Nytt på WeRock.se

Mitten av månaden (eller ganska nära i alla fall!) vilket innebär nya recensioner på WeRock.se. Från undertecknads tangentbord får ni recensioner av DIABOLICALs smäckplatta/bok/get "Neogenesis" som är lika bra som hypen påstår om ni frågar mig.

Sen har vi den minst sagt krävande, men ack så belönande skivan "Vermis" från ULCERATE. 


Från Robert Gustafsson får ni recensioner av SAHGs "Delusions Of Grandeur" samt AVATARIUMs självbetitlade platta.

/Martin

Fredagslistan 2013, vecka 46: Covers!

Denna vecka tar jag upp ytterligare ett känsligt tema, nämligen covers. Covers, och framför allt att lira dessa, har ju ett skamfilat rykte och många ser nog framför sig en publik (aspackad så klart) som skrålar med till Living Next Door To Alice, Knocking On Heaven's Door eller Änglahund. Kort sagt - musikalisk misshandel av låtar. Men vad händer när verkligt begåvade band eller artister gör versioner av andra akters musik? Jo, det kan bli pannkaka (såklart) men det kan lika gärna bli fina versioner av låtarna. Ibland, ytterst sällan, kan coverversionen överglänsa originalet. Jag ska, självfallet, fokusera på de bra versionerna. I sann disclosureanda så får ni såklart även originallåtarna efter coverversionerna.

Vi kör.

MAIDEN UNITED är ett gäng med namnkunniga musiker som gör akustiska versioner av IRON MAIDENs musik. Och detta är riktigt kul, och bra! Bandet har, såklart, godkännande från Steve Harris att göra detta, och när det låter så pass bra om detta gäng så ser jag verkligen ingen anledning att inte digga loss till finfina versionen av Only The Good 
Die Young från "Seventh Son Of A Seventh Son".

Ni såg den komma en mil bort eller hur? Tänkte väl det. EVERGREYs skamlöst kommersiella kapande av I'm Sorry som ju gjordes av Dilba i originalversionen. Detta passar ju bandet som handen i handsken. Vemodigt, teatraliskt och bombastiskt var originalversionen (faktiskt). Bara att sätta till distade gitarrer och så var det färdigt. Och det låter ju inte helt tokigt om jag säger så.
PANTERAs version av BLACK SABBATHs Planet Caravan ligger sist på "Far Beyond Driven" en av de bänghårdaste skivorna som har producerats inom metal. De hade till och med en disclaimer om att låten inte skulle ses som ett avvikande från bandets inriktning och om man inte gillade låten så kunde man ju ge fan i att lyssna på den. Haha - klockrent!

IN FLAMES tog sig an Land Of Confusion av GENESIS. Det hade såklart varit mycket mer intressant att höra bandet ta sig an en annan, bättre, låt från när GENESIS fortfarande lirade progressivt men som en stunds förströelse funkar ju detta alldeles utmärkt tycker jag.

Ja! HELLSONGS - detta är ju bara så bra. Bandet har gett ut ett gäng skivor där de i sann loungeanda tolkar (och här handlar det verkligen om att tolka originalen) väldigt kända metaldängor. Det är väl värt att investera några minuter åt bandets övriga diskografi. Till listan har jag valt bandets tolkning av MEGADETHs Symphony Of Destruction bara för att den är så jävla bra.

Vi hoppar över till detta hyfsat välkända band. METALLICA har ju alltid varit ett band som lyssnat på en hel del musik. De har också gjort väldigt många covers. Jag har alltid varit oerhört svag för bandets version av Blitzkrieg. Originalbandet hette samma sak. Originellt.

Nu blir det slakt! SOILWORK mosar sig igenom Burn av Deep Purple. Denna version innehåller två-takt, blastbeats, skriksång, kvinnlig sång, dubbeltramp. Rätt gissat, originallåten innehåller inget av detta, haha!

Detta kan vara bland det dingaste jag hört - THERION gör en ultrateatral och därmed extremt skitnödig version av ABBAs Summernight City. Döm själva - för egen del tycker jag detta är lika frånstötande som fascinerande.

 DEAD KENNEDYS låt Nazi Punks Fuck Off har ju befunnit sig väldigt många år i NAPALM DEATHs låtlista. NAPALMs version är, såklart, mycket bättre än originalversionen. Eller så kan det ju vara så att jag uppskattar NAPALM DEATH så oerhört mycket mer än DEAD KENNEDYS, haha!

Johnny Cashs version av NINE INCH NAILS Hurt får avsluta listan av den enkla anledningen att det är världens bästa cover. Jag menar det verkligen - denna version är för mig själva sinnebilden av hur fantastisk en coverlåt kan bli när någon med samma närvaro som Johnny Cash hade i rösten tar sig an en låt med sin fulla auktoritet. Detta är inte musik - detta är magi.






/Martin

Fredagslistan 2013, vecka 46: Covers!

Årsbästalistan 2013 - de nominerade, nr. 10

Nominerad: "Passages Into Deformity" - DEFEATED SANITY

När tyska DEFEATED SANITY släpper nytt då gör man rätt i att spetsa öronen om man gillar teknisk brötdöds (och det gör man ju) då detta band tillhör den absoluta eliten inom denna mest krävande av subgenres.

"Passages Into Deformity" är en oerhört stark skiva - kvar finns bandets grund i tidigare alster, men här har de modet och kunnandet att bredda musiken. Detta är annars något som det ses ned på inom denna subgenre.

Därför är det mycket intressant att se att bandet nu vågar vidga sitt uttryck och inte bara stompa på i sedvanlig ordning utan bjuda på en betydligt mer varierad och därmed mer minnesvärd platta än vad man kanske hade förväntat sig. 

[...]

För oss som har lyssnat på DEFEATED SANITY innan så är ”Passages Into Deformity” ytterligare ett bevis på att bandet fortfarande är värda vår uppmärksamhet. För alla andra är skivan ett väldigt lämpligt ställe att börja utforska bandets musik på.
  
Nog sagt eller hur?

/Martin

Årsbästalistan 2013 - de nominerade, nr. 9

Nominerad: "Queensrÿche" - QUEENSRYCHE

Ur bråk och knivhot reser sig QUEENSRYCHE med en skiva lika stark som en uppercut. Det var ett tag sedan jag blev så glatt överraskad av en "återkomst" som av denna skiva.

”Queensrÿche” är en platta som med besked sätter bandet på kartan på grund av sina musikaliska förtjänster och inte på grund av ovärdiga och kreativt dödande bråk. Det är bara att konstatera att QUEENSRYCHE med besked är tillbaka.

Så valde jag att sammanfatta skivan i min recension på Werock.

/Martin

Årsbästalistan 2013 - de nominerade, nr. 8

Nominerad: "Saga" - PYRAMIDO

PYRAMIDO har, sedan jag upptäckte bandet, varit fullständigt fenomenala med att släppa skivor som blir nominerade till en plats på årsbästalistan. Så är det även med färska "Saga", en uppvisning i kreativ långsam rock som får en surgubbe likt undertecknad när det gäller sludge att verkligen spetsa öronen.

I min recension av skivan skrev jag att

PYRAMIDO lyckas med stor trovärdighet och obändig integritet fusionera ett sorgset uttryck med en vrede, oftast kanaliserad genom sångarens Ronnie Källbäck rent makalösa bändande av stämbanden, och skapa verkligt egen musik.

Jag kan verkligen rekommendera bandet om man i vanliga fall inte gillar sludge. PYRAMIDO är på god väg att få samma betydelse för långsam rock som NASUM fick för grindcoren: folk som i vanliga fall inte gillade grindcore gillade nämligen, ofta, NASUM.

/Martin

Djävulens Musik 1983

Haja på dere, lange zeit nicht gucken som de säger nere i Dresden.

Hårdrock är som bekant djävulens musik. Likaså rock, pop, och allt som inte är Carl Jularbo. Fast det är nog djävulens musik det också. I vilket fall så finns det lyckligtvis folk som är beredda att stå upp för en snällare, kristnare och frommare livsstil. Folk som inte tänker sitta still och se hur världen förändras till det sämre genom att folk får för sig att sjunga och spela musik.

Folket ifråga heter ofta PETERS BROTHERS och i början av 80talet (kanske fortfarande?) hade de en radioserie kallad "The Truth About Rock" som minsann berättade för oss oinvigt naiva hur förfärlig rockmusik kan vara. En hel timme ägnades en gång åt sminkrockbandet KISS, och det fina med just den tapen är att de smugglat in en bandspelare på en konsert (jävla bootleggers) och spelar in en del av bandets konsert i Bloomington i februari 1983. Man får dessutom ett ovalbart kommentarspår till inspelning med uttryck som "det är så HÖGT" och "KORS I JÖSSE NAMN SÅ HÖGT".

Häromdagen dök det upp ett litet klipp på youtube också. Peters Brothers har alltså även haft ett TV-program. Programmet visar dem i foajén till sagda Kisskonsert. Och i sann Fönster Mot TV-världen-anda bjuder jag här således på lite skön TV från förr.

Det finns absolut ingenting jag inte älskar med detta klippet. Ofrivillig humoristisk perfektion.

 

/Alex

Årsbästalistan 2013 - de nominerade, nr. 7

Nominerad: "Spiritual Migration" - PERSEFONE

PERSEFONE härstammar från det ytterst lilla landet Andorra. Det är bara att gratulera landet till att de härbärgerar ett band av denna kaliber. Bandets diskografi är verkligen väl värd att kolla in om ni inte redan gjort det. "Spriritual Migration" är en skiva som på ett alldeles ypperligt sätt visar på vilket fenomenalt gäng vi har att göra med här. Den tar faktiskt andan ur mig.

I min recension av skivan skrev jag att

Här krockar och sammanförs nämligen det sköna med det brötiga, det skira med det brutala på ett väldigt intelligent sätt.

Jag har återkommit till skivan med ganska stor regelbundenhet under året - och det behövs - och varje gång så upptäcker jag något nytt med den.

/Martin