Trippelrecension av Vader

Var och kollade på Vader på KB igår - och det var lika imponerande som man hade föreställt sig.

Jag och blogg- och skribentkollegorna Shadows of the North och Kim tänker testa ett annorlunda upplägg när det gäller recenserandet av Vader. Vi har nämligen haft möjlighet att se Vader på tre olika ställen i Sverige - inte tillsammans men ändå - och tänker skriva en enda stor recension på werock.se där vi avhandlar alla 3 gigen.

Rent allmänt var det en trevlig kväll då jag stötte på Erik, John, Johan och Martin från Faithful Darkness och svepte några kalla med dem.

Kaggeslakt

Gillar man, och vem gör inte det, köttig death metal bör man bege sig till KB imorgon då Vader bjuder upp till en tornado på baskaggarna, bland annat tillsammans med klassiska Grave.

Guns?

Läser Martin Söderströms artikel på Aftonbladet.se om nya Guns 'n' Roses-singeln, "Chinese Democracy" från skivan med samma namn med en känsla av vi tycker likadant.

14 år och 74 miljoner (enligt Billboard) nerplöjt i en platta som har dröjt så länge med sin release att man slutat bry sig om den kommer eller inte. Personligen tror jag inget band, utom då möjligtvis CYNIC, kan vänta så länge som Axl Rose med kompband med att släppa en skiva och fortfarande kännas relevant. Låt vara att det GUNS 'N' ROSES vars namn kommer att stå på skivkonvolutet i allra högsta grad inte är det banditgäng med kriminell begåvning som släppte Appetite For Destruction och Use Your Illusion-plattorna, men 14 fucking år ska det inte behöva ta att göra färdigt en platta, med undantag för om man hamnar i koma.

Att singeln dessutom verkar suga rätt ordentligt gör att man känner stark sympati för de fanatiska fans som har väntat på plattan (om nu bandet har några kvar det vill säga).

Wacken 2009

20-årsjubilaren Wacken Open Air som lär ta i från helvetets nedersta regioner för att åstadkomma den fetaste festivalline-upen någonsin har gått ut med festivalens första namn för 2009.

Machine Head som headlinare får i alla fall mig att dra rejält på smilbanden. Bandets förödande metal som jag har bevittnat alltför få gånger känns det som kommer att se till att hela festivalområdet förvandlas till en enda stor circle-pit.

Svenska Amon Amarth är ju bara så bra live, och de lär ju fläska på mer än vanligt under sin konsert.

Cathedrals tunggung gillar jag på skiva, men live? Vem vet det kanske blir hur bra som helst :)

Einherjer och In Extremo har jag aldrig hört.

Ännu mer nya plattor

Fler plattor att smäcka på i höstrusket.

METALLICA har blivit en monolit - en koloss för stor att ignorera. Oavsett vad man anser om bandet och dess senaste giv, "Death Magnetic" är det svårt att inte skaffa plattan till biblioteket. En triumfatorisk återkomst för solofantomen Kirk Hammett, samt en bättre sjungande James Hetfield gör att denna plattan är det bästa gruppen har släppt sedan 1991 års "The Black Album".

Helsingborgs DARKANE släpper nytt med "Demonic Art" i slutet på oktober - detta är gruppens förstlingsverk "Rusted Angel" som bjuder på sedvanligt fetröj. Det är mycket tvåtakt, men en hel del skruvade element så typiskt för bandet, gör att man riktigt imponeras i vanlig ordning.

CLUTCH är ett sjukt samspelt, råsvängande hårdrocksband. De flesta band skulle nog mörda för att ha det svänget detta band har, men så har CLUTCH turnerat, turnerat, turnerat och således gjort sig helt förtjänta av att ha uppnått denna totala samspelthet som de visar upp på "From Beale Street To Oblivion".

Jensen är tillbaka som låtskrivare. Ni vet vad det innebär. Mer tvåtakt, mindre såsande än på "The Dead Eye". Dolving i högform.

COHEED & CAMBRIA är ett fruktansvärt pretentiöst band som skriver fruktansvärt prentantiösa konceptplattor kan man hävda om man vill. Man kan också säga att bandet är bra nog, och tillräckligt geniala som låtskrivare för att komma undan med detta faktum. För egen del får jag rysningar av låtar som Welcome Home, Apollo I: The writing writer och vansinneslånga The Willing Well.

Skivorna kommer att finnas på Helsingborgs Stadsbiblioteks hårdrocksavdelning från och med måndag kl. 17.00

Nytt på KB

KulturBolaget fortsätter att ta in bra tunga band - fucking Vader brassar loss sin obändigt obarmhärtiga dödsmetall den 29/10.

Nya plattor

Hösten sveper in över oss med en inte speciellt efterlängtad kyla. Desto bättre att jag äntligen fått ändan ur vagnen och handlat loss lite tung lyssning till biblioteket.

En ganska märklig platta är NEVERMOREs "The Politics Of Ecstasy" som är en blandning av fruktansvärt tung och brutalt köttig metal och vansinnigt proffsig ren skönsång. Det blir en krock som inte är helt bekväm att utstå de första genomlyssningarna, men sedan har det i alla fall gått bättre för mig. Kan mycket väl tänka mig att detta är en platta man antingen verkligen gillar eller hatar.

CYNIC är snäppet svårare lyssning - men gosse så belönande! Bandets förstlingsverk "Focus" kom 1993 - uppföljaren ska komma i år! En ohelig allians som är lika genial som stötande mellan tung döds och fusionjazz har gett denna nyligen återförenade grupp kultstatus med rätta. Jag stiftade bekantskap med bandet under deras magiska konsert på Wacken i somras och "Focus" hamnade omedelbart på min inköpslista till bibblan.

Omslaget säger egentligen ganska mycket - symfonisk metal när den är som bäst. Recenserade EDENBRIDGEs "My Earthdream" för Werock och ta mig fan om jag inte återkommer till den med förfärande täthet. Svulstig, välkomponerad, välexekverad symfonisk metal som i alla fall på denna plattan lätt ger NIGHTWISH a run for the money.

Tvärt hopp till legendariska EMPEROR och deras klassiska platta "In The Nightside Eclipse". Vansinnigt bra och nyskapande enligt ganska många kännare av genren gör att det vore en skjutning i foten att inte ha denna platta i bibliotekets bestånd.

Episk black metal bjuds på KEEP OF KALESSINs "Kolossus". En recension finns för övrigt här. Svårgreppbar platta med en mängd olika referenspunkter - blastbeats i mängd men bitvis väldigt luftig metal med halvakustiska gitarrer. En platta för många olika sinnestämningar.

Ibland blir man glad, som när man får presenter från kollegor uppåt landet, och i synnerhet när det rör sig om galen black metal från, var annars, Norge. TREMOR lassar rejält med ondska på denna femlåtars-EP som bär tydliga tecken från den norska scenen.

Jag har en smula självsvådligt utnämnt OPETH till Sveriges bästa band. Lyssna på "Blackwater Park" så förstår ni att jag har grund för påståendet. Herrejävlar vilka låtar! Mikael Åkerfeldt har fått till allt på denna skiva som är i det närmaste episk i sin perfektion - svindlande vacker, hård, banbrytande - allt det som OPETH har gjort till sitt signum finns med i drivor på denna fantastiska platta.

Plattorna kommer att finnas tillgängliga för lån på Helsingborg Stadsbibliotek från nästa tisdag.