God morgon lassies and lads!
Som ni förstår av titeln på dagens lista så fick förra veckans lista med gästskribent Fredrik Andersson från CHINE ganska många läsare - jag tror att det kan vara lite av en topp faktiskt. 88 stycken i skrivande stund har varit inne och läst inlägget. Fint det, och vi kan utlova en del kul grejer i framtiden också. Jag ser mycket fram emot de kommande gästinläggen kan jag säga. Hehe.
Svaret på frågan i titeln får nog ändå bli att för min del studsade jag vidare med en blandning av gamla stalltips, plus en del annat som jag börjat lyssna på under den senaste tiden. Susanne studsar tillbaka med death metal i stor utsträckning. Finns ju sämre sätt att studsa tillbaka på inte sant?
Jag inleder med en låt från "Piece Of Mind" av IRON MAIDEN. Nickos första platta. Då fattar ni att låtvalet blir ganska självklart i Where Eagles Dare eftersom den har ett fint trumintro. Själva låten är ju också av den digniteten att man lite lätt uppskattande vill stampa takten med foten medan man lyssnar på låten.
Ytterligare lite god gammal thrash i form av MEGADETH och In My Darkest Hour. Jag kände helt plötsligt för att ta till det gamla knepet med att köra en lite lugnare låt som nummer två. Och det finns ju sämre val än denna låt som är så ursinnigt bra och ja, mäktig att det är svårt att inte uppskatta den.
Sen kör vi på med isländska BENEATH. Jag har ju kört det bandet tidigare. Nu har "Enslaved By Fear" fått sig än fler lyssningar än innan. Och det är en väldigt bra skiva. Bloodlust - kanske inte det mest originella låtnamnet, men leveransen gott folk är ju av sådan rang att ni bör imponeras.
Colossus. "The Weight Of Oceans". IN MOURNING. Dyrka.
Sen jävlar ska jag ta i. Ni vet, även ifall det i vissa fall (eller ja, rätt många egentligen om man betänker hur många fans SABATON har) att det enda powermetalbandet som är nåt att ha är HELLOWEEN som de lät när Kiske var med. Ja, innan de blev skit. Nu måste jag revidera detta och utöka listan med ALPHA TIGER. De kommer från Tyskland och de låter nästan exakt som HELLOWEEN i sin glans dagar. Släng in lite tunga IRON MAIDEN-vibbar och ni får en mycket nöjd metallbibliotekarie. Det är totalt ooriginellt, men låtarna, leveransen och den rena oförfalskade spelglädjen vinner över mig totalt. Party!
Sen får det räcka med tjo och tjim. HORIZON ABLAZE är ett norskt deathmetalband från Kristianssand. Jag tycker att de är en trevlig ny bekantskap. De har bara släppt en fullängdare hittills i 2011 års "Spawn" från vilken jag har hämtat Throne Of Trepidation.
ROTTEN SOUND. Ni vet ju att det är ett av mina favoritband och numera ligger även senaste EP:n på Spotify "Species At War". Från den får ni favoriten Salvation.
Nytt gäng för mig: NAGLFAR. Jag har lyssnat rätt mycket på dem den senaste tiden. Lite roligt att de då har en låt som heter Bring Out Your Dead. Nån mer än jag som kommer att tänka på Monty Pythons film "Holy Grail"? Hoppas det, även ifall jag starkt misstänker att bandet har andra motiv till låttiteln, haha!
MORS PRINCIPIUM EST är ett finskt kvalitetsband inom den melodiska dödsmetallen. De har en grotesk verkshöjd upptäckte jag då snart sagt varje skiva bandet gjort håller väldigt hög klass. Jag lyssnar just nu mycket på "The Unborn" som innehåller en hel del bra låtar. Altered States Of Consciousness är synnerligen njutbar.
TREPALIUMs Sick Boogie Murder avslutar min del av listan. Bara för att den är så sjukt svängig. Och bra.
Fredagslistan vecka 4 2013: Hur fan studsar vi tillbaka från förra veckan?
Veckans Youtubeklipp: The epitomy of nerdism
Vi fortsätter med nördspåret och det progressiva. Nedan har ni två av musiksveriges skickligaste musiker - Thordendal från MESHUGGAH och Morgan Ågren, främst känd från fusionsammanhang och sitt sjukligt svåra och totalt missriktade så kallade pedagogiska program Trum (som sändes på Utbildningsradion för många år sedan).
När dessa två vildhjärnor drar igång så är det svårt att inte hålla sig för skratt - inte bara för att musiken är så groteskt svår, svårspelad och malande att det kräver en hel massa koncentration från oss som lyssnare - utan också för att herrarna verkligen har så fruktansvärt kul när de spelar tillsammans. Döm själva - för egen del tycker jag att detta är sinnebilden av två musikaliska nördars spelglädje.
/Martin
Fredagslistan 2013, vecka 3: Gästlistare - Fredrik från CHINE
Kära läsare.
Vi har funderat lite på hur vi skulle kunna utveckla fredagslistorna litegrann. Vi gillar grejen, ni verkar också göra det, men det känns som om det går att göra mer av listan än vad vi gör nu. Efter lite funderande kom vi på det. Hur skulle det vara om vi bjöd in lite gött folk vi känner från olika sammanhang och låter dem göra listan? Vi gillade idén - och idag är det alltså dags för premiär.
Det känns extra bra att det är Fredrik Andersson, gastare i ypperliga CHINE som inleder. Inte bara för att han är en sådan extrem guldkille som det aldrig blir trist att snacka och umgås med utan även för att han är bra på att skriva. Har ni inte kollat in Fredriks band så bör ni göra det. Det är musik man blir glad av. Nog snackat - nu lämnar vi ordet till Fredrik.
BREAKING NEWS!!
Sluta nu läsa här och smurfa in på spotify - 220 VOLTs backkatalog finns nu tillgänglig i sin helhet!
It´s like christmas in january!
DEBUTEN
/Alex
When Blackie was god
En bonus när man är konsertsamlare är att det ibland singlar ner en liten liten yttepyttemumsbit från ingenstans. I ungefär hundra år (eller åtminstone 16) har vi levt i misär med ett liveklipp som borde sett bättre ut. När skräckrockgruppen WASP gjorde sin hårdaste platta någonsin, "Kill Fuck Die", så gav de sig även ut på sin hårdaste turné någonsin. Denna förevigades ytterst knapphändigt av en ointelligent samtid, och värst behandlad blev japansvängen. De körde fyra (?) spelningar i Japan i september 1997 och från dessa tämligen unika konserter finns det endast två låtar bevarade, troligtvis eftersom de sändes på television.
Unika konserter? Ja, i ett för honom ovanligt drag fick gamle svarten för sig att lägga in det japanska extraspåret från cd´n i setlistan varför den japanska publiken blev den hittills enda som fått höra Tokyo´s on fire live. Orättvist, sa Bull. Be that as it may and I doubt that it was, på tv sändes två låtar och dessa har sedan dess cirkulerat i en kvalitet som bara kort kan beskrivas som "förfärlig". Med tanke på att det finns hemvideofilmer från moster Junos permanentkaffe i Gislaved 1966 som ser bättre ut undrar man hur det egentligen stod till där borta hos teknologins framkantsland vad gäller videobandspelare, kopieringsmöjligheter och dylikt.
Nåväl. Nu skriver vi 2013 och i förrgår singlade det så ned en liten länk i ett facebookmeddelande. Följde man länken så hittade man guld i form av en fullt sebar version av dessa två tvsända låtar. Ljudet var osynkat dock, så the bootleg wizard fick göra lite Abra Kadabra Whiplashskada under några timmar för att fräsa till det hela lite. Resultatet blev så bra det kan bli, ett 8 minuter och 31 sekunder långt headbanginferno courtesy of WASP. Med Chris Holmes. När de var riktigt bra. ´Nuff said.
/Alex
Mitt i månaden på WeRock
Mitten i fattigdomens månad januari har infunnit sig. Tur då att vi inte tar betalt för att ni ska kunna läsa recensioner, eller hur? Precis.
I en fin voluminös och kvalitativ ökning från början av 2013 kan vi nu erbjuda er recensioner av smått meckigt konstiga STOLEN BABIES "Naught", BEYOND ALL RECOGNITIONs "Drop = Dead", DREAMSHADEs "The Gift Of Life" (är det bara jag som tycker att titeln är mer än lovligt ostig?), BOTTLECAPs självbetitlade album, brutalt namngivna BLOODY HAMMERS (jag kommer osökt att tänka på omslaget till METALLICAs "Kill 'em All") och mitt eget ödmjuka bidrag SONS OF AEON som på ett fint sätt befäster Finland som ett metalland av stora mått. För den skivan är riktigt bra.
/Martin
Veckans Youtubeklipp, vecka 3
Detta tycker jag är lite fint faktiskt - ett gäng ungar som gör en fullt godkänd cover på DREAM THEATERs Pull Me Under från "Images And Words" på ett sätt som verkligen imponerar. Jag hade inte satt trumgrejerna när jag var i samma ålder som trummisen. Kanske nu med lite övning.
Videon visar dessutom att Mike Portnoy har ett alldeles onödigt stort trumset ;)
