Metal 1:
UPS gladde mitt liv lite idag när de meddelade att min Ozzy Osbourne Blizzard Of Ozz 30th Anniversary-box äntligen äntrat landet. Det tog hiskeliga 3 dagar från Nashville till Helsingborg, läs och lär Posten!
Metal 2:
En annan box jag inmundigat nyligen är Morbid: Year Of The Goat. (Dead´s band innan gick med i Mayhem för den oinvigde). 3 LP-skivor och en fin och utförlig bok. Förvänta er recensioner på båda boxarna på en metallbiblioblogg nära er.
Minnen:
När jag var 11 år och morsan släpat med mig för att se KISS i Köpenhamn (1988) visste lyckan inga gränser. Jag hade med morsans gamla instamatic-kamera (minns nån dem?) och tog fem bilder. När vi lämnade in filmen för framkallning så sade fotobutiken att det inte fanns något på negativen. Besvikelsen var nästintill förödande. 16 år senare i en fotobutik i Växjö sade den pigge killen bakom disken "jomenvisst, de tar vi fram". En timme senare stod jag med bilderna i handen, det är inga fotogropiska mästerverk men det är mina egna bilder från min första KISS-konsert, och i den egenskapen är de ovärderliga. Nedan finner ni ett av de bättre fotona, jag lade upp två på min Livinginthepast-sida. Those were the days, eh?
EDIT: Jag får inte rätt på bildens format, men klicka på den så syns den i all sin prakt.
/Alex
Försenat torsdagstrams
Höstens begivenheter
Mitt i sommarvärmen planerar jag inför höstens utflykter, speciellt två som nu verkligen håller på att realiseras.
1. Alice Cooper gör en egen inomhusturné i Europa. Festival schmestival, det är inomhus i den karga månaden oktober man ska avnjuta mästaren. Hittills inga Sverigedatum men det spelar ingen roll ändå, jag beger mig med all sannolikhet till London och anrika Alexandra Palace en lördag i slutet av oktober. Det är nästan läskigt att man numera kommer till London med konsertbiljett och hotell till en kostnad som vida understiger en Stockholmsresa på samma premisser. Underligt, sa Bull.
2. Ace Frehley verkar styra kosan hitåt. I december gör vår rymdgubbe en spelning i Wales på en festival där han bland annat ämnar köra hela sin soloskiva från 1978. Jag kollade lite hastigt på detta datum när nyheten släpptes men kom fram till att det är för svårt att ta sig dit rent logistiskt, speciellt eftersom festivalen inte har ett enda annat band jag skulle vilja se. Senare rykten gjorde gällande att han kommer att köra några liknande spelningar i USA i januari varför jag närt en fundering på att ta mig till New York igen. Igår så kom dock en liten ryktesbomb och slog sig ner, Ace verkar vara på g till Skandinavien igen. Jag ber den intresserade vara aktsam dock, det är INTE tillrådigt att stå nära Bergdahl när Ace kör What´s on your mind. Bara som en liten varning.
Annars sitter jag idag mest och hoppas på att Metallica kör Fade to black på söndag. Då är det luftgitarrsdags igen!
Om någon läsare förresten ämnar spela in hela söndagstjohejet på sin digitalbox och har möjlighet att bränna ut möget i HD så är jag oerhört intresserad och erbjuder ersättning på sätt eller annat för arbete och material.
Dagens undring: Varför kör inte Maiden Afraid to shoot strangers live längre?
/Alex
Maiden Countdown
Det var en sjukt varm sommar, Sweden Rock hade bjudit på sin fräckaste line-up dittills och i sista stund bestämde jag mig för att, helt biljettlös, åka med polaren runt i Europa och se Iron Maiden. Jag dyrkade redan bandet och hade biljett till Stockholm och Göteborg, och i vetskap om att jag skulle få se dem med Bruce igen med en låtlista som slog och fortfarande slår de flesta de haft kändes plötsligt två gig alldeles för lite.
Det var varmt i Paris. Så in i helvete. Vi rultade in på stationen någon dag innan giget och spenderade tiden med att jaga råttor i en park vid Eiffeltornet, skrämma australienare samt tömma baren i vandrarhemmet på Carlsberg. När konsertdagen kom började jag känna att det kanske vore dags att skaffa biljett ändå. Utanför arenan såldes såklart biljetter i drivor, och jag lyckades lura en svartabörsröv att jag var fattig student så han gick bara med en hundralapp i förlust (300 fick jag ge).
Palais Ominsports Paris Bercy är en klassisk arena för oss bootlegsamlare. Deep Purple filmades där 1985, en av de få tv-filmade konserterna (den enda?) från deras återföreningsturné. Synd att Gillan lät skit bara, han var riktigt förkyld, but I am digesting. Det var varmt ute men fanimej HETT inne i Bercy. Från det att förbandet Megadeth gick på så vrålade publiken konstant till dess att Maiden sedermera gick av. Jag skämtar inte, t.o.m. i pausen mellan banden var volymen nästan outhärdlig. Och alldeles underbar. Tokvrålet när Megadeth brände av A Tout Le Monde skojar man för övrigt inte heller bort.
I vilket fall - Megadeth slutade, hallen lös upp, scenen pillades med och hallen släcktes igen. Transylvania ljöd ur högtalarna samtidigt som en film ur det USLA PC-spelet Ed Hunter visades. Och sen... Churchill´s Speech....
Paris 9/9 1999. Fortfarande en milstolpe i min konserthistoria.
Bara fyra dagar kvar.
/Alex
Stundande ledighet
Hoj!
Nu vankas det semester för mig - men som en direkt underbart härlig följd av att Alex nu har fått fast anställning på biblioteket så kommer det inte bli ett sedvanligt stillastående här på bloggen. Jag ser med skräckblandad förtjusning fram emot vad Alex nu kommer skriva om nu när han får total hegemoni under fyra veckor, haha!
Jag ligger inte på latsidan vad gäller skrivande under ledigheten - det kommer att dyka upp texter i stor mängd på WeRock: jag ska på IRON MAIDEN, BIG 4 och Getaway så det kommer sannerligen inte saknas saker att skriva om!
På återseende!
/Martin
Fredagslistan
Det blir en tidig fredagslista idag, imorgon är det midsommar och även om jag varken dricker sill eller äter så värst många nubbar så kommer åtminstone bloggandet att hållas på ett minimum. Martin bidrog med en modest samling låtar men jag fläskade på rätt rejält, det blev en riktig partylista denna gång så tuta och kör!
Iron maiden är för övrigt representerade med två låtar, två av deras finaste epos. Kan det ha med att göra att de kommer hit om en vecka? Kan det ha att göra med att de är lite bättre än alla andra? Kan man röka morötter? We may never know the answers to these questions.
Party on Wayne, and party on Garth.
/Alex
Intervjuer...
När man som 10-åring plötsligt fick tillgång till kabel-tv var det en fin tid att vara hårdrockare. Något som åtminstone präglade min uppväxt var intervjuer, bootlegs hade jag dålig koll på och de flesta köpekassetter med konserter hade jag inte råd med. Det fanns då en tjusning i att se mina idoler på tv ändå, i avslappnade sammanhang. Och allt som oftast i samkväm med Mick Wall. Om jag fick önska vara någon annan än den jag var under 80-talets heyday så skulle jag nog välja Mick Wall. Han kände ju för skrående ALLA!
Det var inga snygga frisyrer de satt inne med (Ozzy 1986...jag LOVAR att både min mamma och min mormor hade en exakt likadan!), det som sades var sällan banbrytande eller föremål för nästkommande års nobelpris, men de satt där. I en stol. Och pratade och rörde på sig. Vad kunde vara mer upphetsande än det?
/Alex
Fläskig uppdatering på WeRock
Inte nog med det - ni kan ta del av ett styck sågning av "Illud Divinum Insanus", MORBID ANGELs riktiga haveri till platta, ett styck hyllningstext av "Ritual" det hittills starkaste albumet av THE BLACK DAHLIA MURDER, samt recensioner av "The Wretch" från dundertunga THE GATES OF SLUMBER och "Heathen Warrior" av STORMWARRIOR från kollegorna Robert och Mats.
Längre fram i veckan kommer ni kunna ta del av Henriks och BiblioteKarins rapport från Metaltown - med rörligt material dessutom.
/Martin
