den på Youtube. Jag tänker inte göra det åt er, ety det var ju semestertema idag.
Med önskningar om en fantastisk helg.
/Susanne
Fredagslistan vecka 3 - Semester.
Verklighet och sanningar där moralen är fantasi
Förhoppning.
ÄNGLAGÅRD ska spela live 2012. Osannolikt var till alldeles nyligen bara förnamnet. Det är dock sant. Det finns nog inget svenskt band jag hellre skulle vilja se live. Det finns nog inget svenskt band jag hyst lägre förhoppning om att få se. Nu står vi där, på kanten ned till en ocean av möjligheter. Med tur så tar Sweden Rock Festival sitt ansvar och låter oss få njuta av "Hybris", detta nationalepos av nationalepos, i solen en eftermiddag i juni. Med ännu mera tur så får vi även bevittna dem på en inomhuskonsert i en för ändamålet lämplig lokal (Trädgår´n i Göteborg? Helsingborgs konserthus eller ännu hellre stadsteater? Eller varför inte St Gertrud i Malmö?).
Förväntan.
Låter de så bra live som man hoppas, önskar och vill? Jag tror det. Tänk att få sitta där och avnjuta Kung Bore eller Gånglåt från Knapptibble. Mina händer skakar i skrivande stund av lycklig förväntan. Det måste vara så nära himmelen som vi kommer nå.
Förälskelse.
"Har du inte hört Änglagård???", utbrast Robban. Var det femton år sedan. Mer? Var det i samband med datorproblem? Eller var det månne något annat? Nej, datorproblem var det nog. Efter lite hattande och dattande och både effektiv och ineffektiv problemlösning så fick jag en dag ett tack och ett litet paket. Däri låg skivan "Hybris". Jag lyssnade en gång och var fast. Jag lyssnade en gång till och har aldrig slutat lyssna. Det är kanske den bästa svenska skivan genom alla tider, eller så är det inte det. Alldeles oavsett vilket så vet jag att jag blev kär i skivan den där dagen och att förälskelsen aldrig lagt sig. Tack Robban.
Till medlemmarna i bandet.
Tack för vad ni givit och tack för vad ni ger. Inte bara mig utan hela världen. Berätta vart ni befinner er så kommer vi. Det är ett löfte. Och en längtan.
/Alex
Bibliotekets skivbonanza - part IV
Tack vare en donation från en vacker yngling (petite moi) kan Helsingborgs stadsbibliotek nu basunera ut att vi i dess bestånd återfinner en komplett samling soloskivor från medlemmarna i KISS, utgivna 1978. Vi är än så länge det enda biblioteket i Sverige som har alla fyra (det finns en Peter-skiva någonstans och en Ace någon annanstans) och det bör man ju inte sticka under stol med!
Dessa underbara mytomspunna soloskivor! Back in the day omtalades att bandet efter kalkonfilmen "Kiss meets the phantom of the park" 1978 var på väg att splittras och att soloskivor var ett sista desperat försök att rädda bandets fortlevnad. Idag vet vi naturligtvis bättre, soloskivor fanns inskrivet i kontraktet så tidigt som 1976 och var en del av den långsiktiga planen. Däremot var det nog inte en del av planen att Peter och Ace skulle få så blodad tand efter skivinspelningarna att de skulle se KISS som ett hinder för deras personliga utveckling och utsvävnader. Resultatet vet vi - skivorna sålde förvisso ingenting alls men Peter försvann likväl i ett moln av orealistiska soloförväntningar knappa ett och ett halvt år efter deras utgivning och Ace lämnade Kiss Kruisen (internt skämt för fansen) efter ytterligare två år.
Den stora besvikelsen som gjorde att skivorna inte sålde var nog att man letade efter Kisslåtar på soloskivorna, men det var nog aldrig meningen. Snarare bör man se dem som en perfekt musikstilistisk bild av varje medlem. Många var nog precis som jag besvikna i ungdomen på exempelvis Genes skiva som inte innehåll tung demonhårdrock utan enklare rock och flera ballader - detta är dock egentligen en ganska korrekt bild av vem Gene faktiskt är. Hela demonbiten består egentligen bara av:
1. hans smink
2. hans dräkter och yttre beskaffenheter (blod/eld) samt
3. God of thunder (som skrevs och egentligen spelades in av Paul). Allt annat som kan tillskrivas honom under Kiss karriär fram till 1978 är enkla rocklåtar och flera lugnare låtar.
Pauls skiva består av...well...Paullåtar, och låter således ganska mycket som en Kisskiva. Ace skiva är lite tyngre men även lite ofokuserad kan jag tycka idag med sina underliga tempoväxlingar emellanåt och ibland nästan halvfärdiga låtar. Peters skiva är i mina ögon klart bäst med sin briljanta rock vars grund ligger i 60talsfållan blandad med det sena 70talets underbara ljudbild. Det enda smolket i hans bägare är att förfallet hade börjat - trummisen i Kiss spelar knappt några trummor alls på sin egen soloskiva. Fast å andra sidan spelar Gene knappt bas på sin, det är dock inte riktigt samma grej i mina ögon eftersom hans avstånd från sitt instrument inte härstammade i ett drogmissbruk som gjorde det omöjligt för honom att fungera. Peters missbruk var långt gånget och skulle såklart eskalera till den grad att han inte medverkar på mer än en enda låt på nästföljande Kisskiva, "Dynasty".
Nåväl. Historielektionen är över, och alla Helsingborgare kan idag stolt säga "Kiss soloskivor? Jo, de finns på vårt stadsbibliotek". Det är ni ensamma om, kära Helsingborgare!
/Alex
En teater fylld av drömmar
Vissa band älskar man mer än livet självt. Trots att de ibland vacklat eller att man själv i någon period kanske tröttnat så finns de alltid kvar där i hjärtat. I ur och skur, through thick and thin, sick and sin. Ett sådant band i min lilla lilla värld av blommor är DREAM THEATER.
Kärleken började någon gång 1994. En vän spelade av den två år gamla "Image & Words" på kassett till mig. Jag lärde mig varenda sekund utantill, fick "Awake" i julklapp, lyssnade sönder en kassettupptagning av konserten på Gino i Stockholm 1993 sänd på P3 Live och LÄNGTADE efter att få se dem live en endaste gång. Längtan blev inte för lång, redan i februari 1995 var det lyckligtvis dags. Jag skolkade helt sonika från dagens geografilektion och befann mig i Köpenhamn redan vid middagstid. Detta resulterade i att jag inte bara träffade bandet utan även fick promenera en stund med dem på ströget och hjälpa dem leta efter förbandet FATES WARNING som kört vilse någonstans.
Konserten var bra, det var även den i Malmö dagen efter, men det skulle faktiskt dröja ända till 2004 innan jag fick den där tokmonumentala upplevelsen på en DT-konsert som de sedan lyckats bibehålla med bara ett undantag. I Köpenhamn 2002 var de bra, de spelade 2 timmar och 35 minuter och allt var skoj. I Köpenhamn 2004 var de dock så in-i-jäsikens bra att det var ett skämt. 3 timmar och 15 minuter och inte EN ENDA låt spelades som de spelade 2002. Det har jag aldrig fått vara med om med något av mina favoritband igen, vare sig innan eller efter.
Lyckostunder med DT skulle jag kunna rabbla i evigheter, jag har sett dem tolv gånger sedan 1995 och på fredag nästa vecka är det dags igen. Med lite tur får jag då några nya att lägga till i listan. Den senaste skivan är nog den jag varit mest rädd för i hela mitt liv med tanke på avsaknaden av den i mitt tycke viktigaste personen i bandet, men min rädsla skulle visa sig vara helt obefogad. Skivan är inte bara ett mästerstycke, utan i mina högst subjektiva ögon är den en av de starkaste skivor de släppt. Borta är trams-ojojojvadviärhårdametal-möget typ Dark eternal night och tillbaks är den rena progmetallen. Den jag älskar allra mest. Det räcker att de spelar den nya skivan rakt av nästa vecka, jag behöver inte höra en enda ton från tidigare alster (fast jag såklart vet att det inte kommer att hända).
Så här såg det ut för min del sist det begav sig (i KB-hallen...snyft...).
Det ser inte riktigt likadant ut 2012, men kärleken, den underbara kärleken, är helt intakt och starkare än någonsin. Jag längtar. Satan vad jag längtar.
/Alex
Lite EUROPE kanske?
Vill ni dessutom lägga rabarber på ett eget ex av boken finns det även en tävling på siten där ni kan tävla om sagda trycksak.
Frågan finns som vanligt på förstasidan.
/Martin
Fredagslistan vecka 2 - den snygga listan.
Om jag ska dra någon parallell loggorna emellan får jag nog säga att många av dem går in under den välkända stilmallen bokstäver i form av blankvapen eller liknande tingestar som det går att hugga med. Ta exempelvis DEATHs karaktäristiska lie, MORBID ANGELs eldgaffel, DECAPITATEDs slingriga sågklingor och OBITUARY som får mig att tänka på kastknivar vilken dag som helst i veckan. Kort sagt, stickvapen är även det ett framgångsrecept vad gäller bandloggor. Beskåden:
De enda som egentligen sticker (pun intended) ut från mängden är OPETH men å andra sidan fungerar deras mer naturromantiska sida lite som en balansvikt mot resten. En rolig detalj i sammanhanget är att vi helt ovetandes, på något mirakulöst sätt lyckats synka ihop bandvalen. Jag satt t.ex. länge och försökte hitta på legitima ursäkter till varför jag inte tog med DEATH och ENTOMBED, dessa gamla käpphästar i snygglogobranschen. Visar sig att båda banden plockades upp av Martin och listan kan på så sätt anses vara helt komplett. Sen ska erkännas att jag fuskade bort min MORBID ANGEL-låt bara för att vi inte skulle ha med ett band två gånger. Men för övrigt har inget lagts till eller dragits ifrån i syfte att göra listan vackrare, cross my heart (of darkness). Ja, det är bara att gratulera till denna promenadseger, säga några ave satanas och förstås lyssna på listan.
Med förhoppningar om en trivsam helg.
/Susanne
Kalle Ankas fotografiska expedition?
Jag är enormt intresserad av sådant som varit, och i förlängningen sådant som inte finns längre. Oftast är detta musikrelaterat (inte alltid) och jag älskar att göra fotografiska promenader med olika teman. Inte alltför olikt exempelvis Jan Jörnmark och hans fina böcker "Övergivna platser".
Det roligaste jag hittills gjort skedde i New York 2010, en rundvandring (och rundåkning) i KISS tidiga fotspår som dessutom blev ganska bra rent fotografiskt. Jag kunde lagt upp den på flickr eller något annat användarvänligt men så roligt ska vi inte ha så fotoalbumet ligger på min Facebook. Det är ett öppet album så man behöver nog inte vara troende för att komma åt det. Även det forna partystället Masten i Kristianopel har fått sig en omgång, och självfallet AC/DCs första spelning i Sverige.
I mars åker jag som jag tidigare nämnt tillbaka till New York och även denna gång kommer det att bli en KISSrelaterad vandring, denna gång i Brooklyn. Jag har mer eller mindre rutten upplagd men om någon läsare har något specifikt önskemål kring något Brooklynaktigt så skicka ett mail, fax eller annat så kan jag försöka tillgodose detta.
/Alex
